Etikettarkiv: dofter

Blomsterträdgård eller koldistrikt?

En äng av blommor. Dofterna var starka. En av dem var en ros som var på väg att slå ut. Tittade närmare på den och färgen var ljusrosa och dess blad stora i stark färg. I botten tornade orden ”GÅ” upp sig och någon ro skulle jag inte få i den här underbara trädgården. Inte nu.

För pausen i detta paradis av blommor skulle bara få vara några dagar den här gången. Arbetet i den koldoftande avdelningen där färgerna var mörka och luften fylld av små partiklar var långt ifrån färdigt. Allt har sin tid. Rädslan att skifta och gå mot de obeträdda områdena i kolområdet har minskat drastiskt. De områden jag aldrig vågat närma mig tidigare. Nu har jag ett sådant stöd när jag på darriga ben närmar mig dessa kvarter i denna mörka del av mitt liv.

Besöket blev kort den här gången. Intensivt, ledsamt och med en till viss del ny förståelse att det inte går att ta några genvägar. Måste till de platser där smärtan var som störst, just för att i djupet förstå hur det kändes och att jag sedan efter det kan gå vidare. Måste tillbaka för att kunna släppa definitivt. Just den biten är den svåraste och i det blev jag varse när jag i torsdags blev vägledd en bit in i detta mörker.

En del bilder blir det när jag tar mig till och från terapin i Gamla Stan:

I fredags var jag och en arbetskamrat ute i det fantastiska vädret tillsammans med nya biskopen Karin Johannesson för att filma henne i den nya serien ”På kammarn”.

Ett avsnitt i veckan läggs ut där biskopen ger oss andliga övningar i vardagen och samtidigt sätter sin prägel på ett av de områden där förre biskopen, det vill säga på Facebook, inte funnits tidigare. Revolution kanske är att ta i, men sannerligen en ny inriktning som jag tycker är mycket spännande att få vara en liten del av.

Här hittar du spellistan för ”På kammarn”:

Hon är spännande på flera sätt. Hon känns gedigen och uppriktig i den gärning hon nu inlett i en ganska svårnavigerad och många gånger trög ”värld”. Klarar hon bara av att vara sig själv i allt detta kommer Svenska kyrkan att få en inspirerande och viktig kraft i framtiden.

Att nå sökare och vilsna själar kräver nya grepp och förhoppningsvis finns här en väg framåt för kyrkan att visa på alternativ i den djungel av snabba fixar, buller och flashighet som åtminstone jag är ganska trött på. Gillar upplägget och tanken med denna filmserie.

Kameran var på av misstag under arbetet med biskopen och förberedelserna inför ett av avsnitten. Lite roligt att spara ”Röster i arbetet”:

Min egna ”revolution” som nu pågår ser jag inte riktigt själv ibland. Då är det tur att jag har A i Gamla Stan som leder mig in på hoppets väg när tvivlen och sorgen kommer.

För det är så, att gå i koldistriktet som jag känner igen, hur knasigt det än kan låta. är ändå miljöer jag på något sätt finner en falsk trygghet i. Att då byta det till prunkande blomsterträdgårdar i alltför långa stunder blir överväldigande och ger mig en oro, även om intellektet vet att det är just i den miljön jag ska befinna mig för att själv blomma upp en aning. För min egen skull och för att min egna ”revolution” ska fortgå så länge jag andas i det här livet.

Det finns så många fina krafter runtomkring mig nu att jag har lite svårt att sortera ut allt. Det snurrar på rätt rejält och jag kämpar med mina övningar för att vara här och nu. Det är då inspirerande att få den hjälp jag nu får i form av terapin och spännande nya saker som händer på jobbet.

Doftande böcker från 1884 & 1921

6 juli 2017 Bibeln och Nya Testamentet

Bibeln från 1884 kostade 2 kronor då den släpptes för 133 år sedan. Språket och det svåra typsnittet gör den i princip oläslig. Men att bläddra i den, känna dofterna och se den tomma lappen ligga mitt i boken skapar känslor i mig. Faktiskt mest positiva och tillbaka till någonting som för länge sedan passerat i den tideräkning vi har.

En yngre präst som sitter i kyrkan och läser. En godtrogen och för den tiden liberal förkunnare. En längre kappa och han har lite bråttom i mittgången. Ser inga människor mer än honom. Trygghet, det förväntade och en tro på Ordet.

Den lilla svarta boken Nya Testamentet och Psaltaren från 1921. Här är både språk och text läsbart. Lappen i boken större men dofterna svagare.

En svart bil med högt tak. I baksätet sitter en yngre man och läser ur boken. Ingen bok som legat i en kyrka utan i ett hem.

Man kan väl få fantisera lite… (;-)

Väldigt förvånad över att dofterna gör mig lugn. Dofter är intressant och då speciellt i äldre böcker. Ger nästan mer än att känna på dem. Att också fantisera om ägarna och vad de befunnit sig känns spännande. Själar som idag gått vidare till annat.

Detta med tid och rum. Så fascinerande.

Framåt jag gå

31 maj 2017 Syrener

Det är härligt grönt ute nu! Dofterna av både hägg och syren är påtagliga och liljekonvaljerna står bara där och väntar på att bli plockade. Igår regnade det hela dagen, men det tror jag bara var bra.

Mår bättre när det gäller utmattningen. Det gäller att se det positiva och den där akuta tröttheten känner jag inte av på samma sätt idag som för en månad sedan! Det går visserligen i perioder men det känns som om djupen i tröttheten minskat. Ett tag trodde jag att det var kört och att jag aldrig skulle orka som förr…

Förstående arbetskamrater som bryr sig lyfter också. Fokuserar på det positiva i att utmattningen känns bättre idag. Depressionen är desto tuffare och i det finns inte mycket att säga eftersom det innefattar andra själar mestadels i de försök jag gör gällande interaktion och förståelse. Krigar vidare med tankarna och det som möter mig, både inom och utanför mig själv.

170531_gront

Idag kommer Elias! Dessa skiften i umgängesfabriken åt mitt håll så att säga får mig ljusare i tankarna. Han har varit hos Anna nu i 2 1/2 vecka och det har varit så tyst i huset. Katterna gör sitt bästa för att liva upp mig, men det är bra mycket bättre när grabben är här också. Mina katter är dock helt underbara och hjälper mig bara genom att existera. Tre olika personligheter och ibland känns det som om jag förstår dem bättre än människor.

När jag skrivit ovanstående ringde telefonen. Det var min handläggare på försäkringskassan. Hon var ganska tuff emot mig och berättade om att efter 180 dagar (ett halvår) görs andra bedömningar av arbetsförmågan och det pressade mig det hon tyckte skulle vara min plan under sommaren och fram till min semester i slutet på juli.

Nästa vecka ska jag träffa en helt ny husläkare eftersom min ordinarie är sjukskriven. Från en som vet hela historien till en som bara tittat i mina journaler (förhoppningsvis). Inför detta känner jag lite oro men jag försöker nollställa mig och hoppas på att synen hos denna läkare någotsånär är samma som hos min ordinarie. Orden från försäkringskassan oroar också även om jag försöker se positivt på det. Men det blir lätt en press när man får ett preliminärt schema på hur tillfrisknandet ska gå till flera månader framåt. Tacka fan då för att jag blir än räddare för ett bakslag och att jag inte pallar såsom förväntat.

MEN…

…framåt jag gå eftersom inga andra alternativ finns. Vissa framsteg har gjorts och det är på detta mitt fokus ligger. Är jag på väg bakåt bromsar jag mig själv och står stilla istället för att falla. Visst är det kämpigt ibland och det tar, men när jag rett ut sådana saker lyfter jag. Belöningen finns där och den tanken hjälper mig.

Avstannad jogging

Det är bara att erkänna. Joggingen har minskat sista tiden. Har liksom inte prioriteras, trots att det just är motionen som borde komma först. Har inget till mitt försvar ens, utan det är bara ett konstaterande.

Morgonjogg i Israel den 11 maj 2016

Senaste gången jag joggade var i tisdags förrförra veckan när vi var i Jerusalem. Den morgonen, den magin lever jag länge på. Det var härligt att springa runt muren som omsluter den gamla staden i Jerusalem. Känna dofterna och springa med själar som i detta avseende tänker precis som jag gör. Det är ett fint minne att ha.

Men som sagt, sedan dess så har jag inte rört på fläsket i några större rörelser. Men idag så ska jag ut och om inte annat dra mig runt min löprunda som är på drygt 11 km. Har mer lust idag än tidigare faktiskt. Inte lika mycket tvång att jag måste, utan för att jag vill och att jag vet belöningen som kommer efteråt.

En annan eftersatt aktivitet är den lilla trädgården jag har. Där växer det helt fritt och vilt nu. När det gäller den biten så hämmas jag lite av saker jag inte vill skriva öppet om. Det gör i alla fall att lusten inte riktigt finns där att göra fint och snyggt på min lilla täpp.

Kämpar med vissa saker. Försöker tänka om och se det ur andra perspektiv, men det är väldigt tufft. Kanske agerar jag fel, men jag har inga verktyg att agera på annat sätt och det gör ont. Det blir liksom moment 22 hur jag än gör.

Nu lite kaffe och sen ut och lufsa. Önskar mina läsare en fin dag. Det är ju ändå maj… (;-)

Doftbomber här och nu

Här och nu. Här och nu. Hela tiden, här och nu. Näst sista dagen av maj! Vojne, vojne… så nu tog jag några bilder för att ha kvar på både blogg och i mitt minne:

2013-05-30

Syrener som nu blommar för fullt överallt. Dofterna och ögonfröjden är så kort, men jag njuter som sjuttsingen nu av denna gåva till mänskligheten.

Detta fantastiska träd, strax utanför jobbet, blommar nu och det är bara så mäktigt och ståtligt!

2013-05-30

Liljekonvaljerna blommar också nu. Deras doft är ju himmelsk och jag måste bara ut i de lokala skogarna för att plocka mig en egen bukett. Det blir ju så härliga dofter inomhus då.

Här och nu. Tjat, jag vet.. men snart är dessa doftbomber borta, så jag passar åtminstone på att lukta järnet just nu.

Bussdofter & currysås

Energin fanns där idag. Jobb för mig och skola för Ellet. Många olästa mejl med arbetsuppgifter av varierande slag. De mest akuta klarade jag av innan det var dags att ta sig hemåt. Några mindre akuta ärenden fick vänta.

Vissa dagar så är bussen verkligen fullproppad. Idag var en sådan dag. Först när man ska kliva på hållplatsen före centralstationen så är det packat! Idag fick jag knappt åka med. Det var på nåder enligt chauffören. Packat och trångt gör att dofterna från andra blir jävligt påträngande och hamnar man då bredvid en rökare eller en vitlöksdiggare så blir färden jobbig. För att inte tala om de som så att säga inte så ofta använder sig av tvål och vatten… Hujedamej säger jag bara…

På centralstationen så kliver stora delar av och då gäller det att hinna fram och få en bra plats innan de andra som kliver på trycker sig före. Det tar inte lång stund förrän bussen är lika fullpackad igen. Idag fick jag en sittplats och har jag tur så hamnar en relativt luktfri person bredvid mig. Har jag otur så blir det att stå ut med vissa odörer som jag avskyr. Jag luktar inte illa, det vet jag. Har fått höra att det är lite citron över mig (kör med “lukta gott” som drar åt det hållet). Lika sur också kanske någon tycker…hehe Jag är dessutom en stor vän av både tvål och vatten! (;-)

Nej, bussfärderna är inte roliga vissa dagar. De tar nästan 30 minuter åt vardera hållet och att då ha en armhåla upptryckt i fejset, det är inte roliga grejor det.

Hemma så fanns AnnaThe ExKrok som hade kommit med både skridskor och skidor till grabben. Han ska göra många saker i veckan som kommer. Inte nog med skidåkning och skridskor så blir det simning i helgen. Passar på att tacka för currysåsen – den var inte för starkt. (;-)

Längtar efter någon att krama om. Ordentligt. Men det har jag ju gjort nu i snart fem år och är man så passiv och rädd för nya misslyckanden som jag är så är det nog bara att fortsätta att längta. Real Cold Facts!