Etikettarkiv: Dramaten

Stjärnorna på slottet – Örjan Ramberg

Det fjärde av fem program i serien Stjärnorna på slottet handlade om skådespelaren Örjan Ramberg.

Örjan Ramberg, skärmdump från SVT

De övriga stjärnorna i årets upplaga av Stjärnorna på slottet är Harriet Andersson, Helena Bergström, Özz Nûjen och Rikard Wolff.

Vanligt hotellfrukost som han beskriver det, startar dagen. Han föddes den 26 februari 1948 på Sahlgrenska sjukhuset i Stockholm. Pappan försvann när han var två år. Han träffade inte sin pappa förrän 40 år senare…

Då träffades de på Strand Hotell, mitt emot Dramaten. Pappan kämpade med tårarna och det första han säger “Vilka snygga tjejer du haft”… sen var orden slut, inget samtalsämne liksom. När de skulle skiljas åt så fastnade deras glasögon i varandra.

Han var ofta ensam som barn. Låtsades redan då och spelade teater. Han ägnade sig åt livslögner när han beskrev sin pappa inför de andra barnen. Han var på sjön som han sa under programmet.

Han beskriver sig själv som en värsting under uppväxten. Mamman var förtvivlad. Lärarna ringde hem och grannarna klagade. Vistelsen som sommarbarn i Västergötland under många år präglade honom. Han blev ofta slagen och fick en plågoande som slog honom genom de år han var där. Han vågade aldrig berätta om problemen utan sa alltid att allting var bra.

Inom honom så växte det upp en aggressivitet och att få hämnas tack vare dessa upplevelser. Han ville göra upp med de där jävlarna på landet som han uttryckte det. Han fick sin hämnd.

Han slutade sedan skolan vid 16 års ålder och började spela musik. Han var med i olika band, bland annat Tages under en kort tid.

Under 10 års tid så var han apatisk och levde i princip på gatan. Drogade och jobben kunde han inte behålla. Han kände sig underlägsen. Han fick tillslut ett erbjudande att arbeta som springpojke på scenskolan. Atmosfären inne på teatern gillade han och under repetitionerna fascinerades han av den konstlade världen som han uttrycker det. Han längtade dit och ville själv spela teater. En jeansjacka och en tandborste hade han med sig till Köpenhamn när han gjorde sin första roll i Hair, året var 1971. Där var han i ett par år och spelade även i Jesus Christ Superstar.

Efter frukosten så var det dags för dagens uppdrag. Uppe på deras rum så låg ett foto på deras mammor. Det visade sig sedan att de skulle klä sig som dem och helt enkelt spela rollen av att vara sin egen mamma. Det blev riktigt intressant att se de roller som de spelade när de pratade om sig själva i rollen som sin egen mamma. Förvirrande?

På lunchen så fortsatte Ramberg att berätta om sitt liv. Påsken 1974 så sökte han till scenskolan och kom in. När man skulle vara som mest glad, då fick han världens ångestattack. Ett minne som fortfarande sitter djupt i honom. Att vakna upp som luffare och vara helt ensam i Köpenhamn. Den här ensamheten som vi alla bär på kom fram väldigt tydligt när han pratade om detta.

Om du inte är lycklig medans du lever, när ska du då vara lycklig?

1976 fick Ramberg en roll i filmen “Jack”. Han kan inte se sig själv på film. Kjell Bergqvist frågade om han kunde hoppa in för honom i en roll på DramatenHan var grann som en älg enligt Harriet Andersson. De träffades första gången på Dramaten.

Man får ligga i och fjäska sig fram, bli kompis med regissörerna för att få bra roller. I 40-årsåldern så bestämde Ramberg sig för att lägga ner mer arbete i sitt teaterskådespeleri. Natten är dagens mor spelade han i två år och lusten för teatern kom tillbaka.

1992 när han repeterade en pjäs så kom han ihop sig med regissören som kom för nära. Han blev skallad men pjäsen gick ändå till premiär. När han blev trängd, inte ses eller hörs och blir kränkt, då har han slagits genom åren.

Han beskriver sig som en dålig småbarnsfar, men att det har blivit bättre med åren. Idag tycker han att han har bra kontakt med barnen förutom den yngsta. Detta med att prata om skilsmässor blev jobbigt för honom. Det gick så långt att han yttrade att han inte skulle ha ställt upp i programmet.

Just bilderna av att vara ung och försvarslös berör honom under middagen. Han blev väldigt skör och ångrade mycket som han gjort under livet. Otrohet och falskhet. Han tog på sig mycket och när Harriet sa att finns det ingen som vill be dig om ursäkt, så kunde han ju även se det och inte bara slå på sig själv.

Han är en ensam pojke. Han kan inte slå sig till ro och kommer att fortsätta att skådespela ett tag till. Han berättade om sin fåfänga på ett roligt sätt.

Dagen avslutades Med eller utan ansjovis. Komiken finns där i Ramberg och programmet var förvånansvärt öppet och han visade sidor som jag inte riktigt visste fanns där. Ett bra program helt enkelt.

Relaterat
Stjärnorna på slottet – Özz Nûjen
Rikard Wolffs dag på slottet
Stjärnorna på slottet 2014

Annonser

Other Desert Cities på Dramaten

2013-10-27

Ny resa idag. Stockholm med Linn och hennes polare Carro. Vi skulle se sista föreställningen av Other Desert CitiesDramaten. Tog ett tåg i god tid och trodde att vi inte skulle behöva stressa, men se vad fel vi fick. SJ hade ånyo problem vilket gjorde att de var tvungna att köra i reducerad hastighet.

2013-10-27

För oss blev det ingen reducerad hastighet mot Dramaten när vi kom fram, utan precis tvärtom. Vi var framme när det var 10 minuter kvar tills föreställningen skulle börja och för mig är det för kort tid!

Uppstressad och yr som en höna så letade jag efter en toalett och kom på plats bara ett par minuter innan allt startade. Ingen bra inledning alltså att sitta där och andas som en sönderstressad valross.

2013-10-27

Det var fullsatt bakom oss och en bild vågade jag ta. Det kändes ju som om alla tittade på mig när jag fotade.

2013-10-27

Jag satt på samma plats som förra gången. Längst fram. Efter förra besöket så vill jag inte ha folk framför mig helt enkelt och då måste man ju vara ute i god tid, vilket jag har varit båda gångerna när jag beställer biljetter. Plats nummer sex.

2013-10-27

Föreställningen var i juletid och en julkrans var ett av få attribut som påminde oss om den högtiden.

2013-10-27

Pjäsen spelades första gången i New York 2011. Other Desert Cities hade premär i Sverige den 27 april 2013 och idag så spelades alltså den sista föreställningen.

Den kallas för en komedi i programbladet men jag måste nog säga att för mig var det mer ett drama med en del humoristiska repliker och då speciellt i första akten. Den var betydligt djupare och allvarligare än vad jag trodde innan så någon komedi vet jag faktiskt inte om jag tyckte att det var.

En framstående familj ska fira jul tillsammans hemma hos de konservativa föräldrarna. Dottern (Ingela Olsson) med en tuff tid bakom sig är med och har med sig sin nyskrivna bok som river upp en massa känslor. Mamman (Marie Göranzon) är tuff och hård, pappan (Hans Klinga) vill skyla över allt och sonen (Reuben Sallmander) försöker medla, åtminstone till en början. Dessutom är mostern (Gunilla Nyroos) med för att vila upp sig från sin alkoholism.

2013-10-27

I pausen så gick jag runt i den härliga atmosfären med min mobilkamera.

2013-10-27

Vi som satt längst fram var mastiga typer enligt ett par gamla damer bakom oss. Damen bredvid mig läxade upp mig när jag glömde godispapper på golvet efter föreställningens slut och samma kärring schhade Linn när hon prasslade lite för mycket under föreställningen. Sic! vilket sällskap vi hade i afton! (;-)

Så att röra på benen lite var skönt. Det kändes som klientelet denna kväll, på denna sista föreställningen av just den här pjäsen, var personer av lite snofsigare rang och med ord som bara pratas i de så kallade finare kretsarna. Det intrycket fick jag när jag lufsade omkring och tittade storögt på en del riktigt uppklädda människor med ett vinglas i handen och en blick som kunde döda.

2013-10-27

I min lilla värld så är det inne nu att ta en panoramabild. Så även på Dramaten.

131027_10

Jag tycker pjäsen Other Desert Cities var ok. Den kommer inte upp i samma klass som Farliga förbindelser som jag såg i augusti eftersom den pjäsen gav mig mer av både känsla, inlevelse och energi i det stora hela.

Det mest positiva med denna pjäs var Marie Göranzon (vilken skådis hon är, alltså!) som mamman och Ingela Olsson (tårar, inlevelse och tårar igen!) som dottern. De visade känsla och var för mig mest grundade i sina roller. Ingen var direkt dålig, men på något vis så kändes hela sammanhanget lite väl mekaniskt eller hur jag ska uttrycka det. Det gick liksom lite för mycket på rulle och rutin. Sen förstår jag inte varför de inte kunde försvenska pjäsen fullt ut och använda sig av uttryck och platser i Sverige istället för i USA. Det tror jag hade gjort pjäsen närmare.

Nu ska jag se vad det finns för pjäser att gå på i vår. Det blir fler besök, helt klart. På sittplats nummer 6 förstås (;-).

Många känslor

Nu orkar jag berätta om natten själv på stiftsgården i Undersvik, den fantastiska dagen på bryggan nere vid Orsjön samt en resa som jag sent ska glömma när jag skulle hem igen på fredagseftermiddagen.

Vi tar det i tur och ordning eftersom jag är en man av ordning.. *host*

En fin bild på gården. Speglar mycket mitt eget tänk just nu. Underbarar en massa saker helt enkelt eftersom jag är så trött på motsatsen. Jag VÄLJER att se det underbara i livet. Misslyckas ibland, men lyckas alltmer. Tycker det var en söt liten skylt som får åtminstone mig att haja till lite. Underbara Livet!

Att sova helt själv på en sådan stor anläggning var ju lite “speciellt” om jag säger det som så. Det var inte så att jag var rädd eller orolig utan mer känslan som fanns där, den var.. ja speciell eller hur jag ska säga det. För mig var det också ett steg i att våga saker. Jag visste mycket väl att jag skulle bli ensam på natten, men ändå så kände jag ingen tvekan.

Många ställen har ju sina historier om andar, väsen och spöken… mer varken vill eller kan jag säga om just detta eftersom jag inte vet hur mycket som kommer inifrån mig eller vad som är vad. Men rädd var jag inte, utan jag kände mig välkommen och omfamnad. Även på natten… (;-)

Drog en liten panoramabild när jag stod på huvudbyggnadens balkong, tidigt på fredagsmorgonen.

Är ju svag för soluppgångar så här kommer en bild till från samma tillfälle.

131026_04

Jag vet, ännu mer sol, men det var så härligt väder att jag bara inte kunde låta bli.

Stiftsgården i Undersvik 25 oktober 2013
[Film]

På lunchen så tog jag mig en promenad. NI ser ju själva vilka vyer de har kring stiftsgården! Sen gjorde ju vädret sitt till och förstärkte det positiva. Så blå himmel!

131026_06

När jag strosar på där i goda ro, så dyker denna skylt upp! Tyska korvar!? Nog blev jag sugen allt… hahaha!
Men om vi ska vara en gnutta seriösa så finns Tyska korvar på Facebook, var annars?. Där kan man läsa vidare om korvarna: Korven tillverkas på beställning i Tyskland, den skickas vakuumförpackad och lufttorkar i Undersvik tills den är fast som en salami ska vara. Tillverkningen sker på en gård i Althüttendorf, 5 mil nordöstlig om Berlin.

Mumsigt!

Orsjön

Var ju bara tvungen att gå ner till bryggan vid Orsjön, Ljusnan.

131025

Visste man inte bättre så kunde man ju tro att det var mitt i sommaren!

131026_09
[Film]

Försökte köra en panoramabild över hela bryggan…

131025

Just den här stunden på bryggan betydde mycket för mig. Det var sagolikt på ett sätt, kan låta överordat, men just i den stunden så förstod jag vad jag gjorde här på jorden. De stunderna är inte många kan jag säga och att bara få den insikten ytterligare en gång, det stärkte mig väldigt mycket. Allt var liksom så perfekt på något vis. Just då och där. Hoppas givetvis att få vara med om något liknande igen, men blir det inte så, så kommer jag att minnas just detta för livet.

Då var jag uppfylld av kraft och mådde väldigt bra och det kanske jag behövde för den resa som väntade. Pendeln svänger väldigt snabbt… (;-)

131026_11

Nu efteråt så var det väl inte så farligt, men då, när jag var inne i det så var jag bara så trött på SJ, trött på den dåliga planeringen och trött på att vara orolig för när jag skulle komma hem. SJ är ju ett stort företag och borde de inte ha personal som är redo på situationer när tåg ställs in och ersättningsbussar kommer istället? Nej, ingen information och en chaufför som ingenting vet när det helt plötsligt var totalstopp i Kilafors med tåget.

När vi kom fram i Gävle så var det ingen som tog hand om oss utan det vara bara att försöka själv. Jag menar, hur svårt kan det för detta stora företag som nu funnits i många år att utbilda servicepersonal som enbart jobbar med information och sådana här saker? Det skulle betyda så mycket tror jag, ur PR-synpunkt och hur människor skulle se på SJ.

Men inte då, monopol skapar icke-service, helt klart! Nu har ju SJ inte fullt monopol på allt, men tillräckligt mycket för att slippa bry sig om människor som blir fullastade i bussar och sen missar sina anslutningståg?! Så kändes det i alla fall.

Jag hoppade på ett UL-tåg i Gävle eftersom det var det enda som skulle gå mot Uppsala inom lång tid. Men då åkte jag ju på en ny biljett… (;-( men jag orkade helt enkelt inte tänka på den saken och sen ville jag inte stå och vänta ytterligare…

Så fredagen var verkligen en kontrasternas dag för mig. Verkligen känna på alla plan. Bra träning för tålamodet på eftermiddagen och sen på kvällen så kom Frida på besök. Det var roligt att få prata med henne om mina vedermödor och sen pratade hon om sina.

I morgon så blir det Stockholm och Dramaten igen.. så spännande!

Bejaka istället för bekymra

Huvaligen så morgonpigg jag är denna helg! Måste ju bara bero på den kraftiga energiinjektion jag fick i torsdags! De härliga minnena hänger fortfarande kvar från föreställningen. Så fantastiskt upplevelse för mig!

Försökte kolla in Nyhetsmorgon, men jag måste säga att det programmet bara blivit allt sämre med åren. Inte nog med att det är en massa reklam hela tiden utan sen handlar det bara om mat, växter och sådant som jag inte är ett dugg intresserad av. Kom tillbaka, Lasse Bengtsson! Så det var bara att stänga av skiten!

Glocalnet har jag alltid hyllat för att deras internetlösning alltid varit så stabil. Det är väldigt sällan jag har haft problem med linan och dessutom är de billiga som sjuttsingen. Lågt var det ju… Men idag har det strulat som sjuttsingen och inget fel har de enligt hemsidan. Ja, jag kan ju gå in via mobilen men det är ju inte alls samma sak. Det blir sirap då. Så jag har startat om, stängt av och startat om igen. Men det har inte riktigt velat släppa och ibland är det totalstopp. Vi får väl se om det blir bättre under dagen, så jag kan fortsätta att hävda hur bra Glocalnet är.

Saker och ting är på G. Jag känner det inom mig. Det märkliga är att det är JAG och ingen annan som kan förändra saker och ting till det bättre. Det låter väl som en självklarhet för det flesta när man säger det, men sen när man ser hur folk agerar så skyller de många gånger på saker och ting utanför dem själva. Jag har ju varit och är sådan ibland. Men jag tror faktiskt att jag efter alla dessa år alltmer förstår att det är JAG som kan förändra saker och ting, ingen annan. Nu även i praktiken och inte bara med intellektet. Jag har trott mig att förstå detta för flera år sedan, men sen har jag ändå alltid skyllt måendet på saker och ting utanför mig själv. Bannat människor och skyllt på dem istället för att plocka ut stickan ur det egna ögat. Varit så arg och dömande, ja rentav elak ibland. Sådant som jag själv verkligen avskyr hos annan. Speglarna i andra, ja ni vet…

Dramaten i Stockholm
Dramaten i Stockholm gav mig kicken.

Bara detta med att gå på teater! Vilken kick det var för mig. Tänk att det tog så många år att begripa det fantastiska med teater! Det visar väl att det aldrig är försent att hitta något som man gillar! Är så glad att jag hittade just detta men det behöver ju inte betyda att det blir lika bra nästa gång. Men jag hittade ändå någonting som verkligen fick mig att “vakna till” och det har varit ett stort problem för mig på senare år, att hitta saker som jag gillar att göra när jag är ensam utan mina barn. Någonting som lyfter mig och ger mig energi. Det har varit så svårt för mig. Men nu så kanske detta med att springa på teater kan vara min grej. Jag hoppas det så innerligt och att ha någonting att se framemot.

På jobbet händer det också grejor. Där försöker jag bara hänga med och vara så öppen det bara går. Inte se hindren direkt utan verkligen försöka fokusera på möjligheterna. Har en känsla av att än fler utmaningar står för dörren gällande jobbet. Utmaningar som jag ska bejaka och ta till mig och inte bekymra mig för som alltid tidigare gjort. Jag försöker se det som personlig utveckling och att det är bra för mig.

Får jag tendenser till självömkan och ångest så slåss jag inte emot det som tidigare. Jag låter det vara och frågar mig själv vad står nu detta för. Vad fan vill du nu då?!! Då brukar det faktiskt släppa…

Jag är för gammal för att grubbla på oväsentligheter. Jag är för ung för att ge upp livet och bara sitta och tycka synd om mig själv. Jag är här nu och det är JAG som har bollen. Ingen annan. Bejaka livet istället för att bekymra sig om detsamma.

Fika på en lördag

2013-08-24

En redig fika med gotta blev det idag hemma hos Anna. Tofflan, denna vänliga själ hämtade upp mig på vägen.

Ellet tog igen sig i soffan.

2013-08-24

Numera umgås vi även via mobilen, även om vi sitter bredvid varandra. Wordfeud, Quizkampen och allt vad spelen heter. Jo, vi pratade OCKSÅ och idag var det mycket skratt och stoj.

På väg hem. Så lummigt och grönt överallt. Att det snart är borta känns ju sådär.

2013-08-24

En hängande fågelholk. Det har jag aldrig sett förut.

Gick förbi den lokala butiken och handlade hem mat och lite gotta till ikväll. Somnade i soffan en stund och det var så skönt.

Jag kunde inte låta bli… …Dramaten drar i mig, så idag har jag köpt biljetter till föreställningen Other Desert Cities – Andra ökenstäder.

Bild från Dramaten

Det är en komedi med bland annat Marie Göranzon, Gunilla Nyroos och Reuben Sallmander. Detta ser jag mycket framemot. Jag valde återigen bänkrad 1 eftersom det var en sådan upplevelse förra gången att sitta så nära scenen.

Så en söndag i oktober så far jag och Linn iväg återigen till Dramaten. Man måste ju ha mål och saker att längta efter.

Farliga förbindelser på Dramaten

Min dotter Linn och jag begick en premiär igår när vi tog tåget till Stockholm för att gå på teater.

2013-08-23

Premiären bestod bland annat i att en väldigt nyfiken och spänd herre äntligen skulle få besöka Dramaten.

Vi skulle se pjäsen Farliga förbindelserDramaten i Stockholm.

Kungliga Dramatiska Teatern är det formella namnet och teatern är Sveriges nationalscen. Teatern ligger på Nybroplan och den byggnaden invigdes 1908 men Dramaten grundades redan 1788 av Gustav III.

Huvudanledningen till att jag fick ett infall i våras och ville gå på teater beror faktiskt på att jag en gång i livet ville se Jan Malmsjö live på en scen. Sen lockade ju som sagt var också Dramaten eftersom jag aldrig varit där och sett någonting tidigare.

Minnen från föreställningen

Program, biljetter och rekvisita från föreställningen.

Först så blev vi lite förskräckta över att ha plats allra längst fram på första bänk. Det var VÄLDIGT nära scenen kan jag säga…

2013-08-23

För att få perspektiv i bilden så la jag mina brillor på scengolvet.

Men efter en stund så var det bara så fascinerande och fantastiskt att få sitta så nära. Ibland kändes det nästan som om man var med i pjäsen (;-) och vid ett par tillfällen så fick jag ögonkontakt med en av de kvinnliga skådisarna. Vid ett tillfälle så hoppade hon ner och gick förbi både mig och Linn och det blev väldigt trångt. Hon tittade på mig och log och jag rätade upp mig så hon kom förbi. Sen stod hon bredvid mig och spelade vidare… ja, det var en sådan märklig men häftig upplevelse att få vara så nära i en teaterföreställning.

Man såg liksom “allt” och vid ett tillfälle så kastade Jonas Malmsjö (som hade den manliga huvudrollen) upp en massa brev i luften och ett av dem singlade ner precis på mig. Så det fick bli ett minne från föreställningen. (;-)

Farliga förbindelser var för mig en fantastisk föreställning. Jag njöt av varje sekund. Att se spelet mellan skådespelarna, kostymerna och den levande musiken och att också få vara så nära allting, det var en otrolig energiinjektion. Pjäsen handlar om moraliskt förfall, maktspel och hämndbegär hos välbeställda människor som tappat all form av empati och medkänsla.

Kärlek är inget som tas på allvar och sex handlar bara om makt. Brustna hjärtan och ett elakt spel med en mycket hög insats. Pjäsen skrevs redan 1782 av Choderlos de Laclos.

Det var skratt, humor men också allvar. Precis som livet självt. Linn var också nöjd efteråt och tyckte att det var en häftig upplevelse.

Att få se legenden Jan Malmsjö gjorde mig inte besviken. Nu hade han ingen huvudroll, men jag är nöjd med det jag fick se av honom. Gillade också Livia Millhagen lite extra men jag måste säga att alla skådisar får mer än godkänt av mig.

I rollerna:
Markisinnan de Merteuil – Livia Millhagen
Valmont – Jonas Malmsjö
Mme de Tourvel – Ellen Jelinek
Cecile – Josephine Alhanko
Azolan/Emilie – Elin Klinga
Mme de Volanges – Alexandra Rapaport
Mme de Rosemonde – Jan Malmsjö 
Danceny – Adam Pålsson

Det har gjorts flera filmer på pjäsen och den mest kända är från 1988 med bland annat John Malkovich, Glenn Close och Michelle Pfeiffer i de ledande rollerna. Den svenska titeln blev Farligt begär och givetvis så måste jag ju nu bara se den för att jämföra. Det blir nog ett av helgens nöjen för mig.

2013-08-23
[Video]

Pjäsen höll på i 3 timmar och 20 minuter med en paus i mitten. Då passade vi på att gå runt och titta lite. Det var väldigt få personer som satt kvar på sina platser. För det var nästan fullsatt kan jag tillägga.

2013-08-23

Uppspelt och glad var jag. Att gå runt och bara känna atmosfären var en upplevelse.

I pausen så kunde man få sig en fika, ett glas vin eller varför inte en öl. För mig räckte det gott att bara gå runt och titta på arkitekturen och hur allting var utformat. Lantisen från förorten är ju inte van.. (;-)

2013-08-23

Ser ni soffan därnere till höger? Då ser ni första raden också, eller? Där satt jag och Linn.

På plats igen efter pausen så tog jag en bild rakt upp. Högt i tak och mycket konst var det.

Jag vågade inte ta några bilder när föreställningen pågick eftersom vi fick uppmaningen att stänga av våra mobiltelefoner. Vågade inte utmana det ödet när jag äntligen var på plats. (;-)

2013-08-23

Så de enda bilder jag fick var på en tom scen. Men genom att ändå ta dessa bilder så har jag minnet kvar av denna fantastiska föreställning.

För mig var det alltså en väldigt fin upplevelse detta och jag kan direkt säga att detta inte var sista gången jag var på Dramaten. Jag tänker faktiskt beställa ett par biljetter till en annan pjäs och givetvis vill jag igen sitta på bänkrad 1. Det var en sådan speciell upplevelse som jag vill uppleva igen.

Det är aldrig försent att upptäcka någonting nytt… …tack för det, Dramaten!