Etikettarkiv: hägg

Framåt jag gå

31 maj 2017 Syrener

Det är härligt grönt ute nu! Dofterna av både hägg och syren är påtagliga och liljekonvaljerna står bara där och väntar på att bli plockade. Igår regnade det hela dagen, men det tror jag bara var bra.

Mår bättre när det gäller utmattningen. Det gäller att se det positiva och den där akuta tröttheten känner jag inte av på samma sätt idag som för en månad sedan! Det går visserligen i perioder men det känns som om djupen i tröttheten minskat. Ett tag trodde jag att det var kört och att jag aldrig skulle orka som förr…

Förstående arbetskamrater som bryr sig lyfter också. Fokuserar på det positiva i att utmattningen känns bättre idag. Depressionen är desto tuffare och i det finns inte mycket att säga eftersom det innefattar andra själar mestadels i de försök jag gör gällande interaktion och förståelse. Krigar vidare med tankarna och det som möter mig, både inom och utanför mig själv.

170531_gront

Idag kommer Elias! Dessa skiften i umgängesfabriken åt mitt håll så att säga får mig ljusare i tankarna. Han har varit hos Anna nu i 2 1/2 vecka och det har varit så tyst i huset. Katterna gör sitt bästa för att liva upp mig, men det är bra mycket bättre när grabben är här också. Mina katter är dock helt underbara och hjälper mig bara genom att existera. Tre olika personligheter och ibland känns det som om jag förstår dem bättre än människor.

När jag skrivit ovanstående ringde telefonen. Det var min handläggare på försäkringskassan. Hon var ganska tuff emot mig och berättade om att efter 180 dagar (ett halvår) görs andra bedömningar av arbetsförmågan och det pressade mig det hon tyckte skulle vara min plan under sommaren och fram till min semester i slutet på juli.

Nästa vecka ska jag träffa en helt ny husläkare eftersom min ordinarie är sjukskriven. Från en som vet hela historien till en som bara tittat i mina journaler (förhoppningsvis). Inför detta känner jag lite oro men jag försöker nollställa mig och hoppas på att synen hos denna läkare någotsånär är samma som hos min ordinarie. Orden från försäkringskassan oroar också även om jag försöker se positivt på det. Men det blir lätt en press när man får ett preliminärt schema på hur tillfrisknandet ska gå till flera månader framåt. Tacka fan då för att jag blir än räddare för ett bakslag och att jag inte pallar såsom förväntat.

MEN…

…framåt jag gå eftersom inga andra alternativ finns. Vissa framsteg har gjorts och det är på detta mitt fokus ligger. Är jag på väg bakåt bromsar jag mig själv och står stilla istället för att falla. Visst är det kämpigt ibland och det tar, men när jag rett ut sådana saker lyfter jag. Belöningen finns där och den tanken hjälper mig.

Annonser

Kärleken till livet

bok fredriksson 2015Marie Fredrikssons självbiografi “Kärleken till livet” som hon skrivit med hjälp av Helena von Zweigberk är en väldigt rak och ärlig bok.

Här berättar hon som det var, både i barndomen och med hjärntumören som så när tog hennes liv.

När jag berättar om min barndom i boken, gör jag det med viss tvekan. Det är inte skammen jag är rädd för när jag berättar helt ärligt om hur det var i vår familj. Den har jag befriat mig ifrån. Fattigdom, alkoholism, varför ska man skämmas för att man varit med om det?

Jag vill däremot inte att allt ska låta som elände. Vi barn klarade oss bra, för att vi kunde skratta och sjunga och spela och för att vi hade varandra.

Att hon var så illa däran som att hon idag inte kan läsa en bok eller tidning, inte klarar av undertexterna på en film och inte kan sköta en dator, det visste jag inte. Hennes comeback på scenen och livet i stort blir än mer mäktigt och fantastisk, i skenet av de djupa avtryck som sjukdomen satt i hennes vardag.

Vilken resa hon har och är på i detta livet, Marie Fredriksson! Det tar andan ur mig att läsa om alla svängningar, från renaste lyckan till det mörkaste av mörka. Tala om att prövats av alla de känslor som finns åt alla håll genom åren. Det är bara en stark själ som klarar av detta.

Problem med ena foten (som kom 9 år efter sjukdomen!), ett ben som blivit allt svagare, knappt seende på ena ögat och även problem med att skriva. Går det för fort så blir det fel och oläsligt. Marie Fredriksson har verkligen fått kämpa med allt för att komma tillbaka. Idag har hon problem med balansen och rädslan för att foten ska bli sämre finns hela tiden hos henne.

Jag är en kaxig och sprallig människa som är instängd i en skadad kropp. Det är så oerhört frustrerande.

Jag blir ödmjuk inför livet och känner stor respekt för henne efter att ha läst den här boken.

En del kapitel berör mer än andra. Som när hon berättar om sommaren 2003 då sjukdomen gjorde att ingen kände igen henne längre:

Plötsligt så blev det tyst. Färre och färre ringde. Jag kände mig så ohyggligt ensam. Det var så tyst omkring mig. Från att ha varit i händelsernas centrum hamnade jag nu långt ut i periferin. Många vänner försvann under sjuktiden.

Vi människor är märkligt funtade. Rädda för det annorlunda och det vi inte kan greppa. Många går undan och tror verkligen att det är bäst så. Märkligt som sagt. Som om det svåra och smärtsamma ska smitta av sig.

Om Per Gessle har Marie bara fina saker att säga:

Jag kan nog inte säga vad det betyder för mig att Per alltid har trott på mig. Att han är positiv och peppande. Han kan få mig på gott humör, och då blir man stark automatiskt.

Jag är verkligen mycket imponerad av Per Gessle. Hur han håller igång, skriver låt på låt, tror på Roxette, tror på att gå vidare. Han gör bara bättre och bättre låtar. Tack vare att han är så stark har vi kommit tillbaka.

Maries make och stora stöd Micke Bolyos beskriver väldigt naket hur livet är för dem idag:

Varje dag försöker jag förlika mig med vårt öde, men det är svårt. Livet är inte som matematik där plus och minus tar ut varandra. Glädjeämnena neutraliserar inte sorgerna utan de lever bredvid varandra.

Det är rutiner som hjälpt och hjälper honom att orka. Vardagslivet med barnen är en tröst när allt annat under åren varit rädsla och kaos. Känner så igen det han berättar i boken om hur jag själv kommit vidare när det gjort ont i själen.

Att leva i nuet är också en strategi som fungerat. Deras relation är remarkabel på många sätt och vis och i boken berättas det om deras fantastiska kärlekshistoria och hur sedan livet för dem båda sedan ändrades drastiskt. Det berör djupt att läsa om deras kamp tillsammans. Hjärta, smärta, svärta och allt däremellan.

Vill avsluta med en liknelse som kom till mig när jag läste boken. I ett kapitel så berättar Marie om att hon älskar blommor. Där berättar hon bland annat om den gigantiska häggen som de hade i sin trädgård.

Ett år så blev den sjuk och tappade alla sina blad och blomklasar. Den var så nära att dö, men sen helt plötsligt en vår så väcktes häggen till liv igen! Den återvände och var återigen till glädje för många. Precis som med Marie Fredriksson! Liknelsen är klockren!

För hon är idag en inspirationskälla och glädje för så många människor därute! Den här boken visar att det går att komma tillbaka, det går att lysa igen och att det aldrig är kört! Visst, det är väldigt tufft ibland, men det går att hitta ljusglimtarna i livet trots svårigheter och hinder.

Fragment av lycka hoppar också upp som diamanter i gruset.

Trädgårdsarbete & familjebesök

2015-07-05

Linn, Anna och Elias kom på fika. Sista dagen med riktigt varmt sommarväder enligt expertisen gjorde att vi satt på baksidan.

2015-07-05

Anna drog igång lite trädgårdsarbete och helt plötsligt så rensade vi båda för glatta livet.

2015-07-05

Hon var väldigt schysst som hjälpte mig med ogräset och det vildvuxna.

2015-07-05

En del av prästkragarna åkte efter att jag frågat om vad sällskapet tyckte om dem. Några sparade jag ett tag till eftersom de fortfarande blommar. Det är levande på något vis att ha dem i gräset.

2015-07-05

Nu ser man att det står en tuja där i mitten. Allt ogräs är nu borta.

2015-07-05 Hägg

I den vildvuxna häcken så växer det lite hägg doftschersmin (tack Rexxmaster!) Den blommar och luktar så gott just nu.

Det kändes så bra att de kom och hälsade på mig en stund. Idag kände jag att det var gott för mig för att bryta allt mitt grubblande. Måste säga att nu ett tag efteråt så känner jag mig lugnare. Familjen är det viktigaste för mig.

Avslutar med lite skryterier igen. I förmiddags så joggade jag i underbart väder. Samma sträcka som sist, vilket tog 40 minuter. 5,66 km stannade mobilappen på och det känns riktigt bra att nu klara av denna sträcka utan att stanna.

Två veckor till och sen semester.

Promenad med stadsbilder

2015-05-18

Gillade färgerna. Blomster på jobbet.

Tog mig en redig promenad på lunchen och fotade lite.

2015-05-18

Vid åkanten så bygger de nu ny spång och trappor.

2015-05-18

Ytterligare ett ställe vid Fyrisån har fått en ny trappa samt en spång med sittplatser.

2015-05-18

Det börjar bli grönt nu. En husbåt som nu verkar klar. Jag har sett hur de har hamrat och donat på den under våren.

2015-05-18

Det var extratröja på idag. Kallt värre.

2015-05-18

Båtar som inte kommit i ån ännu.

2015-05-18

Blommande hägg.

2015-05-18

När jag går min runda på lunchen så passerar jag vissa ställen som inte ser mycket ut för världen för andra. Men för mig så väcks en del minnen till liv vid vissa platser. Varför vet jag inte, men så är det.

2015-05-18

Kungsgatan in mot centrum i Uppsala. Det hängde regn i luften, men jag klarade mig under hela min promenad.

2015-05-18 Lindvalls kaffe

Lindvalls kaffe.

2015-05-18

En annan del av Kungsgatan.

2015-05-18

Det gamla posthuset har fått två nya guldiga våningar.

2015-05-18

Uppsala centralstation.

2015-05-18

Resecentrum i Uppsala.

Dessa promenader är bra. Skallen rensas på skit och kroppen får sitt.

Annars som vanligt. Inget speciellt att skriva om. Lever på och gör mitt.

Första vårdagen

Första vårdagen, sanna mina ord. Röjde upp lite på baksidan och klippte gräset för första gången i år. Den gamla rostiga gräsklipparen orkar i alla fall ett år till.

2015-05-16
En muterad gullviva i mattan? Har aldrig sett den här modellen tidigare… primulavariant?

Det blommar härligt just nu över hela gräsmattan, så det är svårt att klippa ordentligt. Ser också att det är på gång än mer, så lite försiktig försökte jag vara.

2015-05-16
En blå primulavariant?

Att kunna sitta ute och ta årets första fika var positivt [Instagram]. Solen måste dock vara framme för att det inte ska bli för kallt. Fick några fina timmar på förmiddagen.

2015-05-16

Ställde i ordning utemöblerna så gott det nu gick. Rensade där det var som värst. Klippte lite här och där. Katterna gillar ju detta och Felix fick riktigt med vårkänslor [film].

2015-05-16

Tror detta är hägg, eller? De blommar fint nu i alla fall… jag och Elias tog en promenad till affären för att fylla på förrådet lite.

Han fikade med mig en stund ute. Det var mysigt. Nu på eftermiddagen så har molnen kommit och det känns kallare.

2015-05-16

Äppleträdet dog i alla fall inte…

Är ju så extremt morgonpigg numera att det redan känns som om jag vill sova en stund (klockan är 15:30 när dessa rader skrivs). Dagarna blir visserligen längre, men ibland är inte det av godo. Gaska upp dig nu, gubbe!

Det är bra för D-vitamintillskottet om inte annat…

Tittar på lite resor inför hösten, men tycker det är för dyrt… men snart måste jag slå till för att slippa vara hemma den där dagen i november…