Etikettarkiv: gallfebern

Fadäs i genomgången

Står och går igenom arbetsuppgifter med min nya arbetskamrat. Då stövlar h*n in som alltid och på samma sätt som bara fick mig att tappa allt. Samma frågor hela tiden och även om jag försökte så gick det liksom bara inte. Vi har tjatat om att man mejlar om man vill ha hjälp och att man inte bara avbryter och tror att allt annat ska stanna upp. Gå före och inte ta hänsyn för fem öre är personens melodi genom åren. När ska människan lära sig någonting?

Tyvärr så fick jag dåligt samvete senare. Som vanligt så slår jag på mig själv tillslut. Det var som om hela den händelsen drog ner mig helt och energin blev allt svagare ju längre dagen gick. Blir så irriterad på mig själv att vissa människor alltid ska trigga igång det sämsta inom mig. H*n är verkligen en utmaning för mig, nu och sedan många år tillbaka.

Visst, blir man störd tillräckligt många gånger så spelar det ingen roll hur mycket intellektet vet hur man ska reagera på ett arbetsmässigt och neutralt sätt. För när samma problem kommer upp hela tiden, då undrar jag när någon ska reagera och se det som är helt uppenbart? Ingenting förändras och att hela tiden komma undan utan att behöva anstränga sig det minsta, det retar gallfebern på mig och då speciellt när samma person aldrig tycks lära sig någonting, utan hela tiden ska åka snålskjuts på att andra ska hjälpa personen hela tiden.

Så det var svårt efter den händelsen att fokusera och som vanligt så tog jag på mig det mesta genom att återigen försöka lappa och sen skicka länkar om hur man gör och jag vet inte vad. Ingen reaktion och inget svar. Människan har en räv bakom örat och har tidigare varit jävligt beräknande gentemot mig. Sådant sitter kvar och det är fanimej inte lätt med människor som vägrar att komma vidare i sin utveckling gällande sitt eget arbete och hur de agerar mot mig. Blev så negativt triggad så att jag sen var helt slut i psyket.

Tror också att jag är mer öppen nu än tidigare för energier och hur folk är. Det märker jag främst på fikapauserna. Sen också på den här personens sätt emot mig resten av dagen.

Så gårdagens positiva text, den fick jag sota för direkt. Men jag är van, det är ju så det är i mitt liv. Två steg framåt och sen ett stort steg bakåt… (;-)

Annonser

Fler nyanser om rasism

Idag har jag irriterat mig på flera saker som har kring rasism att göra.

Hur snabba en del är att döma oavsett har retat mig en del, tänker främst på busschauffören som nu är stämplad som rasist trots att ingen hade hört hans version. Alla lyssnade direkt till den drabbade och hans verklighetsbild av hur chauffören delade upp människor utifrån hudfärg på två bussar och sen var dömandet igång.

Nu finns busschaufförens version ute och då kommer det liksom i ett litet annat ljus, men tror ni att de som var snabba med att döma ut hela agerandet nu reviderat vad det tycker? Nä, för det passar inte deras agenda och sådant kan reta gallfebern på mig.

Man måste våga att se flera sidor och jag kan erkänna att jag var snabbt ute och tweetade när första artikeln kom, men jag var lika snabb när även busschauffören fått säga sitt. Han är nu så arg att han kommer att stämma de som uttalat sig om honom för förtal. Nu får utredning och fler komma till tals om händelsen vilket jag tror kommer att nyansera bilden en del.

En del vill få det till att Sverige har blivit så kallt och är snabba i sin politiska propaganda att påpeka detta. Det handlar många gånger om hur rasismen slagit klorna i gamla Svedala. Men börjar man att gräva lite så blir det i många fall en annan bild som kommer fram. Faktiskt.

Det är ju likadant med ambulansincidenten där en flyktingpojke förvägrades ambulanstransport. Nu har det ju kommit fram att det var EN ambulanssjukskötare som genomdrev detta i strid med polisen och utredningen visar ju att tonen var hård mot just denna ambulansförare. Men läser man nyheten utan att ta del av full fakta så blir ju intrycket av att alla var emot flyktingpojken och att alla var rasister.

Uttala sig om rasism är jättesvårt och minerad mark. Det är alltid någon som känner sig kränkt och att nyansera bilderna i detta land är svårt. I det skenet så tar Sverigedemokraterna kommandot och med sin retorik så får de med sig många som anser att de talar klarspråk när många andra duckar för de problem som faktiskt finns.

Jag är lika kritiskt till de på vänsterkanten och de som i bloggar direkt plockar fram rasistkortet vid varje sådan här händelse. Hur trovärdigt är det när de inte ens korrigerar bilden utan trummar på hur kallt och hemskt Sverige har blivit? För i många fall så är det propaganda och en ensidig bild som målas upp. Rasism är heller inget nytt utan det har alltid funnits i olika former. Det intressanta är ju i vår tid hur man ska få människor att inse att ingen är bättre än den andra beroende på hudfärg, trosinriktning eller sexuell läggning.

Förr då gick man med allt detta inom sig och muttrade. Var det bättre förr? Tveksamt faktiskt och jag är ju av den uppfattningen att det är bättre att åsikterna kommer upp till ytan än att de trycks tillbaka. Jag säger absolut inte att det inte finns rasister, för det gör det, men jag tror inte att de är fler nu än för några år sedan. Jag tror bara att de hörs mera nu och vågar höras mer tack vare Sverigedemokraternas framgångar. Att tro att de skulle tystna om partiet lämnade riksdagen är ju enbart naivt. De kan bara mötas med diskussion och argument och en fullständig öppenhet.

En del tycker ju inte heller att alla ska få uttala sig. Att de förtryckta alltid har tolkningsföreträde samtidigt som man som man ska ta på sig en kollektiv skuld för hur till exempel kvinnor behandlas. Jag blir alldeles förvirrad över resonemangen ibland och slår bara ifrån mig.

Jag bedömer människor på individnivå. Jag vill bedöma dem positivt, men tvekar inte att uttrycka min åsikt om det är någonting jag inte gillar. Då spelar det ingen roll vilken färg du har, vem du älskar eller vad du tror på. Men jag vill då också ha den rätten fullt ut och inte bara där det passar för att inte stöta sig med någon och kallar någon mig rasist för detta då kan jag inget göra. Det visar ju om inte annat hur svårt det är att prata om detta.

Omvänd rasism är ju också något som alltmer diskuteras och sådant måste också tas med i bilden, när man diskuterar detta brännheta ämne. För jag blir irriterad över att bara en sanning tåls och att det sedan är på detta viset. Oavsett.

Arbete mot rasism och fascism görs i varje möte med annan människa varje dag. Att kasta rökgranater på polis är inte ett sådant arbete.
Universitetsprästerna i Malmö