Etikettarkiv: Felix

Det dubbla i mig

181027 första snön

Första snön kom den 27 oktober.

Så var vi där igen. Första snön och temperaturer nedåt nollan. Ingenting att ens bli upprörd över eftersom det inte går att förhindra. Vore jag rik hade några månader i södra Spanien nu varit att föredra, men det är en dröm och kommer så att förbli.

1504 felix maxi

Felix och Maxi en dag i april 2015.

Den här bilden krossar mitt hjärta. Felix och Maxi, tre år innan Maxi dog. Tiden går så fort och det är väldigt svårt att fortfarande begripa att Maxi inte finns med mig längre. Hans bortgång har tagit hårt. Pratar med honom mycket och inbillar mig att han är hos mig. Ett par gånger har jag fysiskt fått känslan, men jag vet inte. Kanske är det så att jag vill så mycket att jag känner någonting som bara finns i min fantasi.

Han är så saknad.

Det finns en sådan dubbelhet i mig. Den blir tydligare när jag är på väg mot någonting nytt. Å ena sidan å andra sidan, hela tiden och ibland in i minsta detalj så det nästan blir löjligt.

Känner å ena sidan en mera grundlighet och trygghet inom mig inför allt som kommer, å andra sidan en sådan trötthet över att ens försöka. Drömmer om själen som fick mig i sådan gungning var och varannan natt. Förstår inte vad det ska vara bra för eftersom jag bara blir ledsen när jag vaknar.

En del av mig vill berätta och prata. Inspirera i bästa fall och vara så rak och ärlig som det bara går, en annan vill strunta i allt och stänga ner. Det har blivit så tydliga tankar kring detta, som om något mellanläge inte finns. Antingen eller. Ibland känner jag för att försöka ett tag till och förbättra de bitar där jag sitter fast. För det gör jag eftersom mitt missbruksbeteende fortfarande styr mig till stor del. Ibland är tröttheten total och jag får känslan av att det är kört, oavsett vad jag gör. Det gör ju inte mitt ätande bättre så att säga.

Hur kommer jag in på banan igen där jag var sommaren 2014? Två år var visserligen missbruket att motionera, men hellre det än mat. Före 2014 var det alkoholen som ”tröstade” mig, men den vägen är för alltid stängd. Det törs jag säga idag. Vet i hela mitt väsen att passerar jag den gränsen igen och ens dricker en öl, då är det kört för mig. Då kommer jag aldrig att kunna komma tillbaka igen.

Fastnar i sorg och omöjlig längtan. Något som aldrig blev. En ledsenhet som förlamar mig. Ensamhet i tankarna och när någon försöker prata med mig blir jag tyst och säger ok eller att jag inte vill prata om det. För att inte belasta och verka ömklig och patetisk. Ja, det är så jag ser på mig själv om jag blir ”svag” igen och pratar om det som jag idag istället äter mig till ett bedrägligt lugn som aldrig får nog. Drar mig undan för att undvika risken att blotta det som gör ont.

Det dubbla regerar i många. Det vet jag. Det bedrar och gör illa. Det skvallrar om att inte ta sig själv på allvar. Det är rädsla att inte duga till. Det är att göra mig liten och rädd. För ibland känner jag motsatsen på ett sätt som ger mig hopp idag. Det dubbla är starkare än tidigare, helt klart.

Att stå för den jag är fullt ut är ett livsprojekt. Den dagen jag inte behöver äta eller använda mig av ”missbruk” i någon form kanske jag dör av förvåning? Kanske är det därför jag helt enkelt inte vågar att må bättre? För att jag är rädd att det då är slut och att jag då måste gå vidare till nya utmaningar.

Jag vet att jag är oförbätterlig i vissas ögon, att jag ältar år ut och år in. Men kanske är det min enda chans att överleva? Att få göra det här på min blogg? I de små penseldragen ser man tillslut förändringarna, även om det kan uppfattas som så otroligt träligt för vissa att läsa samma saker (i olika formuleringar) år ut och år in. Men jag kan inget bättre, så är det… och ändå tar det negativa så mycket hårdare än det positiva. Är det 9 positiva och 1 negativ kan ni ju tänka er vart mina tankar fastnar. Det är också en träning i att hitta proportionerna i detta.

Ena stunden tillförsikt och kraft, andra stunden ångest och olust inför framtiden.

Annonser

Tänka en tanke fullt ut

181009 Felix

Lycka är att ha Felix vid sin sida när måendet är kasst. Dimor vände på allt och vad skönt det är att må ”normalt” igen…

181009 Hösthack

Häcken har intagit höstskrud. Visst, nu är det vackert och så men om några veckor är alla löv på backen, mörkret är en mer dominerande och kylan konstant.

181010 Höstloven

Träden vid centralstationen är så röda just nu. Bilden tog jag när jag väntade på bussen idag efter att ha kommit iväg till jobbet efter min magsjuka.

Var nästan helt ensam på min avdelning idag. De andra var på möte på annat håll i stan hela dagen, men det var ganska skönt faktiskt. Kunde gå igenom saker och ting och dessutom vila lite emellan. Att liksom kunna tänka en tanke fullt ut, hela vägen hör inte till vanligheterna, utan oftast blir det att jag hoppar fram mellan olika arbetsuppgifter.

Tar en dag i taget. Det som är så svårt att förstå är att livet är nu, inte sen. Det är nu det händer, inte sen. Det finns liksom inte tid för att bara vara, men jag försöker se det positiva. Det går ok.

Fina Felix 14 år!

180815 Felix 14 01

Grattis fina Felix på din 14-årsdag!

180815 Felix 14 02

Felix älskar att ligga i solen och är han på riktigt bra humör…

180815 Felix 14 03

…så rullar han runt och åmar sig som han gjorde nu i eftermiddags.

180815 Felix 14 04

Årets födelsedag är lite annorlunda eftersom hans tvillingbror Maxi inte längre finns med oss. Han dog av njursvikt den 20 april och jag har märkt att Felix ibland jamar efter honom. Är inte 100 på att det är så, men han jamar mer nu än tidigare.

Ingenting kommer någonsin att bli sig likt efter den dagen. Men livet måste gå vidare och nu kamperar Felix ihop med Maja. De funkar bra ihop.

180815 Felix 14 05

Felix blir i eld och lågor. Vad väntar han på? Jo…

180815 Felix 14 06

….kyckling! Det är favoritmaten och självklart ska han få äta så mycket han vill på sin födelsedag.

180815 Felix 14 07

En redig portion ska det vara på födelsedagen!

180815 Felix 14 08

Den här bilden tog jag på Felix i morse. Det är inte ofta jag lyckas med att få honom att titta in i kameran som han gör på den här bilden. Så fin och underbar.

Han är fortfarande pigg (i kattår är han mellan 72-78 år) och häromveckan tog han en mus på natten som han ljudligt berättade att han hade för mig. Så jaktinstinkterna är intakta även om det går allt längre perioder mellan äventyren. Efter att Maxi lämnat oss har han blivit mer kelig och nära mig. Vi gosar varje kväll och det är väldigt fint att han finns kvar hos mig ett tag till.

Är glad för varje dag och vet att det kan förändras fort. Men än så länge hänger Felix med och må han få göra det ett tag till.

Energi av syster

180728 Syrran

Idag kom syrran på besök. Det var väldigt trevligt och hon muntrade upp mig med sina kloka ord. Hett och varmt oavsett var vi satt, men det blev baksidan trots allt.

180728 Fruktglass

Hon hade med sig glass och lite frukter. Värmen var påtaglig och luften klibbig, så det var perfekt med detta till lunch.

180728 Fullerö handel

Vi åkte till Fullerö Handel och tittade på deras utbud. Koppar med @-tecknet bland annat. Jag var ute efter lite nya fräscha blommor, men det fanns inte.

Hon kom med fin energi som jag så väl behövde. Tack kloka fina syster.

180728 Felix

Tror faktiskt att Felix saknar sin bror Maxi. Han skriker mer nu än tidigare och det är alltid när han är ensam. Maxi har nu varit död i mer än tre månader.

180728 Katterna

De lever ett stilla liv tillsammans, Felix och Maja. Idag har de varit ute en del. Temperaturen har ”bara” nått upp till 27 grader och sen har inte solen legat på så mycket idag eftersom det varit molnigt. Men att ha samma temperatur inne gör att det liksom ändå inte finns någonstans att ta vägen, förutom duschen, om man vill ha det svalt. Rör jag på mig det minsta och gör något så rinner det. Inte roligt alls.

Mitt på dagen fick vi en störtskur på 3-4 minuter. Mer blev det inte och luften lättade en aning efter detta. Enligt senaste prognoserna ska det komma regn i morgon bitti vid 4-5 tiden och sen ska det vara skurar hela dagen fram till 18. Hoppas, hoppas verkligen att det nu håller i sig och blir på det viset.

Fortsatt hetta & starkare känslor

180720 parkbank

Gick med sonen till busshållplatsen. Dags för skifte i umgängesfabriken. Jag gick själv vidare en sväng i hettan. Orkade inte långt, men en liten bit blev det i alla fall. 3,9 km och 5235 steg får jag vara nöjd med.

180720 himlen

Det positiva ligger utanför mig själv. Mina barn och deras liv. I det håller jag mig kvar. Men jag vet också att hittar jag ingenting inom mig, spelar det liksom ingen roll tillslut. Det går inte att leva genom sina barn ett helt liv.

180720 felix

Felix verkar påverkad av värmen. Han skriker mer än vanligt och verkar längta bort härifrån allt som oftast. Påminner mycket om min egen hågsenhet och allt starkare apati just nu.

I morgon kanske vi får lite regn, max 5 mm, men sen ser det ut så här över Storvreta:

extremvader2018

Det är inte klokt, men värmeböljan 2018 bara fortsätter, med temperaturer över 30 grader nästan hela nästa vecka. Jag blir alldeles matt av att se detta. Egentligen borde jag jubla och prisa värmen, men det gör jag inte. Nu tycker jag bara att det är jobbigt att inte ha någonstans att svalka sig. Någonstans att komma undan det klibbiga och heta. Bad och offentliga platser klarar jag inte av. Tror att mitt allmänna mående gör att värmen blir jobbig istället för tvärtom.

Om jag orkar åker jag till min mammas grav i morgon förmiddag. För att ”prata” med henne och kanske få lite ”tröst” på något vis. Sen vet jag inte vad som händer riktigt. Hoppas trösten fungerar.

Rivstart & återbud

180719 landsväg

Hyfsat svalt i dessa tider och ett lugnt tempo gjorde att jag orkade med en promenad i slingans tecken, med en liten omväg, tidigt i morse på halvmilen. Inget folk, fina vyer och en värme som kändes medelhavslik.

180719 Solen

Har fått värme och lite därtill. Tyvärr påverkar den mig ganska negativt ju längre dagen går. I bagaget har jag min utbrändhet som jag också tror påverkar detta än mer. När klockan börjar närma sig 15 orkar jag ingenting knappt, utan måste ta det väldigt lugnt.

Det gjorde att jag igår tvingades tacka nej till den årliga grillningen i Husbyborg. Den började klockan 18 och då var jag inte kapabel att ta mig någonstans. Det handlar bara om att vila och ta det lugnt. Värmen förstärker tröttheten och allra piggast är jag på förmiddagen.

Det kändes väldigt tråkigt eftersom det i år tillkom en gammal arbetskamrat som det hade varit kul att snacka med, men det gick bara inte. Inte nog med att man blir äldre, orken och tröttheten har blivit så påtaglig sedan utmattningen för ett par år sedan. Har inga reserver att tillgå och då hjälper ingen vilja i världen.

180718 extremvärme

Egentligen ska jag inte klaga över värmen. Har fått en sommar med värme och sol under lång tid som jag så mycket längtade efter tidigare i vår.

Men detta som nu råder är lite som att äta av en tårta, att tar du en bit för mycket, då börjar du att må illa. Ungefär så har det blivit för mig med värmen. Det är lite FÖR mycket och FÖR länge med dessa höga temperaturer. Upp till 25 grader fine, men att ligga på 30 och drygt det i flera dagar utan en uns av regnskur, då är det som att ha tagit en tårtbit för mycket.

180719 Felix

Stackars Felix fick vara med om ett drama i morse. Jag satt och drack kaffe på baksidan, då en hund kom inrusandes och skällande på tomten. Jag försökte skydda Felix och skulle bära upp honom för att ta med han in i kåken, men det ville han inte alls. Han sprattlade och satte klorna i mig på flera ställen och drog iväg till den lilla skogen.

Blodvite på gubben och skurning av en platta blev mitt resultat av dramat. För Felix var det mer skräck för hunden och det tog en lång tid innan han kom in igen. Sen satt han och spanade utåt ett bra tag, innan han ville gå ut igen.

Grannarna kom och bad om ursäkt för att hunden hade slitit sig. Det var helschyssta och beklagade det inträffade. Det är lätt hänt och kanske skulle jag ha låtit Felix vara ifred och reda upp situationen själv. Men jag blev orolig för honom och visste inte riktigt hur hunden skulle vara emot honom. Vilken ras det var kan jag omöjligt säga, men den mellanstor och ganska kompakt. Ingen kamphund, utan mer en terriertyp. Han verkade mest nyfiken.

180717 Maja

Maja smyger omkring vid deras tomt för att kolla in hunden ibland. Hon är en väldigt nyfiken katta och kanske kom hon lite för nära den här gången? För henne såg jag inte röken av på ett bra tag efter det inträffade.

En rivstart på dagen, vilket för mig gjorde att jag bara inte kunde sitta still. Ut och promenera i sakta mak och sen pusta ut i köket där det för närvarande är 27 grader varmt.