Etikettarkiv: gåvor

Allt som hänt

Allt har ju fokuserats på resan till Israel, men det har hänt en hel del sedan jag kom hem i fredags:

Frida kom i fredags och stannade tills idag. Det var roligt att ha henne hemma igen i några dagar och jag känner redan hur mycket jag saknar henne. Dagarna bara försvann tycker jag och allt gick så fort.

Maja i maj 2016

Tog ut en kompdag igår eftersom Majas stygn skulle tas bort efter kastreringen. Claes skjutsade mig till veterinären med Maja. Allt gick bra och ärret var jättefint.

I söndags kom Anna och Tofflan på besök. Vi fikade lite och jag fick överlämna några små gåvor till dem. Tyvärr så kände jag mig väldigt ofokuserad och lite “borta” under den dagen, men det viktiga för dem var ju att få träffa Frida.

I måndags så var det planeringsdag för kommunikationsfunktionen på Breidagård. Vision, värdegrund och spelregler gicks igenom. Kommunikationsstrategin uppdaterades och vi diskuterade våra samarbetsformer. Planer för 2016 samt strategi för 2017 diskuterades. Direkt så kanske 5% berör mig, men samtidigt så är det bra för mig att vara med och lyssna och försöka begripa även det mer teoretiska.

Under den vecka jag var i Israel så råkade Felix ut för ett trasigt öra. Anna tog honom till veterinären och de tror att han varit i slagsmål med en annan katt. Penicillin och smärtstillande till katten. Han får inte gå ut förrän tidigast på söndag och det gillar han inte. Han visar tydligt med både jamande och nästan skrik emellanåt att han inte trivs med att vara inne. Nattsömnen påverkas negativt för både mig och Elias eftersom han kan jama och skrika väldigt mycket i perioder.

Annonser

Semestertider, kattgåvor & utrensning

En arbetsdag kvar. Fatta, vad skönt! Står i valet och kvalet om jag ska lägga ner all data och social media under dessa fem veckor då jag har semester. För att liksom komma ifrån ALLT!

Utan blogg, utan twitterier, facebookande och instagrammande i fem veckor. Utan ynkligheten, mästrandet och domarna men även de som tar mig för den jag är. Gå tillbaka till basic som det såg ut inte alltför länge sedan med läsning, promenader, löpning och de veckor Ellet är hos mig aktiviteter med honom utan dator.

En sak ska jag i alla fall göra och det är att inte läsa e-post från jobbet. Så gjorde jag förra året och det var så skönt.

Vi får se. Är ganska less på datoriserade överhuvudtaget så det kanske inte är en dum idé att släcka ner allt under några veckor.

150716_02Två arbetskamrater kom idag med gåvor till Maja. Det var så fint av dem och mitt hjärta blev varmt. En fin gest till vår nya familjemedlem som kommer på tisdag.

På jobbet så rensas det och kastas. Detta eftersom de nu helt plötsligt fått för sig att rummen bredvid hissarna ska vara helt tomma (efter över 20 år) så fick jag syssla med sådant jag inte riktigt hade tänkt mig mina sista dagar på jobbet innan semestern. Tömma och rensa ur en massa gammalt.

Vi har så dåligt med utrymme på jobbet för förvaring sedan tidigare och detta gör ju inte saken bättre. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra av allt faktiskt, vilket innebär att väldigt mycket kommer att kastas.

Dataskrot blir det fort och att åka till återvinningen hela tiden funkar inte, utan de gamla delarna har funnits på en så kallad mellanstation (vilket var i rummet bredvid hissen) för att sedan då det blivit en del så bar det av till återvinningen, vilket tidigare skedde 2 gånger om året. Att åka hela tiden, det funkar liksom inte i praktiken och då måste det finnas ett förvaringsutrymme för skrotet under tiden, innan det blivit en del.

Sen har vi ju allt annat som nu till stora delar kastas. Alla böcker, backupband, gamla program, drivrutiner både på cd och diskett  och jag vet inte allt. Alla backupband kommer inte att kastas och lite annat ska jag försöka behålla för eftervärlden. Vår första dator (som var en Mac år 1988), vår första bärbara och lite sådant, det får bara inte hivas iväg…

En dag kvar. I morgon så ska JAG fira! Av flera anledningar.

Nej, jag förstår verkligen inte…

Nej, jag förstår verkligen inte meningen med allt detta. Verkligen inte. Mina egna odds försämras hela tiden, men jag kan inte annat än vara uppriktig emot mig själv, även om jag ingenting förstår längre. Kanske har jag aldrig förstått.

Han var rostfärgad – en mörkt bärnstensaktig färgton med lite rött i – och oerhört vacker. Han tycktes blänka och kläderna var långa med ett vackert fall. Ärmarna föll ner över hans händer, men när han lyfte upp armarna tycktes de långa ärmarna glida tillbaka så graciöst, som om han var en del av honom själv.

Olika falla ödets lott och just detta förstår jag ingenting av. Så oerhört olika som känslorna är hos oss själar. Utmaningarna, egona, och den absoluta rättvisan. Och när? Nej, jag förstår verkligen inte detta längre.

En del får gåvor och verkar slippa ångesten och bara lever på och så totalt distanserade från det egna djupet. Hur ens förmår de? Har jag varit där en gång? Eller är jag än längre tillbaka i känslokedjan?

Nej, jag förstår verkligen inte vad som är meningen och inte meningen. Det bara rörs ihop och jag har ingen som helst förmåga att sortera. Ångest är det enda svar jag får.

Ni må förstå att jag försöker. Bara vara, agera eller både ock. Allt med samma resultat. Ångestriden och ledsenhet.

Änglar, finns dom? Är de fallna runt mig?

Kristians kamp är över

kristiansbok_2013

Kristian Gidlund är död. Författaren, journalisten och musikern dog bara några dagar innan sin 30-årsdag. Cancer i magsäcken fick han 2011 och i och med den kampen så började han att blogga i kroppen min.

Tidigare i år så gav han ut en bok som delvis bygger på bloggen och i somras så var han värd för Sommar och pratade om sin kamp mot cancern.

Hans kamp var helt öppen, vilket är mycket ovanligt. Han berättade och skrev om sin kamp. Jag följde inte bloggen och har inte läst boken, men sommarprogrammet lyssnade jag på. Det var starkt och jag förundrades över hans sätt och inställning till det han drabbats av. Han gömde sig aldrig utan fortsatte in i det sista med att vara öppen och dela med sig av det som många väjer inför.

I natt så låg jag och grubblade på vilken mat vi ska ha och verkligen hade ångest över det. Att jag liksom inte räcker till och inte varierar mig tillräckligt. I morse när jag läste om Kristian så nästan skämdes jag. Skämdes över mina fjantiga lyxproblem och de idiotiska grubblerier som jag sysslar med. Kontrasten blev så stor på något vis. Han gav mig perspektiv och påminde mig helt enkelt om vad som är viktigt.

Kristian Gidlunds öppenhet och förmåga att uttrycka det svåra tror jag har varit till hjälp för många som har svårt att prata om just döden. Jag tror ju på reinkarnation och att vi alla har ett syfte med våra vandringar på jorden. Att kunna beröra många människor är en gåva man fått och ett resultat av den man är och har varit tidigare. Att beröra utan baktankar och egoistiska planer är en av livets gåvor, långt före pengar, saker och det som är flyktigt och försvinner efter en tid.


TV4 intervjuade Kristian Gidlund den 13 april 2013.

På galleriet Vasli Souza i Malmö visas nu fotoutställningen ”I kroppen min” om Kristian Gidlund till den 29 september. TV4 gjorde en intervju med Kristian den 13 april 2013 som är väldigt stark och tankeväckande. Se och lyssna! Kristian Gidlund gjorde intryck på många människor.

Vila i frid!

Budapest, hönspappa & gravvård

Budapest
Frida är just nu i Budapest.

Tidigt i morse så fixades det sista inför Fridas resa till Budapest. Orolig far som jag är så påpekade jag en massa saker i ren välvilja, men det slutade med irritation och jag fick dra in mina hönsfjädrar och låta henne packa det mesta själv. Visst förstår jag henne och visst ska jag hålla mig borta, men jag vill ju inte att hon ska glömma någonting.

Min lilla tjej i Budapest? Då blir jag ju lite på nojen ju… det verkar ha gått bra i alla fall. Hon sa till mig att hon inte skulle skicka några SMS när hon är i Ungern utan jag kommer att få ett när hon är tillbaka i Sverige igen. Det är ju så dyrt sa hon… tala om träning i praktiken på att släppa taget om sina barn. Skarpt läge och det är bara att släppa…

Tror mig ana varför jag är så hönsig och lider av curlingbeteende. Ni som följt mig länge kanske också har en aning? Det tar jag inte upp just nu, men jag har ofta sagt att hellre är jag FÖR nojig och FÖR på än det motsatta. För det motsatta vet JAG vad det innebär och det är inga goda erfarenheter från min uppväxt. Inte någonstans!

När jag satt på bussen hem idag så såg jag en kille som påminde så om Ellet. De var i samma ålder också och han såg så ledsen ut. Jag tror att det var hans pappa som satt bredvid och han rörde inte en min, pratade inte alls med pojken under hela resan och det gjorde så ont i mig. Pojken tittade nästan lite ängsligt och hans min och de sorgsna ögonen gav mig egna flashar från förr. Givetvis så hoppas jag att jag kände fel, men det brukar ofta stämma, tyvärr.

Varit ganska känslig idag överhuvudtaget. I morse så hörde jag en låt i hörlurarna på ganska hög volym och den totalt sänkte mig med sin känslighet och underbara ton. Den heter “Leave the World behind” och sjungs av någon som kallar sig för Lune [Spotify]. När den spelades i morse så gick mycket av livet, min ensamhet och varför det är som det är igenom mig. Ledsenhet i kombination med storhet av att ändå få vara här! Musik kan verkligen påverka mig! Jag lever ofta genom musiken och får genom den fram hur jag mår.

En av livets största gåvor är att få ett förtroende. Att kunna veta när det är något man inte ska dela vidare är ibland svårt och gränserna luddiga. Vad får sägas och inte? En relation som bygger på oklarheter klarar oftast inte sådant. Idag fick jag ett förtroende och jag vet precis vart det ska stanna. De orden och de tankarna. I mitt hjärta och hos mig.

2013-05-27
Nyfixat på mammas och morfars gravplats.

Igår var det Mors dag. Idag så tog jag mig en långpromenad och fixade till gravplatsen. Det blir besök 2-3 gånger varje år och nu såg jag att moster hade varit före och fixat lite jord och några nya blommor. Det var fint gjort.


Nya kyrkogården i Uppsala.

Det är rofyllt att gå på kyrkogårdar. Det tycker jag alltmer och för varje år så känns det som om det är där som den inre friden finns. Att gå och läsa på gravstenarna och se hur gamla människor blir. Spannet är stort, från några år till över hundra. Rofyllt är det i alla fall för mig numera.

Sen måste jag bara hänga med just nu. Bara hänga med eftersom jag tror att det är viktigt för det som kommer i framtiden. Se möjligheterna och inte hindren. Säga ja istället för nej. Hänga med helt enkelt!

Tårta, kakor & gotta

2012-12-14

Grön prinsesstårta med en röd ros. En klassiker till förmiddagsfikat idag på jobbet.

Det bjöds på kakor, choklad, knäck och jag vet inte allt.

2012-12-14

Ni ser väl själva, rena tabberaset ju… varför dårå? För så här brukar det inte se ut på jobbet, även om vi ibland äter lite extra på fredagarna…

Ville ju smaka lite av allt. Det är ju inte undra på att formen blir alltmer likt herr Michelin.

2012-12-14

Just det, varför? Jo, en i personalen går i pension och avtackades med både blommor och gåvor.

Avslutar med en härlig bild. R försöker få bort is och sådant från vårt tak. Annars så var det en dag med magsjukebesked, oro och ågren över barn (som vanligt) och kyla. Livet lär och det är bara att försöka att hänga med.

Nu blir det fredagsmys med grabben. Det är en bra fredag det!!