Etikettarkiv: Göran Hägglund

Extravalet är inställt!

Stefan Löfven meddelade idag på förmiddagen att det inte blir något extraval i mars nästa år och att sex partier i riksdagen kommit överens om någonting som de kallar för decemberöverenskommelsen.

De har alltså bland annat kommit överens om att det regeringsunderlag som är störst är det som ska få styra. Det är ganska bra att vi får lugn och ro i den politiska röra som nu pågått en tid. Att komma överens är alltid bättre än motsatsen oavsett vilka politiska färger som kommer överens.


Stefan Löfven och Anna Kinberg Batra under presskonferensen.

Snacket om att demokratin förlorat och att yttrandefriheten är hotat tycker jag inte stämmer. En del vill inte se att dessa som nu kommit överens faktiskt har en majoritet av folket bakom sig, i ett demokratiskt val som genomfördes i september 2014. Sen kan man tycka vad man vill om dessa som styr, men att det är ett hot mot demokrati, yttrandefrihet och jag vet inte allt, det är ju bara struntprat.

Vi har ju den regering vi förtjänar. Extraval för inget gott med sig anser jag, det skulle inte förändra maktbalansen nämnvärt utan samma tjafs skulle komma igen. Då är det bättre att en majoritet av riksdagens partier kommer överens om hur landet ska skötas fram till nästa val 2018.

Sen kan det ju bli en svekdebatt om vilka som har fått ge sig så att säga. Vilka har krypit till korset och vilka har backat? Min analys efter att ha lyssnat på presskonferensen är ju att minoritetsregeringar ska kunna regera i framtiden och att blockpolitiken är än mer cementerad. Så känns det i alla fall.

Det block som blir störst kommer att få regera och få igenom sin budget. Oavsett procent så att säga. Sen när Göran Hägglund sa att “decemberöverenskommelsen” kommer att gälla fram till 2022… det måste ju betyda att Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna blir de enda riktiga oppositionspartierna i vårt land.

Det är väl kontentan av presskonferensen.

KD svänger äntligen

En mycket glädjande nyhet slår emot mig idag. Med rubriken ”Dags att avskaffa kravet på sterilisering vid könsbyte” så sällar sig äntligen kristdemokraterna till det som egentligen vore en självklarhet för varje humanist. Att vi alla är människor med både rätt- och skyldigheter oavsett sexuell preferens.

Bättre sent än aldrig så konstaterar partiledare Göran Hägglund, första vice ordföranden Maria Larsson (bilden) och andre vice ordföranden David Lega:

Alla är lika mycket värda

Maria Larsson

Vad har gjort att det tagit sådan tid att komma fram till det självklara? Att vissa människor tror sig kunna bestämma över andras val och ve oavsett vad det gäller, tyvärr alltsomoftast med en bibel i handen har ju tidigare varit ett av partiets mer tragiska sidor. Skånberg, Sacredeus och allt vad de heter tappar än mer mark i partiet och det är glädjande!

Visserligen så finns lite unkna argumentsspår kvar om att barnen kommer först. Som om vi andra tänker på annat sätt?!! De formulerar sig så fint om sina skäl om varför det tagit sådan tid att komma fram till detta, så jag blir trött på att ens försöka citera dem.

Det är en stor dag för humanismen och de människor som av olika anledningar inte kan leva kvar i det kön som de fötts som. Nu berövas de inte av staten sitt eget fria val genom att kristdemokraterna slutar att styra över hela regeringen i denna fråga. Det borde snabba på ett beslut om att tvångssteriliseringen tas bort till halvårsskiftet.

Läs även andra bloggares åsikter om könsbyte, tvångssterilisering, transsexuell, kristdemokraterna, intressant

Partiledare Birro?

Blir Marcus Birro partiledare för Kristdemokraterna så är det bara populism det handlar om. Eller som riksdagsledamoten Mikael Oscarsson säger:

Jag välkomnar hans kandidatur och tror att han skulle kunna dra helt nya grupper till partiet.

Mikael Oscarsson som är en av de mest konservativa och exkluderande i partiet ser alltså Birro som en bra kandidat. Vad säger det? Jag bara undrar…


Birro må vara populär som författare och allmän tyckare i mediabruset, men att leda ett parti där splittringen mellan mer liberala och stockkonservativa i olika frågor är något som jag inte tror att han mäktar med. Får lite vibbar av storhetsvansinne och en stor portion naivitet faktiskt.

Birro visar också med sitt agerande vilken politik han faktiskt vill företräda och tror på. De må vara så att de liberala vindarna gjort kristdemokraterna mer accepterande och inkluderande, men vi får inte heller glömma bort att en stor del av den kritik mot Göran Hägglund just bygger på dessa uppfattningar, att partiet blivit alltför liberalt i många av deras kärnfrågor.

Så vad står Birro egentligen för? Vet vi det? Är han lika exkluderande som många av de kristdemokrater som nu supportar honom eller är han mer inkluderad och liberal? Han pratar mycket om hjärta och hur viktig familjen är. Om ett mänskligare Sverige och jag vet inte allt, men för vem?!

En undran som jag har är ju ganska självklar för mig och det är ju hur det är att vara homosexuell i Marcus Birros Sverige?

Uppdaterat
Birro drar tillbaka sin partiledarkandidatur. Varför? Jo, han riskerar få sparken från TV4:s program “Kvällsöppet”.
Vem är förvånad? Han fick sig några rubriker och var på mångas läppar. Känns ju än mer naivt och som om det bara handlade om uppmärksamhet!

Uppdaterat 2
Marcus Birro får nu sparken från TV4 och dess program Kvällsöppet. Han skulle ha varit programledare i höst, men i och med att han tog så tydlig ställning för kristdemokraterna och till och med vill leda dem så fick TV4 kalla fötter. Jag kan förstå dem eftersom det nu blivit politik av det hela och det inte råder något tvivel om vart Birro hör hemma någonstans. Att ha en så politisk färgad programledare kan bli problem i vissa debatter och att han då fick gå är inget konstigt.

Läs även andra bloggares åsikter om Marcus Birro, kristdemokraterna, Mikael Oscarsson, Göran Hägglund, populism, partiledare, homosexuell, intressant?

Ledningen för Pride fegar

Att inte Göran Hägglund kommer till Pridefestivalens partiledardebatt är väl egentligen ingenting att uppröras över. Vad har det partiet gjort genom åren för att underlätta för HBT-personer i vårt samhälle? Eller som ledaren i Expressen skriver: image

Kristdemokraterna på socialdepartementet har behandlat HBT-frågorna med en nonchalans som vore otänkbar när det gäller andra politikområden. Göran Hägglund har exempelvis i flera år låtit den för många transsexuella livsviktiga könstillhörighetsutredningen ligga begravd i skrivbordslådan. Det är uselt.

Sen kan jag ju tycka att det vore ett ypperligt tillfälle för Hägglund att förklara hur han och hans partivänner tänker, men jag inser ju faktiskt att han är konsekvent när han väljer bort Pride, vilket jag faktiskt uppskattar mer än de som vänder kappan efter vinden hela tiden.

Sverigedemokraterna är inte välkomna på Pride. Motiveringen till detta tycker jag är märklig och faktiskt lite fegt av ledningen för festivalen. RFSL:s ordförande Ulrika Westerlunds argumentation för att inte bjuda in SD haltar tycker jag:

Några av partiledarna, jag kan inte gå in på vilka, har olika typer av principbeslut att inte debattera med SD. För Pridebesökarna är det intressantare att lyssna på riksdagspartierna än att lyssna på Jimmie Åkesson.

Jag vet inte hur ni som läser här resonerar, men för mig skulle det vara bra mycket mer intressant att lyssna till någon som inte tänker som jag gör, än att lyssna till de som håller med mig. Jag tycker man ska ta debatten och inte fega ur såsom både festivalledningen och “vissa” partiledare gör genom det sätt som de nu villkorar sin medverkan.

Uppdaterat:
Christoffer Jönsson, som satt i ledningsgruppen för Pride House, skriver i posten Vad var det jag sade? mycket bra kring detta.

Läs även andra bloggares åsikter om Pridefestivalena, Göran Hägglund, kristdemokraterna, Sverigedemokraterna, Ulrika Westerlund, RFSL, hbt, intressant?

Desperat Hägglund

goranhagglund Vi skall alla registrera oss civilrättsligt hos en myndighet om vi vill formalisera vår kärlek till den vi älskar. Det skall dock inte få kallas för äktenskap, eftersom risken finns att även samkönade kommer att använda sig av denna möjlighet.

Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund är så desperat för han vet inte vad detta skall kallas för, äktenskap är förbjudet ord enligt honom, men för övrigt är han öppen med vad det skall kallas.

Ni hör väl, blir inte detta lite väl fjamsigt?! Vad gör att det är så viktigt för dessa nissar att ordet äktenskap bara kan användas för heterosexuella par? Finns det en elit och ett B-lag när det handlar om vem man gängar? Vem man vill leva med och vem man älskar? Hägglund hävdar ju att så inte är fallet, men vad blir kontentan av hans resonemang?

Jo, eliten är ju de som är man och kvinna och får kalla sin samhörighet för äktenskap och B-laget är ju vi andra som får ett namn som Hägglund idag inte ägnat en tanke. Tala om att göra skillnad på kärleken. Men Hägglund är desperat och försöker med sidoskott att hitta andra spår som skall göra att han får behålla sitt kära ord äktenskap för de som är heterosexuella. Patetiskt!

Personligen så struntar jag i vilket egentligen, men jag vet att det för många andra är en viktig kamp att få sin relation kallad för äktenskap oavsett konstellation och det gör att jag bryr mig. För det Hägglund och hans partikamrater ägnar sig åt är inget annat än diskriminering även om de skall få det att låta som någonting helt annat.

Jag tycker den borgerliga regeringen gullat nog med Hägglund och hans gäng gällande den här frågan. Detta förslag känns bara så desperat och pinsamt av Hägglund.

Låt staten kalla ALLA bindande relationer för äktenskap. Innebörden och styrkan i ordet blir ju inte svagare även om andra än heterosexuella får använda sig av det. Eller? Om någon tycker så berätta gärna och motivera, jag är så nyfiken på argumenten…