Etikettarkiv: hedenhös

”Inte jag inte, hur kan de tycka så?”

Tidig lördag morgon. Snorig och ont i halsen. Kom inte undan den här gången, men blir det inte värre än så här, är det ok.

Snackade om att äntligen komma iväg på Mamma mia! Here we go again med Frida, men nu vete fåglarna, vi får se om det känns bättre senare under dagen. Har ju velat se den filmen ett tag nu, mycket för att Cher är med…

Veckan som varit utmanar mig när det handlar om att våga komma nära människor. Med nära menar jag då känslor och djup utan någon som helt sexuell innebörd. Att öppna upp och prata om det som jag numera inte pratar med någon så mycket om. En lite märklig situation eftersom jag inte var beredd på detta och då speciellt inte på jobbet.

Hur nära ska man komma en arbetskamrat? Oftast har jag inga problem med gränserna och det brukar lösa sig själv. Men ni som följer mig vet att jag en gång i tiden inte riktigt klarade av detta och för mig personligen påverkade det mig mest negativt, även om jag då vissa dagar var tacksam och längtade till jobbet. Men i det stora hela blev det jobbigt och sen löste sig detta av sig själv eftersom personen slutade på jobbet.

Men då kom jag nära med hela mitt känsloregister utan att vara beredd på det och därför är jag försiktig. Kanske mer än nödvändigt och kanske för att det denna gång inte är inblandat något mer än vänskap, visserligen med djupa ord och tankar som ibland är tunga och som jag har svårt att dela med mig av numera. Blir också orolig över att jag ska ”ta över” för mycket och liksom uppfattas som en stor egoist.

jobbet84.png

En ung kille 1984 på Stiftsbyrån. Lokalerna låg högst upp på Fjellstedtska skolan i Uppsala. Det var tider det, eller? (;-)

Det var stor skillnad i början på ”Hedenhöstiden” (då talar jag om 80-tal). Då var jag totalt gränslös och fick två fina vänner som jag fortfarande i perioder umgås med, fast det var ändå på ett annat sätt då. Jag tyckte mig då kunna ”styra” saker och ting på ett annat sätt. Tala om att ha lärt sig den ”hårda vägen” genom livets realiteter, vilket nog banat iväg till det läge där jag befinner mig idag.

Känner mig mer omtyckt och respekterad än tidigare. Kanske för att jag nu mer kan ta emot människors välvilja och att de faktiskt på riktigt bryr sig om mig. Kanske för att jag har en chef och nära arbetskamrater som är helt otroliga emot mig? Fast även det är lite läskigt och obehagligt med de mönster som jag känner ligger där och lurar.

”Inte jag inte, hur kan någon tycka om mig?” ”De överdriver och säger så bara för att vara till lags och att de vill någonting arbetsmässigt”. ”Inte jag inte, hur kan de tycka så?”

Det finns många gamla tankemönster som jag har cementerat in i mig under många år. Tänker oftast, och då speciellt före min utbrändhet 2016, att det är bäst att inte öppna upp garden, utan hålla sig på sin kant. Hålla sig undan och liksom prata förbi eventuella betygelser i positiv riktning. Det skrämmer mig faktiskt att någon kan tycka att jag är ok och ibland till och med lite till. Men de är så fina emot mig att det liksom inte längre går att ”värja” sig fullt ut med gamla sätt att vara. Tacksamheten är stark.

Det är inget koketterande över detta, jag lovar. Det är ren och skär överlevnad som det handlat om. Åtminstone tidigare. Nu försöker jag verkligen att ändra mitt tänkande och se att det faktiskt kan vara så som de säger. Men nog fan är det svårt vissa dagar och nog sjuttsingen är det svårt att få en gammal inventarie att tänka om. Men de dagar med annat tänkande blir alltfler och sakta men säkert blir den där negativa själen alltmer positiv.

Projekt ”Tankeförändring” pågår… ….sedan 1965… (;-)

Annonser

Tema & nedmontering av köksbord

Trivdes inte med förra bloggtemat. Har nu försökt gå tillbaka till något mer “traditionellt” och som funkar bättre på datorer. Det ser för taskigt ut nu på mobiler, men jag ska försöka “skruva” och dona lite när orken finns där.

För orken är borta nu efter en dag med nedmontering av köksbord, dammsugning och en liten promenad. Mer än så krävs det inte för att jag ska krokna.

Köksbordet har hängt med sedan 1991 och har så mycket historia i sig. Köksstolarna är slitna och dynorna har hängt med sedan “Hedenhös”. Det är helt enkelt dags att gå vidare nu och införskaffa sig ett mer fräscht och hållbart bord. Går allt som det ska kommer det att vara på plats i morgon och då dessutom med en kökssoffa som en extra piff. Har aldrig haft en kökssoffa tidigare och det ser jag framemot.

Ett annan svart moln skingrades idag tack vare syrran. Tack snälla syster för att du kunde och hjälpte mig när det krisade ekonomiskt.

Tänker mycket på det som jag känner inom mig just nu gällande pappa och det så kallade “högre perspektivet” eller vad jag ska kalla det för. Det är lite överväldigande och jag har svårt att dela med mig av det jag känner, men en sak är klar (för mig i alla fall) och det är att allt är så mycket mer än det vi ser, känner och hör i denna så kallade ”verklighet”. Svårt att sortera, tro på och liksom vila i det jag känner av märkliga tankar och känslor just nu. Det är som det är och egentligen är det inget märkvärdigt. Det är inget märkvärdigt,

180203_01 köksbord

180203_02 köksbord

180203_03 köksbord

 

180203_04 köksbord

180203_05 köksbord

 

Resan till Israel – femte dagen & sammanfattning

Tillsammans med delar av mina arbetskamrater gjorde vi en studieresa till Israel mellan den 9-13 maj 2016

Femte dagen 13 maj 2016
Tidig morgon och mycket väntan innan vi var uppe i luften med första planet mot Istanbul. Det blev mer än en timmes försening dit.

Resan till Israel 13 maj 2016

Resan till Israel 13 maj 2016

Birgitta skickade traditionella vykort till nära och kära. Både postlåda och frimärken fanns på Ben Gurion-flygplatsen.

Resan till Israel 13 maj 2016

På flygplatsen så fick alla sitt beställda kaffe – utom jag! När sen personalen fick det till att det var mitt fel, då rann sinnet över på mig – igen! Trots att jag ser så vän och snäll ut på bilden, så var jag förbannad och trött på dessa arroganta människor som serverade kaffet i bakgrunden på bilden. [Instagram]

Resan till Israel 13 maj 2016

Nog har väl flygplansmaten sett likadan ut sedan Hedenhös? Det kanske inte går att variera det så mycket… första turen från Tel Aviv till Istanbul. Den så kallade lunchen.

Resan till Israel 13 maj 2016

På både flygningarna så fick vi gå på planen utomhus. Hemma i Sverige försenade en 40 minuter, men sen försvann en väska för en i arbetslaget, vilket gjorde att bussen väntade ett bra tag på Arlanda innan avfärd.

I Uppsala och utanför kansliet vid 19:30-tiden. Hemma i Storvreta strax efter 20:00.

Sammanfattning
En fantastisk resa, inte tu tal om annat. Jag är så glad att jag följde med och fick uppleva allt detta. Tisdag, onsdag och halva torsdagen var helt magnifika och jag fick flera gånger nypa mig i armen för att förstå att jag verkligen fick vara med om allt detta.

Resan till Israel 11 maj 2016
Trädgården i Getsemane.

Sången i Getsemane och lapparna i Gravkyrkan (Heliga gravens kyrka) var mäktiga upplevelser för mig. Det är inte ens överord att säga att det var magiskt och något som jag kommer minnas för livet. Det var så mycket positiv påfyllnad och vi som åkte fungerade så bra tillsammans. Inga spel och inga hierarkier kände jag av någonstans och bara det är unikt. Att det skulle vara farligt för oss att resa, av de farhågorna märkte jag heller ingenting.

Det finns alltså mycket positivt att säga om den här resan. Jag kommer att bearbeta detta i månader och denna resa kommer att finnas nära mitt hjärta i hela mitt liv. Jag kommer aldrig att glömma resan till Israel med delar av mitt arbetslag.

Visst såg jag skillnaden som görs på människor och då speciellt under torsdagseftermiddagen. Då kände jag både ilska och ledsenhet. Att man ska behöva bygga murar och i princip låsa in människor för att rädslan regerar, det måste göra vilken normalt funtad människa berörd på ett negativt sätt.

Några filmsnuttar blev det under resan. De har jag satt ihop och du hittar filmen på min YouTube-kanal.

 

Tack
På ren svenska är jag så förbenat tacksam över så mycket att jag bara måste skriva en tacksamhetslista:

Vilka arbetskamrater jag har alltså! Tack till er alla för en otrolig upplevelse. De små gesterna, samtalen och att känna sig bekväm i alla lägen. Det är ovanligt må jag säga, men på den här resan kändes allt naturligt och självklart för mig. Jag nämner inga namn eftersom känslan är god och positiv inför er alla.

Resan till Israel 10 maj 2016
Jan Olof Johansson berättar om Bebådelsekyrkan i Nasaret för delar av arbetslaget.

Tack till vår reseledare och guide Jan-Olof Johansson. Informativ, lugn och trygg i sitt sätt gentemot oss alla. Att få följa med honom på Via Dolorosa och verkligen kunna ta in orden han berättade för oss utan störningar och många människor omkring oss. Det gick in på ett helt annat sätt när vi gjorde om detta en tidig morgon. Han tog också med oss ut på en joggingtur en tidig morgon när solen var på väg upp i Jerusalem. Fantastiskt! Hans son John vill jag också nämna som ett positiv kraft mitt i bland oss under våra äventyr i det heliga landet.

Tack till biskop Ragnar som fick mig att ta emot välsignelsen för första gången när vi hade mässa vid Saligprisningarnas berg. Det kändes så rätt att göra det just då och jag tror att biskopens predikan fick mig att känna delaktighet på ett sätt jag inte känt tidigare.

Tack till min arbetsgivare och den generösa gesten att erbjuda oss en studieresa till Israel för att gå i Jesu fotspår. Jag känner en sådan tacksamhet för att jag fick vara med om detta. Tack, Uppsala stift!

Tack Anna, Elias och Frida för att ni tog hand om hemmet och katterna. Tack för att ni tog hand om Felix när han behövde åka till veterinären och fixa till sitt öra. Tack till Johan som lade ut ekonomiskt så att Felix kunde få den behandling som han behövde.

Till sist vill jag tacka Jesus som gjorde allt detta möjligt.

Resan till Israel 10 maj 2016

Mer bilder från Israel.

Röjning på jobbet

Kasta saker är bra härligt. I början av eftermiddagens röjning på jobbet (den första i sitt slag) så var jag väl inte helt på G. Jag började lite lamt med att “röja” på kansliets servrar och fick bort några GB i ett nafs. Inspirerande faktiskt och sakta började jag snegla mot de gamla dammiga pärmarna i arbetsrummet.

Fem pärmar tömdes fort. Sen kastade jag kansliets gamla modem, som jag sparat “i fall att” nu under många år. De åkte allihopa idag. Var väl en 10-12 st. Sen när jag ändå var i stöten så rensade jag ur muslådan. I botten så fanns det några riktigt gamla rariteter, men jag visade ingen pardon, då åkte ut de också. Blev säkert av med en 20 möss i alla fall. Och då sparade jag ändå några äldre i rent nostalgisyfte.

Tog mig sedan in i serverrummet och monterade ner två avsomnade servrar som suttit i vårt serverrack alltför länge. Tunga stora pjäser som nu vilar lugnt och tryggt i “datakyrkogården”. Där är det mycket skit kan jag säga… … och just i datavärlden så blir saker och ting gamla väldigt fort. Jag har till exempel stora problem att idag bli av med 17-19 tums platta skärmar. För ett par år sedan så var de hett villebråd, men idag får man nästan kasta dem efter folk eller välja att skrota dem. Verkligen slit-och-släng på grejor som fungerar alldeles utmärkt.

Gamla manualer sen hedenhös, disketter och CD-skivor de åkte också all världens väg. Klockan gick fort och helt plötsligt så var det dags att dra sig hemåt. Till min lilla fina familj.