Etikettarkiv: eftermiddagslur

Vi hittade ut!

180804 hittaut 01

Över 9 km och 13 000 steg i det varierande vädret blev det när vi hittade ut!

180804 hittaut 03

Åtta stycken så kallade checkpoints skulle hittas. De var utplacerade runtom i Storvreta. Måste säga att upplägget var roligt och hittaut.se Uppsala är någonting jag själv skulle kunna tänka mig att anmäla mig till.

180804 hittaut 02

Nu gjorde vi detta åt L och hjälpte honom att hitta bokstäverna. Vädret var växlande och till en början gick allt väldigt bra i ett halvklart väder.

180804 hittaut 04

Gubben var i stöten och pinnade på trots skavsår på båda hälarna, men vad gör man inte för att ”hänga med”. Det är bara att bita ihop och traska vidare.

180804 hittaut 05

En av checkpointens låg en bra bit in i Storskogen. Vi gick bland en massa irriterande flugor och mygg som högg så fort de såg hud.

180804 hittaut 06

En del hängde på stolpar och en del stod på meterstora aluminiumpinnar, här vid en grillplats i skogen.

180804 hittaut 07

Vi kämpade på och både Elias och Frida var snabba och rappa i steget. Jag gjorde allt för att inte sacka efter.

När vi var på väg ut från skogen öppnade sig himlens portar. Vi blev helt genombläta av den korta men intensiva störtskuren.

180804 hittaut 08

Här tar vi igen oss blöta och danna. Jag kunde ta av mig min tröja och vrida ur vatten. Våra mobiltelefoner klarade sig som tur var.

Vi hittade alla åtta checkpoints tillslut och de två sista letade Elias själv upp, medan jag och Frida gick in på Coop för att handla mat till kvällen.

Det var roligt det här och att göra det med två av mina barn. Skulle gärna leta efter mer bokstäver tillsammans med ungarna. (;-)

Nu har jag precis vaknat från en eftermiddagslur. Det gick bara inte efter detta att hoppa över detta, men nu är jag pigg och nyter igen!

Annonser

Tröst hos mor

180721 graven

I lätt duggregn satte jag mig på bussen mot stan. Måste till mamma. Hon har varit ifrån mig sedan 3 januari 1981. Saknar henne så oerhört mycket just nu. Ann-Britt Pettersson föddes den 23 oktober 1947 och var min mamma tills jag fyllde 15 år. Tröst hos mor så gott det nu gick.

I samma grav ligger min morfar Isidor Pettersson som lämnade jorden den 11 december 1979. En begravning och jordfästning som min mor var med och arrangerade. Minns så väl mörkret och alla svarta kläder. Honom hade jag ingen relation till eftersom han valde flaskan före människor.

180721 mormor grav

Min mormor Britta Pettersson fick inte ens en egen gravsten, så jag har lite svårt att hitta till den graven. Vet inte ens om detta är hennes sista viloplats? Hon dog i alla fall den 17 maj 1999 vid en ålder av 79 år. Den begravningen minns jag som ljus och fin. På något sätt kändes det som om hon var med.

Henne tyckte jag om även om vi inte träffades ofta. En mild och mjuk människa som tyvärr var ganska styrd av de karlar hon levde tillsammans med. Den ena värre än den andra där också flaskan var det allra viktigaste. Men henne hade jag i alla fall en relation till som var hyfsad så här när jag ser tillbaka. Svårt att förstå att nästa år har hon varit borta i 20 år.

180721 okänd grav

På många ställen finns ingenting kvar. Namn och allt är borta, bara en stor sliten sten står kvar. De är förpassade in i evigheten utan att någon bryr sig om dem mer här på jorden.

För mig en befriande tanke eftersom jag inte vill ha någon gravplats utan min aska måste de strö för vinden någonstans. Någon begravning vill jag inte heller ha. Människor ska inte samlas för min skull genom tvång och för att de måste. Vill inte ha en sådan sista föreställning. Vill försvinna utan falska åthävor från denna värld.

180721 helga tref

Sakta mak genom Uppsala där jag passerade Helga Trefaldighets kyrka. Hörde tyskar som skrattade och tog bilder.

180721 domkyrkan

Uppsala domkyrka går inte att undvika. Har så många bilder på den med tornen.

180721 fonster

Nedre Valvgatan med dess rediga och robusta fönster.

180721 blommor

Vissa blomsterarrangemang är fina i Uppsala. Åt lunch på Burger King och sen blev det bussen hem igen. Klibbigt och ganska kvavt. Lite åska i luften.

Så här ser mina dagar ut numera. Självvalt till viss del, men visst känns det ledsamt emellanåt. Det inre gör ont och jag kan inte bara sitta hemma och fastna i mitt mörker. Måste ut innan kraften tar slut i mig. Det blev 6,6 km och 9 052 steg allt som allt och det får jag vara nöjd med, även om jag vet att det mesta försvinner i kostens virrvarr just nu.

Har också hunnit med att sova en redig eftermiddagslur. Antecknar ni? Resten av dagen är förvaring för att få gå och sova igen. Känns som om jag är på ”hemmet” redan när jag ser vad jag skriver. Håller liksom bara några timmar per dag numera.

Jag är där jag är idag för de val jag har gjort i livet. Det är den hårda men sanna verkligheten. Så är det. Försöker hitta det positiva över att jag fortfarande andas och inte har tappat förståndet. Att jag så att säga fortfarande ”hänger med” hur dumt det än kan låta. För det är absolut ingen självklarhet efter de sista årens händelser.