Etikettarkiv: dokumentera

Den sista dagen

2014-01-31
Sista dagen på jobbet.

För mig är dokumenterade minnen viktiga. Att ta de där fotona som man egentligen vill, men inte vågar för att störa eller vara i vägen. Men för mig så är det väldigt viktigt att ändå besvära sig och göra det man vill. För det har visat sig genom åren att det är tur att jag är framme där med kameran eller filmsnutten.

Visst kan minnen vara bevarade enbart i skallen på en, men det hjälper till så mycket att även ha sparade bilder. Den sista dagen med Claes på jobbet, då var det viktigt för mig att få bilder också.

2014-01-31
Det sista ska fixas. Claes Göthberg jobbade sin sista dag för Uppsala stift.

2013-01-31

Minnen. Behöver de även på bild. För mig är det som sagt var väldigt viktigt.

2014-01-31

Självklart så var jag där med kameran vid eftermiddagsfikat.

2014-01-31

Det blev spontana minnen och tal från ett par av arbetskamraterna.

2014-01-31
Claes tillsammans med den mångåriga arbetskamraten Mats Lagergren.

Kvällen blev en överraskning för Claes. Hans lilla arbetsgrupp ville fira av honom under lite mer informella former. Att de bjöd med mig kändes bra och det var fint att få vara med på detta.

Högmans Brasserie, där vi åt en liten förrätt samt hjort till huvudrätt var startmålet för kvällen. Många minnen blev det och efter ett par timmar så var det dags att gå över gatan…

2014-01-31

…för att titta på Grease!

Gänget som stod på scenen kallar sig för Kultkompaniet och jag måste faktiskt, hur positiv jag än försöker vara, säga att föreställningen svajade rejält på sången och ibland var replikskiftena lite pinsamma eller hur jag ska uttrycka det.

Det fanns ljusglimtar, men för det biljettpriset så tycker jag faktiskt att kvalitén måste vara högre, åtminstone vad gäller sången. Det mest positiva var dansen, där lyckades ensemblen väldigt bra. Jag vill så gärna säga att föreställningen var kanoners, men det går bara inte. Ok, inte mer.

2014-01-31

Claes och jag på Uppsala Turist & Kongress.

2014-01-31

Hela gänget i pausen.

2014-01-31

Efter teatern så var kvällen slut. Vi sa hej då till varandra och gick vidare.

Nu ska man gå vidare, alltså? Är ganska tom invärtes. Svårt att fokusera på det som hänt och händer. Kör bara på. För att just slippa komma ner till känslorna, de där djupa som tar så tag i mig och förlamar mig ibland. För så har det varit den sista tiden och att det är ett skydd för mig, för att orka med saker och ting, det finns det ingen tvekan om. Frågan är bara om det är bra för mig eller inte? Om det är på samma sätt som det var förr, att jag sväljer istället för att känna?

Känner gör jag, men det rubbar mig inte eller hur jag ska uttrycka det. Jag påverkas inte såsom jag kunde göra förut. Tittar framåt och går vidare. Jag väljer att se det som en utveckling och som någonting som är bra för mig.

Symptomatisk kanske är mitt agerande när vi skildes åt. Något som verkligen inte är jag egentligen, men som omedvetet är ett led för att inte påverkas för mycket så att jag tappar kontrollen. Ta i hand och säga hej då… (;-(

Vi får väl se hur det går i helgen. Om det fäster då så att säga. Den sista dagen för Claes på jobbet är ju för mig på ett egoistiskt plan någonting oerhört ledsamt och jobbigt. Men kanske är det så att jag under de sista månaderna rent mentalt ställt mig in på att den här dagen faktiskt ska komma och att det då när den väl är där, går mycket bättre än jag trott?

Inte vet jag och jag tänker inte problematisera det mer än så. Det är som vanligt tiden som får avgöra hur framtiden ter sig. Nu finns inte Claes kvar på jobbet.