Etikettarkiv: Gustav Fridolin

Miljöpartiet i fritt fall – när avgår Romson?

miljöpartietMiljöpartiet börjar alltmer kännas som ett parti i fritt fall. Som om dammluckorna har öppnats och det inte finns någon väg tillbaka, utan ett ordentlig omtag med förändringar i partistyrelsen och bland språkrören.

Språkrören beter sig elitistiskt och maktfullkomligt, utan förståelse och lyhördhet i förhållande till miljöpartisters verklighet på gräsrotsnivå.
Göran Svensson

Bostadsminister Kaplan fick avgå och Yasri Khan vägrade av religiösa skäl ta kvinnor i hand. Åsa Romson använde ordet ”olycka” om terrorattackerna den 11 september 2001. Gustav Fridolin fattade inte att det kunde vara kränkande att som kvinna inte bli tagen i hand. Den miljöpartistiska presskontakten och planeringschefen försökte tysta kritik i SVT:s Aktuellt.

Den förra socialdemokratiska riksdagsledamoten Nalin PekgulNalin Pekgul går till hårt angrepp mot partiet och menar att de inte platsar i en feministisk regering. En forskare säger att partiet kan ha infiltrerats av islamister och idag blev MP paranoida och rädda för avlyssning. 

Som grädde på moset så mullras det alltmer inom de egna leden och alltfler undrar vad partistyrelsen håller på med. En del vill även att språkrören avgår och då i första hand Åsa Romson.

Att man godkänt försäljningen av Vattenfalls brunkol gör nu också att fler lämnar partiet.

Det börjar likna Juholt-affären detta och tillslut så finns det bara en väg ut för att det ska vända. 

Att åtminstone ett av språkrören avgår och tipset blir då att Romson får se sig om efter ett nytt jobb inom en inte alltför avlägsen framtid. Hon har tabbat sig mest helt enkelt genom åren och är den klart svagaste länken i partiet.

Först efter det tror jag att en läkningsprocess kan inledas…

Svart eller vitt = grått

När man är ung så ser man ofta saker och ting i svart eller vitt. Man har väldigt klara åsikter om saker och ting och kompromisserna är långt borta. Ju äldre man blir och ju mer livserfarenhet man får så brukar de flesta vandra just mot kompromisser och gråa val. Svart eller vitt = grått

Det klassiska exemplet är ju Israel – Palestina. Där är det så polariserat och världsbilderna är så totalt olika beroende på vem man pratar med. Vem talar man egentligen till när man trummar på om samma saker om och om igen? Till de redan frälsta? De är liksom inte ens fel att två träter. Hittade en bloggpost med namnet Det där om generaliseringar och konsekvens… som står ganska nära vad jag själv tycker i frågan. Det typiska är att i kommentarerna efter så dyker det direkt upp polariserade åsikter från människor som inte ens vill försöka. Dessa generaliseringar och svart-vita tänkandet hela tiden kommer aldrig att lösa frågan.

Även om många inte kan eller vill se det, så är den enda lösningen samarbete och kompromisser. Allt annat är utopi och det visar väl historien om inte annat.

Foto: Fredrik Hjerling

Sen har vi detta med synen på Sverigedemokraterna. Sakine Madon slog huvudet på spiken när hon intervjuade miljöpartiets ena språkrör Gustav Fridolin (bilden) om detta parti och dess medlemmar. Fridolin säger bland annat:

Jag skulle aldrig samarbeta med SD, men det betyder inte att jag inte respekterar Sverigedemokrater som människor. Risken med att inte skilja på åsikterna och människorna, och aldrig möts och pratar, är att vi får ett väldigt uppdelat land. Det gäller många dimensioner, uppdelningen är farlig.

Att bara förskjuta, förlöjliga och inte ens prata med de som tycker annorlunda än vad man själv gör, det är kontraproduktivt. Det skapar polarisering, svart eller vitt, vilket i förlängningen inte gynnar någon. Många tycks ju tro att slutar man bara att prata eller ignorerar totalt, så försvinner de åsikterna eller tankarna. Totalt naivt och enligt mig helt fel väg att gå.

Grått är kanske tråkigt och intetsägande och till och med fegt enligt vissa, men vad är alternativet? Svart-vitt har aldrig fungerat i en förlängning utan ger enbart korta vinster. På sikt så förlorar alla på att man inte kan komma överens eller åtminstone hitta en kompromiss.

Och det är väl därför vår värld ser ut som den gör på många ställen. Ständiga krig och ständiga konflikter som utarmar livskvalité och människors möjlighet att leva ett vardagligt liv. Någon måste ta första steget, men ingen vågar eftersom rädslan styr allt som oftast.

Läs även andra bloggares åsikter om svart-vitt, kompromissa, Israel-Palestina, Gustav Fridolin, Sverigedemokraterna, politik, intressant?

Miljöpartiets trovärdighetsproblem

Det finns ingenting som irriterar mig så mycket som människor som säger sig stå för en sak och sedan lever på ett helt annat sätt. Jag har sett det på nära håll och inom vissa politiska partier. Det är då mycket ärligare att vara uppriktig även om man kanske inte är ett föredöme på alla områden.

Taxi i första hand för Valtersson Tänker just nu på alla dessa miljöpartister som alltid pratar så gott om vissa saker och sen lever de själva precis tvärtom. De har i mina ögon noll trovärdighet och exemplen är flera. Nu senast så är det språkrörskandidaten Mikaela Valtersson (bilden) som hamnat i exakt samma trovärdighetsproblem som Yvonne Ruwaida gjorde för 10 år sedan. De vurmar och pratar så mycket om att människor ska åka kollektivt och sen sitter de i en taxibil istället för tusentals kronor.

Jag har inga problem med att människor åker taxi. Det kan oftast finnas skäl för detta, men att göra det i sådan omfattning som dessa gröna damer har gjort och gör skapar ju djupa trovärdighetsproblem.

Valtersson har ju dessutom väldigt nära till pendeln men väljer ändå taxi i första hand, miljöpartist som hon är. Det som retar mig är deras snack om hur vi andra ska leva och så lever de själva precis tvärtom. Vore det en moderat så hade jag inte brytt mig eftersom de inte lika hårt predikar kollektiva lösningar som miljöpartister gör.

Lokala förmågor som agerar likadant finns det också exempel på. Maria Gardfjell lever i en värld och predikar sedan om hur vi andra ska leva. Hon är ensamstående och bor mitt i centrum, då är det lätt att snacka om höjda bensinpriser och hur barnomsorgen ska vara. Noll trovärdighet och som sagt, de är inte ensamma dessa gröna exempel. Det är många miljöpartister som inte lever som de lär. Karin Nettelblad från Vänge säger det som jag tror många känner inför Gardfjell:

Hon är 45 år, ensamstående utan barn, bor i Fålhagen och ”lunchar gärna på stan” (UNT 8 september). Hon vet därmed inte det jag vet. Hon vet inte hur det är att ha flera barn och oavsett väder vara tvungen att cykla flera kilometer för att handla flera gånger i veckan och ta hem fyra kassar på styret och en i cykelstolen, eller dra kassar i skrinda bakom sig och barnvagn med barn och kassar framför sig.
Om Maria Gardfjell, eller de andra ledande rödgröna politikerna i Uppsala, hade klarat av detta skulle jag tro på dem. Men de har gjort det lätt för sig. De dikterar för sina medmänniskor hur de ska leva, men de vet minimalt lite om konsekvenserna av det de förespråkar.

Aftonbladet räknar också upp några exempel som måste vara pinsam läsning för partiledningen. Ska bli intressant att se hur Gustav Fridolin blir som språkrör och om trovärdigheten ökar med honom vid rodret. Den killen har vad jag förstår sitt förtroendekapital intakt.

Sen vill jag säga grattis till Åsa Romson! Detta kan inte ha kommit lägligare för dig?

Relaterat:
Newsmill – Miljöpartister har ingen trovärdighet!
UNT Debatt – Inget förtroende för Maria Gardfjell (mp)
DN – Ruwaidas telefonräkning: 44 575 skattekronor

Andra bloggare i samma ämne:
Min uppfattning – Gör som jag säger – inte som jag gör
kaffetankar – Miljöpartiet… jo jag tackar!!
Uppsnappat – Mikaela Valtersson: Lev som du lär

Läs även andra bloggares åsikter om Mikaela Valtersson, miljöpartiet, trovärdighet, taxiresor, dubbelmoral, Maria Gardfjell, Gustav Fridolin, Åsa Romson, Yvonne Ruwaida, politik, intressant?