Etikettarkiv: ekonomi

Utflykt till stan

Två grader till vilket ger 32, gör dagen till den varmaste i år. Värmeböljan 2018 bara fortsätter.

Elias och jag tog oss ner på stan eftersom vi skulle möta upp Anna för att fixa till bankkort och sådant till Elias. Han fyller snart 16 år och det är dags för honom att sköta sin egen ekonomi, givetvis med stöd från mig och Anna. Swish, Bank-ID och Swedbank appar är fixade och igång. Kortet kommer nästa vecka.

Att sitta på en buss eller vara inne i en butik ger svalka. När man sen går ut slår värmen emot en och det är precis som att befinna sig i Grekland eller något annat solland. Jag gillar det på något vis och har man bara mycket vätska med sig och tar det lugnt funkar det alldeles utmärkt att göra några timmar i Uppsala.

180716 fiskmås

Av olika skäl blev det inget besök på en badplats idag. Vi tog oss till Svandammen istället och gjorde en del fåglar glada. Fiskmåsarna, tätt följt av kajorna är de som tar för sig mest. De stackars änderna och duvorna får liksom slåss om det som blir över. Om man nu verkligen inte riktar in brödbiten direkt på en and eller duva.

180716 svandammen

Redan på 1540-talet anlades Svandammen. Den har haft andra namn tidigare såsom Kungsdammen och Slottsdammen.

180716 elasuppsala

Det närmade sig lunchtid och kistorna kurrade. Vi tog oss en promenad i hettan mot favorithaket, där det nästan var folktomt.

180716 uppsala fyrisån

Lågt vattenstånd i Fyrisån.

180716 jerryuppsala

Med mig numera är alltid min orangea bögslunga där de viktiga sakerna förvaras. Ja, jag vet att det är en vanlig apotekskasse och inte en klassisk slunga av bögigt snitt dvs en liten nätt handväska för män. Men den har fått det namnet av mig, för det känns som min egen lilla handväska som jag alltid har med mig.

Vi gick sedan in på Hemköp och handlade hem vätska, bröd, pålägg och sådant för att ha lite till kvällen. De hade råkat ut för ett strömavbrott, vilket gjorde att många frysvaror var kastade. Det fanns t ex bara en ostsort att välja på.

180716 elasresecentrum

Tack vare att gubben inte orkade springa lika fort som grabben, blev vi sittandes vi resecentrum 30 minuter extra. Vad gjorde det? Väder för en soldyrkare ser det som att vi fick trettio extra minuter tillsammans i värmen.

Har fått glädjande besked. Allt ordnar sig. Så glad inombords och önskar all lycka på den fortsätta vandringen här på jorden. Mitt dåliga samvete har blivit allt mindre de senaste fem månaderna då jag har kunnat göra en insats för att det ska gå åt rätt håll. Grattis!

Fyra saker

Idag blev det för mycket. Räkningar och vetskapen om att det blir tufft ännu en månad triggade igång det hela. Fyra stora saker (för mig) ska ske nästa vecka och det är minst två för många. Tycker mig ha varit så “snäll” emot mig sjlälv att tanken på att klara detta fanns där i slutet på förra veckan utan problem. Icke då, idag känns det så illa. Men jag backar lite på vissa saker i tanken och försöker ändra lite på andra så att det ändå blir någonting av det än att jag inte alls grejar detta genom att pressa på för hårt.

Tackar min stjärna för att vi storhandlade igår, jag och Clabbe. Han ställde upp för jag vet inte vilken gång i ordningen. Så “bas”-varorna finns där i alla fall och det lugnar något nu när jag också pratat med Tofflan i telefon om vissa saker som också fått ner mig lite till på jordens yta. Har en tendens att ta ut och älta saker i negativ riktning, men stoppades delvis nu i alla fall.

Försöker andas och tänka på vad det värsta som kan hända är. Det går ofta bra med en sak, men med fyra så blev det för mycket. Sen när jag såg att det blev SÅ dåligt på grund av “eftersläpningar” klarade jag inte av att hålla ihop mig själv. Många säger att pengar är oväsentligt, men nog fan är man lugnare om man har så det funkar månaden ut!

Fyra saker som egentligen inte är någon match, men för mig blir höga feta hinder. En hoppar jag över, en försöker jag få lite ändring på och de andra två genomför jag som planerat. För att ändå bryta mönster och försöka. För min egen skull och för att jag vet att efteråt växer jag lite till. För att jag vågade.

Sista sjukskrivningsdagen

En skugga av mitt forna jag?
En skugga av mitt forna jag?

Nästan 7 månader senare sitter jag här. Trots allt. Vad är lärdomarna?

  • Lyssna på sin kropp och hjärna i tid
  • Förstå att det inte går att forcera fram saker och ting.
  • Tålamod, tålamod och TÅLAMOD
  • Det finns ingen “quick-fix”
  • Våga be om hjälp (även om det satt hårt inne även den här gången)
  • Tacka Gud för att det finns mediciner när det är akutläge

På måndag börjar jag att jobba 100%. Jag vet att det inte kommer att gå. Det är kört att ens försöka.

Så igår hade jag ett långt och väldigt bra samtal med min chef. Hon är inlyssnande, pragmatisk och väldigt förstående när jag berättar om hur jag mår idag. Min respekt för henne har stigit under hela min sjukskrivning.

Ibland har jag lite svårt att ta till mig det hon säger till mig. Men jag vet att hon menar det och jag försöker verkligen när hon säger att hon tror på mig. Mötet lyfte mig och mitt förslag om att jag skulle ta ut en semesterdag i veckan tyckte hon var bra. En ledig dag i veckan ett tag framåt för att helt enkelt ha en chans att orka med detta.

Har problem med att orka såsom det är idag när jag “bara” jobbat 75%, men jag ska försöka. Skillnaden blir att de dagar jag jobbar blir ett par timmar längre. Två dagar och sen vila, två dagar och sen helg. Ska försöka och hoppas på att orken sakta men säkert blir bättre, även om det på sista tiden varit tuffare än för ett tag sedan. Har också min usla ekonomi och trycket från Försäkringskassan att komma tillbaka på 100% i tankarna ständigt.

Tänker också på mina närmaste arbetskamrater på jobbet och blir alldeles varm i hjärtat. Sådan generositet och välvilja gentemot mig gör att det går så mycket lättare för mig att jobba. Har också fått ägna mig åt en total renovering av vår internwebb de sista veckorna och det är så roligt. Jag hittar verkligen inspiration och kraft i det. Vågar mer och mer och får positiv respons. Det trodde jag aldrig i början på året att jag skulle vara där jag är idag.

Jobbet underlättar verkligen för mig för att kunna komma tillbaka. Den inre rösten vet vad som måste till, men den fysiska kroppen orkar helt enkelt inte idag. Har mål och förhoppningar. Måste tro på att viljan snart igen kan lyfta mig.

Det är inget liv att sova middagar, ibland två gånger och ändå känna sig trött. Tålamod och tänka positivt och försöka. Mycket är ändå positivt om jag tänker tillbaka ett halvår, men jag är också väldigt trött på att vara så trött om ni förstår vad jag menar?

Vill inte vara en gnällgubbe. Vill vara en glad gubbe, så trevlig helg till alla mina läsare. Det ska jag ha, med den årliga “gubbröran” i morgon att se fram emot…

Ljudkänsligt & gnäll

28 juni 2017 Pioner i full blom
Blandar den negativa texten med positiva härlig bilder på pionerna som nu blommar för fullt på baksidan.

Vissa ljud klarar jag inte av längre. På jobbet borrar de utav helsike nu under ombyggnationen och utanför körs det gräsklippare och maskiner med ibland otroligt höga ljud. När jag kommer hem håller en av grannarna på med att lägga om golvet. Höga ljud och slipningar fram till 20.15 och nu på morgonen går de djävulska maskinerna för högtryck igen. Fan vad folk donar och fixar i sina trädgårdar!!

Det är tur att jag då kan sätta på mig hörlurarna och lyssna på musik som fungerar för mig att spela. Mina favoriter!

Ljudkänsligheten har blivit mycket värre sista halvåret. Ibland går det bra med vissa ljud, men ibland står jag bara inte ut. Blir det för tjattrigt på jobbet vid fikabordet med flera olika samtal igång samtidigt så krockar det i mitt huvud. Då måste jag gå, det fungerar bara inte.

Nu håller någon utanför på att köra någon maskin som gör att jag inte står ut! Ljudet är ihållande och så hårt.

28 juni 2017 Prästkragar i full blom
Blandar den negativa texten med en positiv härlig bild på prästkragarna som också nu blommar för fullt på baksidan.

Idag har jag ledigt. Sjukskrivningen på 25% gör att jag kan ta en dag ledigt i veckan. Det kommer bara att vara så nästa vecka sen är det 100% som gäller. Bävar och fruktar återgång till 100%. Men vad är alternativet när ekonomin denna månad definitivt kollapsat?! Det ger än mer ångest och att låna pengar av någon gör ju att problemen bara skjuts upp. Det är fan att inte vara fullt arbetsför och kunna jobba 100%?!! I min lilla värld är detta jobbigt och jag vet att många därute har det mycket jävligare, jag vet men vad hjälper det mig när jag sitter där jag sitter idag med mina problem som rör ekonomin min?!

Trött på att vara i det här läget. Trött på att vara trött och inte kunna styra vissa saker som förr. Nu blev det en sådan här positiv bloggpost igen… vet att jag gnäller som fan, men jag måste få ur mig skiten här på min egna plats på nätet…

28 juni 2017 Pioner i full blom
Pioner i full blom, tyvärr endast en kort tid. Tycker de är så fina.

Måste avsluta med någonting positivt… tänker och tänker… solen skiner och det är en ganska blå himmel. 14 grader utanför. Pioner och prästkragar blommar för fullt i min vilda trädgård. Härligt!

Ska inte klaga

Den här veckan har jag varit på jobbet vid tre tillfällen och tre timmar åt gången. Känner mig som ett spöke som svävar omkring. Surrealistiskt värre och medvetandeförskjutningen över sakernas tillstånd fortskrider. Det är en mycket märklig tid för mig just nu. Mycket märklig tid.

Tänk er att åka berg- och dalbana. Ena stunden lugnt och fint, nästan lite tryggt och man gosar till det för att i nästa stund nästan ramla ur vagnen och skräcken lyser i både ögon och själ. Kämpar mig krampaktigt kvar för att inte ramla ur. Svetten lackar och ångesten dunkar i mig. Sen blandar ni dessa sinnesstämningar med allt möjligt däremellan. Den färden har jag satt mig i den här fasen av detta livet även om det allt oftare inom mig finns en stor ångest inom mig att ens försöka mig på så mycket i ett enda liv. Vad tänkte jag på?

Rådfrågar mina skyddsänglar men hör eller känner ingenting. Eller så är det precis så här det ska vara nu? Vila i det. Ännu en dag.

Ska inte klaga egentligen eftersom jag nu är på jobbet igen, åtminstone kroppsligt och de som pratar med mig är vänliga. Idag fick jag även lite tid att berätta om min sjukskrivning för ett par som frågade mig rent ut varför jag varit borta så länge från jobbet. Det kändes bra att få berätta för dem hur det låg till.

Min ekonomi är ansträngd men det går ändå på något konstigt vis, även om jag dragit på mig lite mer skulder nu än tidigare. Men detta blir också en press för mig att komma tillbaka och försöka jobba alltmer. Detta går ju inte i längden, att leva på det här viset som jag nu gör.

Limbo och ett snurrande hjul. Matmissbruk som jag inte kan stoppa i dagsläget. Det är precis som om jag måste trösta mig med detta för att inte åka dit på annat som är än värre för mig än en massa nya kilon. Igen höll jag på att säga. Förstör en del för att ens orka vara kvar på “banan”.

Sen ska vi inte bara tala om den här jävla tröttheten som slår till emellanåt. Det är en mycket märklig tid som sagt.

MEN…

…ska inte klaga. Ska inte klaga. Ska inte klaga. Ska inte klaga. Ska inte klaga. Ska inte klaga mer…jag lever ju för fan fortfarande! Kan fortfarande blogga och formulera mig hyfsat. Tycker jag själv i alla fall.

Avslutar med en bild på tjejen i mitt liv. Maja aka Majvor aka Majsan aka Sisen aka Sislass aka Majzuss

21 april 2017 Maja

Önskar er som orkat läsa hit en trevlig helg!

Flytt, tatuering & ljusare tider

Har snart haft semester i fyra veckor. Komma ner till vila och att bara var här och nu på riktigt är svårt. I år har det tagit längre tid än vanligt. Helt klart. Men sista veckan har jag bara tagit dagen som den kommit och i det finns en härlig känsla. När man kommer dit vill säga…

Tanken var att i år bocka av en av mina drömmar, som fanns på min bucketlist. Fick ett presentkort av Anna när jag fyllde år senast där tanken var att jag skulle åka vattenskidor i sommar. Så blev det nu inte eftersom den bokade firman helt plötsligt tog bort just vattenskidor på programmet. Resan till Malmö var redan bokad och klar, och det gick ju bra ändå. Men den drömmen är fortfarande en dröm…

Biet som ska sitta på min vänstra axel.

…däremot ser en annan av mina drömmar nu ut att bli av. Har alltid velat ha en tatuering. För ett par år sedan blev jag också klar över motivet. Ett litet bi som hänger på min kylskåpsdörr som jag tycker mycket om. Den lilla kompisen ska nu hamna på min vänstra axeln och följa med mig ända tills kistlocket slår igen.

Tillfället kom helt oförhappandes när jag igår såg Artelius Tattoos erbjudande på Instagram. Hon kommer till Uppsala den 24 september och ska var med på en tatueringsmässa och hade lediga tider kvar. Jag slängde iväg en förfrågan och nu är jag bokad! Spännande värre…

Biet är symboliskt för mig och sen gillar jag just detta lilla bi. Kan känna samhörighet på flera plan med ett bi faktiskt.

På Annas balkong
Fika tidigare i juli med Anna och Elias på deras balkong.

På måndag flyttar Anna från Storvreta. Tänker lite djupare på det och det är slutet på en epok i familjens liv. Vi flyttade ut hit 1994 och Anna var drivande i det beslutet.

Nu, efter nästan 22 år flyttar hon tillbaka till Uppsala. Elias får börja åka buss, men hon kommer närmare Tofflan och hyran blir lägre för henne. Elias kommer fortfarande att bo hos mig på halvtid så helt ensam blir jag inte. Men visst känns det lite märkligt, men det är ju så att ingenting är bestående. Det visar ju även hennes val att byta jobb efter många år på samma ställe.

Storvreta har varit och är toppen för barnfamiljer. Så med facit i hand är jag glad att Anna övertalade mig att flytta. Det blev så bra för våra barn. Min plan är att bo kvar tills Elias har gått ut grundskolan. Han har idag nära till plugget och så länge räntor och sådant ligger på den extremt låga nivån som de gör nu, fungerar det bra för mig också rent ekonomiskt, även om ett par rum numera står tomma, att bo kvar.

Det är självklart för mig att hjälpa henne på alla sätt jag kan. Så det blir en del bära och sådant på måndag. Det är också min sista semestervecka. Fan, vad tiden går fort…

Maja är ute mer och mer

Varje förmiddag öppnar jag altandörren och låter Maja få vara ute så länge hon vill. Det är lite påfrestande, men jag vet att jag måste släppa kontrollen. Hon är ute allt längre och just när jag skriver detta så hör jag inte pinglan längre. Hon har hittills alltid kommit tillbaka och givetvis så gör hon det även den här gången.

Idag hade jag tänkt att ta en långpromenad till Fullerö Handel. Har inte varit där på flera år och någonting måste jag ju göra för mig själv. Ibland är ensamhet och nötning det som är nyttigast för mig. Att liksom tvingas landa. Gilla att umgås med mig själv helt enkelt och inte fly som alltid tidigare.

Ni som följt mig vet att jag har väldigt svårt för att ta stöd och hjälp från andra. Det ska då ha gått väldigt djupt i negativ riktning mitt mående och där är vi inte idag. Det har snarare blivit ljusare och bättre och det mesta har jag klarat på egen hand. Det ni! (;-)

Men att sträcka sig så långt att säga att jag ser framemot hösten och det som väntar, hmm nja det vet jag inte. Fast nu har jag ju tatueringen och min lilla bikompis att längta till… (;-)