Etikettarkiv: Gamla Stan

Gamla tankemönster

Bild från i tisdags på väg till A i Gamla Stan.

Mitt tålamod ställer till det för mig. Att jag inte kan ta saker och ting i ”rätt ordning”! Tacka sjuttsingen för att gamla tankemönster hela tiden försöker ta kommandot efter år av första tjing i min skalle.

Före 32 års ålder var jag stängd på känslor och det som fanns inom mig. När topplocket väl gick hamnade jag på akuten. Benen bar mig inte… så det är ju inte undra på att det tar tid detta.

Tillit, tålamod och kärlek låter så bra när jag läser det. Men att integrera det i hela mitt system möter på motstånd. Starkt motstånd. Gamla tankemönster går ibland på på ren automatik. Jag märker det inte ens och när jag gör det, har det liksom passerat, det som jag skulle undvika.

Gillar att gå i Gamla Stan.

Har tagit ner en app som heter Mindfulness. Där finns övningar, meditationer och en massa för att lugna ner systemet och att försöka vara här och nu. Låter väl härligt och bra på alla vis, men så svårt för mig att fullfölja och köra vidare, ens på de inledande korta övningarna.

Blir otålig, får ångest och känner bara för att stänga av den sammetslena rösten som låter så grötmyndig att jag ibland bara vill stänga av allt. Det blir liksom för mycket för mig. Gamla tankemönster kastar sig över mig och undrar vad det är för trams jag lyssnar på. Sen ska man till och med betala för eländet..?!

Skeppsbrokajen till höger.

Om jag ”står ut” i 8 veckor så kommer det att vända har jag blivit informerad om. 8 veckor!? Trots att jag har börjat med komma-igång övningarna så känns det redan efter 4 dagar väldigt jobbigt att göra detta. Jag gör det, men har svårt att ta det rösten säger på allvar. Ja, så fast är jag i gamla tankemönster av att fly och inte vara still. Efter en kort stund får jag oro och har väldigt svårt att lyssna på vad hon säger…

Men jag ska fortsätta, även om jag inte klarar av att följa instruktionerna helt och fullt. Det ska ju leda till något bra sägs det. Mindfulness behöver jag, inte tu tal om annat, men det kommer för mig att ta betydligt längre tid än dessa 8 veckor att nå någon form som bryter de gamla tankemönstren i mig.

Fortsätta att försöka och inte slå på mig själv så hårt. Det gäller flera saker än detta, men det får vi ta en annan gång…

Annonser

Bra period

Felix har blivit så gosig. Tar varje tillfälle han får…

Terapin i Gamla Stan öppnar upp gubben. Inte bara jobbigt som jag tagit för givet hela tiden, utan även positivt. Det är förstärkt på alla fronter. A betyder så oerhört mycket för mig. Vilken gåva hon är. Hon ”kom” verkligen när jag behövde det som mest.

Hon tar mig till nya inre höjder jag aldrig tidigare vågat besöka eller se åt. Det är en sådan tacksamhet inom mig för att jag nu får det här stödet att hitta mig själv ”på riktigt”!

Maja har också ”gosat till sig”. Kommer ibland upp på köksbordet och vill ha en gosestund. Mysigt!

Försöker vila i det som är. Vara tacksam för stunderna just nu. Vara snäll emot mig själv och inte döma. Självmedkänsla var ämnet senast och det gick på djupet. Men med A så är jag inte rädd och tilliten finns där. Vilken enorm skillnad det är att känna såsom jag nu vågar göra.

”Vad är det värsta som kan hända?” börjar sakta men säkert bli ”Vad är det bästa som kan hända?” Den tanken har jag inte grejat att tänka först tidigare, men det gamla försöker att är jag verkligen ”värd” det? Bra period nu i mitt liv.

Visst dippar jag och visst vill jag fly vissa dagar. Men jag står kvar och jag åker till Gamla Stan. Min intuition växer sakta men säkert och min rädsla för vad den säger mig minskar sakta men säkert. Det där som man egentligen vet men inte vågat lita på och som alltid funnits där långt bak någonstans…

Det bestående fasta

Maja och Felix på samma bild nu ikväll. Vilken ynnest att få umgås med dem varje dag.
Kungsgatan i Uppsala tidigt i morse.

En mycket kall morgon i förorten, flera grader kallare än i centrala Uppsala. Temperaturen var nere på -15 när jag gick mot bussen. Klart i luften men kallt som sagt. Bilden på Kungsgatan ovan blev fin när jag var på väg mot Stockholm och mitt femte besök hos A.

Idag skulle jag alltså till A och Gamla Stan igen. Ärligen var oron stor i kroppen på mig och då speciellt under gårdagen. Flyktkänslor och ett kraftigt motstånd.

Just detta med motstånd blev dagens stora ämne. Hur jag intalar mig själv att det jag är med om inte är på riktigt, att allt är påhitt av min egen tvistade hjärna. A visar på motsatsen. att det finns flera som upplever det jag gör, men det är ett kraftigt ”Motstånd” i det hela och det tittar fram hela tiden.

Västerlånggatan i Gamla Stan.

Vi jobbar mycket med intuition och vad jag känner precis efter A har kört en avslappningsövning med mig. Vad som kommer fram utan att jag liksom hinner tänka för mycket med intellektet och innan ”Motståndet” tar alltför stor plats i tankarna. Fick teckna ner det som kom till mig.

Den negativa teckningen är en stor svart mur med piggar högst upp där jag står på den invanda sidan i mörkret. I muren finns en glipa där jag står och tittar ut mot den ljusa sidan och ser ”flödet” i det som jag vill komma till, samtidigt som jag står kvar i det mörka trygga som ändå inte är tryggt, men som jag känner så väl igen. Röster långt bort där så kallade vänner ropar på mig att komma tillbaka.

Den positiva sidan dit jag vill komma och som kanske är den där ljusa sidan som jag så väl söker, är en stor grön äng. På ängen står en brunn och bakom där står jag tillsammans med min kärlek och allt känns underbart och tryggt. Det var svårare för mig och jag kom hela tiden tillbaka till ”Motståndet” och då alltmer när intellektet tog över. Intuitionen vill ljusare saker och skäms inte för det jag längtar efter.

Vacker syn på Västerlånggatan i Gamla Stan.

Kärlek, omfamning, befrielse, ”komma hem”, utandning, mysigt, ”äntligen ha släppt”, frigörelse, ”står för den jag är” och trygghet.

Vilket håll? Stanna upp och känn in.

Tryggheten
Det bestående fasta.
Det som alltid är.
Komma hem.

Har påbörjat en resa som jag så längtat efter i alla år… men jag har inte haft redskapen själv. Nu kommer de till mig, en efter ett. Ibland gör jag mig illa på dem till en början, men när jag lärt mig hur de fungerar, då händer det saker. En efter ett, det får ta den tid det tar.

Vidgade vyer på flera sätt

För fjärde gången tog jag mig till Stockholm och Gamla Stan.

En blandning av tillförsikt och flyktkänslor fanns inom mig när jag återigen gick på Prästgatan i Gamla Stan.

Dessa 75 minuter med A bara svischar förbi. Egentligen vet jag inte riktigt vad det är som händer, mer än att svaren finns inom oss själva. Idag pratade vi en del om skuld.

Hon är otrolig på att få mig att slappna av och kunna ”öppna upp”. Det är jag som har svaren och hon förstärker mig i det jag säger. Hon vägleder mig och finns med i min inre resa på ett sätt jag inte trodde var möjlig för mig.

Det häftiga i det hela är att vi själva har svaren. Jag har svaren själv och med A:s hjälp hittar jag dem inom mig. Känner mig välsignad över att ha fått den här möjligheten tillsammans med A.

Efteråt kände jag mig nästan som ett litet barn som hade hittat någonting nytt och det liksom bubblade inom mig. Jag som innan hade helt andra tankar kring dagens sejour. Tänk så annorlunda det kan bli, men det visar väl också hur viktigt det är att jag tillåter mig att känna det som jag vet finns inom mig. Det som vill mig väl. Inte vara rädd och orolig som alltid tidigare över att tappa kontrollen. I det har jag fått en helt underbar livslärare i A.

Glad och lätt i sinnet vågade jag även vidga mina vyer en aning utanför mig själv. Gick över Helgeandsholmen och förbi kaos.. riksdagshuset.

När jag stod på Riksbron såg jag ut mot bland annat Kungliga Operan.

Kungliga Slottet är ju svårt att undvika oavsett vilken sida man går på så att säga.

Norrbro och långt därborta Grand Hotel.

Gick en bit på Drottninggatan och såg flera souvenirbutiker och en bar till och med namnet Swedish Souvenirs.

Har inte gått förbi Sergels Torg på flera år. Som vanligt massa byggen på gång runtom torget. Byggkranar i parti och minut. Den 25 juni 2018 återinvigdes det renoverade torget.

Klarabergsgatan står Nils Ferlin (1898-1961) på sitt egna torg.

Grunden av Stockholm Centralstation byggdes redan 1871. Den stora centralhallen byggdes mellan 1925-1928. Sedan 2008 har stationen renoverats och byggts om i flera etapper.

Mitt tåg tillbaka var inställt. Sen blev det spårfel på det tåg som jag istället skulle ta. Lugn och fin så gick även detta. Inga oro utan lugnt väntande och då fick jag tid att spatsera runt lite på centralstationen för att ordentligt studera allt som bara flimrar förbi annars.

Känner mig omhuldad och trygg. I mig själv på något vis. Har fått en visshet. En mer tro på mig själv och min egen förmåga att läka. Ständig påminnelse och ständigt jobb med tankarna kring detta.

Små flisor och svart gyttja

Teckningen är gjord av mig idag. En vuxen man ”går tillbaka” i tiden och tecknar av sig barndomsminnet som jag tidigare skrivit om. I mitt medvetna medvetande har jag processat detta så långt det bara går, men i det undermedvetna finns det saker som fastnat i mig. Det uttrycker teckningen genom sin svärta. Händerna i den svarta gyttjan.

A ledde mig och vi snuddade vid saker där det var svårt att komma igenom. Små flisor inom mig lossnade nog, men ”presteraren” var för mycket med och ville ”styra” detta, även om jag försökte ”släppa taget”. Men det gick inte så bra och efteråt känns det som om jag gått en boxningsmatch mentalt. 

Kan inte riktigt förklara vad som händer. Tiden försvinner och A hjälper mig genom tankarna och värderar ingenstans. Det gör jag så bra själv hela tiden och det sitter så djupt. Men att upplevelsen i lekstugan gjord av trä sommaren 1972 sitter djupt i mig och att allt inte har fått kommit upp än är helt klart. Ilska och nästan hat ibland finns där i den stora svarta propp som jag inte riktigt får loss själv. A lotsar mig framåt på ett förundrat sätt. Försöker bara hänga med och inte värdera som sagt.

Fick en övning att ta med mig över jul. Sen fortsätter A att hjälpa mig vidare in i mitt inre. Processar och förundrar mig över livet och dess olika medvetandetillstånd som jag nu är och snuddar vid. Den medvetna andningen där hela kroppen ska vara med, modet och att manifestera ut genom knytnävarna ilskan som jag inte ska trycka tillbaka nästa gång den kommer. Man ska inte trycka tillbaka känslorna, men för den skull inte göra någon annan illa, varken fysiskt eller verbalt. Nu har det fysiska aldrig legat för mig, men det verbala har jag använt mig många gånger av utan uns av tanke bakom.

Att gå i Gamla Stan är mysigt. Lite bilder från dagens bravader i huvudstaden:

Den smalaste gränden Mårten Trotzigs gränd i Stockholm ligger i Gamla Stan.

Efteråt tog jag det lugnt tillbaka. Var ganska yr och fumlig tycker jag i början, men det släppte som tur var. Besökte för tredje gången julmarknaden i Gamla Stan. Köpte den här gången än mer brända mandlar och nu även en modell som är både mjukare och rödare. Mums!

Stadshuset i Stockholm
Vasabron
Strömsborg till höger på bilden.
Centralstationen i Uppsala.

Tack!

Komma hem och vara ett

I luciatider… vackert tåg i Gamla Stan.

Sejour nummer två var än mer omvälvande än den första. Riktigt svårt att förklara vad som sker med mig tillsammans med denna fantastiska själ som jag fått som terapeut. Vi har bara träffats två gånger, men hon sätter verkligen ord på det som jag behöver hjälp med.

På väg ser jag många fina saker i Gamla Stan. Denna fina målning av Bowie till exempel men den får jag bara titta på eftersom den går loss på 3 700 kronor, men jag tog i alla fall en bild på den.

Lugn mak på väg tillbaka. Omtumlad och rörd passerade jag åter Stortorget och julmarknaden. Målet var att köpa brända mandlar. Torparens Konfektyr AB till höger uppfyllde min dröm och tre påsar fick åka med mig hem.

Polkagrisar i massor. 

Det är mysigt att gå omkring i Gamla Stan och vara själv med tankarna och då speciellt efter dagens session som fick mycket i gungning inom mig.

Skulpturen är gjord 1956 av Ivar Johnsson och heter ”Pojke bestigande häst”. Den står på Tyska Stallplan i Gamla Stan.

Vågar inte be om så mycket och att jag ska greja detta nu, men de två första gångerna lovar gott, även om jag är både rädd och vill strunta i alltihopa när det är som svartast. Samtidigt vet jag att motsatsen är helheten, ljuset och modet att sträva dithän är idag är mitt enda val.

Tacksamheten går inte att beskriva i ord över att jag får den här chansen där jag nu är i mitt liv.

Komma hem
Vara ett med mig själv
Andas rätt och…
Vara ett i detta liv.