Etikettarkiv: filmisar

Minnen av Lill-Babs

Det är lite svårt att ta in att Lill-Babs är död. Hon har liksom alltid funnits där och det kändes alltid som hon var mitt i livet på något sätt. Trots att hon var 80 år känns det alldeles för tidigt.

Lill-Babs död 180403

Barbro Svensson 9 mars 1938 – 3 april 2018

Barbro Svensson föddes den 9 mars 1938 och avled 3 april 2018 efter en kort tids kamp mot cancer. För mig är hon den ultimata ambassadören för Sverige. Man tar ofta till överord när människor dör, men med Lill-Babs tycker jag verkligen att hon var omfamnande, positiv och alltid så relevant hela tiden. Hon var liksom en stor del av många människors uppväxt och hann med hela 65 år som artist.

Mina egna minnen av Lill-Babs är några stycken. Förknippar henne med folkparker, Järvsö, Hälsingland och stort hjärta. Hon var så inkluderande och ville alla väl.

När jag var på sommarhem i Söderfors åkte vi den 25 augusti 1975 och tittade på hennes ”Lill-Babs Show” på ett ställe som hette Gammelgården. Efter konserten satt hon själv och delade ut idolkort och jag lyckades få ett som jag sparat:

Lill-Babs 1975

Idolkort från 1975.

Man ser knappt vad det står på kortet, men betänk att det är nästan 43 år sedan. Det går dock att se om man anstränger sig att det står ”Kramar Lill-Babs”.

I december 1983 såg jag henne tillsammans med jobbet på Flustret i Uppsala. Så varm och inbjudande under hela föreställningen:

Lill-Babs på Flustret i Uppsala 1983

Lill-Babs uppträdde på Flustret, Uppsala i december 1983.

Lill-Babs biografi 1996

1996 kom självbiografin ”Lill-Babs Hon är jag”.

Hennes självbiografi från 1996 ”Lill-Babs Hon är jag” köpte jag 1 augusti 2001. Kan inte låta bli att delge er hur hon avslutade boken:

”Kommer jag vid 80 års ålder stapplande på Skansen i kortkort med högklackade skor oh liten handväska och hatt och ska upp på scenen och sjunga med Lasse Berghagen, lås in mig! Frakta mig till ett ålderdomshem och låt mig jamma där, tillsammans med andra gamlingar till artister och musikanter, men lås in mig!”

Inte blev Lill-Babs gammal vid 80 år! Hon var aktiv nästan in i det sista och stapplade inte alls. Det är ungefär så jag känner när jag nu tänker på Lill-Babs, hon blev aldrig gammal utan hon kändes fräsch hela tiden på något vis.

Två tidiga ”filmisar” från 50-talet:

Lill-Babs filmis 01

Lill-Babs filmis 02

Quincy Jones säger följande om sin mångåriga vän:

Den 18 december 2017 gjorde Nyhetsmorgon på TV4 en av de sista stora intervjuerna med henne och med då var också dottern Monica:

Hon gjorde stora avtryck hos många själar under åren. Den saken är helt klar och det kommer att bli väldigt tomt utan henne i offentligheten. Uttrycket ”du fattas oss” stämmer verkligen när jag tänker på henne.

Vila i frid, Barbro ”Lill-Babs” Svensson!

Annonser

Blandat tisdagsflöde

En ganska märklig dag så här långt. Första halvan, fram till kl 13 gick i ett sällan skådat flöde på jobbet. Det var en riktigt härlig känsla och går emot allt som jag trodde i morse när jag öppnade upp mina svällda melerade ögon. För november, minusgrader och tisdag är ju normalt sätt ingen bra kombination. Låga flödesodds på detta så att säga. Så det är skönt att sådant egentligen inte påverkar mitt mående. Det är bara skallen som försöker… i alla fall så blev det segare efter ett-tiden och sen har det varit ungefär som vanligt med gubben.

Jag gillar att jobba med vår webb och kanske är det den “extra” arbetsuppgiften, som idag fick lite mer utrymme, som gjorde att det plötsligt var flyt och riktigt kul att jobba.

Ellet skulle på Evolutionsmuseet idag och kanske så skulle vi mötas på samma buss hem. Så blev det, och han tyckte dagen varit bra med att få se skelett och sådant på museet. Sällskap med Ellet och elever från skolan.
Jag gjorde sällskap med eleverna till skolan. Ryggsäcken skulle ju med hem också. Ellets pumpamålning.
Jag kunde inte låta bli att ta en bild på den pumpa som Ellet hade ritat i skolan. Hans pumpa är nästan glad och ser snäll ut, till skillnad från många andras. Jag tyckte den var så fin att jag ville föreviga den med en bild på min blogg.
Pannkaka med glass
Middagen idag bestod av pannkaka, sylt och glass. Riktigt gott och numera är det ju inte så komplicerat att fixa till detta.Ellet tar för sig
Ellet tar för sig av pannkakan.

Nu väntar vi på Anna och Tofflan som ska ta hand om pojken i två dagar. Rykten går om att det väntar besök på kinarestaurang för grabben och kanske ska de också se de fina ljusinstallationerna som nu finns i Uppsala. På torsdagskvällen så återvänder guldklimpen till mig igen.

Nu måste jag säga att ni är dåliga på att kommentera. Jag vet ju att det är hundratals träffar på min blogg varje dag, men ingen gissade på vem filmstjärnan var i ett inlägg från igår. Så nu avslöjar jag vem det är, så här såg hon ut på den tiden det begav sig:BB_brigitte
Brigitte Bardot, som idag hunnit att bli 76 år. Hon spelade in sin sista film 1973.

Första novemberdagen

Den 1 november 2010. En månad som jag önskar bara svischade förbi. Det bästa sättet är att leva i nuet och ta en dag i taget. Då går det ganska fort. Inte tänka för mycket, utan göra det jag ska så att säga.

Skolorna har höstlov. Så idag var Ellet på fritids medan jag jobbade. Segt men ändå så gick timmarna ganska fort. Att åka buss var en fröjd eftersom det var lov. Så mycket space och plats. Hämtade Ellet och fixade en enkel middag. Ringde sedan Anna och vi hade ett bra samtal som gör att bördorna kommer att lätta lite för oss båda till helgen. Hon är så bra, Anna…Sista oktober 2010
Dimmigt, lövigt och jävligt trasiga staket. Sista oktober 2010.Den stolta björken
En stolt björk som fortfarande kämpar. Lövverket blir allt gulare och tunnare.Jaget 31/10 -10 
Att raljera över mitt handlade visar bara på att jag hade rätt. Det var dags att gå vidare…
Tofsvippor 
Vid den här årstiden så brukar massor av sidensvansar att samlas i skogen bredvid skolan. Jag tror väl att de drar till varmare breddgrader efter ett tag, men det är alltid lika roligt att se dem innan de drar.

BB 
Ser ni vem det är? En arbetskamrat har en väldigt stor tavla med gamla filmisar på just den här damen.

Slutligen så förundras jag återigen över den rädsla vissa har för att möta sig själva…