Etikettarkiv: föreställning

Att kasta känns bra

Det var inte många grejor, men det känns ändå väldigt bra efteråt. Att kasta bort gamla saker känns bra. Gillar inte att lagra och spara alltför mycket i mitt hem.

2015-12-28

Maja ville givetvis vara med och busa bland det som skulle iväg till återvinningsstationen.

2015-12-28

En gammal kontorsstol, plastgranen som nu gjort sitt och ett vardagsrumsbord som blivit över var de stora pjäserna. Till det lite annat smått och gott som jag nu passade på att få iväg.

2015-12-28

Busiga Maja som också hamnade på film. [YouTube]

Jag skulle få hjälp av Clabbe med bil. Han kom över och samtidigt passade jag på att gå igenom hans dator. Den har han nu haft i 2 år. Tiden går, men jag tror att den pallar åtminstone ett år till.

Chorizokorv med strips samt lite kaffe på det serverades innan vi drog iväg till återvinningsstationen som öppnade först klockan 15.00.

I morgon blir det krig för mig och Ellet. Stjärnornas krig!
Biljetterna och 3D-glasögonen är redan beställda! Detta blir spännande även för en gammal stofil som mig att nu få se denna film eftersom första rymdäventyret faktiskt spelades in när jag var ett år yngre än vad Ellet är idag!

Star Wars The Force Awakens

Det är också roligt att de gamla hjältarna är med i den här nya filmen The Force Awakens, som är den sjunde filmen i serien, 38 år senare än den första filmen! Det blir förhoppningsvis en fartfylld föreställning med 3D-effekter som tar andan ur en! Nostalgifaktorn kan bli hög (;-)

Den sista dagen

2014-01-31
Sista dagen på jobbet.

För mig är dokumenterade minnen viktiga. Att ta de där fotona som man egentligen vill, men inte vågar för att störa eller vara i vägen. Men för mig så är det väldigt viktigt att ändå besvära sig och göra det man vill. För det har visat sig genom åren att det är tur att jag är framme där med kameran eller filmsnutten.

Visst kan minnen vara bevarade enbart i skallen på en, men det hjälper till så mycket att även ha sparade bilder. Den sista dagen med Claes på jobbet, då var det viktigt för mig att få bilder också.

2014-01-31
Det sista ska fixas. Claes Göthberg jobbade sin sista dag för Uppsala stift.

2013-01-31

Minnen. Behöver de även på bild. För mig är det som sagt var väldigt viktigt.

2014-01-31

Självklart så var jag där med kameran vid eftermiddagsfikat.

2014-01-31

Det blev spontana minnen och tal från ett par av arbetskamraterna.

2014-01-31
Claes tillsammans med den mångåriga arbetskamraten Mats Lagergren.

Kvällen blev en överraskning för Claes. Hans lilla arbetsgrupp ville fira av honom under lite mer informella former. Att de bjöd med mig kändes bra och det var fint att få vara med på detta.

Högmans Brasserie, där vi åt en liten förrätt samt hjort till huvudrätt var startmålet för kvällen. Många minnen blev det och efter ett par timmar så var det dags att gå över gatan…

2014-01-31

…för att titta på Grease!

Gänget som stod på scenen kallar sig för Kultkompaniet och jag måste faktiskt, hur positiv jag än försöker vara, säga att föreställningen svajade rejält på sången och ibland var replikskiftena lite pinsamma eller hur jag ska uttrycka det.

Det fanns ljusglimtar, men för det biljettpriset så tycker jag faktiskt att kvalitén måste vara högre, åtminstone vad gäller sången. Det mest positiva var dansen, där lyckades ensemblen väldigt bra. Jag vill så gärna säga att föreställningen var kanoners, men det går bara inte. Ok, inte mer.

2014-01-31

Claes och jag på Uppsala Turist & Kongress.

2014-01-31

Hela gänget i pausen.

2014-01-31

Efter teatern så var kvällen slut. Vi sa hej då till varandra och gick vidare.

Nu ska man gå vidare, alltså? Är ganska tom invärtes. Svårt att fokusera på det som hänt och händer. Kör bara på. För att just slippa komma ner till känslorna, de där djupa som tar så tag i mig och förlamar mig ibland. För så har det varit den sista tiden och att det är ett skydd för mig, för att orka med saker och ting, det finns det ingen tvekan om. Frågan är bara om det är bra för mig eller inte? Om det är på samma sätt som det var förr, att jag sväljer istället för att känna?

Känner gör jag, men det rubbar mig inte eller hur jag ska uttrycka det. Jag påverkas inte såsom jag kunde göra förut. Tittar framåt och går vidare. Jag väljer att se det som en utveckling och som någonting som är bra för mig.

Symptomatisk kanske är mitt agerande när vi skildes åt. Något som verkligen inte är jag egentligen, men som omedvetet är ett led för att inte påverkas för mycket så att jag tappar kontrollen. Ta i hand och säga hej då… (;-(

Vi får väl se hur det går i helgen. Om det fäster då så att säga. Den sista dagen för Claes på jobbet är ju för mig på ett egoistiskt plan någonting oerhört ledsamt och jobbigt. Men kanske är det så att jag under de sista månaderna rent mentalt ställt mig in på att den här dagen faktiskt ska komma och att det då när den väl är där, går mycket bättre än jag trott?

Inte vet jag och jag tänker inte problematisera det mer än så. Det är som vanligt tiden som får avgöra hur framtiden ter sig. Nu finns inte Claes kvar på jobbet.

Other Desert Cities på Dramaten

2013-10-27

Ny resa idag. Stockholm med Linn och hennes polare Carro. Vi skulle se sista föreställningen av Other Desert CitiesDramaten. Tog ett tåg i god tid och trodde att vi inte skulle behöva stressa, men se vad fel vi fick. SJ hade ånyo problem vilket gjorde att de var tvungna att köra i reducerad hastighet.

2013-10-27

För oss blev det ingen reducerad hastighet mot Dramaten när vi kom fram, utan precis tvärtom. Vi var framme när det var 10 minuter kvar tills föreställningen skulle börja och för mig är det för kort tid!

Uppstressad och yr som en höna så letade jag efter en toalett och kom på plats bara ett par minuter innan allt startade. Ingen bra inledning alltså att sitta där och andas som en sönderstressad valross.

2013-10-27

Det var fullsatt bakom oss och en bild vågade jag ta. Det kändes ju som om alla tittade på mig när jag fotade.

2013-10-27

Jag satt på samma plats som förra gången. Längst fram. Efter förra besöket så vill jag inte ha folk framför mig helt enkelt och då måste man ju vara ute i god tid, vilket jag har varit båda gångerna när jag beställer biljetter. Plats nummer sex.

2013-10-27

Föreställningen var i juletid och en julkrans var ett av få attribut som påminde oss om den högtiden.

2013-10-27

Pjäsen spelades första gången i New York 2011. Other Desert Cities hade premär i Sverige den 27 april 2013 och idag så spelades alltså den sista föreställningen.

Den kallas för en komedi i programbladet men jag måste nog säga att för mig var det mer ett drama med en del humoristiska repliker och då speciellt i första akten. Den var betydligt djupare och allvarligare än vad jag trodde innan så någon komedi vet jag faktiskt inte om jag tyckte att det var.

En framstående familj ska fira jul tillsammans hemma hos de konservativa föräldrarna. Dottern (Ingela Olsson) med en tuff tid bakom sig är med och har med sig sin nyskrivna bok som river upp en massa känslor. Mamman (Marie Göranzon) är tuff och hård, pappan (Hans Klinga) vill skyla över allt och sonen (Reuben Sallmander) försöker medla, åtminstone till en början. Dessutom är mostern (Gunilla Nyroos) med för att vila upp sig från sin alkoholism.

2013-10-27

I pausen så gick jag runt i den härliga atmosfären med min mobilkamera.

2013-10-27

Vi som satt längst fram var mastiga typer enligt ett par gamla damer bakom oss. Damen bredvid mig läxade upp mig när jag glömde godispapper på golvet efter föreställningens slut och samma kärring schhade Linn när hon prasslade lite för mycket under föreställningen. Sic! vilket sällskap vi hade i afton! (;-)

Så att röra på benen lite var skönt. Det kändes som klientelet denna kväll, på denna sista föreställningen av just den här pjäsen, var personer av lite snofsigare rang och med ord som bara pratas i de så kallade finare kretsarna. Det intrycket fick jag när jag lufsade omkring och tittade storögt på en del riktigt uppklädda människor med ett vinglas i handen och en blick som kunde döda.

2013-10-27

I min lilla värld så är det inne nu att ta en panoramabild. Så även på Dramaten.

131027_10

Jag tycker pjäsen Other Desert Cities var ok. Den kommer inte upp i samma klass som Farliga förbindelser som jag såg i augusti eftersom den pjäsen gav mig mer av både känsla, inlevelse och energi i det stora hela.

Det mest positiva med denna pjäs var Marie Göranzon (vilken skådis hon är, alltså!) som mamman och Ingela Olsson (tårar, inlevelse och tårar igen!) som dottern. De visade känsla och var för mig mest grundade i sina roller. Ingen var direkt dålig, men på något vis så kändes hela sammanhanget lite väl mekaniskt eller hur jag ska uttrycka det. Det gick liksom lite för mycket på rulle och rutin. Sen förstår jag inte varför de inte kunde försvenska pjäsen fullt ut och använda sig av uttryck och platser i Sverige istället för i USA. Det tror jag hade gjort pjäsen närmare.

Nu ska jag se vad det finns för pjäser att gå på i vår. Det blir fler besök, helt klart. På sittplats nummer 6 förstås (;-).

Bejaka istället för bekymra

Huvaligen så morgonpigg jag är denna helg! Måste ju bara bero på den kraftiga energiinjektion jag fick i torsdags! De härliga minnena hänger fortfarande kvar från föreställningen. Så fantastiskt upplevelse för mig!

Försökte kolla in Nyhetsmorgon, men jag måste säga att det programmet bara blivit allt sämre med åren. Inte nog med att det är en massa reklam hela tiden utan sen handlar det bara om mat, växter och sådant som jag inte är ett dugg intresserad av. Kom tillbaka, Lasse Bengtsson! Så det var bara att stänga av skiten!

Glocalnet har jag alltid hyllat för att deras internetlösning alltid varit så stabil. Det är väldigt sällan jag har haft problem med linan och dessutom är de billiga som sjuttsingen. Lågt var det ju… Men idag har det strulat som sjuttsingen och inget fel har de enligt hemsidan. Ja, jag kan ju gå in via mobilen men det är ju inte alls samma sak. Det blir sirap då. Så jag har startat om, stängt av och startat om igen. Men det har inte riktigt velat släppa och ibland är det totalstopp. Vi får väl se om det blir bättre under dagen, så jag kan fortsätta att hävda hur bra Glocalnet är.

Saker och ting är på G. Jag känner det inom mig. Det märkliga är att det är JAG och ingen annan som kan förändra saker och ting till det bättre. Det låter väl som en självklarhet för det flesta när man säger det, men sen när man ser hur folk agerar så skyller de många gånger på saker och ting utanför dem själva. Jag har ju varit och är sådan ibland. Men jag tror faktiskt att jag efter alla dessa år alltmer förstår att det är JAG som kan förändra saker och ting, ingen annan. Nu även i praktiken och inte bara med intellektet. Jag har trott mig att förstå detta för flera år sedan, men sen har jag ändå alltid skyllt måendet på saker och ting utanför mig själv. Bannat människor och skyllt på dem istället för att plocka ut stickan ur det egna ögat. Varit så arg och dömande, ja rentav elak ibland. Sådant som jag själv verkligen avskyr hos annan. Speglarna i andra, ja ni vet…

Dramaten i Stockholm
Dramaten i Stockholm gav mig kicken.

Bara detta med att gå på teater! Vilken kick det var för mig. Tänk att det tog så många år att begripa det fantastiska med teater! Det visar väl att det aldrig är försent att hitta något som man gillar! Är så glad att jag hittade just detta men det behöver ju inte betyda att det blir lika bra nästa gång. Men jag hittade ändå någonting som verkligen fick mig att “vakna till” och det har varit ett stort problem för mig på senare år, att hitta saker som jag gillar att göra när jag är ensam utan mina barn. Någonting som lyfter mig och ger mig energi. Det har varit så svårt för mig. Men nu så kanske detta med att springa på teater kan vara min grej. Jag hoppas det så innerligt och att ha någonting att se framemot.

På jobbet händer det också grejor. Där försöker jag bara hänga med och vara så öppen det bara går. Inte se hindren direkt utan verkligen försöka fokusera på möjligheterna. Har en känsla av att än fler utmaningar står för dörren gällande jobbet. Utmaningar som jag ska bejaka och ta till mig och inte bekymra mig för som alltid tidigare gjort. Jag försöker se det som personlig utveckling och att det är bra för mig.

Får jag tendenser till självömkan och ångest så slåss jag inte emot det som tidigare. Jag låter det vara och frågar mig själv vad står nu detta för. Vad fan vill du nu då?!! Då brukar det faktiskt släppa…

Jag är för gammal för att grubbla på oväsentligheter. Jag är för ung för att ge upp livet och bara sitta och tycka synd om mig själv. Jag är här nu och det är JAG som har bollen. Ingen annan. Bejaka livet istället för att bekymra sig om detsamma.