Etikettarkiv: hösthelvetet

Gåendet, klösträd & kursdag

2015-10-25

Tidig söndag. Promenad in mot stan. Blåsigt och tunga moln på himlen.

2015-10-25

Det är min terapi att gå, gå och åter gå.

2015-10-25

Solen jobbade sig fram emellan molnen tillslut. När jag går längre sträckor så är det som om allt omkring mig bara försvinner. Den känslan är skön.

2015-10-25

Allt blåare himmel. Bilderna gör sig inte rättvisa på bloggen. I verkligheten så är det öppna landskapet härligt att vara en del av. Men inte är hösten någonting för mig inte, jag försöker verkligen, men blir påverkad både fysiskt och psykiskt. Trivs inte alls just nu.

Gick halva vägen mot stan ungefär. Det kändes mycket bättre efteråt.

2015-10-25

Senare på dagen så besökte jag Familjen Katt, Linn och Ellet. Fick några ord med Johan också, kul. Katterna älskar fötter och ett tag så gnagde både Cosmos och Citrus på mina labbar.

Dottern åkte hem till Umeå under måndagen och jag ville säga hej då och tacka för dessa dagar som gått. Hon är så viktig för mig, liksom alla mina barn.

2015-10-25

Cosmos högt uppe i klösträdet.

När jag var på väg hem så träffade jag en gammal klasskamrat. Vi stod och pratade en stund och det sista hon sa till mig var att jag såg så “välmående” ut. Jag tar de orden positivt givetvis, men inom mig så känns det inte alls så vissa stunder. Men jag kanske bedrar mig själv så bra numera att jag inte ens själv längre vet vad som är vad… ytan och kroppen har aldrig mått bättre det är visserligen sant, men sen vetefan… …kanske handlar det bara om rädsla och att jag aldrig kommer att våga släppa sargen helt?…

Idag var jag på kurs hela dagen om upphandling. Ganska intressant om det som nu händer i Svenska kyrkan med alltmer samverkan mellan församlingar, stift och nationell nivå på alltfler områden.

Annonser

Det går så fort

2015-10-07 Hösten

Det går så fort. Har knappt noterat alla döda löv, förrän idag. Tråkigt, men det är ju så det fungerar i ett land med årstider. Lik förbenat så avskyr jag hösten. Allt dör, det blir mörkt och kallt. Avskyr det så mycket och nu är det nära till november…

Madonna Rebel Heart Tour 2015November är normalt sätt dödens månad i min bok. Normalt sätt säger jag eftersom jag i mitten på månaden har ett stort ljus att se framemot. Det är perfekt att ha en konsert med Madonna att gå på när mörkret och eländet är som värst.

F har varit hos mig nu i två dagar. Mycket snack och härliga energier. Idag var jag packåsna och följde med henne till Anna. Nu ska hon vara hos modern till lördag och sen återkommer hon till farsan igen. På söndag så ska hon firas rejält, min lilla tjej som fyller 21 år! Det går så fort.

En annan anledning till att jag var så villig att följa med är ju givetvis Familjen Katt med Citrus och Cosmos som de stora dragplåstren.

2015-10-07 Mini

Mini är också trevlig att träffa och idag var hon väldigt förtjust i min vinterjacka. (;-)

En liten härlig bildsvit på Citrus när hon också ligger på min jacka och tvättar sig:

2015-10-07 Citrus

2015-10-07 Citrus

2015-10-07 Citrus

2015-10-07 Citrus

2015-10-07 Citrus

2015-10-07 Cosmos

Cosmos busar med mig och min fot.

2015-10-07 Cosmos

2015-10-07 Cosmos

Bus-Cosmos…

Det är totalt träningsstopp just nu. Testar en ny grej mot benhelvetet. Ipren i fem dagar mot inflammation. Börjar misstänka det nämligen eftersom det aldrig ger med sig och nästan har blivit värre. Fick tipset av Clabbe när vi lunchade igår.

Clabbe är viktig att ha kontakt med känner jag. Han är en länk till viktiga händelser i mitt liv, som jag behöver än mer nu. Viktigt för mig att ha det kvar i dessa tidevarv av många förändringar på ganska kort tid. Det går så fort.

Samtal som gör mig nedstämd. Tankarna far. Samtidigt så finns det hopp gällande vissa andra saker. Vågade skicka iväg ett mejl idag. Glad för peppen jag fick. Så allt är inte bara åt ett håll. Det är både ock.

Tungt var ordet

Usch vad jobbigt när jag misstar mig på signaler från andra människor. Flera gånger om dessutom. Det blir tungt och jag tar åt mig som fan. Samtidigt så rensades det, men ändå så blir jag ledsen av någon konstig anledning.

Det bästa är alltid raka puckar. Så är det ju alltid. Ur den aspekten så är det egentligen bra det som har hänt, men jag blir så sur på mig själv för att jag reagerar som jag gör. Tungt känns det. Oroligt också eftersom jag undrar om jag pallar en omladdning till eller om jag bara ska ge fan i allt. Att ta till mig av kritik och andra sätt att agera utan att tycka synd om mig själv kräver medvetna handlingar av mig. Det är tungt att inte bara släppa taget om någon fattar vad jag menar?

Som grädde på moset så försökte jag mig ut att jogga efter allt detta. För att få ur mig en massa negativa känslor. Men det blev ju bara pannkaka av allting. Vänsterbenet gjorde ont och det släppte inte. Det gick inte att fortsätta. Det enda alternativet jag ser nu och det är skitjobbigt för mig, är att lägga ner joggandet HELT tills värken är borta. För det verkar inte gå att göra på det sättet som jag gjort. Ville så förtvivlat att det skulle funka, men det gick inte.

Tungt att också konstatera detta. Gamla tankemönster försöker ta över. Frossandet och detta med att det är så jävla synd om mig. Det är det inte! Inte ett dugg.

Var så förhoppningsfull i morse och det kändes så bra trots måndag och hösthelvetet på gång.

En bra grej finns kvar som jag ska hålla mig i innan den här dagen är slut. Yngsta dottern kommer på besök. Det ska bli så roligt och då struntar jag onda ben och puckar som inte flyger helt rakt. (;-)

Måste ju avsluta med någonting positivt såsom Citrus & Cosmos. De små kattungarna hemma hos Anna. De är ju himmelska att studera just nu:

2015-10-04 Citrus

2015-10-04 Cosmos & Citrus

En liten film när de busar finns också att titta på! Så ljuvliga! Mini, den stolta modern är också med på ett hörn: