Etikettarkiv: djursjukhus

Sjuk katt & Maxi överallt

Lucifer201709

Det finns en liten kattpojke i StorHemmet som inte mår så bra just nu. Igår var han med sina mattar på det stora djursjukhuset till en bra bit in på natten för undersökningar och kontroller. De fick inget riktigt bra svar på varför Lucifer inte får behålla maten och fortsätter det kanske det slutar med ultraljud och grundligare undersökningar. Tycker så synd om honom och hans mattar just nu.

Just när detta skrivs verkar han få behålla maten förutom en gång i morse. Håller mina tummar och tår för att det fortsätter så för Lejonkungen!

180513_katterna

Något muntrare är den här bilden jag tog på Felix och Maja för ett par dagar sedan. Tycker den ser härlig ut. Maja får gå ut en liten stund varje dag efter att jag har kommit hem från jobbet. Så fort jag tar fram halsbandet med plingan så springer hon till altandörren. Hon vet precis vad som väntar… klok som en pud…. förlåt katt! (;-)

Ser på gamla bilder att de senaste 10 dagarnas högtryck med solsken hela dagarna och en temperatur på en bra bit över 20 grader har gjort att blomningen och ”det gröna” gått snabbare i år än förra året. Ser t ex att syrenerna är på G redan nu…

Ser också en massa bilder på Maxi. Det gör ont i mig. Känslan av oundviklighet och för evigt slår emot mig och jag har så svårt att ta det till mig. Så förbannat det hela. Sådan saknad.

Maxi20110512

Maxi den 12 maj 2011

Annonser

Stanna upp och tänka till

22 oktober 2016 Maxi

Maxi mår bra. Ser inga tecken på att han är skadad eller har ont. Han har precis gått ut en sväng och allt är som vanligt igen.

21 oktober 2016 På våg hem

Det är mitt fel att det blev så dramatiskt som det blev. Det är bara att konstatera det nu när jag har facit i hand.

21 oktober 2016 Maxi på väg hem

Hade jag varit lugnare och verkligen kollat upp honom INNAN jag drog iväg så hade jag upptäckt halsbandet som satt över hans mun. Då hade jag tagit bort det hemma och inte på djursjukhuset. Jag hade då avvaktat och sett att han hade blivit allt bättre under dagen. Det känns inte bra idag att det blev som det blev.

Förstår inte hur jag missade detta under kvällen och när han kom in? Måste ha varit helt uppe i det blå eftersom jag tolkade ett halsband som en tunga. Vågade inte då närma mig honom och titta ordentligt utan jag hetsade upp mig så jag missade detta helt. Vilken väckarklocka jag fått.

Ett meddelande till mig efter gårdagen är att STANNA UPP och titta mig omkring, inte fortsätta rusa rakt in i väggen och snurra runt i min egen värld. Nu efteråt försöker jag se det som ett starkt och nödvändigt meddelande till mig där Maxi blev en ofrivillig budbärare genom det som han nu fick gå igenom. Sen kan vi spekulera i den andliga aspekten av det hela hur mycket som helst, men det orkar jag inte riktigt med nu efter denna händelse.

Frågan är hur halsbandet kunde hamna på det grymma sätt som det nu gjorde? Över munnen och ner mot svalget på ett sådant hårt sätt att han påverkades genom att det rann saliv och han blev helt paralyserad som det verkade? Det är mycket märkligt det hela, men på något sätt måste han ha fastnat någonstans med halsbandet och sen dragit till det själv så illa att han inte fick loss det. Stackarn…

Men han mår bra nu och jag har gosat mycket med honom. Det är jag skyldig honom efter detta äventyr.

22 oktober Rosen

En liten tapper ros som kämpar emot hösten på baksidans altan. Snart i november blommar en ros. Inte dåligt.

Stanna upp och tänka till. Maxi blev min budbärare. Så vill jag se på det hela för att inte slå för hårt på mig själv som vanligt.

Akuten med Maxi

Maxi kom inte till matskålen som vanligt i morse. Han låg kvar i gästsängen och när jag tittade närmare på honom blev jag förskräckt. Tyvärr så kollade jag inte så noga på honom DÅ utan började direkt att leta telefonnummer till veterinär och någon som tog emot akut. De tyckte att jag skulle komma in med katten och skrev upp mig.

Då slog det mig att jag inte hade någon kattbur hemma. Anna lånade ju min bur när hon flyttade och den stod nu hos henne. Panik! Var tvungen att ringa henne och klockan var knappt 7 på morgonen. Men jag visste inte då hur illa det var med Maxi, så jag vågade inte chansa på att vänta.

Tog bussen till Anna och hon var så snäll att hon gick ut med buren så att jag nästan direkt kunde ta en buss tillbaka till Storvreta. Tack Anna! Där hämtade jag Maxi och fick in honom i kattburen ganska snabbt. Mot djursjukhuset i Ultuna.

Skickade under bussfärden mejl till jobbet att jag inte kommer idag. Visste då inte hur lång tid detta skulle ta och hur allvarligt skadad min älskade katt var. Fick byta buss i stan. Ett positivt tecken var att Maxi jamade lite i buren. Fortfarande då så trodde jag att det var tungan som hängde utanför och varför jag inte ens då såg vad det var kan jag bara hänvisa till min hispighet och ofokusering på detaljerna i denna pressade stund. Jag ville få Maxi så fort det bara gick till en veterinär helt enkelt.

Väl framme vid djursjukhuset fick jag sitta och vänta i kattväntsalen (jo, det fanns en sådan enbart för katter och dess ägare). Det var jag och en kille till som satt där med sin katt Selma. Det var här som jag för första gången sedan igår kväll verkligen började titta på Maxi på riktigt allvar och noga se hur han såg ut i ansiktet.

Då såg jag att hans katthalsband satt över käken och hade pressats bakåt hårt mot svalget. I all hast och stress tog jag alltså för att det var hans tunga. Tala om slarvigt av mig. Han har alltså haft det såhär sedan igår kväll/natt? Tala om smärta och att det måste ha gjort ont!

Jag lyckades få av honom katthalsbandet, men han kunde ändå inte stänga munnen ordentligt. Men ju längre tiden gick ju bättre mådde han då, även om han inte kunde stänga munnen som vanligt. När vi tillslut kom in till veterinären kände hon på honom och ingenting var brutet, men han var svullen på ena käken en bit bak. Hon trodde att han hade ont och att smärtorna kom av att halsbandet hade suttit så hårt åt. Hennes förklaring var att han ute någonstans hade fastnat och fått halsbandet över munnen och sen trasslat in det hårdare och hårdare mot käkarna. Tala om plågsamt.

Bannar mig själv så otroligt mycket att jag inte tittade mer noga i morse och tog bort det själv redan då, samtidigt som jag är glad att jag åkte iväg eftersom det kan ha varit allvarligare än vad det nu var. Det visst jag ju inte då! Kostnaderna struntar jag faktiskt i och de 2 000 kronor som allt detta gick på är värt varenda krona nu när Maxi är checkad och kollad att det inte var något allvarligare.

Veterinären skrev ut smärtstillande och antiinflammatorisk medicin som Maxi nu ska äta i fem dagar. När vi kom hem igen, märker jag på honom att någonting inte är som det ska. Det kan bero på detta äventyr och att han är trött, men samtidigt så tror jag att han har ont i ena käken. Hoppas verkligen att medicinen biter på rätt sätt och att han tål den. Han kan ju få biverkningar som gör att jag måste tillbaka till veterinären.

Lärdomar från den här förmiddagen är att kolla in mina katter ännu noggrannare innan jag far ut i hispigheter och agerar enbart på instinkt. Hade jag hemma fått av honom halsbandet först, så hade jag nog avvaktat lite innan jag åkt in, samtidigt som han nu fått medicin tack vare att vi åkte in, vilket kanske inte varit fallet annars om han nu inte ljudligt eller på annat sätt visat att han hade ont förstås.

Känner också efter denna händelse hur mycket jag älskar Maxi. Hur mycket han betyder för mig och när jag satt på bussen på väg in gick tankarna åt alla håll. Tänk om det är kört nu för Maxi? Tänk om det inte går att fixa detta? Tankar på inre skador och jag vet inte allt for igenom mig. Är det så här vår relation ska sluta? Oväntat och alldeles för tidigt…usch ja det var inte roliga tankar ett tag där.

21 oktober 2016 Maxi
Nu sover Maxi efter en händelserik förmiddag.

Vi ska inte ropa hej ännu eftersom det faktiskt kan vara inre skador också, även om ingenting nu tyder på det. Det vet vi först efter ett par dagar. Nu sover Maxi och han vill vara ifred.

En annan fin sak som jag vill berätta om är Majas agerande. Att jag inte ens då fattade… men så var det… Maja gick alltså igår och lade sig bredvid Maxi och det har aldrig hänt tidigare. Hon sov bredvid honom hela natten och jag fattade ingenting utan gladde mig åt detta bara sådär, Maja måste ju ha känt på sig att någonting inte var bra med Maxi. Det är ju rörande att bara tänka på detta nu efteråt. Katter är mer känsliga och bryr sig om varandra på ett sätt som jag själv nu fick bevis på. Älskade Maja, vilken tjej du är.

Fan vad jag älskar mina katter.

Felix i närbild

Nu är det inget snack längre. Felix mår riktigt bra. Han äter, han går på lådan och han vill inte ha sin medicin. Idag försökte han också busa lite med Maxi, men han var inte ett dugg intresserad.

Jag busade själv lite med Felix och försökte ta bilder så nära det bara gick…

För en vecka sedan så var vi på väg till djursjukhuset med honom… då var han verkligen i dålig kondition och jag trodde aldrig att han skulle återfå den kraft och glädje som han idag visar.

Jag kan inte tacka grannen A, Tofflan, Frida och Linn nog för all hjälp. Alla böner och positiva tankar från vänligt sinnade människor TACK!

Nu drar jag ner på bevakningen gällande Felix och återkommer bara om det händer något. Så att ni vet.

Mer om Felix

Jag har ju egentligen inte fått vara så mycket med Felix efter allt som hänt. Igår var det ju direkt i säng och i morse iväg till jobbet. Det är först nu på eftermiddagen efter jobbet som jag kunnat vara lite med honom och det enda jag kan säga att det är inte samma katt som igår. Han mår bättre och jag är så oerhört tacksam för det och att vi inte beslutade något annat igår när det var som sämst.

Han är på sin vakt, och han har svårt att slappna av idag. Vet inte om det är bra eller dåligt, men till skillnad mot igår då han inte reagerade på någonting så försöker jag se det positivt.

Han äter inte så mycket, men han äter. Jag gick iväg till affären när jag kom hem och köpte kyckling och nya räkor. Just nu så ratar han den vanliga kattmaten. Att få i honom medicinen går bra nu eftersom jag tror mig veta hur man ska göra. Så långt ner i svalget som möjligt och snabbt igen med munnen och sen röra lite på strupen med fingret. Då måste Felix svälja och då åker tabletten ner…

Jag filmade lite när han åt ett par kycklingbitar för en stund sedan:

Felix är på bättringsvägen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Som sagt Felix känns lite orolig emellanåt även om jag får kela med honom en hel del. Han är på sin vakt och har svårt att riktigt slappna av. Men han reagerar direkt nu när man pratar med honom.

Han fick mig att gråta en skvätt igen när han ville kelas och när han spann som sjuttsingen. Det värmde så gott i mig. Fina underbara katt!

Jag har dragit in en madrass till pojkarna så de kan vila sig ordentligt.

Tidigare idag så skrek Felix lite och tjejerna som tog hand om honom blev oroliga, men efter att ha fått vatten och de räkor som var kvar så blev det bättre. Nu ligger han på madrassen och vilar sig. Dock ser jag att han inte riktigt slappnar av eftersom öronen är på vakt. Men det kanske inte är så konstigt efter allt han har varit med om de senaste dygnen.

Tjejerna gjorde en fenomenal insats som tog hand om Felix sent i natt och i dag när jag jobbade. Han behövde inte känna sig ensam. Om de inte hade kunnat vara hos mig så hade jag tvingats vara hemma.

Nu avgörs detta om penicillin och cortison tar som det ska. Det ser lovande ut, men efter gårdagen, så tar jag inte ut någonting i förskott.

Felix kamp för livet

Är på väg hem från jobbet när telefonen ringer. Det är ena grannen ringer och berättar att min katt Felix ligger hos henne och är mycket illa däran. Jag blir alldeles kall. Bussen är precis vid järnvägsbommarna (som fastnat för hundrade gången) och nu känner jag bara att jag vill hem så fort det går.

Hon berättar att Felix hade lagt sig under deras altan. Han jamade svagt och hon tvingades att dra ut honom. Hon sa att det kändes som om han hade lagt sig där för att dö. Jag ser ju på Felix att läget är mycket allvarligt. Han reagerar knappt och grannen sa att han både hade kräkts och bajsat på sig. En del kramper hade han också.


Vi väntar på Tofflan. Här mår Felix riktigt dåligt.

Den enda person jag känner som har bil just nu är Tofflan. Hon kommer så fort det bara går och jag ringer det jobbiga samtalet till Frida under tiden. Felix är ju den katt som Frida valde själv för nästan sju år sedan. Det är liksom blivit som hennes katt. Hon blir ju uppriven och vill absolut följa med till veterinären.

Jag lägger Felix i en stor kartong med ett par filtar. Han är i ett annat medvetande allt som oftast och han känns väldigt kall. Hade inte Tofflan kommit och Felix fått vård så fort trots allt som han nu fick, så hade han inte klarat detta. Du är guld värd, Tofflan! Tack av hela mitt hjärta för att du kunde.

djursjukhuset så konstaterar det att Felix svävar mellan liv och död. Han är så dålig och veterinären säger att han är döende. Vi är chockade och ser på hur de sätter till dropp, ger han ett par sprutor för att få igång cirkulationen igen. Felix hade 35 grader i temperatur när vi kom in. En katt ska ha mellan 38-39 berättade veterinären.

Han andades svagt och frågan var om detta skulle gå vägen. Att han ens skulle vända och bli piggare. Sakta men säkert så blev han bättre. Tempen steg och han började reagera lite när sköterskorna tog i honom.

Personalen på sjukhuset gjorde ett fantastiskt jobb. De tog blodprov, de röntgade honom och de gjort verkligen allt för vår fina katt. Men de hittade inte felet!

De höll på länge och ingenting stämde. Han hade inte diabetes, han hade ingen inre blödning och han hade inga tumörer. Det enda som de hittade var att blodvärdena var katastrofalt låga. De analyserade blodet länge och väl och kom tillslut fram till att det kan vara en parasit/bakterie Mycoplasma haemofelis  Symptomen stämmer in väldigt bra på detta. Han har nu fått Ronaxan och Prednisolon Pfizer mot detta.

Vid halv 12 så hade kurvorna gått åt rätt håll och Felix hade vänt. Han var piggare och reagerade på ljud. Han tittade upp ibland och frågan var om vi skulle få ta med honom hem. Veterinären sa då att är det den bakterie som hon trodde så har Felix 50% att överleva. Det handlar om hur han svarar på antibiotikan och cortisonet.


Hemma från djursjukhuset. Felix ligger i Fridas säng.

Väl hemma igen så la vi honom i Fridas säng. Både Frida och Linn ville sova hemma hos mig i natt i fall att det var så att det skulle bli sämre igen.

I morse så började jag gråta. Allt släppte väl, men jag såg att Felix var piggare. Frida låg och klappade honom och han spann för första gången sedan allt detta startade. Jag testade då att ge honom räkor och hann åt 2 st… då kunde jag inte sluta gråta. Det var så fantastiskt att se detta, från att vara nästan död till att vända så pass fort.


Felix nu på morgonen. Han spinner när Frida klappar honom och han har ätit två räkor.

Nu vet vi ju inte riktigt hur detta kommer att sluta. Jag ska försöka få i honom tre tabletter varje dag nu under 14 dagar. Han får givetvis inte gå ut under tiden. Frida är hemma hos mig idag medans jag jobbar. Sen är det ju midsommar och då tar jag hand om honom själv.

Tack för alla positiva tankar och alla fina Felixord ni givit oss. Han mår bättre och det känns som om det går åt rätt håll.