You are currently browsing the tag archive for the ‘England’ tag.
Trots att jag egentligen ska vara ledig på onsdagar från jobbet åkte jag ner en sväng på förmiddagen. För igår kallades mitt team till ett möte som skulle hållas idag, som jag inte ville missa.
Efter det var det baksidan och rensning i trädgården som gällde.
Tjugotvå grader och solsken. Då fick Maja gå ut en stund så jag kunde ha altandörren öppen.
Själv så försökte jag ansa lite i den frodiga trädgården.
Som ni ser behåller jag mycket för att prästkragarna ska få växa fritt.
I gräsmattan så ansar jag bara ut. Felix går på halvfart i det underbara vädret och vilar mest.
Det är så grönt och fluffigt nu överallt. Älskar det gröna!
Anna och Tofflan verkar ha det underbart i England. Igår skickade de mig bilder på Madonna där hon står på Madam Tussauds.
När jag själv var där med Frida för några år sedan missade vi Madonna. Hon står vid den stora ingången (det gjorde hon 2010 i alla fall, idag vet jag inte) och av någon anledning fick vi gå in på en sidoingång den gången, vilket gjorde att jag missade henne.
Nu fick jag äntligen se henne, tack vare Anna och Tofflan!
Tack för bilderna!
Min äldsta dotter Linn tog idag examen!
Anna var på plats. Tyvärr klarade jag inte av att vara med i Umeå, där hon nu studerat i 3 år till digital medieproducent.
Den 30 augusti 2014 drog hon till Umeå för att studera Digital medieproduktion. Nu är hon klar och jag fattar inte vart tiden tar vägen! Fyra dagar tidigare avtackades hon på mitt jobb där hon jobbat extra i perioder från 2012 för att alltså sedan ge sig upp i landet för studier.
En del i studierna var ett utbyte med Bradford i England och dess universitet. Där var hon under tre månader från den 16 september och fram till jul 2016!
I sommar blir hon kvar i Umeå för att jobba hos Västerbotten-Kuriren och sen bär det av till England igen vad jag förstår. Där finns det någon som har fångat min dotters hjärta och kanske blir framtiden för min äldsta dotter i England?! Vem vet?
Grattis Linn, detta gjorde du bra! Farsgubben är stolt som en tupp!
Själv var jag idag till min nya husläkare. En väldigt förstående läkare som direkt slog bort min oro. Det slutade med att jag ska gå upp på 75% från den 12 juni och sen köra på det i 4 veckor, fram till den 9 juli. Sen är tanken alltså att jag från den 10 juli ska jobba 100%!
Det kommer jag då att göra i endast 2 veckor för att sedan gå på semester. Det är bra att detta kommer mitt i sommaren och att det är begränsat till dessa två veckor, så att jag får känna på hur det går.
Mycket fungerar bra för mig nu, men det är en väldig skillnad att öka dels från 50% upp till 75% och sedan 100% inom så kort tid. Men jag har under den här perioden jag nu jobbat möts av så mycket förståelse och ingen har “hetsat” mig framåt, utan det är jag själv som velat öka på mina arbetsuppgifter sakta men säkert. Det känns bra och i samband med husläkaren bedömde jag att detta ska fanimej gå.
Har ni hört talas om förväntansångest? Vi pratade en del om det och det handlar om att man förväntar sig att få ångest av vissa handlingar och det man gör. Förväntansångest utgår alltid ifrån att man positionerar sig negativt till en ny eller ändrad uppgift, vilket är grunden till att få ångest. Det var intressant att husläkaren tog upp detta och att prata om det var bra. Har ju en tendens att fortfarande ta upp de negativa aspekterna först och sen kanske komma till det positiva, oavsett vad det gäller i mitt liv.
Förväntansångesten står då som en dörrvakt och bara förgiftar sinnet på en. Ångestriden som ett brev på posten när jag ser dörrvakten utan att han ser mig så att säga. Ser han mig var still och vänta in tills han inte bryr sig om dig och går vidare. Vet inte varför jag associerar detta med dörrvakt… intressant bara det… (;-) men det var det första som kom upp.
Nu ska jag vända på detta! Se det positiva och att jag faktiskt är på väg mot 100% igen, trots att jag många gånger tvivlat på mig själv. Alltfler gånger vågar jag också tro på mig själv och ser att det faktiskt håller.
Istället för förväntansångest ska jag tänka på förväntanslycka!
Studier i Bradford, England i 12 veckor för äldsta dottern Linn. Det är inte klokt hur fort tiden går. Kurser i medieproduktion står på programmet och hon åker tillsammans med tre andra studiekamrater från Umeå.
Hon har ju pluggat i björkarnas stad nu i drygt 2 år. I England bor hon i studentkorridor där de delar kök men har egen dusch och toalett.
Som pappa blir man stolt. [Instagram] Över hennes driv och att hon har mål som hon förverkligar. Att kraften och nyfikenheten finns där. Det är glädjande.
Sista natten i Sverige sover hon hos farsgubben och en studiekompis har nu anslutit. De ska stiga upp vid 4-tiden i morgon, så sent blir det inte här. Tänk, nu är min äldsta dotter på väg till ett annat land för att plugga!
Allt det goda och all kraft under Englandsvistelsen, Linn!
Klarblå himmel på förmiddagen när jag var på väg till mitt andra besök hos Dômentandläkarna. Nu gäller det att smida medans järnet är varmt.
Nya plåtar med speglar och bilder som visar hur jag ser ut i käften. När vi gick igenom allt så ville jag knappt titta på eländet. Inte klokt egentligen hur jag har behandlat mina tänder.
Men nu har vi en plan. Det kostar en del, men slår vi ut det på de år jag inte gått till tandläkaren så blir det inte så farligt. Nu är det också klart att en visdomstand är så illa däran att den måste tas bort med tandkirurgi. En remiss är skickad.
Det är inplanerat 8 besök till och sammanlagt blir det 10 gånger jag kommer att gå hos tandläkaren. I detta ingår två besök hos tandhygienisten (som kan bli fler beroende på hur illa det är med tandstenen).
Jag har mig själv att skylla över att jag har satt mig i den här situationen, men nu kan jag reda upp det mesta, innan det är helt kört. Det känns ändå bra mitt i allt.
Elias och jag fikade tillsammans med Carro, Fredrik och Jace när Linn kom och hälsade på inför sitt stora äventyr igår.
För på lördag ska hon flytta till Bradford, England under 12 veckor där det blir studier i medieproduktion på deras universitet.
Innan det så kommer hon och hälsar på pappa sin, här tillsammans med härliga Jace.
Jace är en riktig solstråle.
Guldklimpen kryper och är väldigt aktiv just nu. Ni ser ju, vilken ängel!
Linn kommer tillbaka på fredag till mig med en kompis för att sova över och sen på lördag morgon så är det dags för England.
Hon gör sådant som jag själv önskade att jag hade vågat göra i hennes ålder. Beundrar hennes initiativförmåga och lust för livet och lärandet. Hon är fantastiskt i mina pappaögon.
Det är skifte i umgängesfabriken i morgon. Om jag har kraft så kanske jag åker till syrran på lördag, vi får se.
Detta är ju bara så häftigt. Efter 25 år så är Agnetha Fältskog tillbaka i England, och kolla in mottagandet:
Jag ryser och tycker det är så roligt att hon är tillbaka! Väntar med spänning på albumet som kommer under maj månad.
Matt Jarvis spelar fotboll i Westham och är med i engelska landslaget. På högsta nivå i England alltså och i en mycket heterosexuell värld dessutom, åtminstone på ytan. Att han nu uttalar sig i gay-magasinet Attitude och dessutom visar upp sin lekamen är en bra symbolisk handling.
Just för att avdramatisera och visa på att även stora idrottsstjärnor kan vara helt öppet positivt inställda till homosexuella så tror jag detta är en bra grej av Jarvis.
Han säger att tiderna har förändrats och tabun måste brytas. Det är vardag numera att älska den man vill och ingenting som skulle komma som en chock om även fotbollsspelare på hög nivå kom ut. För Jarvis är säker på att det finns många som spelar fotboll som fortfarande tycker det är svårt och inte vågar och därför ställer han upp på detta för att avdramatisera.
Ett bra initiativ av Matt Jarvis tycker jag. För det finns fortfarande skuld och skam i vissa så kallade världar att våga stå för den man är fullt ut. Då menar jag inte att man behöver påtala vilken sexuell läggning man har i tid och otid, men tänk om vi kom till ett sådant samhälle där ingen, eller väldigt få, bryr sig om vem som jag håller i hand eller kramar i offentliga sammanhang. Det är just smygandet och känslan av att jag är fel som gör just sådana här aktioner viktiga. Hoppas att fler följer efter Matt Jarvis.
