Etikettarkiv: gravplats

Fortsatt hetta & starkare känslor

180720 parkbank

Gick med sonen till busshållplatsen. Dags för skifte i umgängesfabriken. Jag gick själv vidare en sväng i hettan. Orkade inte långt, men en liten bit blev det i alla fall. 3,9 km och 5235 steg får jag vara nöjd med.

180720 himlen

Det positiva ligger utanför mig själv. Mina barn och deras liv. I det håller jag mig kvar. Men jag vet också att hittar jag ingenting inom mig, spelar det liksom ingen roll tillslut. Det går inte att leva genom sina barn ett helt liv.

180720 felix

Felix verkar påverkad av värmen. Han skriker mer än vanligt och verkar längta bort härifrån allt som oftast. Påminner mycket om min egen hågsenhet och allt starkare apati just nu.

I morgon kanske vi får lite regn, max 5 mm, men sen ser det ut så här över Storvreta:

extremvader2018

Det är inte klokt, men värmeböljan 2018 bara fortsätter, med temperaturer över 30 grader nästan hela nästa vecka. Jag blir alldeles matt av att se detta. Egentligen borde jag jubla och prisa värmen, men det gör jag inte. Nu tycker jag bara att det är jobbigt att inte ha någonstans att svalka sig. Någonstans att komma undan det klibbiga och heta. Bad och offentliga platser klarar jag inte av. Tror att mitt allmänna mående gör att värmen blir jobbig istället för tvärtom.

Om jag orkar åker jag till min mammas grav i morgon förmiddag. För att ”prata” med henne och kanske få lite ”tröst” på något vis. Sen vet jag inte vad som händer riktigt. Hoppas trösten fungerar.

Annonser

Midsommarafton 2018

180622 Midsommar 2018 01

Min mamma fick fint på sin gravplats idag. Har inte haft ork att sköta den sista tiden och det lite sorgliga i det hela är att den såg precis ut som den gjorde i vintras, när jag var där senaste gången. Glad midsommar, mamma vart du än är.

180622 Midsommar 2018 02

Regnet hängde i luften och mitt mål med denna midsommar var just att göra fint på graven. Hade tänkt att sitta en stund och ”prata” med min mor, men orden fanns inte där.

180622 Midsommar 2018 03

Midsommar och dess firande är inte vad det en gång var i mitt liv. Allt förändras hela tiden. Vet ju det. Gillar att vara med bil i alla fall. Den friheten är fin.

Äventyr med sol & blå himmel

En förvirrad men ändå nyttig upplevelse var terapin. Inte för att det var ett bakslag, mer för att… …det kanske är annat jag behöver just nu… terapeuten skulle ta kontakt med mitt jobb för att prata om detta. Träning i att bara vara kanske?

Hade jag ork efteråt skulle jag gå till mammas grav. Det hade jag bestämt mig för. Ett uns av tvekan men jag ändrade mig snabbt när jag tittade upp mot den klarblåa himlen. Vilket väder!

Inte går det fort när jag är ute och spatserar. Men, och det är en av mina stora lärdomar, det behöver inte gå fort! Vad hade jag att passa? Sen orkade jag inte heller för den delen att pinna på som jag brukar.

17 februari 2017 Mammas grav

17 februari 2017 Mammas grav

En röd ros blev det till mor. Köpte också ett ljus och tände med den ask som jag tvingades köpa för femman jämt. Att ha en tändsticksask eller tändare liggandes i innerfickan är inget jag har numera. Det var annat på den tiden då jag rökte, men det giftet slutade jag med redan 1992, åtminstone i nyktert tillstånd. Allt har sin tid.

17 februari 2017 Mammas grav

Det var ingen idé att göra vårfint, de gamla växterna fick sitta kvar vilket gjorde att de nu ser lite vilt ut vid mammas och morfars symboliska gravplats.

Men det kan få se ut så ett tag tycker jag. Hur många gånger har det inte varit tomt och ostädat eftersom jag inte orkat gå upp så ofta som jag behövt? Ja, jag pratar i detta enbart om mig själv eftersom, vad jag vet, inga andra besöker dem.

Idag är jag glad att gravplatsen finns kvar, även om jag har haft mina dubier under åren. Platsen må vara symbolisk, men den ger mig ändå kraft på något vis att besöka.

17 februari 2017 Uppsala domkyrka

Vädret gjorde det extra gynnsamt att fotografera bland annat Uppsala domkyrka på min lilla utflykt.

17 februari 2017 Uppsala domkyrka

Extra gynnsamt är det också just nu att få med domkyrkan på håll eftersom grönskan inte har kommit än och lägger sig i vägen. Så det blev några foton från olika platser på Sveriges tredje högsta byggnad, som ståtar med 118,7 meter. Endast slagen av Turning Torso (190 m) och Kista Torn (120 m).

17 februari 2017 Uppsala slott

På väg mot centralstationen så passerade jag också Uppsala slott. Eftersom träden är nakna gick det att få hyfsade bilder på slottet som började byggas redan i mitten på 1500-talet.

17 februari 2017 Solen

Hade det inte varit för solen och den klarblåa himlen hade jag inte vågat mig ut på detta äventyr. Solen gör sitt till. Är en solälskare av rang och hade jag råd skulle jag helt klart bo på sydligare breddgrader den del av året då vintern härjar i vårt land.

17 februari 2017 Uppsala slott

Bjuder på en bild till på slottet. Visst, träden är i vägen men på sommaren ser man väldigt lite av byggnaden därifrån jag tog bilden.

Vågar inte längre ta ut någonting i förskott. Vågar inte tro för mycket. Men igår kändes det riktigt bra, åtminstone på förmiddagen och tills jag kom hem. Vill tro det i alla fall, måste tro det. Andas in och bara vara i nuet. Tänk att jag haft så svårt att verkligen på riktigt klara av det. Vara i nuet. Här och nu. Tänk vad jag har bedragit mig under åren. Idag ser jag det som en överlevnadsinstinkt, för att slippa känna och riskera smärta. Men det blir ju så paradoxalt när jag tänker på där jag är idag och vilken smärta det givit mig.

Under eftermiddagen låg jag i princip hela tiden och efter en stund somnade jag. Vaknade två timmar senare och var ändå trött. Det säger väl något om att det är en bit kvar. Samtidigt har jag haft svårt att sova ordentlig på natten nu under två nätter. Hur konstigt det än kan låta kanske det ändå är ett tecken på att hjärnan vill lite mera nu? Men hur fan hittar jag balansen i det utan att återgå till det gamla? Till torktumlaren i huvudet som tillslut fick kortslutning. Medveten vila, än mer? Träna och försöka, om och om igen. Det är så svårt för mig detta. Istället för terapi så kanske det är en lärare i detta jag behöver?

Idag får jag hjälp av Anna med att montera Elias TV-möbel. Det har jag svårt för i vanliga fall och nu är det stört omöjligt. Hon fixar det säkert på en halvtimme om inte mindre. Tofflan kommer också med vilket gläder mig.

Stöd av mamma

Nya kyrkogåraden 29 oktober 2016

På kyrkogården i Uppsala kom tungsinnet över mig. Trots solsken och blå himmel. Var tvungen att ta mig samman idag och kände för att åka till mammas symboliska viloplats.

Hjärta av rosor

På väg till mamma hittade jag ett hjärta av rosor. Vackert och personen de tillhörde måste ha varit en omtyckt själ.

Blommor

Dessa gillade jag också mycket.

Ljusets port

Ljusets port visade sig. Står mamma och väntar på mig?

Mammas gravplats

Tände ett ljus hos mamma och morfar. Längtan i den enorma trötthet jag känner… tog stöd av mamma.

Den svarta fågeln

Den svarta fågeln satt vid mammas gravplats.

Gravar

Stora breda svarta kors. Vackra på sitt sätt.

Det var en solig dag. Efter besöket handlade jag lite saker till mig själv. [Instagram] Konstigt nog driver någonting mig framåt. För en framtid jag omöjligt kan se idag. Omfamnad.

Ljuset

Det gäller att inte backa nu. Fortsätta, plocka upp det tappade och kämpa vidare. Kärlek, beröring och en själ som älskar mig för den jag är har jag ju redan mött i en verklighet. Mod, att vara ärlig utan skyddsmurar inför den, som det känns, livseviga längtan.

Ljuset tränger alltid igenom. Alltid.

Mors dag 2016

Tre buketter med liljekonvaljer fick jag ihop när jag tidigt i morse tog mig ut.

2016-05-29

Liljekonvaljer fanns det massor av i skogen. Namnet på engelska, Lily of the Valley, är fint tycker jag.

2016-05-29

Här joggar jag vanligtvis, men idag blev det två korta turer mellan blomplockningen.

2016-05-29 Lily of the Valley

Som ni ser, det fanns massor av liljekonvaljer.

Lily of the Valley

Tre fina buketter till mamma blev det. Liljekonvaljer det är mamma för mig. Hon älskade de blommorna.

2016-05-29 Liljekonvaljer

En bukett står i mammas “glugg” i min bokhylla. Där har jag personliga saker som tillhörde henne när hon levde.

2016-05-29 Lily of the Valley

Den andra står vid hennes porträtt i vardagsrummet. Till höger mormor.

2016-05-29

Tog mig på förmiddagen till mammas gravplats. Fixade till den, från vår till sommarskrud och där var den tredje buketten planerad att stå.

2016-05-29

Se den lilla filmsnutten som finns på min YouTube-kanal.

Lily of the Valley 29 maj 2016

Den tredje buketten hamnade alltså på mammas symboliska gravplats som hon delar tillsammans med morfar. Tände också ett ljus för mamma som kommer att brinna under dagen och i natt.

2016-05-29 Liljekonvaljer

De är fina att se på och sen luktar de så gott. Är så glad nu efteråt att jag tog mig ut och plockade dessa buketter till mamma.

2016-05-29

Just nu trivs jag bättre bland de döda än de levande. Igår barndomsvännen och idag morsan. Tungt och svårt. Jag längtar så efter min mamma och att få återförenas med henne.

2016-05-29

Att dela med sig av de innersta är någonting jag gör tillsammans med min mor. Hon hör mig, jag vet det.

2016-05-29 Liljekonvaljer

Maja var nyfiken på liljekonvaljerna, men eftersom de är giftiga får de inte stå framme när inte jag är hemma.

2016-05-29 Liljekonvaljer

Visste du att liljekonvaljen är fridlyst i delar av Sverige? Du får inte plocka blomman på Öland, i Kalmar, Kronobergs, Stockholms samt Södermanlands län. Som tur var så gäller det inte där jag bor därav mina tre buketter till min älskade mor på Mors dag 2016.

Min väns gravplats

Hammarby kyrkogård var mitt mål idag.

Den där usla UL-appen ljög rejält för mig så jag hamnade i Sunnersta, nästan 40 minuters promenad fel. Det är inte första gången den appen inte fungerar som den ska och nu kommer jag aldrig mer att lita på den.

2016-05-28

Men det klart, jag fick mig ytterligare ett redigt motionspass förutom morgonjoggen tidigt i morse. Idag har gubben varit igång väldigt mycket. Det känns nu när jag sitter i soffan och försöker samla mig efter dagens upplevelser.

Tillslut kom jag ändå fram till kyrkogården. Där irrade jag omkring ett bra tag utan att hitta rätt gravplats. Blev ganska frustrerad och bad om “hjälp” efter ett tag.

2016-05-28

Hittade minneslunden med fina rosor, men inte rätt gravplats. Jag räknade och kollade. Gravarna var väldigt dåligt numrerade.

2016-05-28

Men efter ett tag så drogs jag till gravarna i skogspartiet.

2016-05-28

Där låg den! Efter många års önskan att få “hälsa på” min vän så var jag äntligen framme hos honom.

2016-05-28

Känslan blev stark och jag blev väldigt känslomässigt berörd över att se hans namn och årtalen på gravstenen. Det blev liksom på riktigt allting och lite för mycket för mig. Jag torkade tårarna och pratade med min vän som om han stod bredvid mig. Det kändes nästan som han gjorde det.

2016-05-28

Mellan 4:e och 9:e klass var vi bästa kompisar. Har många minnen av honom. Vi lekte och busade mycket och hängde nästan jämt mellan dessa år. När jag tänker på hans liv och hur han hade det utanför skolan blir jag nedstämd.

2016-05-28

Man ser att gravstenen snart är 30 år gammal.

2016-05-28

Undrar om någon överhuvudtaget går till hans gravplats idag? Det såg inte ut så i alla fall.

2016-05-28

Är glad att jag “hittade honom” men ledsen över hur det slutade för honom i det här livet. Det är sorgligt och ledsamt. Men jag vet att han har det bra där han är idag. Ibland ser jag honom framför mig. Vill inte påstå att vi “pratar” med varandra, men det finns en förståelse när tankarna kommer och han är hos mig.

Nu vet jag äntligen vart han finns även vad gäller den symboliska platsen på jorden. Jag ska tillbaka dit snart igen och göra hans gravplats fin. Anledningen till att jag inte hittat honom tidigare beror på att jag inte var riktigt hundra på vad han hette i efternamn när han dog samt att det tidigare inte funnits en så bra söktjänst på nätet som det nu finns. Jag gick bet hela tiden, men för ungefär en månad sedan så fick jag en träff helt plötsligt.

2016-05-28

Efter ett tag gick jag mot centrum. Många tankar for inom mig.

2016-05-28

I de områden som jag passerade hade jag inte varit i på många år. Mycket är förändrat och på en del ställen kände jag knappt igen mig.

2016-05-28

När jag åkte bussen var det många byggnader som jag inte kände igen. Det byggs så mycket i Uppsala dessa dagar.

När man som jag varit uppe sedan 5-tiden så känns det nu som om dagen är slut. Men det är ju bara eftermiddag och en liten lur blir det nog. Med varmt och tacksamt hjärta. Tänker på min gamla vän!