Etikettarkiv: förtroende

Vem kramar du?

Kram

När jag träffar nya människor så kramas jag aldrig. Det gäller också de flesta arbetskamrater, med ett par undantag och då speciellt om vi inte har setts på länge eller om någonting allvarligt har hänt. På jobbet så är jag inte bekväm att hälsa på det sättet och har så aldrig varit. Där hejar jag utan någon fysisk kontakt.

Detta med att kramas är väldigt intressant att fundera kring. Vi har olika förhållningssätt till varandra och det är intressant att diskutera kramar med andra. Mer än att kramas… (;-)

För mig är kramar någonting väldigt personligt. Det känns inte bekvämt att göra det hur som helst och definitivt inte med människor som jag inte känner.

Min barn får kramar. Det känns rätt och helt naturligt för mig. När det gäller vänner så kramas jag inte vanligtvis. Fast det finns undantag och många gånger handlar det om hur bra vän jag är med personen och hur stort förtroende det finns emellan oss. Detta med förtroende återkommer hela tiden när jag tänker på detta.

Kramar utan känsla av förtroende sker inte på mitt initiativ. Det finns vänner som jag aldrig kramar trots att vi känt varandra i många år. Det är liksom bara så och kanske handlar det om att när vi lärde känna varandra så var det inte alls lika vanligt med kramar. Man kramade inte någon utöver familjen på den tiden.

När jag tänker på de vännerna så finns förtroendet, detta handlar nog mer om andra saker och kanske var man mindre fysisk för 30 år sedan?

Det är väldigt sällan som jag själv tar initiativ till kramar med människor som jag känner sådär eller på jobbet. Ibland händer det dock att andra tar initiativ och då kan jag bjuda på en kram, det är inte omöjligt. Men jag har varit med om situationer då jag har backat och det bara blivit ett handslag. För att jag inte känner mig bekväm helt enkelt.

Kindpussar är någonting som jag aldrig har ägnat mig åt. Troligtvis beroende på att det aldrig förekom i min uppväxt, vilket har gjort att det är helt främmande för mig att hälsa på det sättet. Känns väldigt konstlat och märkligt i min värld.

Har aldrig varit särskilt fysisk av mig. En del människor är ju det och för mig är de obehagligt när de kommer för nära. Men jag brukar markera ganska tidigt vad jag tycker om de som är alltför närgångna.

Att heja på arbetskamrater och vänner tillhör det vanliga. De jag inte känner, de tar jag i hand och det är ok för mig. Barnen kramar jag och även de få släktingar jag har. Nära vänner tillhör också den kategorin, även om de inte är så många.

Det vore kul att höra hur ni som läser här ser på kramar? Är det ok att krama vem som helst? Om inte, vart går era gränser? Vem kramar du?

Annonser

Nyhetskollen #39

Tempo Tullporten

DN: Här är utländskt kött bannlyst
Droppen var djurplågeriet i Danmark. Stig WedinTempo Tullporten i Härnösand fick nog och nu gäller bara svenskt kött. Det kostar lite mer, men både djuren, miljön och konsumenten tjänar på att köpa svenskt. Ett föredöme och skulle detta komma till Storvreta, så skulle jag handla där!

 


En storsäljare i Norge.

GP: Elbilar når världsunik procent i Norge
Norge har nu över 25 000 elbilar, vilket utgör mer än 1% av den totala bilparken i landet. Den siffran är högst i hela världen. Vid årsskiftet beräknar de att passera 2%. Bättre än ingenting även om man kan tycka att utvecklingen på området går väldigt trögt i andra delar av världen. Norge leder dock elbilsutvecklingen. Heja Norge!

 

DN: Saltvatten kan användas som bränsle
Forskare på Navals forskningslaboratorium i Washington, USA påstår sig ha lyckats omvandla havsvatten till bränsle. Man utvinner koldioxid och vätgas samtidigt från saltvatten och sedan används en katalysator. Substansen som då bildas luktar och ser ut som olja. Om tio år beräknas i första hand marinkåren i USA få tillgång till detta.

 


Bilden har inget med den försvunna tavlan att göra. Foto: Sida

SVT: Tavla för 21 miljoner tros ha slängts i soporna
Personalen på ett hotell i Hong Kong lär inte ligga särskilt bra till just nu hos ledningen på hotellet. Någon av de anställda misstänks nämligen ha slängt en tavla värd 21 miljoner i soporna. Jakten på den kinesiska bläckmålningen har ännu inte givit något resultat.

SvD: Domen är att Tamiflu i princip är värdelöst
Först fågelinfluensan och sen svininfluensan. Masshysteri och dessutom tvivelaktiga vaccinationer vid svininfluensan, till vilken nytta? Sverige spenderade minst 260 skattemiljoner, och de miljontals förpackningarna har sedan dess legat lagrade på hemliga platser i landet. Nu visar det sig att medicinen i princip är värdelös. Samma tankegångar finns även kring vaccinationerna som gjordes, även om resultatet där inte är lika entydigt och någon rapport om de faktiska förhållanden ännu inte är publicerade.

 


Frosseri – en av de sju dödssynderna. Foto: TT/Montage

Expressen: Prästernas konferens – för 337 600 kronor
Häpnadsväckande dåligt omdöme på flera punkter av Stockholms stift och den ansvarige biskopen Eva Brunne. Man blir som anställd i Svenska kyrkan både beklämd och bekymrad över det så totalt dåliga omdömet som uppvisats hos ledningen i Stockholms stift när de bjöd på en brakfest för 250 deltagare med en nota som hamnade på 337.600 kronor exklusive moms. I fastetider och allt dessutom…

Nu kryper hon till skranket på stiftets facebooksida och säger att mycket gick fel. Jo, jo… en underdrift och ett skadat förtroende på köpet. Man blir så trött…

Relaterat
Tidigare nyhetskollar

Budapest, hönspappa & gravvård

Budapest
Frida är just nu i Budapest.

Tidigt i morse så fixades det sista inför Fridas resa till Budapest. Orolig far som jag är så påpekade jag en massa saker i ren välvilja, men det slutade med irritation och jag fick dra in mina hönsfjädrar och låta henne packa det mesta själv. Visst förstår jag henne och visst ska jag hålla mig borta, men jag vill ju inte att hon ska glömma någonting.

Min lilla tjej i Budapest? Då blir jag ju lite på nojen ju… det verkar ha gått bra i alla fall. Hon sa till mig att hon inte skulle skicka några SMS när hon är i Ungern utan jag kommer att få ett när hon är tillbaka i Sverige igen. Det är ju så dyrt sa hon… tala om träning i praktiken på att släppa taget om sina barn. Skarpt läge och det är bara att släppa…

Tror mig ana varför jag är så hönsig och lider av curlingbeteende. Ni som följt mig länge kanske också har en aning? Det tar jag inte upp just nu, men jag har ofta sagt att hellre är jag FÖR nojig och FÖR på än det motsatta. För det motsatta vet JAG vad det innebär och det är inga goda erfarenheter från min uppväxt. Inte någonstans!

När jag satt på bussen hem idag så såg jag en kille som påminde så om Ellet. De var i samma ålder också och han såg så ledsen ut. Jag tror att det var hans pappa som satt bredvid och han rörde inte en min, pratade inte alls med pojken under hela resan och det gjorde så ont i mig. Pojken tittade nästan lite ängsligt och hans min och de sorgsna ögonen gav mig egna flashar från förr. Givetvis så hoppas jag att jag kände fel, men det brukar ofta stämma, tyvärr.

Varit ganska känslig idag överhuvudtaget. I morse så hörde jag en låt i hörlurarna på ganska hög volym och den totalt sänkte mig med sin känslighet och underbara ton. Den heter “Leave the World behind” och sjungs av någon som kallar sig för Lune [Spotify]. När den spelades i morse så gick mycket av livet, min ensamhet och varför det är som det är igenom mig. Ledsenhet i kombination med storhet av att ändå få vara här! Musik kan verkligen påverka mig! Jag lever ofta genom musiken och får genom den fram hur jag mår.

En av livets största gåvor är att få ett förtroende. Att kunna veta när det är något man inte ska dela vidare är ibland svårt och gränserna luddiga. Vad får sägas och inte? En relation som bygger på oklarheter klarar oftast inte sådant. Idag fick jag ett förtroende och jag vet precis vart det ska stanna. De orden och de tankarna. I mitt hjärta och hos mig.

2013-05-27
Nyfixat på mammas och morfars gravplats.

Igår var det Mors dag. Idag så tog jag mig en långpromenad och fixade till gravplatsen. Det blir besök 2-3 gånger varje år och nu såg jag att moster hade varit före och fixat lite jord och några nya blommor. Det var fint gjort.


Nya kyrkogården i Uppsala.

Det är rofyllt att gå på kyrkogårdar. Det tycker jag alltmer och för varje år så känns det som om det är där som den inre friden finns. Att gå och läsa på gravstenarna och se hur gamla människor blir. Spannet är stort, från några år till över hundra. Rofyllt är det i alla fall för mig numera.

Sen måste jag bara hänga med just nu. Bara hänga med eftersom jag tror att det är viktigt för det som kommer i framtiden. Se möjligheterna och inte hindren. Säga ja istället för nej. Hänga med helt enkelt!

Val 2010: Gardell har fel om Sahlin

Jonas Gardell skriver idag om män som hatar Mona Sahlin. Jag tycker Jonas Gardell har fel om Mona Sahlin. Har gör det alldeles för lätt för sig genom att dra fram könskortet. Mona Sahlin har själv jobbat sig till den förtroendekris som hon befinner sig i bland en majoritet av svenska folket.

Min egen relation till Mona Sahlin tror jag kan stämma in på hur många idag ser på henne. Jag gillade Mona Sahlin tidigare. Så pass mycket att jag en tid ville se henne som Sveriges statsminister. Ja, även efter den så kallade första affären där en viss chokladbit blev symbolen för allt slarvande. Jag tyckte hon blev illa åtgången och skulle få en chans till. Det fick hon, men hon tog den inte. Hon förbrukade förtroendet igen. Och igen. Med nytt slarv och nya affärer under åren.

Så när Jonas Gardell idag skriver om härskna män som hatar Mona Sahlin så väljer han att blunda för det allra viktigaste. Att en politiker förtjänar ett förtroende bland väljarna. Det förtroendet har inte Mona Sahlin och då kan hon säga hur många bra saker som helst. Hon skulle aldrig ha blivit vald till socialdemokraternas partiledare just för denna förtroendekris som fanns redan då. Det anser jag och det tror jag en majoritet av väljarna kommer att visa på söndag.

Mitt förtroende tappade hon när det återigen uppdagades att hon slarvade med sin ekonomi och liksom verkade totalt ointresserad av vart pengarna tog vägen i slutet på 90-talet.

En sak vill jag ge henne och det är hennes oreserverade stöd till HBT-rörelsen och att hon hela tiden ställt upp för oss. Symboliskt och lojalt har hon funnits där vi de stora evenemangen och det ska hon ha all heder av. Det tror jag har betytt en del för utvecklingen gällande HBT-politiken i landet. MEN det räcker inte för mig. Det har varit för många tvivelaktiga händelser kring henne och det har för mig inte ett dugg med att göra att hon är kvinna. Den argumentationen som Gardell försöker tuta i oss idag är bara larvig. Jag tycker nästan att den är oförskämd för är det någon som har fått nya chanser så är det just Sahlin. Kring fikabordet på jobbet så pratas det en del om valet och jag kan säga att jag är inte ensam om min uppfattning. Mona Sahlin saknar förtroende hos mig och jag vill inte se henne som landets statsminister.

Sen att hon gjort en mängd felbeslut i årets valrörelse (som Paul Ronge skriver så träffande om) så gör det ju inte saken svårare att argumentera för Alliansen. Varför välja ett sämre alternativ när vi har Fredrik Reinfeldt som tillsammans med finansminister Anders Borg inger ett mycket större förtroende och som på ett utmärkt sätt sköter om Sveriges finanser? Har vi inte ordning på finanserna så fungerar heller ingenting annat och då kan de rödgröna köra med vilken vulgärpropaganda som helst. En majoritet av väljarna ser igenom detta. Som tur är.

Nej, Jonas Gardell känns bara desperat och försöker med denna artikel rädda en politiker som många av oss inte vill ska styra landet de närmaste fyra åren. Av helt andra orsaker än de Gardell beskriver.

Läs även andra bloggares åsikter om Jonas Gardell, Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, könskortet, Val 2010, politik, intressant?