Etikettarkiv: Facebook

Från Facebook till Vero

I förrgår försökte någon byta lösenord på mitt Facebookkonto – två gånger! Det var från en Samsung Galaxy-telefon och vad jag fattade tillhörde den någon i Tennessee, USA. Om det bara skett en gång kanske jag inte hade reagerat som jag nu gjorde, men när samma människa försökte en andra gång, drygt en timme senare, då blev jag rädd.

Mitt konto är sedan dess inaktiverat. I tjänsten behöver jag ett Facebookkonto för att kunna administrera Uppsala stifts Facebook sida och sen vill jag ha ett privat, främst för familjens skull trots allt, men för övrigt vill jag inte finnas kvar på denna osäkra plattform. Har funderat fram och tillbaka på hur jag ska göra och nu har jag bestämt mig.

För detta att någon försökte ta sig in på mitt konto som jag haft sedan 2007 känns väldigt obehagligt. Vill inte finnas kvar på Facebook överhuvudtaget egentligen, men vad gör man?

Har bytt lösenord flera gånger och tajtat upp inställningarna ytterligare, men som sagt, lusten är borta. Facebook känns obehagligt osäkert med alla integritetskänsliga kontroller de har över varje användare. Den profilering de sysslar med för att skräddarsy reklam i flödet är mycket tveksamt om de kan fortsätta med om man tänker på GDPR. De har ju för sjuttsingen total koll på en.

Vero

Det jag kommer att göra är att enbart använda mitt konto i jobbet samt gentemot min familj. Allt annat tar jag bort. Så har jag dig som vän på Facebook så vet du nu varför du är borttagen. 

Känns inte som om Vero har lika mycket koll på en:
Vero is a social network for anyone who loves anything enough to share it – and wants control over who they share it with. Just like we do in real life.

Häng med till Vero du också vettja…

Annonser

Bångstyrig gubbe

181006 01 Höst 1

Molande huvudvärk, en enorm trötthet och som löken på laxen magsjuka. Kroppen gör sitt yttersta för att säga ifrån en bångstyrig gubbe som försöker leva ett annat liv.

181006 01 Höst 2

Ett par halvdagar och i helgen sömn i massor. Sov i nästan 12 timmar natten mellan fredag och lördag. Orkade bara vara uppe till 20.00. Sen sov jag ändå ett par svängar på lördagen. Kroppen är begränsad numera.

181006 01 Höst 3

Tyvärr bråkar magen med mig nu. Så illa att jag kört på vätskeersättning sedan igår för att få i mig någonting nyttigt.

181006 01 Höst 4

I torsdags träffade jag Anna. Vi var på föräldramöte om gymnasiet och de möjligheter som där finns. Intressant och så stor skillnad mot när jag var ung.

Som sagt, i lördags var jag ganska mör, men ändå tvingade jag mig att tvätta ett par maskiner och dammsuga lite. Orkade bara halva huset, men ändå.

Har inte gjort så mycket mer. Bytt från Netflix till ViaPlay eftersom jag avskyr alla serier som nu finns på Netflix! De dominerar totalt och jag vill se film, inte långa serier som pågår länge. ViaPlay hade lite sämre utbud, men där finns det hederliga filmer i alla fall.

Var i valet och kvalet att ställa i lunchen med Clabbe idag, men jag vill ju träffa honom och sen vet jag att han inte kommer ut på Facebook med sitt vanliga konto. Vill ju hjälpa honom så att det blir rätt. Han kommer hem till mig med lunch, så det är ju ett plus det också (;-) Men det kanske slutar med att jag inte kan äta någonting…

Alla bilderna visar mina goda röda äpplen. De är på väg att ramla av nu, men smakar fortfarande fantastiskt gott. Hösthelvetet är här och det är bara att göra det bästa av varje dag.

Dagarna som går

Vi ses snart igen, Frida!

I morse hade vi sällskap jag och Frida till bussen. Hon har varit hos farsgubben sedan i onsdags och nu var det dags att åka hem till hälsingeskogarna igen.

Vad säger man? Dagarna som går och livet som flyr i varje sekund där det handlar om att stanna upp och ta vara på det man har. Här och nu för det kan förändras så fort.

Är så tacksam för Frida och vår relation. Vi syns snart igen älskade dotter!

Ut med ny dator och instruktion till användaren, redaktionsmöte, installation av Adobesvit och konfiguering av ny telefon tillsammans med användaren. Emellan varven uppdateringar på våra webbplatser. En ganska intensiv dag, men jag trivs med allt eftersom jag numera drivs av arbetsglädje och en större dos av prioritering än tidigare.

Får fantastiska nyheter från Bradford. Linn och J har hittat en lägenhet och hon har skickat mig bilder. Vågar mig på att lägga ut ett smakprov hur deras vardagsrum ser ut:

Bradford

Så fort allting gått för Linn! Fast jobb, kille och nu en gemensam lägenhet. Vem kunde tro att hon skulle hamna i Bradford för ett år sedan? Man vet ingenting om livet. Ingenting står still, allt är i förändring även om det ibland inte verkar så. Ingenting står still för evigt och förändringar är en del av livet.

Dagarna som går. Det gäller att hänga med och acceptera det som sker. Allt blir så mycket lättare då än att fastna i det förgågna och ångra en massa. Det bara tar energi.

Gläds så med mina döttrar. Följer dem via FB och vi pratar nästan dagligen. Prisad vare FB och den nya tekniken. Tänk hur det var förr…

Loggar ur en tid

Nu har jag semester! Har funderat fram och tillbaka och har nu bestämt mig för att logga ur helt från bloggen och cybervärlden under fem veckor.

Fram till den 27 augusti så låter jag bloggen vila. Det gäller också mina konton på Facebook, Twitter och Instagram.

2015-07-17

I år ska jag ha semester som det var för några år sedan. Inga distraktioner av uppdateringar, flöden och bloggposter där orden och bilderna staplas på varandra. Det blir ett litet experiment detta. Kanske blir jag helt galen av tristess eller så stannar jag upp på allvar och fokuserar på helt andra saker i livet.

Bara vara, prata i telefon och träffa några vänliga själar, ibland bara sitta still på baksidan och lukta på blommorna. Dricka mitt kaffe och springa min runda. Aktivera både mig och min son på olika sätt. Umgås en del med de andra barnen och min familj.

Läsa en bok och titta på en film när jag stressat ner är ytterligare ett mål. För det har varit svårt sista tiden.

Så får det bli.

Med önskan om en fortsatt fin sommar till er som läser hos mig.

Få äkta kommentarer

Tofflans blogg

Det är tur att jag har Tofflan som kommenterar på min blogg. Annars så vore det tyst och ödsligt här hos mig. Häromdagen så skrev jag en post med namnet Vem kramar du? och undrade:

Det vore kul att höra hur ni som läser här ser på kramar? Är det ok att krama vem som helst? Om inte, vart går era gränser? Vem kramar du?

328 tittade in på min blogg den dagen. En person svarade på min uppriktigt nyfikna fråga. Nu har jag inga föreställningar längre om att få kommentarer överhuvudtaget, men lite symptomatiskt är det tycker jag.

Med kommentarer menar jag givetvis sådana som inte fejkar och kommenterar via falska e-postadresser och anonyminiseringservrar (ja, jag ser sådant och det åker direkt ner i skräpposten). Men nog borde någon annan av de 326 som tittade in vara sig själv och kunna kommentera någon gång och då speciellt på en sådan okontroversiell fråga?

Eller är jag för krävande nu? Är det för mycket begärt att människor är sig själva och inte anonyma? Det är få äkta kommentarer. Visst, en del vill inte kommentera och det förstår jag, fast jag tror ju att det beror på annat i vissa fall, faktiskt.

För jag vet att kommenterandet har minskat drastiskt sedan Facebook, Twitter, Instagram och allt vad det heter slog genom på bred front. Man pratar där istället även om jag tycker det har minskat där också de sista året.

Det kanske är så att jag får fortsätta som apan, alla känner apan, men apan känner ingen, förutom Tofflan som är barmhärtig och skakar lite liv i denna borttynande och trötta blogg med sina ord då och då…

Skolavslutning 2015

Idag så gick Elias ut klass 5. Det betyder att han nästa år byter skola. Skolavslutningen hade återigen gått tillbaka att vara på kvällstid, vilket passar mig alldeles utmärkt. Förra året kunde jag inte vara med eftersom det då var på onsdagsförmiddagen (som alla andra skolor i Uppsala), men i år så hade de alltså gått tillbaka till det gamla…

Några bilder tänker jag inte publicera på min blogg från dagen. Alla mina bilder finns på Facebook och kan ses enbart av familjen. Jag sluter mig och låser in. Verkligheten ser ut på det sättet och klimatet blir allt hårdare.

Det var fint och traditionsenligt i alla fall. Sång, tal av fröken och diplom och omdömen till barnen. Elias fick så fina ord. Avskedsgåva och sen en smaskig jordgubbstårta med fika efteråt som Anna fixade, vilket också är en tradition sedan många år. Tofflan skjutsade sedan en slutkörd gubbe hem vilket var väldigt skönt.

Nu börjar grabben alltså i ny skola. Det är inte klokt egentligen hur fort allt bara går, men samtidigt så finns det något trösterikt i det hela. Hur konstigt det än kan låta för en åldersnojare som mig..

Sommarlov och ledigt till en bit in i augusti för grabben. Linn har kommit hem och stannar ett tag. Härligt och nu är det bara Frida som saknas. Men hon kommer nog också några dagar i alla fall vad det lider…

Ny kraftansträngning i dagarna två. Mer om det till höger och i mina andra kanaler i morgon och på torsdag.