Etikettarkiv: hjältar

Gavlerinken med röstmottagning

180913 Biskopsval Gavlerinken

Röstmottagare vid Uppsalabordet. Igår var det nomineringsval så att kandidaterna inför biskopsvalet senare i höst kunde utses. Det var en upplevelse kan jag säga där jag ibland känder mig som en liten skolpojke när ”övervakarna” rättade till mig inte bara en utan tre gånger. Lite småpetigt kan tyckas, men det vara bara att bita ihop och föra röstsedeln själv till röstlådan och inte låta den röstande göra det. Allt om biskopsvalet.

180913 Biskopsval Gavlerinken 02

Innan allt drog igång lyckades jag ta mig in på själva arenan. Vilken glädje! Det var några som tränade för fullt.

180913 Biskopsval Gavlerinken 03

I taket finns skyltar med årtalen de år Brynäs vunnit SM-guld. 13 gånger, vilket är näst mest i hela Sverige.

180913 Biskopsval Gavlerinken 04

Underbara tavlor i gångarna med bilder på hjältarna från förr.

180913 Biskopsval Gavlerinken 05

Hemma väl bevarat har jag själv en hemmagjord Brynäsflagga, en jacka och halsduk som idag är alldeles för små. I slutet på 70-talet var jag som mest aktiv supporter till Gävleklubben. Idag hänger jag knappt med vad som händer och fråga mig inte vad någon spelare heter, har noll koll. Men ändå är Brynäs alltid i mitt hjärta.

Annonser

Maja tog huvudrollen

Tänkte filma en snutt och visa all snö. Men Maja hon ville annat och för första gången så ”smet” hon ut när jag släppte in pojkarna. Så det blev Maja som tog huvudrollen igen.

Katterna väcker mig alltid på morgonen. På vardagar så är det inga problem eftersom jag går upp tidigt, men på helgen då vill jag ju ligga lite längre än till 06.30. Ibland stänger jag dörren men då krafsar Maja på dörren och hon ger sig inte.

Oftast går det bra med katterna. Maja är lekfull och försöker ibland med de andra två, men oftast är de inte intresserade. De springer undan. Att Maxi och Felix i år fyller 14 märks på dem. Deras kroppar har blivit mer kantiga och knotiga och jag tycker de har blivit lite smalare. De är lugnare i humöret men vill fortfarande gosa mycket. Maxi skulle kunna gosa 24/7.

Är glad för varje dag som de är med mig. Varje dag då de väntar på mig när jag kommer hem från jobbet. Varje dag då de är med mig i soffan och vill gosa. Varje dag de tittar en i ögonen och liksom blinkar lite längre tillbaka. De är mina hjältar och att tänka på framtiden och “den” dagen, det klarar jag bara inte av utan jag lever i nuet med dem. Mina hjältar helt klart, Maxi, Felix och Maja.

Ja, jag tiittade på Melodifestivalen men det finns inte så mycket att säga längre… det är uselt och då överdriver jag inte, USELT! Sen förstår jag ingenting gällande vinnaren, men jag börjar väl tappa stinget och intresset…

Min älskade mamma

Det är märkligt men minnet av min mor blir allt starkare ju äldre jag blir. Jag förnimmer henne, drömmer om tiden som var och gråter tillsammans med henne. Ja, faktiskt så är det så… jag gråter och pratar med henne!

Hon lämnade ju jorden redan 1981 efter flera år av missbruk och karlar som gjorde henne illa. Hennes liv var inte roligt på många punkter och den svarthet som jag tror hon hade i den senare delen av sitt liv, det är en svarthet jag delar. Jag tror mig besitta samma tankar idag.

Mamma

Det är märkligt, men hon är närmare mig nu än hon har varit på många år. Tänker ofta på henne och pratar med henne på ett sätt som många säkert skulle anses som sjukligt. Första bästa biljett till bullret

Denna post aktualiserades också av en liten debatt på Facebook där en del sa att när man dör så är man död. Punkt slut. Jag kunde ju då inte låta bli att lägga mig i eftersom jag har så starka känslor om motsatsen.

Min mamma dog ju i januari 1981. På sommaren samma år så kom hon tillbaka till mig. Gav mig världens varmaste kram som jag fortfarande lever på. Många skulle avfärda det som längtan och en önskan kanske om att hon finns där någonstans. Men och det är ju det häftiga i det hela, när min syster berättar om att hon varit med om exakt samma sak, under samma sommarvecka 1981 då blir jag helt övertygad. Och är än idag! Vi dör inte, vi kan inte dö… vi byter bara skal. Mamma ville bara trösta oss, säga att allt är bra. Ja, jag känner värmen än idag av den kramen jag då fick… ett halvår efter hennes död!

Min mamma har varit med mig länge trots att hon inte finns hos mig rent kroppsligen. Det finns saker jag varit med om även senare som stärker min tro på att min älskade mamma är med mig. Inget konkret och handfast utan mer förnimmelse och varm kärlek. När jag är på väg att ta destruktiva beslut eller göra mig själv illa till exempel. Då kommer mammas ansikte upp och jag besinnar mig. Hon och barnen livnär mig. Mamma alltmer faktiskt genom åren. Och då är det ändå över 30 år sedan hon dog!

Ann-Britt Pettersson finns alltid med mig och jag längtar verkligen till den dag vi träffas igen. För det kommer vi att göra. Men jag har inte lika bråttom nu som jag hade för en tid sedan. Jag tänker inte skynda på någonting och förstår att min uppgift är att vara kvar på jorden utan att aktivt påskynda någonting. Jag lever och gör det jag mäktar med helt enkelt och då får de som vill döma mig om de vill för att jag inte är perfekt i deras ögon. Döm mig, var tysta och titta snett, jag är van att vara apan som alla tittar på men som ingen talar till.

Livet gör ont många gånger. Så förbannat ont. Förstår inte meningen och varför ibland. Karma har gett mig mer än jag ibland mäktar med känns det som. Men sådant skriver jag inte om längre eftersom jag avskyr upprepanden och patetisk självömkan. Har jag fastnat så behåller jag det för mig själv numera. Förutom dessa ord dårå… men mer blir det inte!

Min mamma finns där, bara jag är uppmärksam och låter henne finnas där. Min älskade mamma som jag saknar så innerligt! Gråter efter kraft, saknar och längtar. Hela tiden.

World Trade Center 10 år senare

Idag är mitt hjärta i USA hos de som miste livet i de fruktansvärda terrordåden den 11 september 2001. Tittar på TV och ser hur det berört människor på ett oerhört negativt sätt. Själv så ser jag allt detta fruktansvärda också som en attack på demokratin och det fria ordet.

Mina tankar går till de överlevande, anhöriga och de kämpar som gjorde heroiska insatser den dagen för 10 år sedan då allt detta fasansfulla inträffade.

Expressen bevakar dagen live här!

Läs även andra bloggares åsikter om World Trade Center, USA, demokrati, hjältar, intressant?

Eftertanke – studentfirandet

Idag tog vi oss en riktig sovmorgon. Dagen igår var härlig med mycket godhet och kärlek, men visst var det också en anspänning över det hela som varat i veckor innan. När den släpper så blir man helt slut. Linn är nöjd och då är jag också nöjd. Slipsen åker in i garderoben och stannar där. Kavajen, skjortan och byxorna kanske jag återanvänder vid något högtidligt tillfälle framöver. Vem vet.

Anna, Tofflan och barnens mormor var de stora organisatörerna bakom detta. Jag köpte mig fri kan man säga, men försökte så gott jag kunde med min handikappade logistikkänsla. Jag hade ju och har barnen och då är det lättare om den andre planerar och genomför. De är i alla fall mina hjältar idag!

Det är mycket glädje i detta. Det kände jag på stan och de kände jag bland släktingarna. Visst är det tråkigt att någonting tar slut men samtidigt så är det ett nytt kapitel som skrivs för Linn. Och hon har ju en fantastiskt grund att stå på genom sina betyg. Det betyder mycket. Jag tjatar som fan, men jag är sjukt stolt!