Etikettarkiv: dröm

Regnet kom (med en massa dunder)

Det kom en härlig skur med en del blixtar och åska vid 8-tiden i morse. Men det var ändå alldeles för lite. Jag filmade flera små snuttar och försökte sen få ihop det till en kortare video men det var svårt. Jag är inte så bra på att klippa och få det bra. Tänkte på Jordan och hur otroligt skicklig han var på detta, när han på ett kick sammanställde mina små Englandsfilmer på ett suveränt sätt.

Det var ju faktiskt det första riktiga regnet denna rekordtorra sommar:

För mig hade det fått fortsätta längre. Det kom en del, men ändå alldeles för lite för den knastertorra marken.

Hade behövt en syster i huset varje dag. En som kommer med kraft och energi när jag själv ingen har. Idag är jag så trött och har ingen som helst ork till någonting. Vet att värmen och det kvava gör sitt till, tillika den här hjärntröttheten som är så svår att acceptera. Något bättre blev det efter regnet men luftfuktigheten är hög och ligger på 84% och temperaturen 24 grader. Det är som om luften är ”tjockare”.

Nattens dröm var obehaglig och det kändes tröstlöst när jag vaknade. Vill liksom krypa ur mitt skal och bara sticka ifrån allt jag känner. Förhandla i andra sfärer eller hur jag ska uttrycka det tar på psyket. Stolparna går inte att rubba.

Kanske känns det bättre på onsdag kväll då jag vet att allt har gått bra den dagen. Men jag förstorar upp saker så till den milda grad, att jag liksom inte vet vart jag ska ta vägen. Sen går det oftast hur bra som helst. Att köra en mellanstor lastbil och backa lite, det är väl ingen konst?

Uppdaterat
Vid 13-30 så drog det igång igen med massor av regn och en massa dunder. Blixtar och åska så sladdar och doningar drogs ut och det hörs fortfarande långt borta och nu är klockan snart 16! Det har regnat massor under dressa timmar dessutom. Prisad vare Gud!

Annonser

Drömmar eller verklighet?

Drömmar eller verklighet? Vad är vad och i begreppet verklighet, vad lägger man där? För den som drömmer kan det vara så oerhört verkligt, att det är svårt att hantera när man vaknar. Drömmar eller verklighet? Vad är vad i det stora hela?

Vet inte till vem eller vilka jag ska adressera följande? Har ingen jag vill ”besvära” med mina saker. När jag växte upp var det en ”svaghet” att visa känslor och vara ledsen. Det var en ”svaghet” och riktigt varifrån detta kommer vet jag inte. Men jag var ”svag” om jag grät och visade sådant. Jag pratade aldrig med någon om det jag hade inom mig. Aldrig.

När jag satt i Gamla Uppsala kyrka igår bad jag om vägledning och hjälp. Vet efter många år av öppenhet mot andligheten att den hjälpen ibland inte alls blir det man tror. De ger en det som är bäst för en, det som för en vidare utifrån där man är idag, även om man ser det som ett straff när man får den så kallade hjälpen. För det blir bättre i förlängningen, om ni förstår vad jag menar? De på ”Andra sidan” vet alltid vad de gör. Men jag ska vara ärlig, för allt oftare förstår jag ingenting av det som kommer emot mig. Tycker mig ha fastnat och ser ingen ljusning i det här livet för egen del. Det handlar om dessa jävla rädslor och proppar som bara kan förändras med radikala metoder som den här jävla drömmen jag hade i natt.

Har nu som en klump i magen och gråten ligger nära hela tiden. För i natt var det som om jag slungades tillbaka till när jag var 7-8 år. Kände mig så oerhört utsatt och jag kunde ingenting göra. Jag till och med hörde pappa hur han hotade och skrek. Mamma hade inte en chans och jag kunde inte göra ett skit.

Fy fan vad verkligt det kändes när jag ändå försökte hindra det hemska som pappa gjorde. Tog knivar och tillhyggen och gömde dem. Men pappa hittade andra saker att hota mamma med. Han rispade, slog med knytnävarna och skrek. Hon var ett luder, hora och jag vet inte allt. Jag kunde inte göra någonting.

Jag ser henne sitta i soffan med pappa över sig. Han slår och hon blöder. Jag skriker och försöker distrahera. Slår på pappas ben, men han sparkar bara bort mig. Fy fan vad verkligt allting var och när jag tillslut vaknar och någonstans begriper att det inte händer nu kan jag inte sluta gråta.

Tiden verkar inte spela någon roll i detta. Det var som om jag var där igen och skillnaden mot förr var alla detaljer jag såg. Matrester, glas, tallrikar och sen dessa tavlor på väggarna. Det fula och skitiga. Förnimmer dofterna av gamla matrester, alkohol och cigarettrök nu när jag skriver.

Efter ett tag var mamma och syrran helt plötsligt borta och jag var själv kvar i lägenheten med pappa. Så rädd och vilsen. Denna elaka jävel skickade ut mig för att han skulle sova ruset av sig. Ungjävel, vad fan gör du här! Allt var som vanligt i hans värld och vad morsan fanns fick jag aldrig reda på.

Det värsta var utsattheten och att jag liksom inte kunde göra någonting. Då hade jag inga verktyg alls. Lagrade allt inom mig. När jag igår bad om hjälp så kanske det var just detta, att få återuppleva misshandeln och det jag inte klarat av att prata med någon terapeut om, åtminstone inte i det smärtsamma djup som jag nu känner. Att i förlängningen förstå att jag inte är fast i detta längre. Jag är fri och jag formar själv min fortsättning utan pappa!

Min blogg är min räddning. Min egen terapeut med er som läsare och varför jag väljer att berätta för er vet jag inte riktigt. Kanske för att visa att det inte är en ”svaghet” att berätta och dessutom gråta. Det är fanimej inte en ”svaghet” att vara ärlig och berätta precis som det var! Det kan det inte vara!

Drömmen var så verklig. Jag känner alla känslorna i hela min kropp, som om jag varit där igen i den där lilla Jerrys kropp. Då hatade jag mig själv så mycket för att jag inte kunde stoppa allt och hjälpa mamma. Jag kunde bara inte få stopp på misshandeln. Inte någon gång, för det skedde många gånger under de år vi bodde hemma. Stackars mamma som träffade en sådan djävul till så kallad man. Ja, så såg jag på honom under många år och ända till slutet hatade han mig.

Vårt sista telefonsamtal var ett av de värsta faktiskt. Han var så elak och dum emot mig. Jag sa ingenting utan lyssnade bara. Blev som förstelnad och slängde inte på luren utan det var han som gjorde det när han hade orerat klart. Det var ungefär ett år sedan. Tacka fan för att jag inte vill ha någonting med honom att göra någonsin! Han svek mig gång på gång under hela mitt liv. Det enda han lärde mig var vad riktigt hat är. Det finns inget försonande i hans gärningar och kanske förstår jag senare varför det var på det viset. Nu klarar jag inte riktigt av att försonas med de tankarna.

Det är lager på lager på lager. Verkar aldrig ta slut. Min enda riktiga terapeut är min blogg. Här kan jag skriva det jag vill och här kan jag visa mig ”svag”. Här kan jag stångas med tankarna om och om igen. Det är så mycket svårare i verkliga livet och öga mot öga. Jag erkänner utan omsvep att jag känner mig så liten och orolig, trots att det bara var en dröm. Men det var så jävla verklig. Kan inte påminna mig om intensiteten och detaljerna på många år och dar.

Längtar så oerhört mycket efter min mamma. Den här drömmen gjorde inte längtan mindre, utan tvärtom. Jag stod där och kunde inte skydda henne. Inte en enda jävla gång. Saknar henne så mycket och har så svårt att förstå varför det blev så här i mitt liv. Får inte ihop pusselbitarna. Samtidigt har jag accepterat mitt öde genom att jag kämpar vidare och inte bara ger upp, men för den skull kan jag längta efter en förändring så förbannat mycket. En förändring som bara jag själv kan ordna.

Drömmar eller verklighet? Ibland känns hela skiten som en enda stor dröm.

Jobb, dröm & Britneys senaste

Ett fall av kraschad hårddisk, ett annat av internetanslutning som bara dog och sen dessa hybrider. Jag älskar dem, inte tu tal om annat, men ibland ställer sig uppdateringarna på kö och då får IT-koordinatorn rycka in med manuella medel, vilket tar tid och stressen ligger och lurar när det dessutom är annat som pockar på min uppmärksamhet.

Idag var det lite väl ett tag, men jag tycker mig ändå ha kontroll på andningen och att inte spåra ur. Tycker mig ha, vilket jag sagt tidigare och då jag ändå inte fått stopp på tempot och snurrerierna. Den där förbenade balansen även här. Vill inte tillbaka till känslan jag hade strax före semestern, då var pluggen på väg att dras ur.

Webbarna uppdaterar jag nästan helt ensam nu när C är på varmare breddgrader och går “Vägen”. Före det semester och det börjar kännas nu att det var ett tag sedan som vi var flera på själva webbandet. Det är mycket småskrufsande och pill hela tiden. Men som sagt, jag ska inte klaga. Hellre lite för mycket än att inte ha någonting alls att göra. Balans var det ju.

Lunch idag med syrran där vi delger varandra skavandet i livet och går vidare. Träffas inte ofta, men när vi träffas känns det som om vi fortsätter där vi var senast.


Australien och Melbourne 2019?

I morse eller rättare sagt i natt kom det till mig. Australien 2019! Det vore väl något? Grabben har gått ur nian, jag säljer min bostadsrätt och begär tjänstledigt från jobbet. Minst ett halvår. Syrran vill att jag ska vara förnuftig och fixa lite innan, men jag känner bara att nu jag har safeat i hela mitt liv. Inte vågat kasta mig ut någonstans. Blir äldre och tåget går snart för sådana här saker.

Första steget är ju att skaffa kontakter i Australien. Tips någon? Sen att lägga undan lite, även om jag tror mig få lite över när jag säljer bostadsrätten. Drömma kan man ju alltid göra, men en gnutta allvar ligger bakom orden Australien 2019. Det är ju mitt sista drömland att åka till. Har fått mina andra drömmar uppfyllda redan vad det gäller resandet. Det är bara Australien kvar.

Australien 2019 kommer jag att bearbeta några vändor till, både i vaket och annat tillstånd, den saken är klar!

Sen har Clabbe ordnat in mig hos tandplågarn. Jag måste för att inte vara tandlös vid 60! Det är bara att försöka igen. Avbröt mitt tidigare försök för några år sedan att få ordning på garnityret för att kostnaderna skenade. Bara undersökningen går på 1300 bagis, men vad ska man göra som sagt? Vi lunchade igår och kom in på det delikata ämnet. Han tog tag i saken och fixade tid hos sin egen tandläkare som han pratade så gott om. Kan man bli sövd, tro?

Britney Spears "Glory" 2016

Britney Spears har släppt en ny platta med namnet Glory. Jag har ju tidigare skrivit hela bloggposter om hennes nya alster, men den här gången så struntar jag i det. Det beror helt enkelt på den mediokra kvalitén vilket det låga snittbetyget 2,23 skvallrar om.

Detta att jämföras med hennes förra platta från 2013 Britney Jean som fick 2,64 och redan då var det sisådär. Femme Fatale som kom 2011 fick hela 3,75 i snitt och till och med Blackout från 2007 är recenserad på denna blogg och den fick 3,41. Minnesvärt från den plattan är att de 6 första låtarna hade ett medelbetyg på hela 4,66! Jag älskade dem!

Men tyvärr så har det gått åt fel håll gällande Britney Spears. Allt sämre album och kanske är det Las Vegas som är felet? Där har hon sin försörjning sedan många år med sina shower och hon behöver liksom inte anstränga sig längre för att få in kulor. Jag vet inte, men tråkigt är det att musiken blivit så pass mycket sämre under åren.

En riktigt bra låt (som fick en 4) finns det på nya plattan och den heter Hard To Forget Ya. En av 17… nja, jag vet inte jag…

Intakt “bucketlist”

Tatueringsmässan är flyttad och personen som skulle tatuera mig kan inte komma på den nya tiden. Så mitt lilla bi får sitta kvar på kylskåpet och även denna så kallade dröm blev inställd detta år. Min så kallade lilla bucketlist blir intakt.

Tidigare detta år blev det ju inga vattenskidor för mig och nu detta med drömtatueringen. Ja, ja.. det är väl en mening med detta också att detta inte ska ske nu, detta år.

Det är för övrigt mycket som inte ska ske detta år 2016. Inte är jag bitter inte (eller?!) men nog börjar det bli lite för mycket nu som inte går min väg. Vad är meningen med det, tro?

Tidigare år har jag knappt stuckit fram hakan eftersom jag inte orkat gällande drömmar av olika slag. Haft nog att gå runt så att säga. Börjar komma tillbaka i det läget när det blir bakslag på bakslag och då handlar det inte bara om inställda praktiska saker. Det är så mycket mer som inte går min väg.

Inte är jag bitter inte…

Kyla & lite annat…

2016-01-16 kylaDen här kylan grejar inte jag. Blir än värre passiv mot vad jag brukar vara. Elementen går på högvarv och alla rum har stängda dörrar för att försöka få upp temperaturen inomhus till något högre än 18 plusgrader.

En märklig vecka som dominerats av David Bowies död. För en vecka sedan visste vi ingenting och nu är han kremerad och “borta”. Åtminstone kroppsligen. Det är märkligt hur fort det går i det här som kallas för livet.

2016-01-12 Tulpaner
Igår var det Tulpanens dag.

Sista tre dagarna på jobbet har känts riktigt bra, trots allt. Mycket handlar om hur jag ser på mig själv och vilket förhållningssätt jag har till det som sker. Märker stor skillnad om jag anstränger mig och försöker se möjligheterna istället för hindren.

Vi har haft en workshop om den nya webben. Uppsala stift ska gå över i början på februari och sen ska några av oss åka ut i församlingarna och hjälpa dem med att gå över till den nya webben. Det är en utmaning för mig, men jag måste försöka förändra mig själv och möta rädslorna istället för att fly. Att stå och prata inför människor jag inte känner, det är en av de största rädslorna jag har. Därför så ska jag jobba med det nu i vår. Det är en skräckblandad nyfikenhet i tankarna kring detta.

2016-01-12

Den här gillade jag. Snygg vattenbehållare. I brist på bilder så blev det denna. Står på jobbet.

Darin
Pressbild darinofficial.com

Blev väldigt glatt överraskad i mitten av veckan när en snäll arbetskamrat skänkte mig en konsertbiljett till Darin! Så roligt! Den 9 februari så bär det av till Stockholm och Cirkus för att se honom. Tack M för din generositet och att du tänkte på mig.

Har också bokat några dagar i Malmö under juli. Ska förverkliga en livsdröm samtidigt som jag passar på att kolla in Sveriges tredje största stad.  Två månader tidigare blir det Israel för att bland annat besöka Jerusalem.

2016 har mycket spännande saker på agendan för mig. Hoppas året fortsätter mer positivt än de första dagarna. Detta med Bowie förmörkar en del och har påverkat många. Men det är ju en del av livet och ingen kommer undan så att säga. Det är nog mer det oväntade och att vi ingenting visste över hur dåligt han mådde.

2016-01-16 Maja

Maja i veckan. Hon lever och frodas tillsammans med Maxi och Felix. De vet “sina platser” men jag tycker ändå att de respekterar varandra. Maja vill busa ibland, vilket de andra inte gillar så ofta. Men ibland så tänder det till och de rusar lite i kåken…hehe… ungefär så.