Etikettarkiv: ego

Rädslan är första känslan – fortfarande…

Gamla Stan rörde om. Är jävligt orolig inför tisdagen även om jag vet att det gör mig väl på sikt. Men att gammalt skit bubblar upp och helt plötsliga stunder av sorg bara tar över, det är jävligt jobbigt. Har sådan plågsam ångest som förlamar mig i perioder sedan jag var i Stockholm.

Varför skriver jag om mitt mående här istället för att prata med någon? Är det en del av mitt mönster sen gammalt? Att ha en blogg och blotta sig är så mycket enklare än att möta två ögon. För ändå någonstans vill jag berätta om mig själv och mitt liv. Mitt Ego är stort. För stort för mitt eget bästa.

Fundera kring riktning och syfte med samtalsterapin. Fundera kring vad du önskar uppnå och vad du vill utforska.

Får man inte ”komma undan” även den här gången? Får jag inte ta till de ”ofarliga” lagren som jag har kontroll på? Får jag ta ”genvägar” igen?? Snälla, kan jag inte få ”komma undan”…..??

Amaryllis polkavarianten – bara för att bryta av det tunga tugget.

Ungefär så går mitt snack med mig själv. En del och den ”friska” delen i mig säger absolut inte, det är dags nu. Smärtan och sorgen som du gömt i alla år MÅSTE upp nu oavsett hur du kommer att må efteråt. Detta självbedrägeri måste få ett slut!!

En annan del av mig, som krymper alltmer, vill springa bort från det som gör ont, gömma sig och äta ytterligare ett paket av den vita chokladglassen. 

Springer jag och gömmer mig är det kört. Den vet jag eftersom marginalerna med stigande ålder minskar för varje dag. För det räcker inte såsom det är nu. Nöjer mig inte med att slå igen kistlocket och må som jag gör idag. Måste kämpa vidare, måste framåt än mer med tankarna och det som gömmer sig i den svarta källaren. Måste köra allt i botten, men den här gången på den ljusa vägen. Blotta mig, visa vem jag är! Komma uoo i ljuset istället för att jag går ner och sätter mig igen bland det jag så jävla väl känner igen, men som i det långa loppet gör det så illa för mig. Vad är det här för liv att leva som jag lever idag? Så jävla självdestruktivt och det vet jag ju för sjuttsingen och ändå är fortfarande rädslan för stor för ljuset och att stå där stolt med allt vad jag faktiskt har inom mig.

VARFÖR är det alltid lättare att stå kvar i mörkret än att gå ut i ljuset? Varför, VARFÖR??

Men jag klappar lite på mig. För jag åkte i alla fall till Gamla Stan och ska dit igen. För jag har inget annat val idag. Ska verkligen försöka fundera på vad jag vill med allt detta utan att låta rädslan vara första känslan som så många gånger förr. Flyktvägen är nu stängd!

Lyckan…

…är att någon annan ska fixa det!

  • Lyckan är att komma till serverat bord och plocka ut godsakerna.
  • Lyckan är att någon annan går före och leder en rätt.
  • Lyckan är stödja sig på andra för att slippa stödja sig på sig själv.
  • Lyckan är att andra gör arbetet!!

silhouette photography of group of people jumping during golden time

Photo by Belle Co on Pexels.com

Lyckan som ord retar mig. Lyckan är ett ord som bedrar, står för det där onåbara och så länge den söks någon annanstans än inom sig själv når man den aldrig. Det är ingen sann lycka.

Missbruk, manier och ett stort ego är nästan jämt ett tecken på avsaknad av inre lycka. Ett stort ego betyder inte att man tycker om sig själv. Ett stort ego är precis tvärtom, man måste bevisa att man duger, genom överdrivna och falska påståenden och ageranden.

Det tomma och olyckliga inom en får absolut inte komma ut. Att prata på djupet om den man är och varför man är som man är, det flyr många ifrån. Mer eller mindre genom olika sätt och ofta genom ett förstorat ego som måste bevisa en massa för andra.

För mig handlar det om att byta sätt. Från alkohol och motion till ett ätande idag som jag inte har kontroll över. Intellektet vet om allt detta, men kraften har inte funnits där att ta itu med detta. Jag vet, tänker man på det viset är man långt ifrån att acceptera sig själv. Att se det som ett måste visar på att jag efter alla år fortfarande inte kan vara trygg i mig själv och göra det som min kropp eller själ mår bra av. Det är precis som om jag måste ha någonting som gör mig illa.

Jag söker inte lyckan på det sättet som många gör. Eller tror sig göra genom att visa upp meritlistor på hur duktig man är, hem med överflöd av saker eller för den delen en munsvada som egentligen inte säger mig någonting. Ändå misslyckas jag att hitta lyckan.

Var möter jag lyckan? Bara inom mig själv, inte hos någon annan! Jag vet ju det, men ändå går det inget bra för mig.

Just för att jag med skallen tror mig veta en massa, betyder det inte att jag lever på det sättet. Långt ifrån. Det är som om jag är känslomässigt ”skadad” inom mig själv, och inte riktigt kan få ro, vad jag än gör. Har varit sugen på rosenmetoden, meditation av olika varianter och till och med hypnos, men kommer hela tiden till samma slutsats:

Lyckan ligger inte utanför mig själv. Lyckan hittar jag bara själv, visserligen ibland med inputs och stöd. Men det stora och slutgiltiga arbetet kan jag bara göra själv. Lyckan är bedräglig såsom vi ser den idag. Hur många människor kan i hjärtat säga att de är lyckliga? Att de lever de liv de vill?

love people romance engagement

Photo by Katie Salerno on Pexels.com

Var på vippen att göra en sak igår som jag verkligen vill med hjärtat, men fortfarande hindrar någonting mig för att vara sann och våga utmana livet. För vissa är det självklarheter att följa sitt hjärta och leva ut sitt liv till fullo. Lyckan att vara sig själv utan att sätta på maneér och sätt som bara fördröjer den i djupet inre friden, gör att jag ibland inte ens vågar försöka.

Använder ordet lyckan för att det just är så bedrägligt. Lyckan kan betyda allt från att få ett leende på morgonen eller slippa en ångestattack som tidigare kom som ett brev på posten. Att klara situationer, som tidigare var otänkbara kan vara lycka. Lycka kan också vara att älska sig själv så mycket att alla form av stimulantia inte behövs mer. Det är en stor lycka för många.

Hittar man lyckan, vad händer då? Är det slut då? Dör man? Kan man (jag) vara rädd för att hitta lyckan just av den anledningen?

Det stora Egot

Nu ska jag berätta en historia om det stora Egot. Läsaren får själv avgöra om historien är påhittad eller om det finns en uns av sanning i orden. Baserad på en sann historia som en del brukar svänga sig med eller är allt bara uppdiktat och överdramatiserat av en desperat bloggägare?

Vad svårt det är att “kliva av”. Att dessutom förstå och inte ljuga för sig själv. Hårfint och ibland märks det inte ens att det stora Egot tar över. Idag var en sådan dag.

Det stora Egot
Delar av det stora Egot i förtäckt version.

Jordaxeln snurrar inte enbart runt det stora Egot. När det stora Egot tar över existerar ingenting annat. Påhopp skapar smärta och plågade känslor. Det är alltid synd om det stora Egot och att ingen bryr sig.

Att gå utanför det stora Egot och se det ömkliga, det sätter igång många processer och känslor åt alla håll. Förvirringen blir nästan total i hopblandningen av det stora Egot och det där andra som är så gott och fint och då är det oerhört viktigt att sitta still och låta allt snurra färdigt. Sen efter det försöka känna efter vad som faktiskt hände. Men nu känns det som om det har snurrat lite för länge. Det stora Egot vill inte kliva av.

Det stora Egot sitter djupt därinne och agerar ibland i lönndom. Irritation, ilska och till och med hat drar det stora Egot med sig när möten och händelser inte går dess väg. Pratar som om det handlar om någonting okänt och främmande, men sällskapet med det stora Egot har gjorts sedan många år, ibland för att överleva.

Livsskolan innehåller många avvägar och krokar. Tro sig vara befriad från de råd som ges till andra är verkligen att bita sig själv i svansen. Ibland så det blöder ymnigt. Smärtan må vara inbillad och ett sätt att lura sig själv.

Det stora Egot slåss fortfarande och att tro att det stora Egot var besegrat eller åtminstone under kontroll, det var ett stort misstag. Det har, om inte annat, den här dagen visat.

Det stora Egot älskar att skriva om sig själv och hela tiden vara fokuserad på sina känslor, bekymmer och att jordaxeln snurrar runt det stora Egot är precis som det ska vara.

Allt prat om livsskolor får kräkreflexerna att dra igång. Det stora Egot hatar all form av progressiv utveckling. Allt ska vara som det alltid har varit. Negativt, svart och misstänksamhet mot allt och alla. Fick det stora Egot bestämma så skulle gamla vanor omedelbart återinföras och livet bli som förr.

Vissa dagar känns det som om det stora Egot har övertaget och är på väg att komma tillbaka. Leendet är en mask, orden en lek och sinnet kolsvart.

Men detta var ju bara en påhittad historia, eller?

Vägen till målet är livet

Med anledning av min förra post som handlade om alkoholen och mitt förändrade förhållningssätt till det giftet, så känner jag att jag vill spinna vidare lite på detta med måendet och vart jag är på väg i mitt liv.

2016-02-22

Många kan ju lätt få för sig att allt är frid och fröjd idag. I alla fall kan man tro att det är den bild jag vill förmedla. Så är det givetvis inte. Alkoholen förstärkte och skapade annan slags ångest, så var det ju. Ja, allt kring detta har jag redan skrivit om. Men att jag helt skulle vara befriad från oro och negativa känslor idag är fel, jag är ingen robot. Jag vill inspirera och visa på att det går att vända och må bättre utan detta gift.

Därför så tjatar jag vidare på min blogg.

Måendet idag är bättre än för ett år sedan. Jag vågar mer och säger ja till mer saker idag. Tänker inte lika mycket och försöker ha kontroll på det som händer och sker. Den positiva utvecklingen hade aldrig kommit med alkoholen. Nog ska man väl kunna skriva sådant här i denna ordrika post, om det positiva på samma sätt som det negativa? Hur många har inte av mina poster genom åren varit negativa och dystra?

Märker nu själv med mitt förändrade sinnelag hur många som fastnar i negativa spiraler och bara förmedlar jämmer och elände hela tiden. Sådant såg jag inte ens tidigare. Jag var ju själv en sådan som ofta utgick negativt gällande saker som hände runtomkring mig och att bli medveten om detta, är ett stort steg i rätt riktning. Då vill man inte heller befinna sig i dessa marker, där hindren hela tiden kommer före möjligheterna. Det liksom drar ner en till synsätt som bara gör att energin försvinner och kraften sinar.

Förutom barnen så betyder min träning väldigt mycket för mig idag. Om det har jag också skrivit, när jag nådde ett av mina stora mål. Träningen ger mig kraft. I början så drevs jag av att vilja förändra både kropp och vikt. Faktiskt av ett inre tvång att förändra mitt liv. I det fick jag mycket stöd och hjälp från Andra sidan. Jag riktigt kände deras kraft och styrka de dagar då orken hos mig själv var låg och jag försökte skjuta upp ett träningspass. Fick sådana fina tankar och energier att det alternativet aldrig blev och blir aktuellt. För de hjälper mig så att fokusera på mitt stora mål.

Varje pass är viktigt för mig att genomföra, i ur och skur. Träningen går före allt idag skulle man kunna säga. Med alkoholen hade jag aldrig börjat att träna överhuvudtaget. Ytterligare en positiv aspekt av att ge sjuttsingen i giftet.

I sin tur så har träningen fört med sig så mycket andra positiva saker. En kropp som mår bättre och som sakta men säkert omformas med allt färre kilon och mindre värk samt mer ork. Ett psyke som mår bra när ett redigt pass är genomfört icke att förglömma.

Det är inte nog med detta, utvecklingen på mitt jobb går åt rätt håll. Jag känner mig mer delaktig och människor tar mig på allvar. Det är till och med så att jag ibland känner en lusta att gå till arbetet och så var det inte alls för ett par år sedan. Detta trots att ett par av mina närmaste arbetskamrater idag inte är kvar på jobbet.

Är säker på att detta också handlar om att jag har öppnat upp och har förmågan att tänka annorlunda mot tidigare. Se möjligheterna istället för hindren och inte vara så negativ hela tiden. Ge saker och ting en chans, vilket gör att det positiva oftast kommer fram. Jobbet är min trygghet och grund att stå på. Både vad det gäller rutiner och det ekonomiska. Är väldigt tacksam gentemot min arbetsgivare och att de hela tiden trott på mig och min förmåga att utvecklas.

Ögonen är själens spegel

Relationer är svårt för mig, oavsett alkohol eller inte, och där ber jag en del om ett ljus och en öppning. Men acceptans och låta saker och ting bero är tufft för mig, men det är enda vägen framåt. Dock är jag mer nyfiken idag och vågar stå upp för mig själv på ett helt annat sätt än tidigare. Förr så var det enbart genom alkoholen som jag vågade och då gick det ibland väldigt fel. Jobbiga erfarenheter som jag idag inte utsätter mig för, men samtidigt hur konstigt det än kan låta, har de lärt mig en del om människor och hur de fungerar. Om hur jag fungerar och inte vill fungera dessutom med giftet i mig.

Känslorna är annorlunda idag. Längtan är starkare efter någon att älska på ett sätt, men jag vet nu att jag kan också fortsätta livet genom att vara ensam. Sakta men säkert så vågar jag bejaka det som finns inom mig av längtan, även om det är en bit kvar att våga stå helt upp för mig själv. Relationer och känslor har jag skrivit mycket om och det är väl det område som jag kommer att få jobba med hela livet. Men vem får inte det förresten?

Min känslighet ökar. Jag känner mer utan alkohol. Ibland så skrämmer det mig men jag försöker att välkomna det. En morgon så ville en kvinna ha kontakt med mig, men då blev jag så paff att jag nog skrämde bort henne. Hon har inte försökt sedan dess. Den andliga sidan har kommit tillbaka inom mig, sakta men säkert. Där tror jag att det kommer att hända en del framöver. Tillit, förtroende och inte tänka för mycket är mina tankar kring detta.

Den svåra balansgången är att urskilja mitt eget ego med de ord de ger mig och allt det andra som kommer till mig. Det kan låta konstigt för en del, men jag har fått så mycket bekräftelser på en annan värld eller hur jag ska uttrycka det, att jag liksom inte bara kan ignorera det längre.

Mitt ego har varit och är mitt största hinder till personlig utveckling. Ett ego som agerar enbart utifrån jordiska och materiella behov gör bara skada. Ett ego som bara vill ha och inte kan ge gör ingen lycklig. När jag speglar mig i andra som beter sig på exakt det sätt som jag vill ifrån, då har jag ibland svårt att inte reagera. Tyvärr just på det sätt som de själva visar upp. Men det är en träning hela tiden och att bryta negativa livsmönster är en stor del av detta. En kombination i samklang med de andliga är målet och det är väldigt svårt i dagens hetsiga brus och där det ibland känns som om allt bara ska gå fortare och fortare. Men ibland måste vi människor bromsa in och stanna upp. Att då hitta den där inre rösten, som finns där men som man inte vill lyssna på av olika anledningar, det är stort. Att våga lyssna på den, det är det bästa jag har gjort.

Vägen till målet är livet. Det uppnådda målet kan ge en paus, men sen kommer nya mål. Det är ju så vi håller på för att känna. Människan vill känna och vara med om saker. På djupet och på allvar. Humor, det lätta och skojerier. Utan alkohol och droger som förvirrar och förstör. Allt vi är med om betyder någonting, även om vi i stunden inte kan se det, men det är en helt annan bloggpost.

Min tro är ingenting som jag har hittat på, som finns bara för att det passar mig. Den har alltid funnits där, men av egoistiska anledningar så har jag inte kunnat eller haft redskapen att ens se motiven med att födas till denna jord. Jag ska lära mig ett och annat. För det sker bara inte utan en mening. Inte för någon av oss.

Paranötter, julmust light & kattvinge

En liten eftermiddagslur gjorde den här gubben gott. För lite vresig och snedvriden har jag allt känt mig idag. Har mina aningar, men egentligen så handlar det inte om något väsentligt, det är mitt lilla stora Ego som försöker ånyo… (;-)

2015-01-24

Har slutat att tjata så promenaden till den lokala butiken gjordes mol allena. Som ni ser så har vintern byn i ett stadigt grepp. Idag blåste det dessutom en del, vilket gjorde att det var riktigt kallt ute. Apoteket var stängt, så nu är det fara och färde för blodtryckshöjningar… (;-)

Kvällsvard, lite nyttigt gotta med bland annat den stora favoriten inhandlades:

2015-01-24
Tror ni jag kunde spara påsen till i afton?

Paranötter 100 gram. Endast 3 g/per 100 innehåller kolhydrater, så det är bara att svepa. Tyvärr så verkar en av de anställda på Coop i Storvreta bli alltmer grinig och nonchalant, ja nästan otrevlig. Anna var dit häromdagen och då visste karln knappt vad paranötter var för någonting och inte fanns det i min butik. Men som ni ser, så fanns det visst och det var fler påsar till som låg i hyllan. Får man ha så dålig koll som anställd? Där kan man ju verkligen snacka om nöt! Dock ingen välsmakande…

Mot mig var han otrevlig för ett par veckor sedan när jag frågade om det fanns någon julmust light kvar. Svaret var hånande och det kändes som om, hur kan du ens fråga någonting så dumt. Hur kan du ens tro att vi har julmust light kvar så här långt efter jul? ICA hade i alla fall kvar… nej han har förvandlats till en riktigt otrevlig typ, för så uppfattade jag inte alls honom tidigare.

Nej, nu tenderar jag att bli otrevlig och smida konspirationsplaner. Även mot anställda på Coop i Storvreta (;-) Jag älskar ju ALLA människor.. *visslar* det finns ju alltid en anledning till hur folk beter sig. Att ta ett eget ansvar, det finns ju inte på kartan!! *visslar ännu mer*

Det är lika bra att få ur sig all skit när jag ändå är i stöten. Denna förbannade altandörr, som jag öppnar hundra gånger om dagen! I natt så jamade Felix och jag gick upp, öppnade men inte ville han gå ut! Gick och la mig igen, och så var det dags igen en kort stund senare. Då surnade jag till rejält på honom, men han ville inte gå ut. Vete fåglarna vad det var för fel på honom?!

När det hände en tredje gång, då gick jag inte och lade mig igen förrän han var ute! Då var jag så irriterad och hade sen dessutom svårt att somna om. Så nog behövde jag en middagslur idag!

Maxi var nog också arg på honom av någon anledning för sen idag när jag satt i soffan så kom Felix lite för nära och då vevade han till honom rejält. En redig kattvinge som gjorde att Felix pep undan. Han har svårt för närhet Maxi och då speciellt av sin bror.

Det är ovanligt att de fajtas. Ibland så kan Felix jaga Maxi, men det är inte ofta. Felix har lite lekfullhet kvar i sig medan Maxi förgubbats helt och inte vill göra någonting roligt. Enligt Felix dårå…

En första riktig speldator är beställd till grabben. Det är ju hans stora intresse och likasom att köpa hockeyutrustning eller jag vet inte vad, så köper jag detta till min son. Detta är nu inte alls någon värsting, utan mer en första speldator. Förhoppningsvis så håller den ett tag, den han har nu fungerar inget bra och han kan inte spela ett av sina favoritspel längre.

Harriets dag på slottet och en redig köttbit! Det roliga kvar av den här slöa dagen…

En mörk period

2014-07-01

Nu vet jag inte riktigt vad det är som driver på. Avsaknad av alternativ kanske? Ni ser ju bilden ovan. Mitt i sommaren och ingen förbättring är på väg. De pratas om att det ska bli lite sol och varmare de närmaste dagarna. Det tror jag på först när jag ser det.

2014-07-01

Det handlar om att ta till de verktyg jag nu har fått genom detta och även andra liv. För det är en mörk tid nu. Det känns rakt igenom och jag vet också på ett plan varför. Det är en skillnad mot tidigare och det är att jag inte väjer undan längre med sådant som bara fördröjde det hela.

2014-07-01

Tvingade mig ut idag. Eller kanske var det känslan av att jag inte har några andra alternativ än att försöka. Gick runt hela Slingan även om ryggen bråkade en del med mig.

Ni som läst mig ett tag vet ju att jag är övertygad om att vi levt länge och många av oss har varit med i flera liv. Det är en känsla jag har haft länge och den har bara förstärkts ju äldre jag blir i detta livet. Med utgångspunkt från just detta faktum så känner jag att det är en mörk tid för mig just nu. Mörk i den bemärkelsen att just teorin inte fungerar längre utan känslorna måste ut även i praktiken.

Det finns saker som måste upplevas på riktigt eller hur jag ska uttrycka det. Det går liksom inte att gena ifrån dessa saker hur länge som helst. Det är val som jag själv gjort långt tidigare, men som jag av olika anledningar inte klarat av att uppleva praktiskt. I teorin så vet jag så mycket mer, men det är inte så man lever liv här på jorden. Inte så länge i alla fall och inte om man vill utvecklas andligt. Så är det för mig i alla fall och just nu.

En mörk period och en jobbig tid är aldrig för evigt. Det kommer förändring och det är inte stillastående. Ingenting står stilla, allt är i rörelse hela tiden. Mitt jordiska ego måste inse ett och annat och på ett annat plan så vet jag om det. Men som sagt, praktik ger alltid de känslor som man behöver, inte teori.

Intalar mig alltför ofta saker som sedan inte riktigt är klart och redo. Jag vill så mycket, men jag kan inte påverka saker och ting mer, än att göra det bästa av den situation som jag befinner mig i NU. För mig är det en tuff livsskola. Ibland nästan outhärdlig och många gånger gråter mitt jordiska ego över de val jag gjort innan jag gick ner på jorden. Gråt av uppgivenhet och desperation, men så fort jag tänker på vart det kommer ifrån så blir jag tröstad och försöker lite till.

En mörk period vill jag säga, men i det långa loppet någonting som jag måste igenom på ett sätt som jag tidigare inte velat eller klarat av fullt ut. I detta finns ingen tid eller stoppdatum. Tid styr inte sådana här saker. Tid är egentligen helt oväsentligt. Men det är en helt annan fråga det.

Som ett sandpapper som jobbar och jobbar…