Etikettarkiv: förunderligt

Drömmen, snön & förunderligheten

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det är mycket snö nu för att vara på dessa breddgrader. Det är säkert mellan 30-40 cm och jag har precis varit ute och skottat för katterna. Ni som känner mig vet att jag längtar till våren och att kunna sitta ute på baksidan med en kopp kaffe…

Fokus ligger på att vila i nuet. Det är min stora utmaning och nu känns det äntligen som om jag också kan göra det på allvar. Inte bara med läpparnas bekännelse då jag lurade mig själv under väldigt lång tid av mitt liv.

Var i en dröm som är väldigt märklig. Låg som i ett vatten där jag under mig kunde se evigheten och djupet där slutet inte fanns. Kände hur det pulserade under mig av liv och jag skymtade så mycket rörelser och aktivitet. Väldigt svårt att förklara på det sätt jag vill men det var en märklig känsla, när jag väl vågade ”lägga mig” i detta. Jag tvekade länge och tittade upp på min ”lärare” eller vad det var.

När jag låg där flimrade händelser i mitt liv förbi och ingenting var liksom farligt eller hemskt, utan jag bara tittade på dem utan värdering. Det kändes tryggt och helt ok. Saker och ting förpackades liksom i lådor och jag var med och ”upplevde” dem igen. Väldigt märkligt var det i alla fall.

I det vakna tillståndet, i den här verkligheten läggs också saker på plats. Det kan låta som jag skyller ifrån mig när jag skriver att mitt ”Ego” försöker lägga hinder för den utvecklingen och så har det nog varit i stora delar av mitt liv. Den del som är rädd och inte vågar nytt, den minskar inom mig. Inte stanna kvar i det som är, inte leva i det förgångna och klassikerna att se möjligheterna istället för hindren integreras på allvar, även om det går väldigt sakta. Det tar år och ibland hela liv att komma till den punkten.

Livet är förunderligt om jag vågar ”hänga med” och inte hålla fast vid gamla föreställningar. Helt plötsligt har förflyttningen i medvetandet skett och jag överlevde! Det är inte farligt och det känns ju riktigt ok. Både vad det gäller jobb och familj.

Egot inom mig kämpar för sitt liv och försöker tränga tillbaka de visa vinster jag gjort, men i vissa saker är matchen förlorad och jag uppskattar det som är, utan denna del av mig. Förunderligt som sagt och ibland går det inte ens att formulera och det är nog precis som det ska vara. Kanske är det detta som är utveckling, att acceptera det som inte går att förklara och låta det komma?

Det är gott i alla fall oavsett vart det kommer ifrån. Just här och nu.

Annonser

Sorgligt…


Foto: Santi Villamarín / Flickr

Livet är bra förunderligt. Vi vet ingenting och ibland kan saker och ting förändras fort. Kvar blir tomheten och frågan om man någonsin får träffas igen. En älskad mamma släpper taget.

Så sorgligt i ett av livets svåraste skeden, när en nära och kär lämnar jordelivet.

Mina tankar är hos Tofflan. Vi finns här.

Vila i frid, M!

Mera från veckan

Det här blev en riktig blandpost. Skriver bara och det blev väldigt blandat som sagt.

2014-04-04

En fin bild på Claes när vi firade huset den 4 april. Han tar först av 20-års tårtan.

2014-04-04

Från själva minglet. Jag och mina äldsta vänner/arbetskamrater.

Också en bild från veckan. Tala om att kapa björkarna där jag gick förbi. Men det förunderliga är ju att den ändå så småningom blir stora och vackra. Hur mycket man än försöker kapa dem så att säga. Inga liknelser i övrigt med något annat, men visst är det häftigt?

2014-04-11

Vår första touchskärm (pekskärm) på jobbet faktiskt. Den hamnade i köket för deras kaffebokningar. Så roligt att den verkar uppskattas och funka bra.

2014-04-12

Idag så hade jag kraft att ta mig ut en sväng. Naturen har inte riktigt vaknat ännu, men jag vet ju hur det kommer att bli snart. Tala om att längta till det gröna.

2014-04-12

Numera stängt och helt dött. Tidigare fullt av liv. Till de som säger att Storvreta kommer att utarmas och dö om det byggs ut vid Fullerö, de kanske inte varit inne i byn på ett tag? För idag, utan Fullerö och dess framtidsplaner, så är det redan nu stendött en lördag mitt i byn.

2014-04-12

Det kan liksom inte bli lugnare och mer fridfullt. Så det argumentet (främst från miljöpartister och sossar) om att Fullerö Park och Fullerö backe skulle göra Storvreta helt dött om det började byggas där, den profetian är ju redan idag ett faktum! Det kan bara bli bättre så att säga! Bygg för bövelen, just för framtiden! Bygg, för Storvretas skull, bygg!

Som det är idag, så är ju centrum helt öde och tomt. Ni ser ju själva på bilderna.

2014-04-12

Tog mig en redig promenad i bebyggelsen. Vissa hus är ju enorma och så fina. Ja, denna var bara så söt att jag var tvungen att ta en bild på den. Ett litet uthus eller vad det kallas för…

2014-04-12

Mina utemöbler har tagit mycket stryk de senaste åren. Stolarna har gått sönder och bordet är inte längre särskilt fräscht. Det jag har kvar är några sunkna vita plaststolar. Så jag hade Storvreta Möbler som mål, men jag måste säga att fasiken vad dyrt det är med utemöbler!

Ingenting under tusenlappen om man inte vill ha plast och/eller väldigt små bord och stolar. Tråkigt och nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra inför sommaren.

2014-04-12

Passerade förskolan där alla mina barn gått. Tidens hårdhet kan jag inte ducka för utan att det känns ledsamt många gånger. Men tiden är ju obarmhärtig där mot oss alla. Det är ju bara att välja om man vill gå livet ut och tänka negativt eller om man ska se framåt och vända på steken.

2014-04-12

Sörjer nog mest att jag inte kunde hålla ihop det. Vet ju att det liksom inte gick, men när jag ser resultatet efteråt så blir jag ju bara förvirrad. Förhoppningsvis så har jag inte sett den hela fulla meningen ännu och har jag det så måste jag bara acceptera. Men jag kan ju inte låta bli att tänka tillbaka ibland och då blir det mest till det som var positivt. Det är lätt att glömma det jobbiga och det som var orsaken till uppbrottet.

Men jag kommer alltid att bära med mig vissa saker från den tiden. Försöker vårda det positiva och inte fastna i loopar där egot styr mig mot skuld och anklagelser. Tänker ofta i tidsscoop. För 10 år sedan… då gick jag fortfarande till förskolan med minstingen. Börjar jag dock att gå lite djupare in i måendet då, så var det ju helt andra saker som inte var bra. Vill jag tillbaka till sådant? Nej och även om det skulle gå så blir det aldrig som det än gång var. Allt har sin tid, även om det ibland gör jävligt ont att konstatera det.

2014 – här och nu.