Etikettarkiv: firande

Firande av födelsedag

Sov som ett litet barn och hörde inte att gästerna hade anlänt. Anna hade redan börjat på den goda hallontårtan och Elias var på plats i sitt rum. Tala om att sova djupt! Men det kanske säger lite om hur konstig min sovrytm är just nu…

”Michelingubben” försöker stå för sig själv oavsett size.

En liten fin bok med namnet ”Mindfulness för alla dagar” av Yvette Jane fanns i ett paket från Tofflan som Anna hade med sig. Den ska jag ta till och leta råd i när måendet dippar.

En fin amaryllis med tomte och juleskum fick jag av Anna och Elias. Nu har jag två amaryllis i köket eftersom syrran också gav mig en i veckan. Roligt!

Hemmagjord hallontårta.

Anna gjorde en hallontårta som var väldigt god. 

Fina familjen kom och firade gubben.

Vi fikade och pratade i den nu mycket nötta soffan. Att bli firad av familjen är något speciellt. Det känns fint nu efteråt och jag kan lägga denna födelsedag bakom mig med positivt sinne.

Först när du accepterar dig själv precis som du är,
kan du finna ro och harmoni.

Utdrag ur
”Mindfulness för alla dagar” av Yvette Jane


Annonser

Firande av födelsedag

26 april 2017 Ulrika fyller år!

Tofflan är absolut ingen femfemma, även om det var dessa siffror som idag skulle firas!

Stort grattis på din dag Tofflan!

Är tacksam att du är min vän och att vi är där vi är idag. Det känns väldigt bra! Tack för vänskapen och alla orden under året. Må åren för dig bli många till!

26 april 2017 White Lady

Det bjöds på en oerhört god White Lady.

26 april 2017 Födelsedagsbarnen först på tårtan!

Självklart skulle födslobarnet ta den första biten på den vita ladyn.

26 april 2017 Blombukett

Av sin älskade Anna fick hon en otroligt fin bukett.

26 april 2016 Presentbord

Presentbordet med blandade presenter. Av mig så fick hon en bok som fanns på önskelistan. Grattiskortet var ett sådant där häftigt årskort som berättar om saker som händer det året när Tofflan föddes.

26 april 2017 Tomatplanta

Denna fina tomatplanta fick hon av Annas mamma. Jättehäftig!

26 april 2017 Öppning av paket

Efter fika med bullar och kakor samt tårta så var det dags att öppna paket. Paketen innehöll bland annat böcker, en konsert med Eva Dahlgren och godis från Anna.

26 april 2017 Solnedgången 

Hyfsad ork till bussen och glad efter firandet av Tofflan! Vädret är verkligen aprilväder, idag har det nog vara alla varianter och att få avsluta kvällen med en fin solnedgång var liksom pricken över i:et.

Grattis, Anna!

Anna 14 november 2015
Middag i Stockholm innan Madonna 14 november 2015.

Hon är mor till våra barn. Hon har funnits med i mitt liv nu i snart 26 år. Hon har betytt väldigt mycket för mig för att utvecklas som själ i alla de känslor som vi har tillgång till. Idag är jag väldigt glad och tacksam över att kunna kalla henne för min vän.

Vi har haft en gemensam resa i det här livet som fyllts av utmaningar men också med många fina minnen och då främst mellan åren 1991-2007. Finns ingen själ som utvecklat mig mer. Vi båda är föräldrar till tre gemensamma barn som sagt och jag är tacksam och glad över att hon är mor till våra barn.

Idag är en stor dag för Anna och jag ska givetvis finnas med på ett hörn för att fira födelsedagen. Önskar henne allt gott i resten av livet och att åren blir många många fler. Du finns nära mitt hjärta och kommer så att alltid finnas.

STORT GRATTIS PÅ DIN FÖDELSEDAG, ANNA!

Firande, lunchande & första arbetsveckan

I onsdags fyllde min syster år. Eftersom jag helt enkelt inte orkade vara med på kvällen, så träffades vi en stund mitt på dagen och åt lunch tillsammans.

Min älskade syster

Födelsedagspresenten från mig blev halsbandet "Evig kärlek". En tanke över hur viktig hon är för mig och att vår kärlek till varandra är evig.

Det kändes så otroligt bra att få träffa henne på den stora dagen även om jag som sagt inte orkade att vara med på kvällen.

Syster och jag

Självklart ville jag ha en selfie med min älskade syster.

Förra veckan var min första arbetsvecka på nästan 4 månader. Det kändes rejält men jag tror att den rethosta och infektion eller vad det nu är som plågat mig hela veckan drog ner min ork och gjorde allt än jobbigare. Men jag kämpade på och målet var klart inom mig. Att gå vidare och ta mig till jobbet de tre dagar som var planerat.

Cajsas kök och Mats

Detta klarade jag och i fredags efter arbetsdagen blev jag bjuden på lunch av Mats. Det var trevligt och fint att få en stund bara med honom.

Sen hände det ofattbara precis innan jag skulle ta mig en middagslur på fredagseftermiddagen. Efter det är ingenting sig likt…

Idag ska Linn komma till mig och bo några dagar eftersom ett nytt födelsedagsbarn ska firas i veckan som kommer. Frida och T kommer också på en fika och sen ska de bo hos Anna. Rethostan verkar följa mig även denna vecka, men det är bara att kurera sig och ta en dag i taget.

Två år utan giftet

Ni vet att jag inte är så mycket för att fira födelsedagar och sådant. Att fylla år är i sig ingen bedrift, men i och för sig kan man fira att man hängt med si och så länge, men för övrigt?

Då vill jag fira examen, bedrifter och prestationer man åstadkommit själv eller för andra människor desto mer. En sådan sak är jag själv med om idag! Vet ni vad det är? Jo, idag är det 2 år sedan jag drack alkohol sist. Två år helt utan giftet! YEAH! Det är någonting för mig att fira och för mig känns det oerhört bra att ha kommit dithän jag är idag. Senaste gången jag drack var 4 april 2014 när vi firade en 20-åring! (;-)

Efter det totalt torrlagd och för mig har den torkan varit så livgivande. Med ett par undantag så har det gått riktigt bra i tänket kring detta gift. Jag har någonstans kommit till slutsatsen att det kostar mer än det smakar för mig att festa till. Tänker aldrig göra misstaget som jag gjorde i början på 2000-talet då jag sa att jag ALDRIG skulle dricka igen… det vet vi ju hur det slutade… utan nu är det en dag i taget som gäller i hela mitt liv. Man vet aldrig vad som händer… men just nu känns det för jävla bra att inte dricka alkohol alls.

Tänk, vilket skillnad det har blivit inom mig när det gäller alkoholen! Innan jag bestämde mig så hade jag ständiga strider inom mig när det vankades helg och jag inte hade några barn. Under flera år. För att trösta, för att komma bort och jag vet inte allt vad jag lurade mig full med. Sen var det som om jag fick nog eller hur jag ska uttrycka det. Jag kom vidare, förbi den puckeln av självlögner och tron att livet var roligare med alkoholen, om än korta små stunder, efter ett par tre öl… målet är ju att hitta den tillfredsställelsen på annat håll. Är på väg, är på väg… efter en löprunda är jag nära kan jag säga… (;-)

Det har varit tufft många gånger för mig under dessa två år, men att ta till alkoholen för att trösta mig, det har liksom inte funnits på kartan. För jag vet idag att det bara är elände kring alkoholen för mig och då låter jag hellre bli.

Två år idag! Jag är jävligt stolt över mig själv om jag får säga det själv och det får jag! Detta ska jag fira på något vis. Dock inte med alkohol…hahaha

En inbyggd tvivlare

Kjerstin Dellert. Foto: Lars Jacob for CabarEng
Foto: Lars Jacob

Vad tycker du om att fylla 90, Kjerstin Dellert?

– Det är vidrigt!

Dessa ord från intervjun med Dellert inför hennes födelsedag den 4 november har fastnat hos mig.

Det är lite så som jag känner, trots att jag “bara” fyller 50. För att fira egna födelsedagar har aldrig varit bekvämt för mig. Någonsin.

Dels har vi detta med att stå i centrum. Vara den som fokus ligger hos. Ha uppmärksamheten och hålla inför alla. Inte skämmas och göra bort sig. De känslorna ligger djupt och har alltid funnits där.

Dels har vi detta med att för varje sifferbyte, så är jag ett steg närmare döden. Så är det ju och att manifestera detta, det har jag alltid haft svårt för. Har inte begripit varför man firar när man blir äldre. Att fira prestationer och saker man är stolt över, det är någonting helt annat.

När jag nått en mil under en timme eller nått ett mål gällande min vikt, då vill jag fira. Då känner jag att det finns anledning, men bara för att jag blir äldre? Inte min grej…

Blir också irriterad när människor försöker ta ifrån mig det jag faktiskt känner. Inte tar mina känslor på allvar utan bara viftar bort det som om jag koketterar och överdriver. 50 är det nya 30 är ett uttryck jag avskyr. Det är härligt att bli äldre, du blir klokare och mognare och jag vet inte vad jag får höra. Visst, många vill bara väl, men det blir ibland tröttsamt med alla ord som försöker vifta bort förfallet.

När jag tänker lite djupare på döden så får jag så dubbla känslor. Känslan av att faktiskt en dag dö och försvinna från den här kroppen och de relationer jag nu har, det är en skrämmande känsla. Den är outhärdlig att tänka på för länge. Samtidigt så får jag tröst genom att jag VET att mamma finns där och tar emot mig.

Fast ibland är det som om jag inte riktigt litar på mina upplevelser och även det andra sagt till mig, oberoende av varandra. Det är som om det alltid finns en tvivlare inbyggd i mig.

Det kanske är som det ska vara, att tvivla och inte vara säker på någonting egentligen. Ja, ja, nu är det så att det blir nya siffror på lördag. Det är bara att tugga i sig om jag vill vara kvar här på jorden. Alternativet lockar mig inte numera, utan självklart vill jag vara kvar så länge som jag får. Men nog är det vidrigt alltid att passera detta stadie i det här livet.

Så känner jag och det tänker jag inte ljuga om. Sen att det kommer några fina själar på lördag, det uppskattar jag givetvis även om jag försökt hålla ner det hela så gott det går.