Etikettarkiv: fredag

Ljus fredag nr 24

2014-01-24

När jag stod och väntade på bussen igår så var jag helt ensam. Det brukar bara ske vid storhelger eller så kallade klämdagar. Men idag, en helt vanlig fredag? Har nog aldrig hänt tidigare, men inte klagar jag inte. Det var så skönt att stå där mol allena. Ni ser att det är ljust nu också? Underbart med ljus på morgonen!

En hel månad sedan det var julafton. Vart tar all tid vägen? Arkiveras och läggs till handlingarna. Om och om igen, hela tiden nu och för alltid.

2014-01-24

Eftermiddagsfikat på jobbet när det är fredag, det går inte av för hackor. Undrar jag om det inte var värre än någonsin denna fredag. Så mycket gotta av olika sort. Så det var svårt att välja, men tillslut så blev det en liten vit moccaboll. En sak får man ta, inte mer. Nada kan fixa hon.

140124_03

Alla tre barnen hemma. Så underbart! Men jag erkänner att jag fortfarande lever i det förgångna, även här. Två av ungarna är ju vuxna nu, men jag handlar ändå alltid som jag gjort. Frågar och donar. En verkligt levande tradition har vi och det är att alltid när de kommer till mig, den första fredagen då blir det alltid hamburgare och bröd. Vissa saker vill jag inte ändra på och de klagar inte. Jag traditionsbunden och rutinjunkie? Näää, tror inte det.

När jag stod i kön och var i den lokala butiken så valde jag fel kö. Det händer ofta men jag är sådan att jag aldrig byter kö, även om jag ser att det går snabbare på andra ställen. Jag står alltid kvar oavsett. Låtsas inte bry mig och väntar. Igår tog det väldigt lång tid i min kö. Numera så är ju affärerna både postkontor och bussbiljettställe, så har man otur så kan man ju drabbas av sävliga personer i hög ålder som virrar som sjuttsingen – enough said! Packåsnan kom tillslut ut från affären med sina kassar.

2014-01-25

Det är ju bara att erkänna det, men när jag har varit ifrån mina barn ett tag så blir jag själv som ett barn när de kommer till mig. Energipåslaget och tramserierna vet inga gränser. Vi skojar och har det så roligt tillsammans oftast. Igår var inget undantag.

Livet – det är livet detta för mig. Det som gör mig stark och som får mig att köra på och tänka positivt när jag vaknar den nionde morgonen i rad ensam och allt är svart och jag är så trött. Då tänker jag just på dessa stunder och tvingar mig upp för åter en dag. Ensam eller inte – kraften utgår oftast från barnen och deras underbara egenheter och sätt.

Ja, jag älskar dem verkligen. De är så härliga på sina olika sätt.

Nu ska jag möta upp Linn efter hennes träning för att handla. Ska nog masa mig upp på träningscykeln först för att kämpa på lite. Kör jag lite techno under tiden så brukar det gå bra.

En ljus fredag

2013-06-14
Takkronan på jobbet putsas av B. Kunde inte låta bli att ta en bild… (;-)

En ljus fredag. Umgängesfabriken har skifte och nu är huset fullt igen! Skönt!

2013-06-14
Nya receptionsdisken på jobbet är nu på plats.

På jobbet så händer det lite grejor, trots att sommaren står för dörren. En helt ny reception är under uppförande t ex. Den blir fin tycker jag och nog är det på tiden att det blir lite förändringar i entrén. Det har sett likadant ut sedan 1994.

Sen i höst så ska ett arbetsutskott få iPad istället för pappersbuntar när det är dags för sammanträden. En spännande utveckling och slår den väl ut så kommer alltfler förtroendevalda att bli digitala fullt ut.

Mina egna arbetsuppgifter är stimulerande och jag trivs allt bättre på jobbet. Att få jobba med webben på det sätt jag får nu är väldigt roligt och jag är glad att jag fick den chansen. Sen har jag fortfarande ansvar för att alla datorer och all hårdvara ska fungera på kansliet och nu är även alla mobiltelefoner på väg över i mitt ansvar. Det beror ju helt enkelt på att datorer, surfplattar och mobiltelefoner blir allt mer lika med funktioner som tenderar att ha med data att göra, så den utvecklingen är helt naturlig.

Fredagsmys är ett ord jag gillar. Barnen är runt mig och då är det fredagsmys för mig oavsett vad vi gör.

Rubbade rutiner

Idag så stökade det till sig lite. Ellet är hostig och har ont i halsen, vilket betyder att jag är hemma med honom. Misstänker starkt att detta även kommer att vara statusen i morgon fredag. Det innebär just att rutinerna rubbas och sådant påverkar mig mer än jag vill erkänna.

Så idag blir vi hemma. Jag måste dock ut och vandra eftersom jag vill ha mina 10 000 steg (är ju med i en stegtävling). Det kompliceras dock lite av att jag själv börjar känna av lite i halsen och dessutom känner jag mig varm. Tror mig ha blivit smittad av min son. Men, och det är så med mig att jag måste ut ändå… för tappar jag mitt mål så vet jag att allt går åt helvete. Så jag ska ut och vandra…

I morgon så ska barnen till sin mor. Det blir ju nu inte heller som det brukar vara när vi skiftar i umgängesfabriken om det nu blir som jag tror. För det första så hoppas jag att Ellet orkar ta sig till sin mor och för det andra så försöker jag få lilltjejen att stanna en dag till. Jag vill ha någon här till på lördag, då jag tänker jobba lite extra för det jag nu missar dessa vabbiga dagar.

Sen på lördag så tar livsträningen över igen. Men fokuserar jag på mina steg så ska detta gå bra och jag kommer hålla “demonerna” borta när jag säger åt dem att jag är mitt uppe i en tävling (;-).

1304_vandraren
Från en tidigare vandring då musten var på väg att ta slut.

Nu sitter jag och tar sats för dagens första sväng. Jag går ju en speciell väg som jag kallar för Slingan. Den är ca 4 km lång och ger mellan 5 500-6 000 steg beroende på om jag tar en liten extra sväng i anslutning till Slingan. Så när jag inte jobbar och får de stegen som det ger med en lång promenad på lunchen, så måste jag köra denna slinga två gånger för att nå mitt mål.

Rubbade rutiner må vara en skitsak för många, men för mig så påverkar den. Det behöver inte alltid vara negativt, utan det är mer det att jag blir störd och måste tänka om. Många gånger så är just rutinen det enda som får vardagen att rulla på. Ja, jag älskar rutiner och det är väl en av förklaringarna till att jag har så svårt för storhelger och sådant som går utanför vardagen.

Ett sista farväl

På fredag klockan 14.00 så begravs Karin Nordenbäck i Täby kyrka. Jag kommer att åka dit med ett par vänner. Det känns så konstigt det hela och jag vill vara med när hon nu begravs och får komma till vila.

Har tänkt mycket på Karin sedan jag fick reda på allt detta fruktansvärda. Jag ber för meningen med detta som har hänt men jag kan inte med mitt sinne förstå.

Hon kämpade länge och jag vet bara lite av det hon gick igenom just genom vår intensiva mejlkontakt under åren 2009-2010. Trots hennes kamp så fanns hon där för mig när jag hade det som jobbigast. Hon gav av sig själv och berättade för mig för att ge mig kraft. Läser vissa mejl om och om igen och ledsenheten griper tag i mig. Varför? Förstår inte detta.

Hon brydde sig och lade sig i. Vägrade vara den där som inte sa vad hon tyckte. Hon gav mig utmaningar genom sina ord och idag så saknar jag dem. Det känns så konstigt alltihopa och när jag går in på hennes blogg nu så drömmer jag om ett ord eller två. På Facebook så känns hon fortfarande så levande eftersom hennes namn hela tiden kommer upp till höger på personer som är inloggade. Varför vet jag inte, men det känns bra hur konstigt det än kan låta. Som om ingenting har hänt.

Ett sista farväl på fredag, Karin. Jag är där!

Din favorit. Kram!

Första veckan 2012

IMG_0944 Ingen bra start var det på det nya året för mig. Betedde mig precis på det sätt som jag avskyr hos andra. Ömklig och ledsen med ett rop på hjälp. Mitt hjärta har dock repat sig nu. Det jag kan säga är att jag får professionell hjälp nu genom eget initiativ. Läskigt men valet finns inte mera för mig.

Återigen alltså. Men jag klarar inte av detta själv längre. Måste be om hjälp och våga ta den. Kämpa för att modet blir större än rädslan. Varje dag, timme och minut.

Livsandarna vaknade till liv igen. 35 dagar kvar till London. Barnen hos mig till på fredag. Första veckan på det nya året blev allt bättre. För när jag tittar mig runt så ser jag ju att det är många som vill att jag ska må bra och som stödjer mig på olika sätt. Det är ovärderligt att få detta även om man gör saker så man skäms och bara vill gömma sig. Som om jag ingenting lärt på vägen.

2012-01-07

Idag så drog jag igång ett projekt hemma. Att möblera om Ellets rum. Han har inte riktigt gillat att sängen står så nära fönstret, så nu står den så långt bort som det bara går. Men han är mest intresserad av Minecraft just nu och alla de nya vänner han hittat där. De spelar på varandras servrar och bygger hus, båtar och jag vet inte allt. Ett paradis för en blivande arkitekt.

Hjärtat varmt. Harmonin ok och ilskan borta just nu. Vill känna så här länge länge nu…