Etikettarkiv: fika

Det finns en mening…

Fika

Sätt dig ner en stund, lyssna på vad jag har att säga dig! Ta koppen med kaffe. Jag vet, den saknar ”öron” och det är ett jädra otyg. Men vänta en stund dårå tills det svalnat lite. Hoppas kakorna är ok, enkla havrekakor men ack så goda.

Det finns en mening med att inte ha allt planerat. Det finns en mening med att bara vara i nuet och inte ha så stora åthävor just nu av aktiviteter och göranden. Det är en tid av att sluta sig för att förstå.

Ibland ska man stanna upp. Förstå ett och annat och vad man gör här på jorden. Inte rusa iväg och aktivera sig hela tiden för att slippa lära känna sig själv på djupet. Jag vet, det är läskigt och obehagligt men tiden är inne nu att ta sig själv på allvar. Inte fly genom att döva eller hela tiden distrahera sig med annat.

Sitt ner. Nollställ tankarna. Bara andas. Följ det som kommer även om det tar timmar.

Det finns en mening med allt. Att uppleva motsatsen gör vi alla. Ibland kanske meningen bara är att sitta ner och inte göra någonting. Hetsa iväg och inte vara sig själv, lyssna på andra och komma så långt ifrån den man egentligen är. Är det meningen med livet?

Trösten är att det aldrig är försent. Det kan fördröjas och känslan av att ha förlorat är chimärt och något som går över. Vi kan aldrig förlora för alltid. Vi får alltid nya chanser. Både en tröst och skräck i min värld. Visst, saker och ting kan ta så mycket längre tid, vi kan uppleva smärta och glädje på vägen. Men tillslut kommer vi rätt och vägen är den stora lärdomen. Det finns inget mål, inget slut. Vi fortsätter för alltid och för evigt.

Det finns inget helvete. Helvetet är här på jorden i så fall eftersom vi känner så mycket blandade känslor. Jorden med dess svängningar och låga vibrationer är tungt att leva i. Tänker inte mer knäppa någon på näsan och säga att så här är det. Detta är min bild och min känsla över hur allt är.

Vad är det värsta som kan hända? Att vi får leva några år till i en värld som vi tror är den enda som existerar? Att begränsa sig så mycket att tro på ett enda medvetande som dör. Vår kropp, vårt skal dör, men medvetandet tar sig vidare. Detta med medvetandet finns ständigt i mina tankar. Ibland är jag tillfreds med det jag känner men ibland skrämmer det mig väldeliga. Att vi alla är ett, ett enda stort medvetande kan få det att svindla rejält inom mig. Det är nog mitt Ego som kämpar för sin ensamrätt och överlevnad till den lilla bit som just nu är mitt egna medvetande.

Vad är det värsta som kan hända? Det finns en mening… …långt större och mer otrolig än vi ens kan föreställa oss med de redskap vi fått här på jorden. Be mig inte att förklara mig, för det kan jag inte utan det är bara min känsla och det jag känner.

När jag får tänka fritt och låter tankarna fara iväg, då blir orden på det här viset.

Annonser

Besök i det nya StorHemmet

16 februari 2018 Kärleken

Att bli sambos efter mer än 10 år tillsammans. Vilken känsla det måste vara. Det kändes spännande att se Tofflan och Annas nya hem idag. Kärleken dem emellan får äntligen förenas i ett helt liv tillsammans. Inte delvis och i småskärvor utan på heltid. Det var fint att se dem tillsammans i det nya StorHemmet.

16 februari 2018 Burkar

I köket har de fått upp lite saker. Fina burkar.

18 februari 2018 Toffelmammans telefon

Toffelmammans telefon som fått följa med andas nostalgi.

18 februari 2018 James

James hälsade också oss välkomna.

16 februari 2018 Biblioteket

Det fantastiska biblioteket!

16 februari 2018 Färskt kardemummalängd

Frida och jag bjöds på färsk kardemummalängd. De har ett bageri runt knuten.

18 februari 2018 Kaffe!

Vi fick kaffe och de berättade om flytten och de som komma skall. Det var en trevlig stund i deras nya hem, StorHemmet.

Besök hos en Londonresenär

Idag besökte jag…

17 juni 2017 Lucifer
Lucifer

17 juni 2017 Citrus
Citrus

17 juni 2017 Mini
Mini

17 juni 2017 Fika med jordgubbar och glass

För deras matte bjöd på fika och samtidigt skiftade vi grabb i umgängesfabriken.

Anna berättade och visade bilder från resan till London som hon gjorde i veckan med Tofflan.

17 juni 2017 Mugg från London

Denna fina Londonmugg fick jag i gåva. Så gulligt av dem.

17 juni 2017 Lupiner

I det fina vädret satt vi ute på balkongen. Grannarna nedanför hade jättefina lupiner som just nu står i full blomning.

17 juni 2017 Pelargoner

Hon har gjort så fint på balkongen. Här röda pelargoner i en av blomlådorna.

Det var en trevlig fikastund och nu är grabben överlämnad till sin moder (;-)

Beskäring av äppelträd

10 april 2017 Beskära äppelträd

Eftersom min kondition och ork inte är på topp fick jag idag hjälp med trädbeskärning av ett äppelträd.

Bakom buskarna så donas det och skärs, av vem tror ni?

10 april 2017 Beskära äppelträd

Clabbe förstås! Min gamla vapendragare sedan många år kom och hälsade på. Han hade med sig verktyg och fixade till äppelträdet som de senaste två åren givit så goda frukter.

Medan han klippte och sågade plockade jag fram utemöblerna och sprang med kvistar och granar till en uppsamlingshög en bit bort. Av det blev jag trött och andfådd. Vissa dagar orkar jag mer och andra mindre.

10 april 2017 Kryddning a la Clabbe

Clabbe var dock på hugget och kryddade frisk bland köttbitarna när det sedan blev dags för lunch. När han hjälper mig brukar jag bjuda på en köttbit till lunch.

Idag möttes vi upp på ICA först och jag fick hemhandlat sånt som är lite för tungt att bära samt så fixade han som sagt äppelträdet åt mig. Då är man värd en redig lunch samt en fika med gotta.

10 april 2017 Clabbe och Linn

Efter lunchen fikade vi med bullar och kakor. Linn gjorde oss sällskap och det var så trevligt så. Elias satt med vid lunchen.

Clabbe visade bilden från sin och fruns resa till Vietnam och jag pratade om.. …ja som vanligt mitt mående och hur det går på jobbet… så förutsägbar som alltid känns det som.

Det var en trevlig eftermiddag men jag märker hur påverkad jag blir om jag inte följer mina rutiner och får vila en stund när jag brukar vila. Det blev ingen vila förrän ett par timmar senare än vanligt och då sov jag som en stock och vaknade först vid halv sex!?! Samtidigt kanske det är bra att inte ha för fasta rutiner i detta. Tanken är ju att jag ska bli piggare och inte behöva vila så mycket som jag gör nu.

I morgon är det en stor dag för en närstående själ… mer om det i morgon.

Mental boxningsmatch

Var drygt en timme på jobbet igår för att “känna på” och se hur det funkade. Idag när jag vaknade känns det som om jag har gått en mental boxningsmatch. Trots att jag sov en lång middagslur igår när jag kom hem och dessutom somnade tidigt framför soffan är jag fortfarande väldigt trött i skallen.

23 mars 2017 Fika på jobbet och solen var med

Det var alltså det första besöket på jobbet sedan i början på december. Arbetskamraten Birgitta var ett oerhört stöd eftersom fjärilarna var något större än jag trodde de skulle vara när jag gick igenom entrédörren. På dessa knappt fyra månader har passerkorten försvunnit till förmån för tags eller vad man ska kalla dem så det fanns liksom inget annat alternativ.

Birgitta stod och väntade och vad bra det kändes! Tacksamhet och man ska inte underskatta energierna på den plats där saker och ting förändrades sakta men säkert till det sämre för mig. Behöver liksom all positivt som går direkt och det fick jag verkligen genom det stöd hon gav mig under den dryga timme jag var på jobbet. Flera kramar och många positiva energier av de som var på plats! Härligt!

Vi satte oss tidigt på fikat. Det kom in alltfler och jag kände blickarna. Ett par kramar, vissa pratade med mig, en del nickade och några ignorerade helt. Kände mig ett tag verkligen som apan i buren som alla tittar på. Vet att det ibland inte är läge att hälsa och sen kan man inte vara omtyckt av alla heller för den delen. Så är det bara. Men överlag var känslan positiv och jag väljer att fokusera på det. Det negativa ska och får inte styra mina tankar under några längre perioder.

Vi satt kvar genom hela fikat. Från lugnt, sen bris och lite senare storm och mycket ljud och stim. Några pratade med mig som sagt och det kändes bra. Efter ett tag kände jag hur trött jag blev i huvudet av allt stim. Orken tog slut i skallen på mig. Visst kom tanken över hur ska jag kunna greja all denna interaktion med andra människor som förr i tiden?

Tisdag och torsdag nästa vecka ska jag göra samma sak. Blir lite orolig när jag nu känner hur måendet är dagen efter, men jag ska försöka och verkligen tänka positivt. Vill ju tillbaka och måste försöka. Vad är alternativet? Ge upp finns inte på min karta utan då får jag gå några mentala boxningsmatcher och hoppas på att det är rätt tid att ta dessa fajter och att jag står som vinnare i förlängningen.

Att jag väljer att vara öppen om min väg tillbaka handlar precis som tidigare när jag har haft det jobbigt i livet om att människor inte är ensamma i sina tvivel och kamper. Att prata högt om även det som gör ont och är jobbigt är viktigt, därav min öppna attityd gällande mig själv och den kamp jag nu går för att återgå till ett mer “normalt” liv.

Ett födelsedagsbarn firades

Det är lite svårt för mig detta med tiden just nu. Att tänka sig tanken att det igår var 26 år sedan som Johan föddes är både märkligt och lite läskigt. 26 år sedan!

Elias och jag tog bussen till Anna för att fira födelsedagsbarnet. Tofflan var redan på plats och efter en stund kom Johans mormor.

11 februari 2017 Johan 26 år

Detta tycker jag är en härlig bild på födelsedagsbarnet! Han fick mycket kläder och en liten slant här och där.

11 februari 2017 Johan 26 år

Detta med en liten slant tog jag vara på. Det slank med lite underkläder också i födelsedagspresenterna från mig och Elias.

11 februari 2017 Johan 26 år

Det bullades upp med klassisk hallontårta, bullar, kakor och chokladbitar. På det kaffe som serverades på finporslinet. Det är härligt att vi har kvar dessa traditioner att träffas när någon i familjen fyller år. Vi som kan alltså.

Stort grattis Johan på din 26:e födelsedag!