You are currently browsing the tag archive for the ‘glass’ tag.

Nu kommer en jätterant om mig själv och hur jag mår. Mitt ego gödslas å det grövsta, men som jag har sagt många gånger tidigare att det är här på bloggen som jag lättast kan uttrycka mig. Då kan jag ta ut svängarna och vågar vara ärlig. I det verkliga livet så är jag tyst eller drar mig undan.

Då må bli tuggande om samma saker hela tiden, ömkligt och offerkappor stora som militärtält, men läsandet är frivilligt:


För nästan 10 år sedan…

Det är en sådan tacksamhet inom mig att jag har min son hos mig. Han är verkligen en ängel genom att bara vara den han är. Har inte ord för hur mycket det betyder för mig att han finns i mitt liv.

I natt har jag inte sovit mycket. Förkylningen med halsont har nu övergått till ren och skär rethosta. Varje hostning är smärtsam och ibland känns det som om jag ska dra en pizza eftersom det inte vill sluta. Men jag tror att jag har nått peaken nu och dessutom har det gått fler än tre dagar, vilket jag har hört är gränsen för smittorisken. Men vad vet jag, det är bara vad jag har fått för mig.

Förmiddagspromenaden igår orkade jag inte med. Idag blir det heller ingen eftersom krafterna behövs till det mest basala. Det jag ska ladda för är morgondagens första arbetsdag på nästan 4 månader! Det känns konstigt samtidigt som en del av mig inget hellre vill än att börja jobba igen. Vi får väl se hur det utvecklar sig det hela men jag fokuserar på den enda vägen som är möjlig för mig. Några avåkningar och sådant grejar jag inte för att återigen ta mig upp på vägen. Basta, pronto och en väg framåt!

Februari 2017

Fast tänker jag tillbaka är det stor skillnad ändå på mig nu än i början. Då hade jag knappt någon tankeverksamhet överhuvudtaget. Nu vill jag åtminstone någonting!

Fortfarande har jag problem med att prata med människor om hur jag FAKTISKT mår. Jag ringer inte, drar mig undan och säger ingenting. Vet inte varför det sitter så hårt åt att vara helt ärlig, men att prata om minnet och hur det är gör ibland förbenat ont.

Känslan är då att allt ska rämna och att jag då sitter där och skvätter på ett sätt som jag är livrädd för. Som om jag då inte har något skydd kvar alls. Det är känslan jag har, men troligtvis är det bara en befrielse. Men jag klarar det inte, utan skriver då hellre en massa här.

28 oktober 2004
Här var inte Felix och Maxi gamla. Oktober 2004.

Ser på mycket film, lyssnar på än mer musik och umgås med mina katter. När jag inte promenerar på förmiddagarna dårå. Äter alltför mycket sött och sådant som tröstar mig. Låter jag som en gubbe på 80 pannor, eller?!

Att sitta med skivade morötter eller gurkor ger mig liksom inte det jag söker. Det må låta sjukt men glass, choklad och sådant ger mig ett illamående när jag överkonsumerat och på något konstigt sätt är det dit jag vill komma. Ingen övrig jämförelse med alkohol och andra saker men där handlade det också om att överkonsumera. Men då ville jag inte känna någonting överhuvudtaget.

Den 4 april är det 3 år sedan jag drack alkohol! Det är det enda som jag är riktigt stolt över när det kommer till egna prestationer. Att jag i 3 år helt givit fan i det dödliga giftet. Oavsett vad som händer mig så kommer det aldrig att bli min tröst igen. Då får jag hellre gå upp 25 kilo (som jag nu troligtvis har gjort) i vikt genom mitt frossande i glass och choklad istället för denna drog som förändrar människors beteende på ett sätt som jag på nära håll tyvärr sett alltför många gånger. Alkoholen är för mig verkligen ett gift. Dricker jag igen kommer jag över en gräns där det inte finns någon väg tillbaka. Det är det enda som jag med säkerhet vet idag. I detta har änglarna varit tydliga åtminstone.

Min motion (förutom förmiddagspromenaderna), kost och vikt har återgått till gamla vanor. Igen. Men den här gången försöker jag ta det med ro. Inte slå på mig själv, inte hårt i alla fall. Det finns nya chanser att rätta till detta. Det känns som om att jag kommer att kunna styra upp en del när jag fått lite balans i detta med utmattningen och de återkommande depressionerna. Så känns det i alla fall och i den vissheten lever jag. Tyvärr har jag varit helt stängd inåt sedan denna utmattningsresa började. Inga förnimmelser, inga bilder eller tankar om det vi inte kan ta på s a s. Istället drömmer jag massor men det orkar jag inte analysera om vad som är vad just nu. Vet bara att många figurerar i olika scener i den världen. Drömvärlden.

Ibland känns det som om allting bara är en drömvärld. Ingenting är riktigt på riktigt. När jag gick i femte klass och stod där för att sköta belysningen när vi hade klassteater för våra föräldrar (mina var aldrig där) i skolans gemensamma aula, hände det något som påminner om ett skydd som fortfarande sitter kvar. Det är nu 40 år sedan…

Har du orkat ända hit? Då måste du verkligen gilla mig och mitt egoistiska dravlande…hahaha! Önskar dig i alla fall en fin söndag!

Nyårsafton 2015

Nyårsmiddag med Ellet. Vi åt oxfilé med hasselbackspotatis. I efterrätt glass med lite choklad.

Det var en lugn kväll. Vi gick till Anna för att vänta in tolvslaget. Vi resonerade som så att det är ju roligare att fira tillsammans än att vi sitter ensamma på varsitt håll.

151231_02

Vi kollade in filmen Minioner samt en konsertfilm med Gyllene Tider från 2013 innan det nya året kom. Givetvis så såg vi betjänten som svansade efter grevinnan också… (;-)

Nyårsafton 2015

Anna och Elias busar lite. Det bjöds på hallon och blåbär med grädde samt en del nötter. Anna hade laddat upp med ostar också, men vi orkade helt enkelt inte med det.

Nyårsafton 2015

Kvart i tolv så gick vi till samma plats som förra året. Det var inte riktigt samma drag i år på raketerna. Men helt ok för att ändå få känslan av att vi gick från 2015 till 2016.

2016-01-01 Nyårsdagen

Nyårsafton 2015 blev lugn och harmonisk. Kändes bra efteråt.

God fortsättning på 2016!

Inte går det fort och inte klarade jag mitt mål att ha gått ner ett visst antal kilo till min födelsedag. Men det gör ingenting! Det känns ändå bra och jag är ändå så nöjd med att idag väga 95,2 kg. För sommaren 2014 stod vågen på 128,4 när det var som värst!

De sista fem kilona har tagit väldigt lång tid för mig att tappa. Men det går neråt trots allt, sakta men säkert. Nu när löpningen kommit igång på allvar igen, märker jag att det tar fart med hektona och att det går snabbare neråt. Bara det går ner i sakta mak så är jag glad.

Skillnaden i mitt sätt att tänka är att jag inte slår så hårt på mig själv som förr. Blir inte destruktiv när jag misslyckas, utan fortsätter och kör vidare. Att som igår äta på det sätt jag gjorde och verkligen njuta, det hade förr givit mig kraftig ångest och en backlash där jag skulle ha tappat allt och fortsätta att vara destruktiv, men idag så går jag vidare och ser varje dag som en ny chans.

Äter jag en liter glass så är det inte hela världen, om jag dagen efter kör min löprunda på 11 kilometer. Den tryggheten och förvissningen driver mig framåt och gör att jag fortsätter att gå ner i vikt.

Det har gjort att jag nu bara är 5 kg från ett av mina mål gällande vikten. Min uthållighet och att jag är snällare emot mig än tidigare ger resultat i det långa loppet. Fördelen med detta jämfört med jojo-bantningen som jag sysslat med tidigare, är att kroppen hinner att anpassa sig efter en allt mindre hydda. Det märker jag också på ett sätt som jag inte gjorde tidigare när jag gick ner 25 kg på 3 månader typ. Motion kontra långsam viktminskning är bra för mig. Sakta neråt jag gå…

Överallt händer det hela tiden saker. Försöker se skeendena positivt. Vill se det positivt. Vill hänga med ett tag till.

Ikväll så drog jag i mig en låda glass! Ja, nu är det inte så kolhydratrikt som det låter utan det är faktiskt LCHF-glass!

Det är en väldigt låg mängd kolhydrater i glassen som Anna tipsade mig om häromdagen. När jag såg glassen i den lokala butiken, då var jag ju bara tvungen att slå till!

2015-03-05 LCHF-glass

Glassen heter Sockerfri glass med vaniljstång och är från Alvesta Glass. Näringsvärde per 100 gr är endast 0,5 gr kolhydrater (naturliga sockerarter), vilket gör att jag utan problem kunde dra i mig hela burken (;-)

2015-03-05

Givetvis så hade jag naturella nötter och färska hallon som tillbehör.

Hur smakade glassen dårå?

Det går ju givetvis inte att jämföra med vanlig sockersöt glass och det känns att någonting saknas. Den var helt ok, men det är nog inte något som jag kommer att köpa så ofta. Så god var den inte, men kanske någon gång ibland för att väga upp all vispgrädde som jag istället föredrar. Sen är ju priset ganska högt tycker jag för den mängd glass jag faktiskt får.

30 kronor burken är dyrt för 230 gr glass, men jag tycker ändå att det är roligt att det finns LCHF-glass nu att ta till om man vill, även om smaken som sagt är ganska neutral och intetsägande.

Alvesta Glass har ytterligare ett gäng glassorter med en kolydratnivå som ligger under 10 gr per 100 gr, vilket är min gräns. Så kanske kommer jag istället att testa en annan sort med lite högre kolhydratnivå för att se om det är någon skillnad.

När suget sätter in nästa gång… (;-)

2014-07-03

Promenad och på väg till grabben. Hittade denna lilla nyasfalterade plätt. Älskar nyasfalterade plättar och dess dofter. Fint ser det ut också. Mer nyasfalterade plättar i byn, tack!

2014-07-03

Köpte med mig ett par glassar. Det roliga var att Linn också var hemma, så jag fick träffa två av mina barn samtidigt. Fika bjöds jag på, filmvisning och umgänge under några timmar. Filmen glömmer vi fort… (;-)

Påfylld energi och tacksamhet.

2014-07-03

Vad finns därborta egentligen?

2014-06-26

Häftigt träd i byn.

2014-06-26

Smält rabarber försökte jag mig på.

2014-06-26

Blandat ihop med glass och jordgubbar så funkade rabarberna för mig i alla fall bra att äta. Barnen ville inte ha utan nöjde sig med det andra. Men jag försökte i alla fall, även om det var surt trots att jag hade haft på en del socker.

Tycker inte att jordgubbarna i år har smakat gott. Nu har jag testat tre olika varianter och det smakar liksom ingenting tycker jag. Vet inte riktigt vad jag ska köpa dem någonstans för att de ska smaka bra?!

2014-06-26

You too… hahaha!

Arkiv

Kategorier

Senaste bilder

Första stapplande försök att "komma tillbaka" med löpningen. Så lugnt och försiktigt men ändå. #jogging söndags #selfie När hon börjar andas som "en hund" då får hon gå in. Blir orolig och undrar om någonting är fel? #catlovers #katt Det klart att Maja ska få vara ute i det fantastiska vädret! #sommarkänsla #katt #catlovers Maja är ute!! #catlovers #katt Maja ligger på soffans armstöd. #snuslass #catlovers #katt Påven och Trump! Hahaha.. 🌈

Twitter

Tweets jag gillar

RSS Senaste musik

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.