Etikettarkiv: fria viljan

Semester- och dotterstid

Semester 2016

Nu har jag semester. Igår var sista arbetsdagen och nu är det ledigt i fem veckor. Känslan är faktiskt skiftande inför detta. Men det hänger på mig och mina val hur denna period ska bli. Så medveten om detta.

Valen gör ingen annan åt mig. Valen är mina och måendet blir därefter.

160728 Linn

Linn är hemma i Uppsala och hälsar på. Många vill ha ett besök under den vecka som hon är i stan. Ett par svängar har farsan fått umgås med dotra och ikväll kommer hon för att stanna ett par dagar. Längtar!

Idag när jag var ute och lufsade (ja, det känns så senaste tiden) fick jag en hel del tankar som jag inte riktigt vet varifrån de kom. Min kamp i motionsspåret applicerades på min kamp i det stora hela och likheterna är slående. Den insikten fick mig att kämpa vidare och orden jag fick till mig var till väldigt stor hjälp:

För även om det tar emot, så backa inte. Stanna då hellre upp och vila, men gå inte bakåt. Ta det lugnt på stället, andas och se dig omkring. Det är lugnt, det är ingen fara. Allt går inte i expressfart, det är liksom inte livets mening. Är det tvärstopp ett tag, så är det ok, men det viktiga är då att stå still eller ta små steg framåt. Inte backa, utan var där du är. Det är ok.

Ungefär så… tänk att jag ibland har så svårt att lyssna på det jag får till mig.

Annonser

Allt är inte som det ser ut att vara

2016-06-12

Tiderna förändras. Grunden i det man sökte finns dock alltid kvar. Saknad över det som aldrig blev. År läggs till det ofullständiga.

2016-06-12

En längtan över att bara vara. Inte känna allt, utan instinktivt veta vad ens mål är. Den fria viljan är en förbannelse när den innefattar mod. Visa sig, uttrycka sig och stå kvar oavsett konsekvenserna.

2016-06-12

Förutsätta, kontrollera och vara före tar sådan kraft. I det hjälper inga intellektuella diplom och ord om att praktiskt “släppa taget”.

2016-06-12

Orden spelar ingen roll när inte det andra är med i det som skrivs. Floskler och lögner både för sig själv och andra. Meningen och dess totala ointresse oavsett.

2016-06-12

Att inte se det uppenbara. Inte kunna se. Viljan finns där.

2016-06-12

Det finns där. Men ibland ser man det inte för allt som är i vägen. Det tar all fokus och tillslut orkar man inte. Hela bilden blir suddig.

Bilderna förutom de två sista är från min lilla plätt. De två sista döljer någonting som inte ville visa sig. Men det finns där. Kanske som livet sig självt? Allt är inte som det ser ut att vara alla gånger.

Fritt ur hjärtat

Genesarets sjö, Israel 10 maj 2016
Genesarets sjö i Israel.

Fritt ur hjärtat under hela den här dagen. Tankar läggs till, tas bort och ändras. Bilderna illustrerar en massa saker. Inte nödvändigtvis exakt det jag pratar om, men jag gillar bilderna och då får de vara med.

Nysprungen och den enda gång jag känner mig riktigt nöjd med mig själv. Tänk att det ska vara så svårt för mig att begripa detta INNAN. För nu försöker latmasken i mig allt oftare få mig att hoppa över mina motionsrundor.

Två till tre gånger i veckan VILL jag med intellektet jogga. Den enda dag som är helig är lördagar. Då joggar jag alltid och har så gjort sen jag började med detta för snart ett år sedan. Men för övrigt blir det lite hipp som happ. Två gånger i veckan är minimum och grejar jag inte det, är jag inte nöjd med mig själv. Det är liksom målet. Sen om det blir fler gånger är det bara bra.

För belöningen är stor och känslan är den jag söker istället för som tidigare alkoholrus och det som på sikt bara gjorde mig illa. Belöningssystemet är egentligen samma sak fast med den stora skillnaden att detta är nyttigt för mig på alla sätt och vis, till skillnad från alkoholen som bara förstörde mitt tänkande och min kropp.

Ein Gev, Israel 10 maj 2016
Ein Gev i Israel.

Det blir inga vattenskidor för mig i sommar. Den drömmen får tyvärr vänta ytterligare en tid. Den firman som jag hade bokat detta hos hörde av sig till mig och berättade att de inte hade kvar den tjänsten! Tala om att jag blev snopen och då speciellt när jag redan hade bokat detta och det verkade ok bara för några veckor sedan!

Men det blir ett besök i Malmö i alla fall eftersom jag redan köpt och betalat tågbiljetterna. Tips och idéer om vad man kan göra i rikets tredje största stad tas tacksamt emot. En dag blir det i alla fall ett besök i Köpenhamn, det kan man ju inte missa. En dag skulle jag också vilja åka ut till något bad och bara njuta. Men sen är det ytterligare en dag då jag inte riktigt vet vad vi ska göra. Kanske stadsvandring i de centrala delarna av staden? Turning Torso? Får man besöka den skyskrapan överhuvudtaget?

Jerusalem, Israel 11 maj 2016
Jerusalem, Israel

För övrigt handlar det just nu om en dag i taget. Känns det igen? Är ganska djupt nere i någonting som bara kan beskrivas som någon form av depression. Mörkt, ensamt och gamla negativa tankemönster. Svårt att ladda om, se någon mening och då speciellt när jag är ensam. Kroniskt ensam. Tänker inte dra några haranger om den längtan som sitter i djupet, men jag försöker faktiskt att bryta mig ur detta även om det finns de som tror att jag ingenting gör. Men det går åt helvete för mig och då drar jag mig inåt igen… ett tag åtminstone.

Olivberget, Israel 11 maj 2016
Två israeliska soldater på Olivberget, Israel.

Raderat och struket. Acceptans och försöka. Om och om igen eftersom de inte finns några alternativ om jag vill vara kvar ett tag till.

Via Dolorosa, Jerusalem 11 maj 2016
Katt på Via Dolorosa, Jerusalem i Israel.

Felix, Maxi och Maja. De finns alltid där. Får de bara mat och lite kärlek är allting bra. Felix mår bra efter öronincidenten. Maja har fått börja gå ut lite. Hon är väldigt försiktig och det är korta stunder. Men hon är väldigt nyfiken.

Heliga gravens kyrka, Jerusalem 12 maj 2016
Ljus brinner i Heliga gravens kyrka, Jerusalem.

Döden finns närvarande hos mig. På många sätt och för mig handlar det mycket om att acceptera vissa saker. Låta det bero. Inte vara aktiv utan låta livet bestämma. Den fria viljan ska användas för ljuset och det positiva, ingenting annat.

Döden är början på just någonting annat. En ny möjlighet, andra spelregler men ändå inte. Fast att sträva efter döden, längta och vilja komma vidare, det bara förlänger vissa skeenden och i värsta fall stoppar upp dem. Då får man försöka igen och det är ibland väldigt smärtsamt att vara medveten om detta.

Vilar i tanken på fortsättningen därborta. Som bara kan förnimmas och kännas abstrakt. I drömmarnas värld blir det klart och tydligt, men sen när detta livet vaknar till liv igen så återkommer det suddiga. Kanske för att skydda?

(Alla bilder är fotade av Anna-Karin Eskemyr)

Religion, tro & syner

Med rubriken Religiös övertygelse så skriver Jontas om religion, tro och den syn han har. Jag gillar det han skriver.

Han skriver om religiösa människor på ett intressant sätt. Tittar man ut över världen så är jag beredd att hålla med om en del av de slutsatser han gör gällande självgodhet och en elit. De som vet bäst och som hänvisar till gamla texter istället för att tänka själva. Visst är det så att de dåliga exemplen är lätta att rada upp.

Frågan är ju vad intentionen från början var med den organiserade religionen och de texter som “skapades” för länge sedan? Var det för att påbjuda “sanningen” och tvinga människor till tro och liksom ta avstamp i orden för att förtrycka, eller var tanken att stärka och erbjuda människan vägledning, men att tolkningarna genom åren blivit så vantolkade för att egot och de personliga vinningarna istället har tagit över?

Jag vet faktiskt inte vad jag själv ska tro idag. Är luttrad och orolig inför framtiden och vad religion gör med vissa människor. Fanatism i religionens namn skrämmer mig.

När Jontas skriver om sin personliga tro, då blir jag varm inombords. Han kan föreställa sig en existens av Gud eller som han uttrycker det:

Att alla gudomar existerar så länge bara en enda levande person tror. Genom att tro ger man makt och existens. I fiktionens värld var dessa gudar fysiska men blev till stenstoder utan handlingskraft när inte längre någon trodde på dem. Det jag själv kan tänka mig är tankens och viljans makt hos den som tror. För den som tror vet, och det är fullt tillräckligt för den personen.

Tycker det är fint på något vis… …han fortsätter:

Med det kan jag inte ta ifrån någon en villfarelse då den inte delas med den som tror. Då är jag maktlös, och personen i fråga har all makt och all rätt. Inte rätt att handla utifrån det, men rätt till sin tro. Men jag delar den inte. Därmed har jag också rätt, för jag tror något helt annat.

Detta får mig att återigen fundera på min egen bild av varat. Vad tror jag egentligen på? Tror jag överhuvudtaget? Det enda jag med säkerhet vet att ju äldre jag blir, ju mindre vet jag. Det är det enda som jag har helt klart för mig och det är jag säker på (;-).

Det jag tidigare varit övertygad om, det vattnas ur och det svart-vita blir grått. Saker och ting är mer öppna och jag kan inte längre med säkerhet hävda att saker och ting är på ett speciellt vis. Kanske handlar det om mognad? Att kunna se andras verkligheter och bilder av varat?

För vem är jag att döma någon annan?

Svenska kyrkan är på rätt väg anser jag. Vissa skulle säga att de tror ju inte på någonting längre, och det är just det som är grejen! Högt i tak och en människovänlig syn där man inkluderar den frivilliga kärleken oavsett konstellation. Det måste ha varit intentionerna den stunden orden skapades, att inkludera istället för att exkludera. Där tron inte villkoras, utan utgår från människans egna fria val. Kätta människor genom dekret och bannor, det är ett förgånget sätt att komma framåt för oss människor som är på jorden. Bli vägledd, inte tvingad.

Man måste kunna ta russinen ur kakan. För det kanske är så att delar av kakan smakade illa från början? För vad är alternativet i slutändan? Att äta ändå, må illa och sen spy upp allting? Baka om?

Jontas avslutar sin text med vilken religion han skulle tillhöra om han tvingades. Under protest skulle han välja kväkare eller judendomen. För mig är valet redan klart, även om jag inte ställer upp på allt som kristendomen står för. Den fria viljan tillåter jag mig att ha ändå.. (;-)

Slutorden:

Jag är inte ond. Humanism är min ledstjärna.

Amen!