Etikettarkiv: gåva

Omtumlande vecka i det inre

Nio dagar kvar…

Ett omtumlande inre under veckan med mest förhoppningsfulla känslor. Tankarna är ljusare och det är jag förundrad över efter det som varit under en lång tid nu. Har upplevt mig som fast i känslorna och hopplösheten hade ett redigt grepp om mig.

Men medvetenheten om att att det kan förändras snabbt har jag nu på ett praktiskt plan fått vara med om. I det lever jag nu med ett ljusare sinne sedan ett par veckor tillbaka efter endast två besök i Stockholm hos Humanova och terapiformen psykosyntes.

Den sista sejouren blir på måndag före jul i rummet som tillåter alla tankar och känslor med en själ jag efter så kort tid tagit till mitt hjärta. Då kan tacksamheten bara vara stor och i det vilar jag nu. Vet inte riktigt vad det är som ”stämmer” så bra just nu, men så är det och kanske handlar det om att jag äntligen är i fas och ”mogen” i det jag gör?

”Locket ovanpå” var återigen aktivt med skrik och dunsar. Har nog blivit så van att jag bara vänder på mig och försöker somna om. Men nog är tragiken stor i det hela, men äntligen kanske någonting kommer att hända så att situationen bryts. För att leva i detta oavsett vilka konsekvenserna blir måste vara sämre än att ingenting göra alls. Jag och lilltjejen noterar och skriver ner all aktivitet på uppmaning.

Årets julklappsinköp är avslutat. Har väl aldrig fungerat så bra. Som vanligt blev det något mer än jag tänkt mig, men det är ju bara jul en gång om året. Slutnotan konsekvenser ska jag förhoppningsvis inte behöva uppleva flera månader den här gången, men man vet aldrig (;-).

Vaknade som sagt ett par svängar i natt av skrik och dunsar, men somnade sen om. Sov till 10.15 vilket för mig är helt otroligt. Det positiva är att jag säkert behövde all den sömnen, men tyvärr blir ljuset mindre eftersom det börjar att skymma redan vid 14.30-tiden, men i det ska inte huvudkänslan ligga utan jag ser positivt på att nu vara hyfsat utvilad. I det lilla lyfter jag bort från de jobbiga tankarna och fokuserar på möjligheterna istället för hindren i mitt liv.

Tänker mer på andra än mig själv i vissa avseenden, även om jag numera försöker närma mig mina tankar på ett annorlunda sätt än tidigare i mitt liv. Det kortsiktiga, egoisten och det som söker det materiella, har aldrig hjälpt mig att utvecklas i det inre. Mitt Ego i den riktningen har varit starkt och gjort mig björntjänster under åren. Det största bedrägeriet är detta mot en själv och hur jag inte vågat att se en liten bit till. Kortsiktigt kan det se bra ut, men i det längre perspektivet är stegen neråt i den mörka källaren där ångest och oro dominerar, den vägen som jag tyvärr gått i alltför många år.

Nu, att ha fått förmånen att möta en själ, som förstår mig och som inte dömer på något plan, det är ingenting annat en stor gåva från Universum eller vad man ska kalla det.

Annonser

Självinsikt är en dyrbar gåva

15 juni 2017 Blommor från jobbet
Fina blomsterarrangemang på jobbet.

Perspektiven ändras när måendet är bättre. Då går det att ta in andras kamper på ett helt annat sätt. Oftast känns min egen “kamp” då futtig och liten när jag får höra talas om andras vedermödor.

Ibland önskas ett trollspö som bara kan svingas mot de som kämpar och sitter fast. Tanken på att inte kunna göra någonting mer än att lyssna blir för mig övermäktig. Oron över att gå över gränsen och oåterkalleligt och permanent förändra livsbetingelsen finns där mer än tidigare.

15 juni 2017 Blommor på jobbet

Mekanismerna är välbekanta men lösningarna eller fördröjandet av lösningarna smärtar mig väldigt mycket. Men det kanske är just så att livsviljan är svagare än det destruktiva och då spelar det ingen roll. Man måste vilja förändring själv i djupet.

Självinsikt är en dyrbar gåva. Ibland räcker inte ens det.

Mina tankar och böner blir i sammanhanget fjuttigt, men vad gör man?

Förberedelser inför studieresan

2016-05-02 Förberedelser

Växla in shekel, köpa ett par tröjor, skor och badtofflor stod idag på programmet i förberedelserna inför studieresan till Israel. Mest förväntan och nyfikenhet att med egna ögon få se och vara i Israel, men även en liten strimma av obehag som bara handlar om själva resan dit ockuperar mitt inre alltmer för varje timme som går.

För nu börjar det dra ihop sig på allvar. Strax efter klockan 20 landar vi på Ben Gurion, Tel Avivs flygplats den 9 maj 2016.

Det är ett späckat program som vi kommer att få vara med om när vi vandrar i Jesu fotspår. När vi landat blir det buss till Galileen, en färd på ca två timmar. Första dagen handlar mest om att resa och ta sig till första målet kibbutzen Ein Gev. Den ligger vid östra stranden av sjön Genesaret med Golanhöjderna i omgivningen. Här bor vi första natten i bungalows.

Det är väl på tisdag morgon som jag har chansen att jogga i soluppgången vid Genesarets sjö. Det vore en helhäftig gåva att få och någonting att spara i mitt inre. Hoppas, hoppas att det går att ordna. Information om kibbutzlivet och sen båt över Genesaret till Kafarnaum för att där titta på arkeologiska utgrävningar står först på programmet.

Tabgha mosaiker
Mosaiker i Tabgha. Foto: Berthold Werner

Besök i Tabgha och se bysantinska mosaiker samt besöka Saligprisningarnas berg där det blir mässa och garanterat många intryck för livet. Efter lunch är det dags för färd mot resans stora mål, Jerusalem. På väg dit stannar vi i Nasaret där vi ser Mariabilder från hela världen i Bebådelsekyrkan.

På onsdagen besöker vi Olivberget med sin välkända vy över staden och sedan vandrar vi nedför berget genom Getsemane och in i gamla staden genom Lejonporten. Via Dolorosa fram till Gravkyrkan är en sträcka som vi kommer att gå. Jerusalem är en blandning mellan gammal och nytt, öst och väst och en stad som präglas av tre religioner (kristendomen, judendomen och islam) med allt vad det medför av politiska strider i religionens namn.

Jerusalem-Yad Vashem
Yad Vashem – museum och monument över Förintelsens offer. Foto: Godot13

Onsdagen blir nog en väldigt känslomässig dag tror jag. På eftermiddagen kommer vi att besöka Yad Vashem, som är museum och monument över Förintelsens offer. Efter det kommer vi till Svenska Teologiska Institutet och får höra om verksamheten men också om livet i Jerusalem idag.

Den fjärde dagen besöker vi Västra Muren, Klagomuren, den enda del av det judiska templet som är kvar. Vi besöker också Klippmoskén, en utav islams heligaste platser. Detta blir ett tillfälle att tala om Jerusalem som helig plats för tre religioner.  

Betlehem
Betlehem. Foto: Ralf Roletschek/fahrradmonteur.de

Att besöka Betlehem med Födelsekyrkan, världens äldsta kyrka som fortfarande är i bruk, byggd över platsen för Jesu födelse, är ju givet när man åker på studieresa i Jesu fotspår.

Det blir sen mässa på Herdarnas äng och på Den Gode Herdens skola, flickskola som drivs av Svenska Jerusalemsföreningen får vi höra om hur det är att leva i Betlehem idag.

Fredagen är resdag och ungefär vid 17-tiden är vi hemma i Sverige igen.  

Ett matigt och spännande program tycker jag. Jag är väldigt tacksam för att jag får åka på detta och med egna ögon uppleva kristendomens heliga platser och själv få känna in atmosfären och lite mer i djupet förstå varför jag jobbar där jag gör sedan 1983.

Det är viktigt anser jag att man är förankrad i det man företräder och att göra det genom en egen resa i Jesu fotspår, det ser jag som en generös förmån.

Webbverkstad & födelsedagsfirande

2016-04-11

Webbverkstad högst upp i Stiftets Hus. 20 anmälda från stiftets församlingar och full fart från början. Det kändes väldigt bra efteråt, även om jag var helt slut i skallen.

2016-04-11

Idag fyllde Anna år. Efter jobbet så åkte jag dit med en liten gåva på födelsedagen. Grattis Anna! [Instagram] Självklart så unnade jag mig en liten bit av tårtan på hennes stora dag.

2016-04-11

Hälsade samtidigt på Lucifer, Citrus och deras mor Mini som idag inte var på något bra humör. Hon var inte snäll mot sina barn.

Lyckad webbverkstad och födelsedagsfirande. En bra dag.

Släktbesök i Sthlm

Vad jag är glad att det blev av detta släktbesök i Stockholm. Min släkt är ju inte stor och det är inte många som jag har kontakt med. Det har alltid varit dåligt med sammanhållningen av kända anledningar i min släkt, både på mammas och pappas sida.

Alkoholens härjningar i barndomen la ingen bra grund för fasta och genuina förbindelser med släktingar om jag säger som så. Sen när jag själv blev vuxen så var det liksom försent att försöka återskapa kontakter.

Men det finns ett undantag. Ett härligt sådant dessutom. Det handlar om min moster Inger i Stockholm. Visserligen har vi de sista åren träffats allt mindre, men när jag växte upp umgicks vi en del. Igår tog syrran och jag igen lite av detta och nu ska det fanimej inte ta flera år till nästa gång.

Moster med sambo och syrran

När vi kom till moster Inger och hennes sambo Krister så blev vi bjudna på en hemmagjord räksmörgås. Den smakade verkligen gott. [Instagram].

2016-02-13 Semla

Tror ni inte att det åkte fram en hemmagjord semla också? Jag var och nafsade lite på brödet… kunde inte låta bli… så mumsigt alltså!

2016-02-13

Min fina syster som jag älskar så mycket. Vi har gått igenom mycket i detta liv och jag är tacksam in i märgen att vi är där vi är idag. Ord räcker liksom inte till när man ska beskriva vissa saker.

2016-02-13

Börjar faktiskt också bli alltmer nöjd med gubben på bilden. Han kämpar och ger sig inte. Nu finns det bara en väg framåt för att må bra och att ge sig fan på att det går att förändra saker och ting är någonting som driver mig idag. Det är aldrig försent. Man kan få ett annat friskare liv och må så mycket bättre!

Det går att bryta mönster och i det vill jag vara en inspiratör!

Nyckeln för mig har varit acceptans och att lyssna på de goda tankarna inom mig. Det går fanimej att bryta ett negativt livsmönster, man ska inte ge upp och tro att det är kört! Att be om hjälp är en styrka och inte en svaghet. Fysiskt så var det säkert 30 år sedan jag mådde så bra i kroppen som jag gör idag och frågan är om jag psykiskt någonsin varit i bättre form? Så lite nöjd med mig själv är jag numera… och detta är bara början… Tänker aldrig ge mig mot att nå mina mål!

Familjen 1972

Min familj i början på 70-talet… 1972 kanske? En av få bilder som finns på min familj. De första åren.

Moster Inger började efter lunchen sen att berätta och jag skrev. Vi satt säkert i tre timmar och det var så intressant. Hon visade en del bilder också och jag känner att det var mycket som ändå inte kom fram, så jag vill nog åka till henne en gång till ganska snart med datorn och min Livsbok för att fortsätta skriva.

2016-02-13 Familjen 1972

Hos moster Inger 1972 i hennes kök. Jag minns lägenheten hon hade i Svedmyra väldigt tydligt. När jag tittar på mamma så ser jag att här var ett av få ställen där hon trivdes och mådde bra. Hon och hennes syster hade fin kontakt ända till slutet 1981. Det är Inger som sitter med ryggen mot kameran. Syrran till höger.

Det är lite märkligt att tänka tillbaka på den tiden. Jag var ju inte gammal, men ändå är det vissa saker som jag förnimmer när jag tänker tillbaka. Som om jag skulle kunna flytta mig dit igen. Låter kanske märkligt, men en del av mig får så många intryck att det är lite svårt att sortera bilderna, ljuden och dofterna som kommer.

2016-02-13

På promenad i Svedmyra 1972. I barnvagnen ligger min kusin Tim. Bakom min moster så står faktiskt min faster Annelie, som alltså är halvsyster till min pappa på farmors sida. Tims pappa Lasse måste ju ha tagit bilden.

Gillar bilden på något sätt. Allt känns så oskuldsfullt och nu med facit är det som om det liksom var lugnet före stormen, även om jag efteråt har fått höra att det redan här fanns “incidenter” och jobbiga saker inom familjen.

2016-02-13 Mamma 1957

Om inte mitt minne svikit mig helt så är detta en bild på mamma (i glasögon) och Inger till höger år 1957. Mamma är här alltså 10 år gammal.

2016-02-13 Mormor 1999

En fin bild på min mormor Britta Pettersson, bara några månader före sin död 1999. Hon blev 79 år gammal och avslutet var oväntat och hastigt.

Moster Inger berättade så mycket och jag fick många namn på släktingar, årtal och när saker och ting hände. Det är så värdefullt för mig om jag nu ska gå vidare och teckna en del av min historia, för då vill jag ha även de som var före mig s a s.

2016-02-13 Gamla Enskede

Vi förflyttade oss sedan hem till min kusin Tim som bjöd på middag. Han och hans Frida bor i ett fantastiskt hus från 1927 i Gamla Enskede. Knarrande golv och en hemmabonad känsla rakt igenom. Genuint och rejält.

2016-02-13

Gott kött med potatis (som jag hoppade över), grönsaker och gräddsås. Efterrätt med en LCHF-anpassad chokladmousse och en massa kaffe för mig. De andra festade på rödvin.

2016-02-13

Precis som hos Inger så gick tiden väldigt fort.

Vi pratade om nuläget i våra familjer men även gamla minnen. Många minnen blev det.

Tim känns så trygg och stabil i hela sin själ och han berättade om sitt jobb som överläkare inom urologi. Ett viktigt och ansvarsfyllt jobb och när jag tänker tillbaka på honom som liten så är jag inte förvånad om jag säger som så att han är där han är idag.

Tiden går men Tim ser fanimej ut som han alltid har gjort. (;-)

 

 

 

2016-02-13 Stina

De har också en förtjusande katt som heter Stina. Hon är 11 år och har varit med om en del äventyr, men hur är det nu… en katt har den verkligen 9 liv? Stina har i alla fall överlevt en bilolycka. De har också en väldigt fin tax som heter Rut [Instagram].

2016-02-13

Detta var en väldigt givande dag. Så mycket historia vi fick till oss av moster Inger och sen besöket hos kusinen med familj var liksom den perfekta avslutningen. Stor tacksamhet över denna gåva att lägga till som ett nytt blad i min livsbok.

Syrran och jag ska nu forska vidare lite på en del uppgifter som vi fått. Sen så har jag lovat mig själv att det inte ska ta lika lång tid tills nästa gång. För detta var en väldigt trevlig dag med släkten i Stockholm!

Första dagen

2016-02-04
Ärtsoppa och en salladstallrik blev det idag på Fröjas sal.

Det är svårt att uttrycka det i ord det som jag idag fick vara med om på lunchen. Uppriktigheten och känslan av att vara totalt hel i samtalet var befriande. Första dagen, i ett som jag känner ett nytt kapitel, med en själ som berör mig djupt på flera plan.

Jag tycker mycket om den här själen. När jag väl vågade bejaka de känslorna så var det liksom bara så självklart det hela. En gåva är det. Mycket mer värt än allt materiellt som går att uppbringa.

2016-02-04

Första dagen var det också i det nya versionen av webbverktyget för mig. I april så ska hela vår webbplats vara klar för det nya och jag måste säga att jag blev positivt överraskad över hur bra det funkade.

Har ju läst och hört om vilka problem som en del har haft, men jag tyckte inte att det var så mycket sådant för mig. Utan jag slogs av hur lättanvänt, fräscht och luftigt allting var. Visst, det finns funderingar och sådant men jag spar på detta och ser hur utvecklingsarbetet fortskrider innan jag hör av mig till kanslistöd. Det viktiga fungerar redan nu alldeles utmärkt.

Det blir en stor tumme upp för införandeteamet. Tycker de lyckats bra så långt med den Nya webben för Svenska kyrkan.

Första dagen kan det vara många gånger under ett liv. Det beror alldeles på vilken syn man har… (;-)