Etikettarkiv: flashar

Budapest, hönspappa & gravvård

Budapest
Frida är just nu i Budapest.

Tidigt i morse så fixades det sista inför Fridas resa till Budapest. Orolig far som jag är så påpekade jag en massa saker i ren välvilja, men det slutade med irritation och jag fick dra in mina hönsfjädrar och låta henne packa det mesta själv. Visst förstår jag henne och visst ska jag hålla mig borta, men jag vill ju inte att hon ska glömma någonting.

Min lilla tjej i Budapest? Då blir jag ju lite på nojen ju… det verkar ha gått bra i alla fall. Hon sa till mig att hon inte skulle skicka några SMS när hon är i Ungern utan jag kommer att få ett när hon är tillbaka i Sverige igen. Det är ju så dyrt sa hon… tala om träning i praktiken på att släppa taget om sina barn. Skarpt läge och det är bara att släppa…

Tror mig ana varför jag är så hönsig och lider av curlingbeteende. Ni som följt mig länge kanske också har en aning? Det tar jag inte upp just nu, men jag har ofta sagt att hellre är jag FÖR nojig och FÖR på än det motsatta. För det motsatta vet JAG vad det innebär och det är inga goda erfarenheter från min uppväxt. Inte någonstans!

När jag satt på bussen hem idag så såg jag en kille som påminde så om Ellet. De var i samma ålder också och han såg så ledsen ut. Jag tror att det var hans pappa som satt bredvid och han rörde inte en min, pratade inte alls med pojken under hela resan och det gjorde så ont i mig. Pojken tittade nästan lite ängsligt och hans min och de sorgsna ögonen gav mig egna flashar från förr. Givetvis så hoppas jag att jag kände fel, men det brukar ofta stämma, tyvärr.

Varit ganska känslig idag överhuvudtaget. I morse så hörde jag en låt i hörlurarna på ganska hög volym och den totalt sänkte mig med sin känslighet och underbara ton. Den heter “Leave the World behind” och sjungs av någon som kallar sig för Lune [Spotify]. När den spelades i morse så gick mycket av livet, min ensamhet och varför det är som det är igenom mig. Ledsenhet i kombination med storhet av att ändå få vara här! Musik kan verkligen påverka mig! Jag lever ofta genom musiken och får genom den fram hur jag mår.

En av livets största gåvor är att få ett förtroende. Att kunna veta när det är något man inte ska dela vidare är ibland svårt och gränserna luddiga. Vad får sägas och inte? En relation som bygger på oklarheter klarar oftast inte sådant. Idag fick jag ett förtroende och jag vet precis vart det ska stanna. De orden och de tankarna. I mitt hjärta och hos mig.

2013-05-27
Nyfixat på mammas och morfars gravplats.

Igår var det Mors dag. Idag så tog jag mig en långpromenad och fixade till gravplatsen. Det blir besök 2-3 gånger varje år och nu såg jag att moster hade varit före och fixat lite jord och några nya blommor. Det var fint gjort.


Nya kyrkogården i Uppsala.

Det är rofyllt att gå på kyrkogårdar. Det tycker jag alltmer och för varje år så känns det som om det är där som den inre friden finns. Att gå och läsa på gravstenarna och se hur gamla människor blir. Spannet är stort, från några år till över hundra. Rofyllt är det i alla fall för mig numera.

Sen måste jag bara hänga med just nu. Bara hänga med eftersom jag tror att det är viktigt för det som kommer i framtiden. Se möjligheterna och inte hindren. Säga ja istället för nej. Hänga med helt enkelt!

Annonser