Etikettarkiv: djupet

Min vecka

black calendar close up composition

Photo by Pixabay on Pexels.com

På måndag förmiddag går jobbet in i Public 360. Så spännande och jag är med från start! Ska göra mitt yttersta för att det ska bli bra för alla handläggare och vara på tå och lära mig så mycket jag bara klarar av systemet. Är nyfiken och fylld av lusta!

Veckomöte, avslut av GIP-konto samt ett möte med vår lilla men ack så effektiva nyhetsredaktion står också på agendan under måndagen. Det är en dag av många möten för mig numera. Men i de allra flesta fallen är det inspirerande och numera ses min kompetens för vad den är, det vill säga jag behöver inte sitta med på dragningar som inte har med mitt jobb att göra. Detta blir speciellt tydligt på min ena halva (kommunikation) där jag så att säga inte behärskar vissa bitar och helt enkelt inget förstår.

Tisdagar är vanligtvis möte med stiftsdirektorn för personalen på kansliet. Då informeras det om vad som beslutats i de högre organen. Vill veta vad som händer, så därför försöker jag alltid vara på plats.

Information om hur dokument- och arkivhantering blir det för tredje gången på onsdagen. Det händer mycket på det här området, dels för att jobbet inför 360 men också för detta med GDPR. Det har väl klarnat något kring detta, men jag tycker det är svårt att begripa skillnaderna gentemot PUL som försvann i maj och ersattes av nämnda förordning.

Torsdagskväll är det ett mycket intressant föräldramöte på Elias skola. Det handlar om framtid och gymnasieval. Vi sitter i storsal med andra föräldrar som har barn i nionde klass och för mig är det bara att bita ihop och fokusera på varför jag är där. Det är inga problem idag, även om tankarna försöker dra iväg och hitta de mörka molnen.

Sen på fredag ska jag ringa min husläkare igen för att boka en ny tid i slutet på november. De kunde inte fixa det när jag var där senast eftersom schemat för november ännu inte hade kommit. Det handlar om uppföljning av den halverade doseringen. Olika är vägarna till målet.

Sen mellan allt detta jobbar jag på som vanligt med webb, omvärldsbevakning, avtalshantering, telefonifrågor, infotavlan, anmälningsystem och att försöka göra det bästa för var och en som kommer till mig med olika frågor och behöver min hjälp. Mitt jobb blir allt mer upplyftande och inspirerande för mig. Det ena ger det andra, numera på ett positivt plan!

Ser ut som en bra vecka. Tänk om någon hade sagt till mig för ett år sedan att jag skulle vara tillbaka på det sätt som jag nu är?! Är så glad över det positiva i mitt liv och att det i djupet känns bättre. Inte vad jag vill med tankarna där jag bedrog många gånger, utan vad jag faktiskt känner i det där djupet jag tjatar om ibland. På riktigt och på allvar.

Annonser

Lyckan…

…är att någon annan ska fixa det!

  • Lyckan är att komma till serverat bord och plocka ut godsakerna.
  • Lyckan är att någon annan går före och leder en rätt.
  • Lyckan är stödja sig på andra för att slippa stödja sig på sig själv.
  • Lyckan är att andra gör arbetet!!
silhouette photography of group of people jumping during golden time

Photo by Belle Co on Pexels.com

Lyckan som ord retar mig. Lyckan är ett ord som bedrar, står för det där onåbara och så länge den söks någon annanstans än inom sig själv når man den aldrig. Det är ingen sann lycka.

Missbruk, manier och ett stort ego är nästan jämt ett tecken på avsaknad av inre lycka. Ett stort ego betyder inte att man tycker om sig själv. Ett stort ego är precis tvärtom, man måste bevisa att man duger, genom överdrivna och falska påståenden och ageranden.

Det tomma och olyckliga inom en får absolut inte komma ut. Att prata på djupet om den man är och varför man är som man är, det flyr många ifrån. Mer eller mindre genom olika sätt och ofta genom ett förstorat ego som måste bevisa en massa för andra.

För mig handlar det om att byta sätt. Från alkohol och motion till ett ätande idag som jag inte har kontroll över. Intellektet vet om allt detta, men kraften har inte funnits där att ta itu med detta. Jag vet, tänker man på det viset är man långt ifrån att acceptera sig själv. Att se det som ett måste visar på att jag efter alla år fortfarande inte kan vara trygg i mig själv och göra det som min kropp eller själ mår bra av. Det är precis som om jag måste ha någonting som gör mig illa.

Jag söker inte lyckan på det sättet som många gör. Eller tror sig göra genom att visa upp meritlistor på hur duktig man är, hem med överflöd av saker eller för den delen en munsvada som egentligen inte säger mig någonting. Ändå misslyckas jag att hitta lyckan.

Var möter jag lyckan? Bara inom mig själv, inte hos någon annan! Jag vet ju det, men ändå går det inget bra för mig.

Just för att jag med skallen tror mig veta en massa, betyder det inte att jag lever på det sättet. Långt ifrån. Det är som om jag är känslomässigt ”skadad” inom mig själv, och inte riktigt kan få ro, vad jag än gör. Har varit sugen på rosenmetoden, meditation av olika varianter och till och med hypnos, men kommer hela tiden till samma slutsats:

Lyckan ligger inte utanför mig själv. Lyckan hittar jag bara själv, visserligen ibland med inputs och stöd. Men det stora och slutgiltiga arbetet kan jag bara göra själv. Lyckan är bedräglig såsom vi ser den idag. Hur många människor kan i hjärtat säga att de är lyckliga? Att de lever de liv de vill?

love people romance engagement

Photo by Katie Salerno on Pexels.com

Var på vippen att göra en sak igår som jag verkligen vill med hjärtat, men fortfarande hindrar någonting mig för att vara sann och våga utmana livet. För vissa är det självklarheter att följa sitt hjärta och leva ut sitt liv till fullo. Lyckan att vara sig själv utan att sätta på maneér och sätt som bara fördröjer den i djupet inre friden, gör att jag ibland inte ens vågar försöka.

Använder ordet lyckan för att det just är så bedrägligt. Lyckan kan betyda allt från att få ett leende på morgonen eller slippa en ångestattack som tidigare kom som ett brev på posten. Att klara situationer, som tidigare var otänkbara kan vara lycka. Lycka kan också vara att älska sig själv så mycket att alla form av stimulantia inte behövs mer. Det är en stor lycka för många.

Hittar man lyckan, vad händer då? Är det slut då? Dör man? Kan man (jag) vara rädd för att hitta lyckan just av den anledningen?

Medvetenheten är garanten

blue bubble calamity clean

Photo by Daniel Frank on Pexels.com

Har ställt in hotellvistelsen i Sala nästa vecka. Orkar inte med allt det praktiska kring det hela. När jag hade lämnat över bilen till syrran i fredags efter att ha hämtat dem på Arlanda och grillningen var klar, gick luften ur mig. Tom, orkeslös och helt nollad.

Fick senare höra att de haft inbrott i huset. Någon eller några hade varit inne i huset och snott dator, mobiltelefon och sprit. Ingenting är heligt och fredat nuförtiden.

Igår fanns inget kvar i tanken. Tänker på barnen, men kanske är det jag som förstorar upp och tror att de vill göra en massa saker hela tiden? Mina få förslag intresserar dem föga. Men det spelar ingen roll nu eftersom jag inte orkar. Planera det dagliga, hålla ihop och ta ansvar för det basala måste klaras av just nu.

Ur djupet rör sig det opratbara fram och tillbaka. Får en obehaglig känsla av att ”proppen” är lös och stor del av energin finns liksom inte där för att hålla emot. Svårt att fylla på någonstans. Glömmer bort mig själv och klarar liksom inte av att balansera detta. Fortfarande är medvetenheten garanten för det minimala, att någonting finns kvar.

Överdriver jag? Tycker jag bara synd om mig själv och återigen drar på mig det stora offertältet? Rakt över förmågan att tänka klart?

engswe2-0

England-Sverige 2-0 i kvartsfinalen, fotbolls-VM 2018.

Syrran ringde mig igår morse och jag fick ur mig något av det jag kände långt därnere. Bara det en seger. Vet inte om hon blev orolig, men hon och hennes M kom och tittade på fotbollen. De hade med sig hämtmat och det var riktigt trevligt. Tyvärr var matchen inte lika rolig, det var liksom inget snack, England var bättre än Sverige. Sverige var aldrig riktigt nära så att säga. Men att vinna sin grupp, slå ut flera topplag och ta sig till kvartsfinal är stort. Mycket bra gjort av Sverige!

Just nu måste jag bita ihop. Så gott det går där konsekvenserna är okända om bettet går för djupt. Lyssnar på de förtröstansfullaste låtarna, försöker andas djupt och nollställa och gosa med katterna. Pratar med de som vill prata, fördröjer, skjuter upp och bloggar om ynkligheten. Det känns som om allt går mig ur händerna, även denna sommar.

Utefika & djur utan masker

2015-09-22

Härligt att fortfarande kunna sitta ute på fika och lunch. Kanske var det sista gången idag?

Känner mig asocial och initiativlös, värre än vanligt. Hellre ensam än i flock utan djup. Uppgiven blir jag bara när masker faller. Vänder mig om och biter ihop.

2015-09-22 Maja

Maja är härlig. Djur är okomplicerade och de bara är, utan masker.

Igår fick hon se sig själv på TV:n när jag kollade in lite klipp jag filmat. Hon kände igen sig direkt och ville se. I närbild. Hehe…

2015-09-22

Hon är för härlig, detta nytillskott i familjen. Gillar att se på TV.

2015-09-21 Maja

2015-09-21 Maja

2015-09-21

Fina Maja!

En dag i taget. Här och nu. Kommer ibland på mig själv med att det är ju detta som pågår just nu som är livet. Låter ju inte klokt, men så är det. Ingen bra känsla kring detta. Rantade lite på annat ställe om djupare ting. Svårt här numera att vara alltför privat, men även personlig med alltför många ord. Kraftigt tapp av lust.

Missa inte Anja Kontor och “När livet vänder”

Vi matas av så mycket yta och program som bara fokuserar på materiella ting och i mitt tycke många gånger idiot-TV. Visst, ibland är det skönt att bara matas av sådant, men vi behöver också annat får att få påfyllelse i vårt inre.

Att gå ner i resonemanget, nudda vid existentiella saker verkar många gånger vara livsfarligt och någonting som få programmakare orkar med att satsa på. För hur många sådana program finns det egentligen?

Man kan ju beröra. På riktigt. Och det kan vara jävligt jobbigt. Jag vet det eftersom jag själv undvikit den åtta program långa serien När livet vänder.

Tills nu.

För där är det på riktigt. På djupet. Livet som det verkligen är. Jag förstod att det skulle bli jobbigt att titta på programserien, därav så har jag väntat. Det är sådan tur att SVT Play finns, för nu var jag redo.

Skärmdump från SVT

Programledaren Anja Kontor är ett verkligt proffs på det hon gör. Ensam i sitt slag, eller åtminstone en av få. Hon tar fram det fina i människan. Hon ger plats, går åt sidan och låter människorna det handlar om vara i centrum. En mycket ovanlig egenskap i dagens medievärld skulle jag vilja påstå. Programledare i allehanda program saluför ofta sig själva och tar plats på ett sätt som jag många gånger bara irriterar mig på. De glömmer bort sin roll helt enkelt.

Anja Kontor gör precis tvärtom. Man känner lång väg att hon är på riktigt och verkligen bryr sig om de hon intervjuar. Hon har en stor gåva i detta och jag hoppas verkligen att även SVT ser detta och ger henne ett eget intervjuprogram. Varför inte istället för Skavlan, som numera går på övertid om du frågar mig! Det tror jag skulle bli en stor succé.

När livet vänder består av möten med åtta personer där livet vänder på ett dramatiskt sätt. Det handlar om vägen tillbaka. Starka berättelser och precis som jag trodde så rann tårarna flera gånger. Jag väljer att inte gå in i detalj i denna post, men jag vill ändå berätta om hur berörd jag blev av serien och jag rekommenderar den starkt till dig som läser hos mig.

Vi behöver fler sådana här program!

SVT Play låter serien ligga uppe i 20 dagar till. Varför så kort tid? Passa på att låta dig bli berörd av någonting som är på riktigt. Våga, som jag tillslut gjorde att låta dig bli påverkad på djupet. För i all bedrövelse så ger människorna en själv kraft att orka vidare och jag fick i alla fall helt andra perspektiv på den kamp som jag för i detta jordeliv. Många starka och modiga själar berättar sin historia och det stärker, även om det ibland är outhärdliga ord man får till sig.

Missa inte Anja Kontor och När livet vänder!

Relaterat
När livet vänder – hemsidan
När livet vänder – SVT Play

När livet vänder – första säsongen

Tofflan om När livet vänder
Tofflan intervjuar Anja Kontor

Psykologisk salong från 2012 med Anja Kontor (youtube)
Zenzationella människor – Mer om Anja Kontor

Nej, jag förstår verkligen inte…

Nej, jag förstår verkligen inte meningen med allt detta. Verkligen inte. Mina egna odds försämras hela tiden, men jag kan inte annat än vara uppriktig emot mig själv, även om jag ingenting förstår längre. Kanske har jag aldrig förstått.

Han var rostfärgad – en mörkt bärnstensaktig färgton med lite rött i – och oerhört vacker. Han tycktes blänka och kläderna var långa med ett vackert fall. Ärmarna föll ner över hans händer, men när han lyfte upp armarna tycktes de långa ärmarna glida tillbaka så graciöst, som om han var en del av honom själv.

Olika falla ödets lott och just detta förstår jag ingenting av. Så oerhört olika som känslorna är hos oss själar. Utmaningarna, egona, och den absoluta rättvisan. Och när? Nej, jag förstår verkligen inte detta längre.

En del får gåvor och verkar slippa ångesten och bara lever på och så totalt distanserade från det egna djupet. Hur ens förmår de? Har jag varit där en gång? Eller är jag än längre tillbaka i känslokedjan?

Nej, jag förstår verkligen inte vad som är meningen och inte meningen. Det bara rörs ihop och jag har ingen som helst förmåga att sortera. Ångest är det enda svar jag får.

Ni må förstå att jag försöker. Bara vara, agera eller både ock. Allt med samma resultat. Ångestriden och ledsenhet.

Änglar, finns dom? Är de fallna runt mig?