Etikettarkiv: ensamhet

Köra lastbil i modden

Ojämn vecka. Började uselt med en trötthet som jag “bad om”. För i slutet på veckan innan kände jag mig så pigg och full med kraft. Men återigen, för jag vet inte vilken gång i ordningen, lurade jag mig själv. Inte medvetet egentligen, men tanken på att inte bara köra på i förebyggande syfte tappade jag bort igen. Resultatet var än värre hjärntrötthet i början på denna vecka, vilket påverkade humör och tålamod negativt.

Det är som en ond cirkel det hela. För när jag får mer ork vill jag ju leva och försöka, vilket ger mig mindre ork och jag måste backa. Hitta balans i någonting som inte är jag, hur gör man det i återstoden av sitt liv? Bara tanken på att det alltid kommer att vara så här med små variationer sänker mig.

Tänk att inte ens ha någon som kan bevittna en fullmakt. Det är väl höjden av ensamhet? Inte alltid ofrivillig, men alltför ofta för att det ska bli tragiskt. Men så är det just nu och en del av förklaringen att det gått åt det hållet är just den trötta hjärnan. Orken att socialisera finns inte där de flesta dagarna. En bra dag jobbar jag hyfsat, men sen när jag kommer hem orkar jag inte så mycket mer. En dålig dag fungerar inte mycket och jag tvingas sluta redan vid lunchtid. Tyckte mig se en ljusning förra veckan, men då blev som sagt genast ett bakslag eftersom jag har så evinnerligt svårt att hitta balansen.

Trots allt är jag glad över att ha livet kvar efter det som hände mig. Att ändå orka jobba som jag gör idag och i det hitta meningsfullheten under de perioder det är vardag.

En mellanstor lastbil

På söndag ska jag köra lastbil. Köra lastbil i modden. En mellanstor lastbil är det egentligen så det kommer att gå bra. Bära tvättmaskin, resårbottnar som ska kastas. Köpa ett köksbord och kökssoffa samt stolar av Tofflan. Slutklämmen blir att kasta mitt eget köksbord i återvinningen.

Annonser

Två år med Maja

Idag har Maja bott hos mig, Elias, Felix och Maxi i 2 år. Tiden går oerhört fort och livet med Maja har varit en tillgång och någonting som gjort mitt liv bättre. Vet inte om du skulle få samma svar om du frågade pojkarna…

Men de funkar bra ihop idag och för varje månad ser jag det alltmer. I början och under en tid så var det lite tjafsande, men ändå inte på fullt allvar som man kan se när två katter verkligen är ovänner. Tror det handlade mer om att Maja ville komma närmare och då främst Maxi.

21 juni 2017 Maxi och Maja tjafsar lite

Idag är det inte så ofta de tjafsar, men det händer ibland. När jag står och ska ge dem mat så cirkulerar Maxi och Maja som hökar kring mig och då kan Maja ge Maxi små tasslag ibland, men han bryr sig inte. Så det är liksom inte på riktigt allvar. Felix han sitter alltid stilla och väntar på käk. De är olika, mina tre änglar.

21 juni 2017 Maja äter

Varje morgon sitter Maja på köksbordet och väntar på att få en skinkbit. Ibland ställer hon sig på bakbenen och vevar för att hon är så sugen. Måste erkänna att när det finns skinka hemma så får hon en bit. Hon lindar sin husse runt sin tass, helt klart.

Är Maja hungrig på morgonen så kommer hon in och “pratar” med mig. Väntar jag för länge ställer hon sig på sängkanten med framtassarna på sängen och tittar stint på mig i ögonen. Då smälter jag oavsett hur trött jag är. Hon vet som sagt hur hon ska hantera sin husse.

170621_maja01

Favoritplatsen är i köket och på brädan vid det lilla fönstret.

21 juni 2017 Maja på favoritplatsen 

Här ville Maja bara gå fram och lukta på Maxi efter att han varit ute ett tag. Då vevade Maxi till och hon backade. Han släpper inte in Maja så att säga för nära och då blir det ibland tjafs emellan dem båda.

Hon har varit en härligt tillgång i familjen. Mysig, pratig och väldigt social men på sina villkor. Med åren har hon kommit närmare och nu sover hon ibland på soffan när jag sitter framför TV;n. Så var det inte i början. Hon cirkulerar också runt mig mera när hon vill något och sen älskar hon att busa. Kanske har hon blivit något lugnare, men helt klart är det Maja som står för buset i kåken.

Hon jamar när hon vill in i “kryptan” och ibland står hon vid altandörren och längtar ut. Släpper ut henne ibland men senaste gången då var det svårt att få in henne. Så jag är sparsam med att ha altandörren öppen.

Två år med Maja i huset. Jag är välsignad på vissa plan och där ingår verkligen Maja. Min ensamhet lindras med katterna omkring mig. Må det bli många många år till med Maja i kåken!

Relaterat
Ett år med Maja (150721)
Mer bloggposter med Maja

Tankekampen går vidare…

25 juni 2017 Moln

Solskenshistorien har stora mörka moln på himlen just nu. Ljuset försöker tränga igenom men det går inget vidare. Sjukdomen missbruk är väldigt svårt att hålla i schack. Det spelar liksom ingen roll vad det handlar om, det är själva missbruket, att inte kunna nöja sig som jag nog alltid kommer att få slåss emot. Går från en sak till en annan.

Missbruket står ju för någonting, men att reda ut detta så att det blir hanterbart är otroligt svårt. Har för fan hållit på sedan 1997… Stoppa saker i munnen som är kaloririka renderar i en kropp som jag kämpade så med i över ett år att bli av med. Men jag klarar inte av att stå emot och då kommer ett stort svart moln till in över himlen. Misslyckandena slår så mycket hårdare än det jag faktiskt lyckas med.

Har väldigt svårt att acceptera detta men även min trötthet. Att jag inte pallar mer utan att tvingas vila. Att gå upp till 75% på jobbet har märkt mig, tyvärr på ett negativt sätt hittills. Har väldigt svårt att tillåta mig själv återhämtningar på jobbet. Det känns som jag fuskar och inte gör mitt bästa då. Som om jag smiter undan. Mina egna tankar kring detta speglar mig väldigt och nu är det jag själv som ska försöka ta det lugnt…

170625_moln

Min självvalda ensamhet denna helg handlar helt enkelt om att jag inte orkar med att socialisera och riskera att berätta om hur jag mår. Vill liksom inte sprida negativitet och då är jag hellre ensam, även om det på ett sätt spär på mitt mående. För mår jag bra och är pigg, då vill jag umgås och vara med människor. Den kraft och ork jag hade inom mig tidigare finns inte där idag. Det blir som ett moment 22 det här, som ett hamsterhjul där allt bara går runt runt hela tiden.

Drömmar av att diskutera ett skifte i dimension. Med negativt resultat. Drömmar som just nu bearbetar det jag vid “vaket” tillstånd är med om. Eller upplever mig inte vara med om. Det jag innerligt längtar efter. Här tvistas symbolik tillsammans med stora feta frågetecken och uppvaknanden av oro och noll förståelse. Men är man så rädd som jag är måste det kanske forceras på annat sätt? Abstraktion i sin renaste form.

Begreppen utgör grunden för hela vår verklighetsuppfattning, och de ger oss också möjlighet att utveckla egna tankar om verkligheten. Ibland kallas begreppen i sig för abstraktioner eftersom de är resultat av en abstraktionsprocess.

Tankekampen går vidare. Måste gå vidare och det mest jobbiga är att det finns inga alternativ. Det tar liksom aldrig slut och oavsett måste jag igenom vissa saker, vare sig jag vill det eller inte med mitt stora feta jordiska EGO. Självmord hjälper inte ett skit, det är ingen utväg någonstans utan det bara fördröjer saker och ting. Ett varv till…

I morgon ska jag till Akademiska för att undersöka mina visdomständer. Jag har 3 stycken kvar och min förhoppning är att de tar alla tre samtidigt. Anledningen att jag besöker ingång 79 och käkkirurgin beror på att rötterna i mina tänder är så djupa och stora att vanlig utdragning inte fungerar. Måste sövas och då vore det väl bra om de tog alla tre samtidigt kan jag tycka.

Ni ser jag jobbar för framtiden ändå på något konstigt jävla vis… fin i käften är alltid något.

Orange is the new black är bra att ta till när tankarna bara snurrar. Nu inne på säsong 2…

Firande & teamdag

Igår åkte jag och Elias till Anna och firade hennes födelsedag. Det var en stor dag!

11 april 2017 Anna firar födelsedag

Här tar födelsedagsbarnet en bit av tårtan med namnet Hallondröm.

11 april 2017 Anna firar födelsedag

Eftersom jag tidigare givit henne biljett samt hotell till melodifestivalfinalen i 50-årspresent, så blev det lite mindre paket idag. Tofflan är med och kollar in vid paketöppningen.

11 april 2017 Anna firar födelsedag

Citrus ville också vara med.

11 april 2017 Anna firar födelsedag

En ljuslykta samt födelsedagsbarnets favoritgodis och en liten rolig pipande kyckling med en miniblomma var i paketen från mig och Elias.

11 april 2017 Anna firar födelsedag

Ville också gärna ha en selfie med Anna på hennes födelsedag.

11 april 2017 Anna firar födelsedag

De är så fina tillsammans tycker jag. Är glad att jag fick några bilder på dem ihop på Annas stora dag.

11 april 2017 Anna firar födelsedag

Blev bjuden på smörgåstårta som smakade jättegott. Två olika varianter var det, en med räkor och en med rostbiff.

11 april 2017 Anna firar födelsedag

Tårtan hade så fina detaljer.

11 april 2017 Anna firar födelsedag

Jag fick komma lite tidigare än alla andra. Orsaken är väl känd av de som följer mig här på bloggen. Här äter födelsedagsbarnet och Elias en bit av smörgåstårtan.

Du som är nyfiken på vad Anna mer fick kan kolla på hennes Instagram.

Idag var det teamdag på jobbet och tillsammans med min chef så bestämde vi att jag skulle försöka vara med under hela dagen.

12 april 2017 Teamdag

12 april 2017 Teamdag

En jättegod sallad fick vi till lunch.

12 april 2017 Teamdag

För mig var det en nystart på flera plan. Det gick bra för mig att vara med hela dagen, även om jag fick ett par schackningar men de var inte så djupa. En framgång och en seger för mig. Tog mig en promenad på lunchen för att få lite luft och försöka blåsa ut skallen. Funkade ganska bra.

Det är flera nya medarbetare och förutsättningarna i arbetet ser annorlunda ut än innan jag blev sjuk. Försöker hänga med och se det positivt och egentligen har jag inget alternativ. Tycker dagen var bra och vår handledare proffsig med en flexibel agenda.

Nu är jag påskledig och jobbar nästa gång på tisdag. Det känns bra att få ta igen sig lite och reflektera över denna teamdag. Behöver bara vara nu efter tre dagar med aktiviteter av olika slag.

Vi har redan idag skiftat i umgängesfabriken eftersom Elias ska på LAN redan i morgon lunch och vill ha med sig den nyare datorn som står hos mamma.

Linn har bott hos mig några dagar i och med firandet och det har varit så roligt. I morse tog hon flyget hem till Umeå. Frida fick jag också träffa en stund och jag förundras över hur fort tiden går. Nu är de hemma i sin vardag igen och jag försöker landa i den vardagliga verkligheten som bland annat innebär en ensamhet som ibland känns bra men ibland även jobbig.

Flytt, tatuering & ljusare tider

Har snart haft semester i fyra veckor. Komma ner till vila och att bara var här och nu på riktigt är svårt. I år har det tagit längre tid än vanligt. Helt klart. Men sista veckan har jag bara tagit dagen som den kommit och i det finns en härlig känsla. När man kommer dit vill säga…

Tanken var att i år bocka av en av mina drömmar, som fanns på min bucketlist. Fick ett presentkort av Anna när jag fyllde år senast där tanken var att jag skulle åka vattenskidor i sommar. Så blev det nu inte eftersom den bokade firman helt plötsligt tog bort just vattenskidor på programmet. Resan till Malmö var redan bokad och klar, och det gick ju bra ändå. Men den drömmen är fortfarande en dröm…

Biet som ska sitta på min vänstra axel.

…däremot ser en annan av mina drömmar nu ut att bli av. Har alltid velat ha en tatuering. För ett par år sedan blev jag också klar över motivet. Ett litet bi som hänger på min kylskåpsdörr som jag tycker mycket om. Den lilla kompisen ska nu hamna på min vänstra axeln och följa med mig ända tills kistlocket slår igen.

Tillfället kom helt oförhappandes när jag igår såg Artelius Tattoos erbjudande på Instagram. Hon kommer till Uppsala den 24 september och ska var med på en tatueringsmässa och hade lediga tider kvar. Jag slängde iväg en förfrågan och nu är jag bokad! Spännande värre…

Biet är symboliskt för mig och sen gillar jag just detta lilla bi. Kan känna samhörighet på flera plan med ett bi faktiskt.

På Annas balkong
Fika tidigare i juli med Anna och Elias på deras balkong.

På måndag flyttar Anna från Storvreta. Tänker lite djupare på det och det är slutet på en epok i familjens liv. Vi flyttade ut hit 1994 och Anna var drivande i det beslutet.

Nu, efter nästan 22 år flyttar hon tillbaka till Uppsala. Elias får börja åka buss, men hon kommer närmare Tofflan och hyran blir lägre för henne. Elias kommer fortfarande att bo hos mig på halvtid så helt ensam blir jag inte. Men visst känns det lite märkligt, men det är ju så att ingenting är bestående. Det visar ju även hennes val att byta jobb efter många år på samma ställe.

Storvreta har varit och är toppen för barnfamiljer. Så med facit i hand är jag glad att Anna övertalade mig att flytta. Det blev så bra för våra barn. Min plan är att bo kvar tills Elias har gått ut grundskolan. Han har idag nära till plugget och så länge räntor och sådant ligger på den extremt låga nivån som de gör nu, fungerar det bra för mig också rent ekonomiskt, även om ett par rum numera står tomma, att bo kvar.

Det är självklart för mig att hjälpa henne på alla sätt jag kan. Så det blir en del bära och sådant på måndag. Det är också min sista semestervecka. Fan, vad tiden går fort…

Maja är ute mer och mer

Varje förmiddag öppnar jag altandörren och låter Maja få vara ute så länge hon vill. Det är lite påfrestande, men jag vet att jag måste släppa kontrollen. Hon är ute allt längre och just när jag skriver detta så hör jag inte pinglan längre. Hon har hittills alltid kommit tillbaka och givetvis så gör hon det även den här gången.

Idag hade jag tänkt att ta en långpromenad till Fullerö Handel. Har inte varit där på flera år och någonting måste jag ju göra för mig själv. Ibland är ensamhet och nötning det som är nyttigast för mig. Att liksom tvingas landa. Gilla att umgås med mig själv helt enkelt och inte fly som alltid tidigare.

Ni som följt mig vet att jag har väldigt svårt för att ta stöd och hjälp från andra. Det ska då ha gått väldigt djupt i negativ riktning mitt mående och där är vi inte idag. Det har snarare blivit ljusare och bättre och det mesta har jag klarat på egen hand. Det ni! (;-)

Men att sträcka sig så långt att säga att jag ser framemot hösten och det som väntar, hmm nja det vet jag inte. Fast nu har jag ju tatueringen och min lilla bikompis att längta till… (;-)

Fritt ur hjärtat

Genesarets sjö, Israel 10 maj 2016
Genesarets sjö i Israel.

Fritt ur hjärtat under hela den här dagen. Tankar läggs till, tas bort och ändras. Bilderna illustrerar en massa saker. Inte nödvändigtvis exakt det jag pratar om, men jag gillar bilderna och då får de vara med.

Nysprungen och den enda gång jag känner mig riktigt nöjd med mig själv. Tänk att det ska vara så svårt för mig att begripa detta INNAN. För nu försöker latmasken i mig allt oftare få mig att hoppa över mina motionsrundor.

Två till tre gånger i veckan VILL jag med intellektet jogga. Den enda dag som är helig är lördagar. Då joggar jag alltid och har så gjort sen jag började med detta för snart ett år sedan. Men för övrigt blir det lite hipp som happ. Två gånger i veckan är minimum och grejar jag inte det, är jag inte nöjd med mig själv. Det är liksom målet. Sen om det blir fler gånger är det bara bra.

För belöningen är stor och känslan är den jag söker istället för som tidigare alkoholrus och det som på sikt bara gjorde mig illa. Belöningssystemet är egentligen samma sak fast med den stora skillnaden att detta är nyttigt för mig på alla sätt och vis, till skillnad från alkoholen som bara förstörde mitt tänkande och min kropp.

Ein Gev, Israel 10 maj 2016
Ein Gev i Israel.

Det blir inga vattenskidor för mig i sommar. Den drömmen får tyvärr vänta ytterligare en tid. Den firman som jag hade bokat detta hos hörde av sig till mig och berättade att de inte hade kvar den tjänsten! Tala om att jag blev snopen och då speciellt när jag redan hade bokat detta och det verkade ok bara för några veckor sedan!

Men det blir ett besök i Malmö i alla fall eftersom jag redan köpt och betalat tågbiljetterna. Tips och idéer om vad man kan göra i rikets tredje största stad tas tacksamt emot. En dag blir det i alla fall ett besök i Köpenhamn, det kan man ju inte missa. En dag skulle jag också vilja åka ut till något bad och bara njuta. Men sen är det ytterligare en dag då jag inte riktigt vet vad vi ska göra. Kanske stadsvandring i de centrala delarna av staden? Turning Torso? Får man besöka den skyskrapan överhuvudtaget?

Jerusalem, Israel 11 maj 2016
Jerusalem, Israel

För övrigt handlar det just nu om en dag i taget. Känns det igen? Är ganska djupt nere i någonting som bara kan beskrivas som någon form av depression. Mörkt, ensamt och gamla negativa tankemönster. Svårt att ladda om, se någon mening och då speciellt när jag är ensam. Kroniskt ensam. Tänker inte dra några haranger om den längtan som sitter i djupet, men jag försöker faktiskt att bryta mig ur detta även om det finns de som tror att jag ingenting gör. Men det går åt helvete för mig och då drar jag mig inåt igen… ett tag åtminstone.

Olivberget, Israel 11 maj 2016
Två israeliska soldater på Olivberget, Israel.

Raderat och struket. Acceptans och försöka. Om och om igen eftersom de inte finns några alternativ om jag vill vara kvar ett tag till.

Via Dolorosa, Jerusalem 11 maj 2016
Katt på Via Dolorosa, Jerusalem i Israel.

Felix, Maxi och Maja. De finns alltid där. Får de bara mat och lite kärlek är allting bra. Felix mår bra efter öronincidenten. Maja har fått börja gå ut lite. Hon är väldigt försiktig och det är korta stunder. Men hon är väldigt nyfiken.

Heliga gravens kyrka, Jerusalem 12 maj 2016
Ljus brinner i Heliga gravens kyrka, Jerusalem.

Döden finns närvarande hos mig. På många sätt och för mig handlar det mycket om att acceptera vissa saker. Låta det bero. Inte vara aktiv utan låta livet bestämma. Den fria viljan ska användas för ljuset och det positiva, ingenting annat.

Döden är början på just någonting annat. En ny möjlighet, andra spelregler men ändå inte. Fast att sträva efter döden, längta och vilja komma vidare, det bara förlänger vissa skeenden och i värsta fall stoppar upp dem. Då får man försöka igen och det är ibland väldigt smärtsamt att vara medveten om detta.

Vilar i tanken på fortsättningen därborta. Som bara kan förnimmas och kännas abstrakt. I drömmarnas värld blir det klart och tydligt, men sen när detta livet vaknar till liv igen så återkommer det suddiga. Kanske för att skydda?

(Alla bilder är fotade av Anna-Karin Eskemyr)