Etikettarkiv: framtid

Skura golv dämpar oro

180710 skurat golv

Mitt lilla kök har nu äntligen ett skinande rent golv.

Oro och ångest kanske är bra ibland? För nu har jag skurat köksgolvet samt ena toaletten. Just för att jag drivs av en oro som gör att jag inte kan sitta still. Detta kommer också göra att jag tillsammans med Elias idag ska gå till Fullerö Hage för att ta lite nya bilder. Är så tacksam att han vill följa med mig dit.

Promenaden dit är lång och jag vet att det kommer att kännas i kroppen. Men alternativet att sitta stilla med allt vad det innebär är bra mycket värre. Det är skönt att röra på sig när ångesten försöker ta ett grepp om mig.

En del av min oro beror på tankar kring nära och kära. Om deras framtid och hur det ska gå för dem. Jag är med dem lite väl mycket kanske i tanken och måste släppa dem vidare till egna vuxna liv. Men det är väldigt svårt eftersom jag vill känna mig behövd. Bävar för tanken på att inte vara behövd.

Mina barn är min motor och min motivation att vilja leva vidare. De har fått mig till höjder som jag aldrig skulle ha nått annars. Det vet jag idag. Jag kommer alltid att finnas där för dem så länge jag orkar och kan.

Annonser

Min pappa ringde

Min pappa ringde till mig ikväll. Full men faktiskt trevlig för en gång skull. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till honom längre. Han börjar ju bli gammal och jag kan bara inte älta det gamla och det som hände för länge sedan. Men visst känns det konstigt att sitta där och prata med honom om dåtid, nutid och framtid.

Han berättade att han var och varit så förbannad på mig för att jag gillar killar. Men att han idag hade accepterat det. Som om det egentligen betyder någonting idag, det kommer liksom 30 år försent. Oavsett vad som hänt så är han ju idag min enda länk till min barndom på ett sätt, även om det i mig satt djupa sår såsom han behandlade mig. När jag också nu känner mig så ensam inombords så var det inte jobbigt att prata med honom.

Men han minns ju ingenting i morgon och kommer inte att höra av sig när han är nykter. Det vet jag sedan länge. Men det är ändå konstigt att jag är mer välvilligt inställd till honom där jag nu är i mitt liv. Där jag liksom själv har svårt att hitta vidare så är det, hur konstigt det än kan låta, någon form av trygghet att prata med sitt förflutna och då med sin pappa.

Jag har förlåtit honom och han är välkommen att hälsa på nykter. Det vet han. Men jag vet att det aldrig kommer att bli så.