Etikettarkiv: hålla ihop

Tappad lust på den enda vägen

Det är nu det gäller att hålla ihop, det är nu viljan testas på allvar. När saker och ting ”går en emot” så handlar det bara om att fokusera på det som är målet med 2019.

Vegobullar från anamma är jättegoda!

Just nu orkar jag inte skriva om mitt äventyr med ett köttfritt år. Kan dock konstatera att mina barn är minst lika förtjusta som jag är i denna förändring. Det finns ju så bra alternativ numera än förra gången jag försökte 2001. I den vägen är jag trygg och där finns inga problem att fortsätta på samma sätt.

Det känns som om jag är under ”attack” just nu. Både fysiskt och psykiskt. Kanske är det mitt sätt att försöka förstöra det hela och straffa mig själv. Som jag alltid har gjort tidigare och alltid tillslut lyckats med. Att förstöra det som jag någonstans vet är det bästa för mig. Överjaget eller vad det kallas för, det som har kontakt med universum där vi är ett med allt pockar på uppmärksamheten och jag ska lyssna nu. Även om hela jag hamnar i uppror under en tid. Måste igenom skärselden för jag vet att det riktiga ljuset, det äkta och fina finns därborta.

Tappad lust till det mesta. Meningslöshetskänslor som är väldigt starka i perioder. Hade ett jättefint samtal på jobbet igår med E, men det blir SÅ djupt och SÅ personligt. En del av mig jublar och vill prata med henne i timmar, men ”den där” som vill fly är livrädd och vill just fly från det hela. Isolerar sig och berättar inte för någon om hur det verkligen är där inne, utan friserar situationen och drar mig som sagt undan. Som jag alltid har gjort.

Det gäller att hålla i nu. Inte gå tillbaka till någonting gammalt Inte låta sig påverkas av sådant som vill en illa. I tanken, men även på annat sätt. Jag vet vad min väg är och det är nu eller aldrig jag ska gå den. Så är det bara.

Annonser

Mera från veckan

Det här blev en riktig blandpost. Skriver bara och det blev väldigt blandat som sagt.

2014-04-04

En fin bild på Claes när vi firade huset den 4 april. Han tar först av 20-års tårtan.

2014-04-04

Från själva minglet. Jag och mina äldsta vänner/arbetskamrater.

Också en bild från veckan. Tala om att kapa björkarna där jag gick förbi. Men det förunderliga är ju att den ändå så småningom blir stora och vackra. Hur mycket man än försöker kapa dem så att säga. Inga liknelser i övrigt med något annat, men visst är det häftigt?

2014-04-11

Vår första touchskärm (pekskärm) på jobbet faktiskt. Den hamnade i köket för deras kaffebokningar. Så roligt att den verkar uppskattas och funka bra.

2014-04-12

Idag så hade jag kraft att ta mig ut en sväng. Naturen har inte riktigt vaknat ännu, men jag vet ju hur det kommer att bli snart. Tala om att längta till det gröna.

2014-04-12

Numera stängt och helt dött. Tidigare fullt av liv. Till de som säger att Storvreta kommer att utarmas och dö om det byggs ut vid Fullerö, de kanske inte varit inne i byn på ett tag? För idag, utan Fullerö och dess framtidsplaner, så är det redan nu stendött en lördag mitt i byn.

2014-04-12

Det kan liksom inte bli lugnare och mer fridfullt. Så det argumentet (främst från miljöpartister och sossar) om att Fullerö Park och Fullerö backe skulle göra Storvreta helt dött om det började byggas där, den profetian är ju redan idag ett faktum! Det kan bara bli bättre så att säga! Bygg för bövelen, just för framtiden! Bygg, för Storvretas skull, bygg!

Som det är idag, så är ju centrum helt öde och tomt. Ni ser ju själva på bilderna.

2014-04-12

Tog mig en redig promenad i bebyggelsen. Vissa hus är ju enorma och så fina. Ja, denna var bara så söt att jag var tvungen att ta en bild på den. Ett litet uthus eller vad det kallas för…

2014-04-12

Mina utemöbler har tagit mycket stryk de senaste åren. Stolarna har gått sönder och bordet är inte längre särskilt fräscht. Det jag har kvar är några sunkna vita plaststolar. Så jag hade Storvreta Möbler som mål, men jag måste säga att fasiken vad dyrt det är med utemöbler!

Ingenting under tusenlappen om man inte vill ha plast och/eller väldigt små bord och stolar. Tråkigt och nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra inför sommaren.

2014-04-12

Passerade förskolan där alla mina barn gått. Tidens hårdhet kan jag inte ducka för utan att det känns ledsamt många gånger. Men tiden är ju obarmhärtig där mot oss alla. Det är ju bara att välja om man vill gå livet ut och tänka negativt eller om man ska se framåt och vända på steken.

2014-04-12

Sörjer nog mest att jag inte kunde hålla ihop det. Vet ju att det liksom inte gick, men när jag ser resultatet efteråt så blir jag ju bara förvirrad. Förhoppningsvis så har jag inte sett den hela fulla meningen ännu och har jag det så måste jag bara acceptera. Men jag kan ju inte låta bli att tänka tillbaka ibland och då blir det mest till det som var positivt. Det är lätt att glömma det jobbiga och det som var orsaken till uppbrottet.

Men jag kommer alltid att bära med mig vissa saker från den tiden. Försöker vårda det positiva och inte fastna i loopar där egot styr mig mot skuld och anklagelser. Tänker ofta i tidsscoop. För 10 år sedan… då gick jag fortfarande till förskolan med minstingen. Börjar jag dock att gå lite djupare in i måendet då, så var det ju helt andra saker som inte var bra. Vill jag tillbaka till sådant? Nej och även om det skulle gå så blir det aldrig som det än gång var. Allt har sin tid, även om det ibland gör jävligt ont att konstatera det.

2014 – här och nu.