Etikettarkiv: fetma

Första jobbveckan & valfläsket brinner

180809 resecentrum

En vecka av att jobba. Det har varit väldigt lugnt på arbetsplatsen, men för mig har det ändå varit väldigt trögt att komma iväg. Sen när jag kommer hem är jag helt slut. Totalt jädra borta och utpumpad. Har nog varit ledig för länge och bara flutit omkring, vilket gör minsta ansträngning skitjobbig.

180817 Uppsala

180809 resecentrum2

Vyer när jag sitter och väntar på bussen för att få komma hem efter jobbet.

Det går så trögt med allt. Bara att ta mig upp hur sängen när jag vet att jag har tider att passa tar så emot. Faktiskt mer fysiskt nu än tidigare och kanske har det med fetman att göra? Att jag liksom tär även på kroppen och inte bara på knoppen?

Verktygen är uddlösa att göra någonting åt det eftersom jag inte har kraften. Det blir liksom som en ond cirkel det hela. Det ena ger det andra och ingen eller väldigt liten input från positiva energier.

Mitt hopp är att nästa vecka på jobbet ger mer impulser och samtal där ljuset tränger in i mina tankar. Sen är ju Cher en frälserska just nu. Säger bara Gimme! Gimme! Gimme!

Besöket hos min husläkare som jag skrivit om tidigare kanske också förändrar situationen till det bättre. Så här kan jag inte ha det som det är idag. Men jag lever och jag försöker.

180807 Valstugor

Politisk ökenvandring bland valstugorna som kom upp på Stora Torget, Uppsala i veckan.

Helt plötsligt är det val överallt.. eller är det jag som ”vaknat till”? Tycker det varit ljumt hittills, men idag är det valfläsk överallt. Känner mig redan mätt. Så otroligt trött på rädda politiker som enbart försvarar sina positioner och är livrädda för att lämna den smala åsiktskorridoren. Välfläsket brinner så det luktar bränt och sörjan blir oaptitlig.

Ta ut ”trollen” till solen och prata med dem. De spricker förr eller senare. Att blunda gör bara att de blir större och större. Ta till er de bra tankarna och förslagen och lämna resten. Vart finns den modiga politikern som vågar bryta mönster?

Började att titta på den där filmen som Sverigedemokraterna gjort om Socialdemokraterna och dess nazianstuckna historia. Obehaglig och ett sådant töjande på sanningen fick mig att må illa. Lösryckta citat hit och dit bakades ihop till en sanning som verkligen kan ifrågasättas. Vem tror de att de ska övertyga med denna propagandafilm förutom de redan frälsta? Sådana här angrepp på sina politiska motståndare brukar slå tillbaka på den som angriper. Glashuset deras är förresten fullt av stenar och helt demolerat. De faller på eget grepp.

Nej, valet 2018 lutar åt en blank röst från min sida. Känner inte förtroende för något parti eller vad de säger. Det blanka kanske kan undvikas om jag hittar en kandidat som jag kan personrösta på i riksdagsvalet? Varför ställde du inte upp, Nalin Pekgul?

 

Annonser

Sömnen påverkar allt

ÖgatVaknade halv sex idag. Kände mig helt väck, men kunde ändå inte somna om så det var lika bra att gå upp och göra morgonrutinerna. Halv sex en lördag!?

Detta med sömnen är ett kapitel för sig. Det är inte så att jag känner mig trött kroppsligen. Det skulle vara märkligt eftersom jag inte längre promenerar eller lufsar. Utan det är skallen, hjärnan som bråkar med mig.

Hjärntröttheten skrämmer mig väldigt mycket. Detta har jag aldrig känt före december 2016. Denna hjärntrötthet är svår att tygla. Den lever sitt eget liv om jag inte vilar. Jag vet ibland när jag har gått över gränsen. Vet också att vissa handlingar gör att det blir värre. Som ett brev på posten, åtminstone som den fungerade förr.

Av olika anledningar blev det ingen middagslur igår. Trots att jag var helt slut kunde jag inte komma till ro och vila. Har mina aningar vad detta beror på och det är när jag har någonting planerat i kalendern. Då maler jag på och grubblar kring det på ett sätt som inte alls är bra. Trots att jag försöker att inte göra det. Trots att jag försöker tänka låt det vara, det blir som det blir. Mina verktyg, affirmationer och alla sätt jag tagit till förr biter inte om den planerade aktiviteten på något sätt är “obehaglig” för mig där det kräver mitt aktiva engagemang.

Trots att jag känner kompisarna och trots att jag ska få skjuts både dit och hem så går kvällens evenemang på högvarv i skallen på mig. Vet inte egentligen vad jag är orolig för. Detta gör mig än mer trött i skallen när jag inte kan släppa saker och ting och bara låta det vara. Orden jag knappat in här på min blogg under åren så kan det låta hur bra som helst med “leva i stunden”,en dag i taget” och alla floskler som jag sprutar ur mig, men när det blir skarpt läge då blir jag grubblare och liksom orolig. Egentligen vet jag inte varför längre.

På tisdag ska jag operera bort visdomständer. 90 minuter är bokade för detta och jag vet inte hur många de kan och tänker ta vid samma tillfälle. Detta försöker jag inte att tänka på, men det misslyckas hela tiden. Försöker köra med detta att vad är det värsta som kan hända, men det funkar inget bra när det handlar om att dra ut tänder. För det värsta som kan hända är verkligen obehagligt med smärta och blod i massor.

Ju närmare jag kommer tisdagen, ju mer hjärntrött blir jag. Mitt förnuft vet att efteråt och sen när det läkt ihop så är detta bra för mig. Det är en nödvändighet att göra det mer kontrollerat som jag gör nu, än när det blir akut. För då har man även ett helvete innan med värk och smärta.

Detta med semester och planer fungerar än sämre för mig i år än tidigare. Har inte orkat planera några aktiviteter överhuvudtaget i år. Då får jag ångest av helt andra anledningar. Ni ser, det är aldrig bra med gubben Olsson. Alltid är det något. Men att inte planera min semester handlar enbart om att jag inte orkat att ta idag i detta. Sen har både ekonomin och intresset från grabben varit dåligt och då liksom cementeras inaktiviteten fast. För just nu, mer än någonsin, behöver jag få en “spark i arslet” för att komma vidare med det mesta i mitt liv. Uteblir den och ingen input kommer någonstans ifrån då blir det ingenting längre. Försöker verkligen när de bra dagarna kommer, men jag har oftast helt enkelt ingen egen kraft till att också planera och tänka på detta med semesteraktiviteter.

Att inte få sova regelbundet sätter sina spår. De vet alla ni som har problem med sömnen. Det är liksom A och O att det fungerar. Åtminstone något sånär. Tänker också att ska det vara så här nu i resten av mitt liv? En hjärntrötthet som jag bara läst om tidigare och faktiskt ibland undrat om det kan stämma när andra berättat om sina upplevelser. Nu har jag fått så att jag tiger! I resten av mitt liv.

Hemmet förfaller och jag klarar bara av det mest basala. Så fort jag kommer hem från jobbet är tanken oftast tom. Ingen kraft till att leva ett övrigt liv. Men vad är alternativet? Det är ju att försöka lite hela tiden. Jobba på och hoppas på att energin därifrån fylls på allt mer, så att jag orkar någonting hemma längre fram.

En bra dag sover jag tills klockan ringer 05:35. Många gånger vaknar jag före utan att behöva lyssna till larmet. När det är vardag jobbar jag då fram till 13:50 (nu när jag jobbat 75%). Åker hem och vanligtvis är jag då så trött i skallen att jag hamnar framför soffan. Ibland försöker jag ta mig för något, men det brukar oftast sluta med en middagslur på minst en timme. Går sen och lägger mig vid 22-22.30 och brukar vanligtvis somna inom en halvtimme.

Att sova bra och ändå vara trött i hjärnan, paradoxalt eller? Det är ju så att är det en “bra dag” då orkar jag betydligt mer än när det är en “dålig dag”. Det säger sig ju självt… men det jag vill få fram är att hjärntröttheten alltid finns där, mer eller mindre oavsett hur bra jag sover. Det är liksom som en extra parameter lagts till i måendet på mig. En som inte fanns tidigare och då är en grundförutsättning för att ens orka någonting vettigt att sömnen fungerar, åtminstone hyfsat.

En mindre bra dag vaknar jag mitt i natten och kan inte somna om. Det är oftast vid 2.30-3 tiden. Ibland sätter jag mig upp och fipplar med mobilen en stund eller går runt lite i kåken. Har jag tur somnar jag om efter ett tag. Ibland tar det upp till en timme. När jag är med om detta blir dagen än jobbigare och middagsluren än längre.

En dålig dag orkar jag inte mycket alls. I söndags sov jag middag 2 ggr och varken ork eller lust till någonting fanns där. En dålig dag är också att vakna tidigt trots att man är ledig. Det påverkar hela dagen och enkla saker som tidigare gjordes nästan per automatik, tar då en väldig tid. De riktigt dåliga dagarna blir dock allt sällsyntare, även om de fortfarande förekommer då och då.

Självklart påverkas minnet negativt av detta. Allt tar längre tid att få fram i skallen och ibland går det inte alls. Nu ska jag dock säga att det ändå inte är så illa som det var för några månader sedan. Då var jag väldigt rädd för att jag aldrig skulle minnas någonting igen. Så det är bättre men inte alls som förr. Att inte sova regelbundet och känna sig utvilad i skallen påverkar minnet påtagligt och gör att även detta går sakta och ibland känns det som om ingenting går framåt.

Att inte orka aktivera kroppen gör att jag känner mig misslyckad. Ja, jag vet att det inte är ett dugg bra med den känslan, men den finns där oavsett vad jag försöker med ibland för att påtala att allt har sin tid. Detta har inneburit att det triggat igång mitt missbruk som idag inte är alkohol, utan att äta. Har försökt med alla medel att hålla detta i schack, men har misslyckats fatalt vilket har inneburit att jag har gått upp allt som jag gick ner under två år. Detta plågar mig och spär på ångesten att jag inte klarat av att hålla mig smal. I detta finns också en gräns som jag passerat och går jag inte under den “vet jag” att jag kommer att bli kroniskt sjuk. Detta sätter en oerhörd press på mig som jag just nu inte grejar. Som då också gör att jag inte kan rensa skallen, vilket då också påverkar sömnen. Allt hänger ihop.

Nu har jag fått skriva av mig och berätta. Kanske ingen läser och bryr sig, men orden finns på plats i alla fall över hur min vandring varit de senaste månaderna, om inte annat för det egna arkivet den dagen då jag är i toppform igen!?!.

Fortsätter att “ursäkta mig” som jag gjort i större delen av mitt liv över min existens och den jag är. Att lära en gammal hund att sitta, det är i vissa fall väldigt svårt. Kanske om jag hade varit en gammal katt, hade det gått bättre då? (;-)

Nyhetskollen #35


Foto: Goldatze

Metro: Lyxig inredning för innekatten
Designfirman Goldtatze har skapat en specialdesignad lekplats för innekatter. Snickaren Stefan Hofmann har även gjort klösbrädor och klätterträd.

 

Kingdom Tower

Aftonbladet: Världens högsta byggnad blir 1,6 kilometer hög
200 miljarder kronor kostar den saudiska kungafamiljen på sig för att bygga världens högsta byggnad. Namnet på skrytbygget blir Kingdom Tower och den kommer alltså att bli 1600 meter hög, dubbelt så hög som Burj Khalifa i Dubai som idag är världens högsta med sina i sammanhanget futtiga 828 meter. Jätteskrapan kommer att stå klar senast 2019 i staden Jeddah.

 

DN: Bruce Springsteen slår Elvis Presley
För elfte gången så går nu Bruce Springsteen in som albumetta i USA med senaste alstret High hopes. Med detta går han förbi en av de stora genom alla år, Elvis Presley. Dock har han en bit kvar till The Beatles som toppade listan hela 19 gånger.

 

Expressen: Okända fotografen som skapar bildmagi
Ryskan Elena Shumilova har inte fotograferat särskilt länge, men nu sprids hennes otroliga bilder på barn, djur och landskap. Det är bara att falla in i hyllningskören och dela hennes bilder vidare för de är verkligen fantastiska.

 

Lingon

Sveriges Radio: Studie: Lingon motverkar fetma
Visserligen är studien gjord enbart på möss, men resultaten brukar stämma även på människor och den visar att lingon motverkar fett och ger bättre blodsocker- och kolestrolvärden. Mer lingon åt folket!

 

Relaterat
Tidigare nyhetskollar

Högre skatt för korkade politiker?

Stefan Hanna (c)

Övervikt – ett stort samhällsproblem är titeln på ett blogginlägg som centerpartisten Stefan Hanna skrivit och som fått människor att reagera.

Han ser det som ett problem att vi väljer att stötta alla i vårt samhälle oavsett vilka individuella val vi gör. Den lata vägen, säger han är att låta det vara som det är och vi alla kollektivt får betala för “enskilda tillkortakommanden”. En annan väg är att de som inte väljer att vårda sig själva får betala en högre skatt. Är inte det senare rimligt med tanke på att de senare utsätter det gemensamma systemet för  mycket större påfrestningar än en som äter och dricker normalt och som tränar regelbundet frågar Hanna retoriskt på sin blogg.

Han pratar om att leva “osunt” och att fetman i kombination med en allt äldre befolkning kommer att orsaka sämre samhällsservice. Hur tycker du att vi ska göra frågar han tillslut?

Jag tycker att vi ska låta Stefan Hanna få leva ett tag i verkligheten. Bland människor som mår dåligt och som av olika anledningar tar till maten som tröst. Lära sig att människor är tjocka av olika anledningar och alla faktiskt inte kan bli smala. Det finns de som är sjuka och som av det blir tjocka. Har du tänkt på det, Hanna eller tänker du bara så långt som det är behagligt att tänka? Elitism och dekret från de som tror sig veta bäst är mitt svar till dig, Stefan Hanna! Din människosyn verkar unken och jag undrar vad andra centerpartister anser om ditt utspel?!

Vem sätter gränserna och vem är den som avgör vad som är den lata vägen? Ni hör ju hur dumt det låter. Vad är det att leva osunt, Stefan Hanna? Någonting som du retar dig på, eller?

Jag tycker att de borde införa högre skatt för korkade politiker som lever helt uppe i det blå.

Andra bloggare i samma ämne
Signerat Kjellberg – Fettoskatt löser ingenting
Pink Ozzy – Extra skatt för feta
Queenstreet – Tjockisskatt
Katarina Nyberg Finn – Centerpartist: Tjockis? Hög tid för att banta nu!
Inna helt enkelt – Det finns dumma och så finns det dumma åsikter

Läs även andra bloggares åsikter om Stefan Hanna, fetma, korkad, politik, intressant?

Viktchock

Det är nog som ordspråket säger eller vad det är. Att lasterna förflyttar sig. Att gå från en till en annan är nog min melodi. Det där tröstätandet finns uppenbarligen kvar, även om det inte är på samma sätt som tidigare.

Jag ställde mig på vågen i morse. Har inte vägt mig sedan LCHF-projektet. Siffrorna fick mig att sitta still i minuter. Jag stirrade in i väggen. Var tvungen att ställa mig ytterligare en gång. Samma otäcka siffror.

Jag lurar mig själv. Mår bra i sinnet och tycker verkligen att livet är bättre. Lyssnar på orden att nog ser du lite smalare ut, trots att känslan är tvärtom. Kanske är det så att jag varit så fokuserad på att inte kröka, att det skapat och förstärkt andra laster. Mitt ätande.

Det var verkligen en viktchock. Jag har aldrig vägt så mycket som jag väger idag och ändå så känns det inte så illa. Visst, det stramar lite här och där, men jag mår ju bra mycket bättre än jag gjort på år. Märklig känsla att se de där siffrorna piska emot mig när hela jag känns energisk och lustfylld med att göra saker.

Nu har jag bestämt mig. Jag ska ner till tvåsiffrigt innan julafton. Det är många kilo det, men jag vet att det går. Om jag bestämmer mig.

Det var verkligen en viktchock detta för mig. Ett uppvaknande. Det ska jag visa för mig själv och jag har liksom inget val nu. Det går inte att gå upp i vikt och tro att man ska komma undan utan kroppsliga problem. Under kategorin kost/mat kommer jag att skriva om min jakt på kilona. Startvikten idag är 124 kg! Det är fanimej inte klokt.