Etikettarkiv: Gud

Vänskap & de lärdas omöjliga ekvation

Det här är min sanning, mina ord och det som finns inom mig. Mitt sätt att få ur mig är att blogga om det. Kan jag så frön, ge inspiration och mod till dig som läser har jag vunnit allt. Jag berättar om det som finns i mitt djup. Det som kommer till mig och det jag känner. Min sanning, min väg.

Du behöver inte ha ovänner. Om någon visar sig vara ovänlig och orättvis så kan du låta bli att erkänna honom som sådan. Förneka all ovänskap. Möt alla som goda vänner och du behöver inte fråga om vem du ska bemöta med hövlighet.

De så kallade visa har lätt med detta. Det är så lätt att säga att detta gäller inte mig själv utan alla de andra som på olika sätt gjort mig illa till mods eller som jag har förskjutit på olika sätt. Det är så lätt att dra iväg i tankarna och tro att det gäller alla andra och inte en själv.

Egot är starkt. Egot bedrar och snirklar sig in i det man tror är vist.

De tillförlitliga vännerna komma, ledda av osynliga händer, och de stanna hos dig, även om du visar dig ovänlig mot dem.

Glömmer aldrig den så kallade vännen som sa just så, att du kan inte straffa ut mig med ditt beteende oavsett. Och sen drog hon just på grund av detta… vänskapen prövas och vissa klarar inte av att stå upp och vid sina höga moraliska kompasser. De fungerar utmärkt vid stilla vind, men blåser det upp lite försvinner alla de fina orden med vinden…

Photo by Snapwire on Pexels.com

Jag vet att jag betett mig illa mot många. Jag är och var svår att umgås med. Men jag vet också att jag inte mått bra och inte haft verktygen att se varför jag betett mig på det viset. När någon har kommit för nära och börjat rubba det jag har kontroll på rent känslomässigt, då har jag gjort allt för att bli av med dem, trots att jag längst innerst inne gråtit över det som hänt.

Idag kan jag se det. De var mina viktigaste lärare på flera plan. Men förstår att det är försent idag att kunna vrida tillbaka vänskapen. Det kan smärta mig och det kan jag erkänna även för er idag. Men jag vet också att ingenting står still och blir vad det en gång varit. Tidigare har jag bara låtsas som att det är deras förlust. Det är inte sant. Tacka sjuttsingen för att jag kan sakna intensitet och närhet i det som en gång var, men som sagt ingenting kan vridas tillbaka i det känsloläge som då rådde.

Den vänskapen som är byggd på smicker dör vid första sanningen.

Är bara och snuddar vid min egen skuld. Det är svårt att inse att skadan i olika relationer kommer från mig och att jag betett mig på ett sätt som gjort att flera har flytt. För det handlar inte bara om en, utan det är flera som drabbats av mitt mönster att göra mig omöjlig när vi kommit för nära varandra. Men som sagt, jag hade inte verktygen, jag förmådde inte att agera annorlunda och i det prövas riktig vänskap. Min skuld försöker jag lindra med de tankarna.

En annan sak som cirkulerar och far i mig är de lärda, de som tolkar åt oss och teologerna som predikar för oss på olika sätt. Vilkas mandat har de fått, förutom sitt egna (ofta med välvilja och tro på det rätta) att berätta för mig vem och vad Gud är för någon? Ju mer reglerat med regler och ju mer styrt det blir, ju längre bort från Gud agerar de. Det går aldrig att tvinga på någon en tro.

Dogmer, myter, ritualer och tempel är endast sekundära detaljer, som människor har hittat på, men som Gud själv inte intresserar sig för.

Lägg till det kyrkor, moskéer och all den hierarki som är uppbyggt och ett exempel som direkt kommer upp i mitt inre är de katolska riterna där allt under påven enligt min mening endast handlar om makt. För mig blir det nästan lite groteskt och precis tvärtom att tänka på just den ordningen och allt vad den fört med sig i mänskligt lidande. Många behöver vägledning och hjälp i sitt sökande, men på det sättet kan det bara gå fel. Stagnation och vara nöjd med vad tolkarna säger och sen mår man ändå dåligt… sanningen ska göra er fria är ju kända ord… frågan är bara vilken sanning? Så kallad sanning.

Svaren finns inom en och endast där. Allt annat är tillfällig flykt från det sanna och det som i förlängningen bär en vidare i de eviga livens kretslopp.

Vi pratar olika språk, teologerna och de lärda och de som tror sig ha tolkningsföreträde genom sin kunskap, har olika agendor just för detta, men svaret är detsamma för alla oss oavsett:

Kärlek utan förbehåll, tvång eller medveten kontroll. Det ger senvägar att bara lyssna på andra i ett liv där allt handlar om att lära känna sig själv, genom sig själv. De lärda flyr från sig själva genom just det som de säger sig förkunna. Sätter ingen värdering i det utan konstaterar bara de mönster som gång på gång återupprepats genom den historia vi kan minnas. Finns många som ska ha respekt för sina försök, men alltför många andra ser bara makt,, kontroll och en flykt från sig själv i religionens namn.

De lärdas omöjliga ekvation på detta jordklot i evighetens perspektiv är monumental.

Tolkarna, de lärda och de som tror sig vara Guds representanter på jorden har inte rätt att bygga murar och hinder för människan på dess väg till upplysning. Dogmatik finns överallt och gör allt för att fånga in de svaga och därigenom missbruka syftet med vandringen här på jorden.

De stora religionerna äro samma sång, men sjungen av olika röster och på olika melodier.

Gud finns i allt levande. Allt är ett. Den dagen den lärdomen kickar in på riktigt och i djupet förändras livet totalt. Två blixtar av visdom har jag själv fått som bete genom alla mina år i det här livet och just det driver mig att försöka, om och om igen.

Min ”religion” består i att se Gud i allt och alla. Många gånger är det inte lätt men något annat går liksom inte. Kroppen är den odödliga andens bostad i den fysiska världen. Detta liv är en sekund i det stora varat, som vi ibland glimtar till just genom att känna oss ett med allting. Vi vandrar oavbrutet, liv efter liv och ju fortare den insikten får fäste, ju mer lär vi oss av den egentliga meningen att finnas till. Döden är naturlig och en början på ett nytt äventyr i det eviga kretsloppet. Men jag vet, vis av mitt eget nuvarande liv, hur lätt det är att fastna i det mörka och tro på enbart det som nu är. Vandringen känns så förbannat lång ibland, men i det stora hela är det som en millisekund. Bara att få en uns av den känslan inom mig gör mig lugnare.

Vi har aldrig varit och kunna aldrig bliva någonting annat än gudomliga. Läran om arvsynden är en konstruktion av teologerna.

Jesus har sagt: ”I min Faders hus äro många boningar.”

”Så har jag hört” av Axel Fredenholm. Utgiven i flera upplagor genom åren. (jag har den 7:e)

(Citaten är utdrag från boken ”Så har jag hört” (1950) av Axel Fredenholm)

Minneslund & spontanfika

180702_ 01 Gamla Uppsala

Idag var en sådan där dag då jag bara inte kunde sitta hemma och uggla.

180702_ 02 Gamla Uppsala

Tog den lånade bilen och åkte till Gamla Uppsala.

180702_ 03 Gamla Uppsala

Kullarna var gula och det var torrt som fnöske i backen.

180702_ 04 Gamla Uppsala

Behövde rensa tankarna. Få ett lugn inom mig. Tände ett ljus och försökte tänka på de förändringar jag så väl behöver. Tänkte på andra och deras kamper i livet.

180702_ 05 Gamla Uppsala

”Men du, Herre, är en barmhärtig och nådig Gud,
sen till vrede och rik på kärlek och trofasthet.”
Psaltaren 86:15

180702_ 06 Gamla Uppsala

I Gamla Uppsala kyrka stod det målningar som barnen i den lokala skolan hade målat. Den här fastnade jag speciellt för. Så inkluderande och precis den kyrka jag vill tillhöra.

180702_ 07 Gamla Uppsala

Detta med relationer och att vara människa är svårt ibland. Man vill så väl, utan att för den skull slå knut på sig själv. Medvetenheten och förståelsen räcker inte till ibland. Det blir liksom tankar som inte släpper. Tankar av förutbestämda scenarier som ofta är negativa, men sällan slår in. Varför är det så svårt att bara vara i tanken? Helt neutral och sen får det bli som det blir? Inte värdera innan så att säga?

180702_ 08 Gamla Uppsala

Gamla Uppsala kyrka med klockstapel.

180702_ 09 Gamla Uppsala

Satte mig i deras minneslund och funderade bland annat på orden jag skrev ovan. Försökte också bara att släppa allt och inte tänka. Lyssna på den hårda vinden och fåglarna som sjöng. Men det är så himla svårt och det har blivit värre sista tiden.

Det är som om jag inte kan umgås med mig själv. Som om jag bara vill vidare även om det är till totalt meningslösa saker. Som om jag har tappat allt det jag har byggt upp inom mig, samtidigt som det ändå inte spelar någon roll idag. Kanske har det med min kollaps att göra trots allt, fast det har gått in i någonting annat nu som jag inte riktigt förstår? Vet inte riktigt vad som är vad längre.

180702_ 10 Gamla Uppsala

Här var det tidigare järnväg. Nu är det någon form av grusväg. Tror inte att den är klar.

Telefonen ringde och Clabbe ville bjuda på fika. Spontan som jag är (host!) tog jag bilen till honom.

180702_ 11 Husbyborg

I Husbyborg står dessa gula blommor.

180702_ 12 Husbyborg

Jodå, Clabbe använder mobiltelefon… hahaha.. är man involverad i föreningen som sekreterare så kan den ringa närsomhelst.

Han berättade om sin Greklandsresa, om livet som pensionär och jag tragglade väl på om mitt och vad jag är idag så att säga.

180702_ 13 Husbyborg

Kanonväder och lagom varmt.

180702_ 14 Husbyborg

En bänk som sett sina bästa dar.

180702_ 15 Husbyborg

Välkommen in!

Efter besöket i Gamla Uppsala kyrka, en stund i minneslunden samt snack och fika hos Clabbe i Husbyborg mår gubben bättre. Inte har jag slutat att blogga heller… hehehe

Egentid i Gamla Uppsala kyrka

24 november Breidagård

När är det dags att vika av från den trygga men ack så invanda vägen? Stanna upp och andas lite?

24 november 2016 Breidagård

Är jag verkligen på rätt spår i livet? Måste jag bromsa upp eller ta en helt annan väg nu? Vad händer om jag inte gör det? Om jag inte har förmågan?

26 november Vallsgärde

Ljuset finns ju alltid där! Det är hur vi fokuserar och har förmåga att göra det som ändrar styrkan i det ljusa.

26 november 2016 Gamla Uppsala kyrka

Kände ett starkt behov av att åka till min favoritkyrka idag på förmiddagen. Gamla Uppsala kyrka är historia för mig på fler plan. Älskar dess energier och välkomnande känsla som den alltid givit mig.

26 november 2016 Gamla Uppsala kyrka

Sådan längtan efter vägledning. Att förstå.

161126_02 Gamla Uppsala kyrka

Altaret i Gamla Uppsala kyrka. Ett ljus var tänt och två julgranar var på plats. Kyrkan är öppen från kl 09.00 för oss som behöver vila oss i tanken och få vägledning.

26 november 2016 Gamla Uppsala kyrka

Tänk att få egentid i Gamla Uppsala kyrka! Vilken fin känsla det var att sitta där en stund med sina egna tankar. Filmade en liten snutt för att bevara det fina. [YouTube]

161126_04 Gamla Uppsala kyrka

Kyrkfönstret blev mäktigt när solen lyste in.

26 november 2016 Gamla Uppsala kyrka

Gamla Uppsala församling har verkligen gjort det fint inne i kyrkan. Jag kände mig så välkommen trots att jag var helt ensam.

Kunde inte låta bli. Tog ett kort ur kruset:

26 november 2016 Gamla Uppsala kyrka

Ni har inte utvalt mig, utan jag
har utvalt er och bestäm er
till att gå ut i världen och bära frukt,
frukt som består, och då skall Fadern ge
er vad ni än ber honom om i mitt namn.
Johannes 15:16

Det var först när jag kom hem som jag riktigt förstod det starka budskapet i det kort som jag fick till mig. Kanske är det så att jag inte gått utdet sätt som förväntas av mig i det här livet och därför har jag fastnat där jag nu är och inga böner i världen hjälper förrän jag tar mitt ansvar?

Kursivt för att tolkningen är personlig och jag inte ser det som ett straff eller en skuld jag har, utan en möjlighet att få leva ett mer harmoniskt liv om jag vågar kasta mig ut och i mina tankebanor chansa lite mer.

Riktigt vad jag ska göra vet jag inte på ett konkret plan. Det är bara en känsla jag har av att jag behöver ta mig vidare nu. Kaoset i fredags gjorde mig så liten och rädd och idag kändes kyrkan som den enda plats där jag kunde och vågade vara mig själv.

26 november 2016 Gamla Uppsala kyrka

Brukar alltid tända ett ljus för andra. Den här gången tände jag ett ljus för mig själv. För att jag måste och för att jag nu behöver vägledning.

161126_08 Gamla Uppsala kyrka

Tänk vilken generös gest det är av församlingen att ha kyrkan öppen för allmänheten på det sätt som det nu är. Jag är väldigt tacksam gentemot Svenska kyrkan och Gamla Uppsala församling att detta andningshål fanns där för mig. När jag verkligen behövde ett stilla rum att gå till fanns Svenska kyrkan där.

26 november 2016 Gamla Uppsala kyrka

De litar på sina besökare. Att de betalar för sig. En fin tanke och någonting som jag hoppas att de inte går alltför mycket back på. För att visa förtroende i dessa tider kan vara svårt och då speciellt när det handlar om pengar.

Klarade inte ens av att läsa busstidtabellen när jag skulle hem så det blev en längre promenad i det fina vädret men med en blåst som var väldigt hård. Det gjorde att jag tillslut stannade vid en busshållplats ute på Upplandsslätten för att ta mig hem.

Fredagens härdsmälta har skakat om mig rejält. Jag är inte samma person som jag var innan. Besöket i kyrkan har lindrat men också fått mig att inse att jag inte mår bra av att leva som jag gör idag. Det går inte längre att bara köra på och stoppa huvudet i sanden och tro att saker och ting ska gå över.

Jag måste ta tag i vissa saker. Är livrädd, men vad har jag för val när saker och ting slutar att fungera inom mig? Är jag bara totalt ärlig i mina känslor så kan det inte gå fel.

Eller hur, Gud?

Skifte av veckor i umgängesfabriken

Sista september 2016

Skifte i umgängesfabriken. Sonen är nu hos mig, dock bara i en vecka mot normala två. Detta beror på att hans moder idag gör sin sista dag på sitt nuvarande jobb. Ett jobb hon varit på i nästan 30 år. Det ni!

I och med detta vill hon skifta i veckorna så att grabben är mer hos henne vissa helger än vad som skulle bli om vi körde på som vanligt. Så nu är han hos mig en vecka och sen hos modern sin i en vecka. Sen kör vi på som vanligt igen…

Sista september 2016

Det känns väldigt bra att han är hos mig nu. Livet får liksom en annan mening för mig. Jag betyder något och jag har ansvar. Det behöver jag även i det privata och inte bara på jobbet. Visst, jag har ansvar hemmavid också även när jag är ensam eftersom jag har 3 katter, men det blir lite annat när grabben är i huset.

Sista september 2016

För det är då ljuset tränger fram. När mitt älskade barn är hos mig. Hoppet tänds och jag får kraft att klara även de perioder då jag är ensam genom det energipåslag barnveckorna ger mig.

Att leva utan någon att älska överhuvudtaget är tungt. Att få älska, att våga och allt det. Ensamheten tär mer än jag vill erkänna. Saknar någon att krama om och vara nära. Har drömt alltför länge nu känner jag.

Sista september 2016

Livet handlar många gånger om tålamod. Att vara i det som är och inte springa på för fort. Går det för fort så går det inget bra och bakslagen hopar sig.

Sista september 2016

Fatta att det är sista september?! Jag har lite svårt att ta in detta med tiden och vad den gör med mig. Det går så fort och ibland hänger jag inte riktigt med känns det som.

I helgen så ska min lilla uteplats höststädas. Det är dags att sätta över presenningen igen och invänta kylan och snön.

Måste berätta om äpplena! Har ett äppleträd som för andra året i rad producerar väldigt många äpplen för sin storlek och de smakar suveränt gott också. I år har jag ätit flera stycken, vilket ni som hänger med lite här, då förstår att LCHF just nu är på paus. De är så goda och det kliar ingenting i halsen på mig!

Prisad vare Gud eller vem det nu är som man ska tacka! Det är så skönt att slippa den allergin.

Vill önska alla mina läsare en trevlig helg!

Fullerö med både backar och hage

Idag besökte jag ett…

Naturreservat 5 maj 2016 

…som heter…

Fullerö Backar med massor av backsippor.

 

160505_05

Antingen kan jag fokusera på hur härlig denna dag var. Den 5 maj levererade verkligen med nästan 20 grader och en klarblå himmel. En fin långpromenad till Fullerö Backar som är ett naturreservat där det var fullt av blomster och backsippor i massor! Gubben njöt i fulla drag med shorts och korttröja som enda attribut.

2016-05-05 Backsippor

Jag kan också fokusera på att det inte blev som jag ville riktigt. Mitt vänstra ben bråkar med mig igen och gjorde att jag inte kunde jogga på tillbakavägen som jag hade tänkt. Jag kan också fokusera på det döda rådjur jag såg vid vägkanten och som gjorde mig ledsen.

Vad tror ni jag väljer?

Hade någon frågat mig för några år sedan så hade benet och rådjuret dominerat mitt inre, utan tvekan. Någon långpromenad eller nyfikenhet på Fullerö backar hade inte heller funnits. Jag hade inte ens tagit mig dit gåendes som jag nu gör med glädje. Ja, faktiskt med glädje!

För det var så att alkoholen dödade min lust att göra saker. Den dödade nyfikenheten och den positiva känsla jag sakta men säkert får till mig. Då satt jag bara inomhus och tyckte synd om mig själv. Idag vill jag ut i solen och upptäcka nya saker. Att besöka naturreservatet som ligger så nära, är någonting jag velat en tid nu och idag var det läge. Tackar Gud för att alkoholen inte tog mig också, att jag kom ur greppet och nu ser på livet på ett helt annat sätt. Känner mig fri!

2016-05-05 Fullerö backar
Fullerö backar.

Andningen var helt ok trots att björkarna är på väg. Tror nu att jag kan avskriva min så kallade pollenallergi en gång för alla. Den verkar ha försvunnit. Det är ju också någonting fantastiskt. Att gå från cortisonspruta till att inte alls behöva ta några mediciner, det är bara för underbart!

Gick längst med länsväg 290 och strax innan Fullerö börjar det att hända saker.

2016-05-05 Fulleröbacke
Huvudgatan i framtidens Fullerö Hage som nu börjat att byggas.

Fullerö Hage är på gång. Huvudgatan in mot bostadsområdet börjar vid länsväg 290 som jag passerar varje dag med buss mot Uppsala. Den ska vara klart redan till den sista juni 2016.

2016-05-05 Fullerö backe
Här var det bara en äng för några veckor sedan.

Det är stora planer på gång med bostäder utanför Storvreta. När allt ska vara klart, det vet jag inte, men att det inom ett år kommer att vara en stor skillnad med nya vyer och byggnader, det är helt klart och det har som sagt redan börjat att synas i och med bygget av huvudgatan.

Fullerö Hage 2016
Vid den blåa pilen med en 1 på, där ligger Fullerö Hage.

I första etappen kommer det att byggas 400 bostäder i den östra delen. Hälften blir lägenheter i fyravåningshus med både hyres- och bostadsrätter och hälften blir villor och radhus. Till det byggs en förskola med ca 2oo platser. Detaljplanen blev fastställd förra året. Första etappen beräknas vara klar sommaren/hösten 2017. Redan om ca ett år alltså!

En andra etapp är ytterligare planer på 700 bostäder. Flerfamiljshus med upp till 5 våningar, villor och radhus på 2-3 våningar.  I det ingår även en företagspark i området. Bostäderna i Fullerö Hage kommer att vara både villor, radhus och lägenheter i flerfamiljshus. En helt ny skola och en multiidrottshall finns också i planerna för Fullerö Hage!

Tala om att det inom några år kommer att se annorlunda ut utanför Storvreta och mot Fullerö. Spännande framtid som jag tror är helt nödvändig för att möta det skriande behovet av nya bostäder.

160505_03

I år har maj verkligen börjat från sin allra finaste sida. Ljuset, värmen och dofterna. Det gröna och livet som återkommer.

Jesus tomma grav

JesusHittade en mycket intressant artikel av John Sjögren med namnet “Kristendomen uppstod ur den tomma graven”.

Han för där ett resonemang kring hur kristendomen uppkom tack vare tron på att den tomma graven verkligen existerade och att Jesus återuppstod från de döda.

Först måste jag bara säga att jag själv resonerar utifrån den kunskap livet givit mig kring ämnet. Min uppväxt som var totalt ateistisk där någon tro överhuvudtaget inte existerade har givetvis färgat mig och det utgångsläge min egna tro fick i starten av det här livet.

Jag har således inte fått någonting från modersmjölken så att säga när det handlar om Jesus, Gud och religionen. Totalt lekmannaaktig på ett mycket grundligt plan, utan större intellektuella piruetter in i den kristna tron.

Mina upplevelser och tankar utgår från att jag jobbat i Svenska kyrkan i över 30 år. Hamnade inte där utifrån kristna preferenser, utan för mig handlade det då om att få ett jobb och en inkomst. Sen blev jag kvar och under åren har min syn på kristendomen och dess förespråkare förändrats. Konstigt vore det annars.

Sjögren skriver bland annat i sin artikel:

En nutida läsare skulle kanske i mötet med Bibelns ­texter vilja tolka uppståndelsen symboliskt, som ett uttryck för en vagare tro på Jesu upp­höjelse efter döden, att han upptagits till Fadern i himlen ­eller något liknande mer lättsmält och abstrakt.

Bibeln är för mig en bok skriven av människor som av olika anledningar hade ett behov att styra andra människor. Ibland med goda intentioner men också av tolkare som drevs av maktbegär. Bibeln kan visst vara ett rättesnöre för många, men så fort det blir bokstavstolkning av det hela, då blir det problem i mitt sätt att se på saken.

Jesus är dock en realitet för mig. Han har jag inga problem med och tron på att han funnits. Men sen… ….tolkningarna genom åren och det som sedan blev Bibeln. Bibeln har många fina ord, men lika många hemska dito som jag bara inte kan ta till mig. Det går bara inte.

Jesus finns i min världsbild. Dock tror jag att orden om och kring honom många gånger kommer från människor som velat styra skeendet i vår värld på ett sätt som inte har ett dugg med Jesus att göra. Så fort det kommer in skuld och skam i en berättelse så backar jag. Skuld och skam är skapat av människor som ville styra andra i religionens namn och tyvärr så är Bibeln full av sådana passager.

En del säger att man kan inte välja russinen ur Bibeln, utan tror man på den så måste man så att säga köpa hela paketet. Det kan inte jag göra. Att genom en så kallad gudomlig bok peka på att vissa människor utifrån vilka de älskar bär på någonting som är fel och utifrån Guds ord är synd, det är sådant som jag aldrig kan få ihop till någonting som jag tror på.

Vi ska gå igenom alla känslorna, vi ska leva livet fullt ut och vi ska våga känna. Men att döma någon utifrån Bibeln på ett visst sätt, det kan i min värld bara vara ord och handlingar från andra själar där det jordiska egot styr och där det till stora delar handlar om makt. Den organiserade religiösa världen har otaliga exempel på detta.

När jag tänker på Jesus växer ett hopp inom mig. När jag tänker på Bibeln så svalnar det snabbt, just för alla märkliga ord om hur människor ska leva sina liv. Har man kärleken och tankesättet att såsom jag vill bli behandlad så behandlar jag andra, då är man bra mycket närmare Gud och Jesus. Gud ger oss stolparna, sen har vi själva valen att forma våra liv.

Sen var Gud står för hos mig, det är en helt annan bloggpost, men jag kan säga som så här att Gud eller Alltet som jag tycker passar bättre det är allt som existerar. Gud är Alltet. Vi är Gud, allt hänger ihop men just nu är vi “frisläppta” eller hur jag ska säga det för att känna och uppleva saker utifrån egna valda mål givetvis i samråd med Gud/Alltet.

Jag tycker mycket om att vara i kyrkor, men det är så länge prästen är tyst. Det är inget fel på en del av prästerskapet, men de ger mig känslan av att de tror sig veta mer än mig själv och vad som är rätt för mig och just genom sitt så kallade kall har den “rätta” tron eller hur jag ska uttrycka det. Bibelsprängda människor flyr jag som synden, de skrämmer mig…

Svenska kyrkan gör mycket gott i samhället och finns alltid till för människor vid kriser och svåra stunder. Den uppgiften räcker långt för mig att legitimera dess existens och att jag vill fortsätta att jobba för dem.

Den del av kristenheten som tilltalar mig, den öppna och icke dömande biten som bärs fram av människor utan någon som helst egen vinning, den vet jag existerar och när jag möter sådana människor, då förstår jag bättre varför kyrkor och församlingar finns. Fast jag måste säga också att de finns även utanför kyrkans sfär, människorna som är dagens ljusbärare och driver kärlekens budskap framåt.