Etikettarkiv: drama queen

Femetta & nojigheter

En riktig femetta firades idag!

15 april 2018 Anna firades

Den riktiga födelsedagen var den 11 april, men då jobbades det och var vardag. Svårt att få ihop timmarna för ett firande, så det fick bli idag. Vi bjöds på en härligt blöt och färsk tårta med vit marsipan, chokladpudding och körsbärssylt. Till det kaffe, runda smarriga wienerbröd samt kakor.

Elias och jag hade med oss ett litet fyrkantigt paket till födelsedagsbarnet. Fyra små men ack så tjusiga elefanter i guldigt utförande. Anna älskar elefanter och nu fick hon fyra tillskott till samlingen. Det är svårt med presenter numera, men en elefant kan aldrig slå fel till barnets moder som nu samlat på de stora djuren under många år.

15 april 2018 Tulpaner

Tidigare på dagen hade Annas pappa varit och firat sitt barn med bland annat tulpaner och en chokladask.

Vi uppdaterade oss alla om nuläget och besöket varade i drygt två timmar. Tack för gästfriheten Tofflan och Anna! Ni är guld värda på många sätt och vis!

15 april 2018 Gos med Maxi

Maxi fyller 14 år om några månader. Kanske är det jag som nojar på för hårt när han förändras och åldras? Jag kanske överdriver och är återigen en Drama Queen? Jag vet faktiskt inte, men jag får en sådan jobbig känsla just nu gällande Maxi.

Blev ledsen och var nära till gråten när jag googlade om åldrande katter, även om jag vet att det är helt naturligt och att vi alla den vägen ska gå. Men min Maxi, som funnits där under stora delar av den jobbiga resa jag gjort de sista 10 åren… … ska han nu liksom börja bli dålig och inte orka så mycket mer?

Han har smalnat av, dricker mycket vatten och sover mer än tidigare. Det är det negativa. Men samtidigt äter han och gosar som vanligt. Men allt går sävligare och han har blivit tröttare. Det började redan i höstas då jag tyckte mig upptäcka att han inte var sig lik i perioder. Sen försvann det och nu detta som gått ganska fort med avmagring och trötthet. Vet inte vad jag ska tro, och kanske nojar jag mer än jag behöver för det som ändå är oundvikligt. Jag vet inte riktigt. Hade han varit sjuk hade det visat sig på lite andra sätt om jag ska tolka det jag läst på rätt sätt. Dragit sig undan, slutat äta och bete sig konstigt rent allmänt.

Idag köpte jag räkor åt honom för att jag ville att han skulle få någonting som han verkligen tycker om, samtidigt som jag skulle få ett test på om han börjat tappa aptiten också. Han fick halva burken och åt nästan upp alla räkorna. Det ser jag ändå som ett gott tecken.

Sen hände följande när jag släppte ut honom:

Kanske är det så att jag nojar för hårt, för tidigt så att säga? Nu har han kommit in och sover. Han är ju ändå snart 14 år och precis som oss människor åldras vi olika snabbt. En del blir väldigt gamla och en del dör tidigare. Vi är alla unika själar med olika vägar att vandra.

Felix som var nära döden 2011 märks det då ingenting på, trots att de är lika gamla. Han är precis som vanligt. Det trodde jag inte för några år sedan, men Felix är verkligen en överlevare av stora mått. Men som sagt, Maxi kanske kommer igen, inte som förr men ändå ett tag till. Kanske är det bara det naturliga ”åldrandet” som jag nojar över?

Annonser

Drama Queen på besök

Solen 7 april 2018

Drama Queen. En dag av Drama Queen-tankar. Många så patetiska att jag inte ens ids berätta om dem. Tror det kommer från drömmarnas värld där jag verkar leva ut allt mellan helvete och himmel. Sådan typ av Drama Queen huserar i mig. Där händer det saker och när jag vaknar upp vill jag inte vakna upp till denna verklighet.

Tog mig ut även i dag för slingeriet men sjuttsingen så jobbigt det var. Negativa och mörka tankar i mig försökte slippa, men samtidigt har jag en jävlar-anamma-sida i mig som kör på när det finns mål i sikte. Psykosyntesmål närmare bestämt som ska redovisas och inte kan jag sitta där i soffan och blåljuga på tisdag. Utan det var bara att uppbåda allt jag hade och vandra på.

Under denna kroppsligt smärtsamma vandring växte Drama Queen i mig på ett sätt som jag nu efteråt bara kan jämföra med ren desperation. Självskadebeteende med stora Marängscup for framför mina ögon. Tankar på sådant som jag inte gör, men ändå ibland vill tänka på fullt ut, för att liksom komma vidare och vara tacksam över nuläget. Fan vad luddigt det låter, men som ett exempel är att förnedra mig själv genom supande och utsatthet där ingen vill ha med mig att göra längre.

Gick bakom ett sådant där äckligt lyckligt par som höll handen och pussades så sött så. Kräks på lyckliga par och människor som älskar varandra eftersom jag bara får drömma om sådant. Ja, missunnsam kände jag mig också och klarade inte av lycka när jag själv snurrade runt i känslorna.

Fatta, då medicinerar jag alltså sedan december 2016 för att vara JÄMN i känslorna. Undrar jag hur sjuttsingen det skulle se ut om jag inte åt antidepressivt…?!!

7 april 2018 Solen

Drog på hörlurarna och körde techno på hög volym när jag kom hem för att skrämma bort de stora dammråttorna. Det funkade bra och alla försvann illa kvickt. Sen var jag så slut att jag stupade i säng, halv ett på eftermiddagen! Då hade jag hunnit med allt som en söndag kräver av mig. Varit igång sedan halv sju och kände nu fick dagen ta slut.

När jag tänker på Drama Queen finns det även positiva sidor Får en jävla kraft också om jag inte faller efter för glass i rader och det som vill mig illa. Jo då, då kan jag lite grann i alla fall klappa mig lite på axeln och le en stund åt det inre dramat. Ilska och aggressiva tankar kan också föra en iväg på jämna och fina vägar. Mycket blir gjort av bara farten och även om man oftast åker av och får ont, så finns det stunder då jag kommer väldigt långt.

I morgon blir som det blir och är tänkt. Det går inte att förvänta sig saker och ting. Är det meningen att jag ska få en skjuts på ett plan, så är det. Valet är inte i mina händer om jag säger som så.