Etikettarkiv: ensamhet

Regnbågsflaggan påminner

180922 Rainbowflag

Ord som sagt så många gånger förr. Dravel och ömklighet, men jag tar mig rätten att uttrycka dem. Jag är inte ensam i detta och kanske kan mina ord visa att man inte är ensam. 

Vaknar av att min regnbågsflagga har flyttat på sig. Ligger och stirrar på den en lång stund och fylls återigen av längtan. Regnbågsflaggan påminner mig om att jag har vaknat upp ensam länge nu. Frustration och en känsla av att det är mitt öde. För att lära mig att älska mig själv, så ska jag inte få ta stöd av någon i en relation på något plan. Det är min känsla jag har.

Jag vet att känslan förstärker min situation och tänker jag för mycket på den väg jag TROR mig tvingas gå, är risken stor att det blir så. Men jag tror inte på det tänket. Jag tror på att vi har stolpar vi måste följa i ett liv. Stolpar, känslor att gå igenom eller upplevelser vi måste passera för att växa som människor. För att sen se nästa stolpe och uppleva nästa utmaning.

Stolparna kan vi aldrig ändra på. De finns där oavsett vad vi gör. Men man kan göra vägen kortare och undvika genvägar som kanske försvårar vandringen. För mig är det svårt att acceptera ensamheten på det sätt som det är idag. Den upplevelsen under så många år är tuff att gå igenom.

Orden att jag får skylla mig själv och att det är jag som kan förändra detta har jag hört, både inom mig själv men även från andra. Till viss del håller jag med, men inom mig vet jag att ensamheten är mitt kall för att förstå ett och annat. Det går att ömka, tycka synd om och tjata om detta, men det enda som är avsikten är att acceptera och leva i detta. Att göra det bästa av situationen och hitta det bästa i det som är. Inte tänka så mycket på det som inte finns där, utan ta fram det bästa av det som är. Acceptans är nyckeln.

Åren går och jag har inte haft någon längre kärleksrelation sedan jag skilde mig. Det är inte ett frivilligt val, utan det beror på att jag inte förmår att söka aktivt. Det finns inte där och jag klarar inte av stora sociala utmaningar. Då blir man själv och jag är medveten om det. Men för det tillåter jag mig att längta och tänka på en man och att ha någon att älska. Ensamheten är inte ett val, utan det är för mig en utmaning och klarar jag av att acceptera situationen, först då kommer någonting att förändras. Kanske inte på det sätt som jag vill, utan på det sätt som gör att jag närmar mig den stolpen som innehar orden ”ensamhet”, ”relation” och även ”längtan efter en man”.

Bullshit enligt vissa, en realitet enligt mig.

I morse när jag vaknade och såg att min älskade regnbågsflagga hade flyttat på sig påmindes jag om längtan och att livet är förunderligt. Om saknaden, men också meningen med att ännu en morgon vakna upp ensam.

Annonser

Socialt inkompetent

beach bench boardwalk bridge

Photo by Pixabay on Pexels.com

Som man bäddar får man ligga brukar det ju heta. Över ett helt liv så är den vetskapen ganska svår för mig att ta in. I början bäddade inte jag särskilt mycket själv om jag ska fortsätta att använda det slitna ordspråket, utan det var mina föräldrar som ”lärde” mig att bädda på ett sätt som gjorde att jag oftast fick ligga ensam.

Nu vet jag inte hur mycket som är gener och personlighet, men jag lärde mig aldrig att bädda på ett sätt som gjorde att jag fick ligga med särskilt många, och det kan man tolka precis hur man vill. (;-) Stämmer in på fler områden om jag säger som så.

I morgon är det midsommarafton. Ingenting planerat och lusten att ens försöka har inte funnits där och det har just berott på att jag inte klarat av att bädda på ett bra sätt genom åren. Har varit socialt inkompetent och har inga vänner i min egen ålder. Umgås inte med någon eller några just för att jag inte klarat av den sociala biten så bra. Varför det har blivit så kan man bara spekulera i, men så är det.

anchor couple fingers friends

Photo by Snapwire on Pexels.com

De vänner jag har haft genom åren har försvunnit av olika anledningar. Det är ganska tragiskt tycker jag om jag försöker se mig själv utifrån. En del skulle kanske säga att just att som man bäddar får man ligga och så är det väl till stora delar. Men jag lärde mig aldrig att bädda ordentligt som sagt och sen har jag bara inte klarat av det. Synden ligger hos mig och det är ok. Det måste var ok.

Vet egentligen inte vad jag sörjer om jag nu gör det. Tanken på att ha stora fester kring midsommar och kanske vara värd och spela ”spelet” att allt är så bra, bara det ger mig tokångest så kanske är min lott inte en nit i alla delar. Fast samtidigt kan jag sakna det jag inte vet hur det är, att just samlas vänner och familjer i min egen ålder för ett midsommarfirande eller någonting helt annat i samma stil. Att spekulera i om är meningslöst, men tanken slår mig ibland. Social inkompetent i mitt fall är en kombination av uppväxt och egna val. Ska inte och kan inte skylla på någon annan att det ser ut som det gör idag.

Köra lastbil i modden

Ojämn vecka. Började uselt med en trötthet som jag “bad om”. För i slutet på veckan innan kände jag mig så pigg och full med kraft. Men återigen, för jag vet inte vilken gång i ordningen, lurade jag mig själv. Inte medvetet egentligen, men tanken på att inte bara köra på i förebyggande syfte tappade jag bort igen. Resultatet var än värre hjärntrötthet i början på denna vecka, vilket påverkade humör och tålamod negativt.

Det är som en ond cirkel det hela. För när jag får mer ork vill jag ju leva och försöka, vilket ger mig mindre ork och jag måste backa. Hitta balans i någonting som inte är jag, hur gör man det i återstoden av sitt liv? Bara tanken på att det alltid kommer att vara så här med små variationer sänker mig.

Tänk att inte ens ha någon som kan bevittna en fullmakt. Det är väl höjden av ensamhet? Inte alltid ofrivillig, men alltför ofta för att det ska bli tragiskt. Men så är det just nu och en del av förklaringen att det gått åt det hållet är just den trötta hjärnan. Orken att socialisera finns inte där de flesta dagarna. En bra dag jobbar jag hyfsat, men sen när jag kommer hem orkar jag inte så mycket mer. En dålig dag fungerar inte mycket och jag tvingas sluta redan vid lunchtid. Tyckte mig se en ljusning förra veckan, men då blev som sagt genast ett bakslag eftersom jag har så evinnerligt svårt att hitta balansen.

Trots allt är jag glad över att ha livet kvar efter det som hände mig. Att ändå orka jobba som jag gör idag och i det hitta meningsfullheten under de perioder det är vardag.

En mellanstor lastbil

På söndag ska jag köra lastbil. Köra lastbil i modden. En mellanstor lastbil är det egentligen så det kommer att gå bra. Bära tvättmaskin, resårbottnar som ska kastas. Köpa ett köksbord och kökssoffa samt stolar av Tofflan. Slutklämmen blir att kasta mitt eget köksbord i återvinningen.

Två år med Maja

Idag har Maja bott hos mig, Elias, Felix och Maxi i 2 år. Tiden går oerhört fort och livet med Maja har varit en tillgång och någonting som gjort mitt liv bättre. Vet inte om du skulle få samma svar om du frågade pojkarna…

Men de funkar bra ihop idag och för varje månad ser jag det alltmer. I början och under en tid så var det lite tjafsande, men ändå inte på fullt allvar som man kan se när två katter verkligen är ovänner. Tror det handlade mer om att Maja ville komma närmare och då främst Maxi.

21 juni 2017 Maxi och Maja tjafsar lite

Idag är det inte så ofta de tjafsar, men det händer ibland. När jag står och ska ge dem mat så cirkulerar Maxi och Maja som hökar kring mig och då kan Maja ge Maxi små tasslag ibland, men han bryr sig inte. Så det är liksom inte på riktigt allvar. Felix han sitter alltid stilla och väntar på käk. De är olika, mina tre änglar.

21 juni 2017 Maja äter

Varje morgon sitter Maja på köksbordet och väntar på att få en skinkbit. Ibland ställer hon sig på bakbenen och vevar för att hon är så sugen. Måste erkänna att när det finns skinka hemma så får hon en bit. Hon lindar sin husse runt sin tass, helt klart.

Är Maja hungrig på morgonen så kommer hon in och “pratar” med mig. Väntar jag för länge ställer hon sig på sängkanten med framtassarna på sängen och tittar stint på mig i ögonen. Då smälter jag oavsett hur trött jag är. Hon vet som sagt hur hon ska hantera sin husse.

170621_maja01

Favoritplatsen är i köket och på brädan vid det lilla fönstret.

21 juni 2017 Maja på favoritplatsen 

Här ville Maja bara gå fram och lukta på Maxi efter att han varit ute ett tag. Då vevade Maxi till och hon backade. Han släpper inte in Maja så att säga för nära och då blir det ibland tjafs emellan dem båda.

Hon har varit en härligt tillgång i familjen. Mysig, pratig och väldigt social men på sina villkor. Med åren har hon kommit närmare och nu sover hon ibland på soffan när jag sitter framför TV;n. Så var det inte i början. Hon cirkulerar också runt mig mera när hon vill något och sen älskar hon att busa. Kanske har hon blivit något lugnare, men helt klart är det Maja som står för buset i kåken.

Hon jamar när hon vill in i “kryptan” och ibland står hon vid altandörren och längtar ut. Släpper ut henne ibland men senaste gången då var det svårt att få in henne. Så jag är sparsam med att ha altandörren öppen.

Två år med Maja i huset. Jag är välsignad på vissa plan och där ingår verkligen Maja. Min ensamhet lindras med katterna omkring mig. Må det bli många många år till med Maja i kåken!

Relaterat
Ett år med Maja (150721)
Mer bloggposter med Maja

Tankekampen går vidare…

25 juni 2017 Moln

Solskenshistorien har stora mörka moln på himlen just nu. Ljuset försöker tränga igenom men det går inget vidare. Sjukdomen missbruk är väldigt svårt att hålla i schack. Det spelar liksom ingen roll vad det handlar om, det är själva missbruket, att inte kunna nöja sig som jag nog alltid kommer att få slåss emot. Går från en sak till en annan.

Missbruket står ju för någonting, men att reda ut detta så att det blir hanterbart är otroligt svårt. Har för fan hållit på sedan 1997… Stoppa saker i munnen som är kaloririka renderar i en kropp som jag kämpade så med i över ett år att bli av med. Men jag klarar inte av att stå emot och då kommer ett stort svart moln till in över himlen. Misslyckandena slår så mycket hårdare än det jag faktiskt lyckas med.

Har väldigt svårt att acceptera detta men även min trötthet. Att jag inte pallar mer utan att tvingas vila. Att gå upp till 75% på jobbet har märkt mig, tyvärr på ett negativt sätt hittills. Har väldigt svårt att tillåta mig själv återhämtningar på jobbet. Det känns som jag fuskar och inte gör mitt bästa då. Som om jag smiter undan. Mina egna tankar kring detta speglar mig väldigt och nu är det jag själv som ska försöka ta det lugnt…

170625_moln

Min självvalda ensamhet denna helg handlar helt enkelt om att jag inte orkar med att socialisera och riskera att berätta om hur jag mår. Vill liksom inte sprida negativitet och då är jag hellre ensam, även om det på ett sätt spär på mitt mående. För mår jag bra och är pigg, då vill jag umgås och vara med människor. Den kraft och ork jag hade inom mig tidigare finns inte där idag. Det blir som ett moment 22 det här, som ett hamsterhjul där allt bara går runt runt hela tiden.

Drömmar av att diskutera ett skifte i dimension. Med negativt resultat. Drömmar som just nu bearbetar det jag vid “vaket” tillstånd är med om. Eller upplever mig inte vara med om. Det jag innerligt längtar efter. Här tvistas symbolik tillsammans med stora feta frågetecken och uppvaknanden av oro och noll förståelse. Men är man så rädd som jag är måste det kanske forceras på annat sätt? Abstraktion i sin renaste form.

Begreppen utgör grunden för hela vår verklighetsuppfattning, och de ger oss också möjlighet att utveckla egna tankar om verkligheten. Ibland kallas begreppen i sig för abstraktioner eftersom de är resultat av en abstraktionsprocess.

Tankekampen går vidare. Måste gå vidare och det mest jobbiga är att det finns inga alternativ. Det tar liksom aldrig slut och oavsett måste jag igenom vissa saker, vare sig jag vill det eller inte med mitt stora feta jordiska EGO. Självmord hjälper inte ett skit, det är ingen utväg någonstans utan det bara fördröjer saker och ting. Ett varv till…

I morgon ska jag till Akademiska för att undersöka mina visdomständer. Jag har 3 stycken kvar och min förhoppning är att de tar alla tre samtidigt. Anledningen att jag besöker ingång 79 och käkkirurgin beror på att rötterna i mina tänder är så djupa och stora att vanlig utdragning inte fungerar. Måste sövas och då vore det väl bra om de tog alla tre samtidigt kan jag tycka.

Ni ser jag jobbar för framtiden ändå på något konstigt jävla vis… fin i käften är alltid något.

Orange is the new black är bra att ta till när tankarna bara snurrar. Nu inne på säsong 2…

Firande & teamdag

Igår åkte jag och Elias till Anna och firade hennes födelsedag. Det var en stor dag!

11 april 2017 Anna firar födelsedag

Här tar födelsedagsbarnet en bit av tårtan med namnet Hallondröm.

11 april 2017 Anna firar födelsedag

Eftersom jag tidigare givit henne biljett samt hotell till melodifestivalfinalen i 50-årspresent, så blev det lite mindre paket idag. Tofflan är med och kollar in vid paketöppningen.

11 april 2017 Anna firar födelsedag

Citrus ville också vara med.

11 april 2017 Anna firar födelsedag

En ljuslykta samt födelsedagsbarnets favoritgodis och en liten rolig pipande kyckling med en miniblomma var i paketen från mig och Elias.

11 april 2017 Anna firar födelsedag

Ville också gärna ha en selfie med Anna på hennes födelsedag.

11 april 2017 Anna firar födelsedag

De är så fina tillsammans tycker jag. Är glad att jag fick några bilder på dem ihop på Annas stora dag.

11 april 2017 Anna firar födelsedag

Blev bjuden på smörgåstårta som smakade jättegott. Två olika varianter var det, en med räkor och en med rostbiff.

11 april 2017 Anna firar födelsedag

Tårtan hade så fina detaljer.

11 april 2017 Anna firar födelsedag

Jag fick komma lite tidigare än alla andra. Orsaken är väl känd av de som följer mig här på bloggen. Här äter födelsedagsbarnet och Elias en bit av smörgåstårtan.

Du som är nyfiken på vad Anna mer fick kan kolla på hennes Instagram.

Idag var det teamdag på jobbet och tillsammans med min chef så bestämde vi att jag skulle försöka vara med under hela dagen.

12 april 2017 Teamdag

12 april 2017 Teamdag

En jättegod sallad fick vi till lunch.

12 april 2017 Teamdag

För mig var det en nystart på flera plan. Det gick bra för mig att vara med hela dagen, även om jag fick ett par schackningar men de var inte så djupa. En framgång och en seger för mig. Tog mig en promenad på lunchen för att få lite luft och försöka blåsa ut skallen. Funkade ganska bra.

Det är flera nya medarbetare och förutsättningarna i arbetet ser annorlunda ut än innan jag blev sjuk. Försöker hänga med och se det positivt och egentligen har jag inget alternativ. Tycker dagen var bra och vår handledare proffsig med en flexibel agenda.

Nu är jag påskledig och jobbar nästa gång på tisdag. Det känns bra att få ta igen sig lite och reflektera över denna teamdag. Behöver bara vara nu efter tre dagar med aktiviteter av olika slag.

Vi har redan idag skiftat i umgängesfabriken eftersom Elias ska på LAN redan i morgon lunch och vill ha med sig den nyare datorn som står hos mamma.

Linn har bott hos mig några dagar i och med firandet och det har varit så roligt. I morse tog hon flyget hem till Umeå. Frida fick jag också träffa en stund och jag förundras över hur fort tiden går. Nu är de hemma i sin vardag igen och jag försöker landa i den vardagliga verkligheten som bland annat innebär en ensamhet som ibland känns bra men ibland även jobbig.