Etikettarkiv: dator

Snö i massor

I natt har det kommit mycket snö. Vart har vägen tagit vägen? (;-)

Det enda stället som idag fått besök av mig är soprummet. Detta på grund av de stora snömängderna. En del verkar inte ha läst på om läget när jag såg en bil som försökte ta sig ut på vägen. Personen kom upp till vändkorset och valde sedan med stor möda att ta sig tillbaka till parkeringen. Vägen är dåligt plogad när detta skrivs vid halv 10 på söndagsförmiddagen och att ge sig ut med bil är inte att föredra. Man kan lätt fastna vilket jag alltså själv blev ögonvittne till.

Har skottat till katterna på baksidan och till mig och grannen på framsidan.

Snömängden är ansenlig på sina håll, men slår fortfarande inte det året på 90-talet när vi bodde på Månskensvägen. Minns att man då fick skotta fram gångar för att ta sig framåt. Det var som väggar omkring en.

Så nu lär man få leva med snöhelvetet en tid. Högst en plusgrad i prognosen till nästa vecka gör väl inte att denna mängd snö hinner försvinna. Det är säkert 25-30 cm på sina håll just nu. Vi är fortfarande bara i början på februari så det är bara att härda ut. En dag i taget.

Träffade Claes igår. Hans nästan 10 år gamla dator har sett sina bästa dagar. Jag kunde inte fixa det som behövs, så det blir en ny dator för Clabbe. Det är alltid kul att träffas och han hade med sig lite material som ska fylla i de luckor jag har om stiftets historia. Han om någon med sina 44 år i stiftets tjänst ska man ta hjälp av i detta långsiktiga arbete.

Annonser

Bra dagar genom vägledning

25 april 2017 Kaffe, ljus och dator Kaffe, ett ljus och en dator. Mer behövs inte för att kicka igång dagen. Känner att kraften sakta men säkert återkommer. Öppnar upp mig mer och vågar lite till, vilket i sin tur ger positiv energi.

Men det får inte gå för fort, balansen är oerhört viktig för mig att tänka på och i det finns en oerhörd utmaning och lärdom.

Det man ger ut, det får man tillbaka. Så är det ju bara och det visar gårdagen på jobbet. Det var den hittills “bästa” dagen sedan jag blev sjuk och fick diagnosen depression med utmattningssyndrom för snart 5 månader sedan.

Redan på morgonen kändes allt bättre. Att på kvällen innan sitta ner och verkligen försöka slappna av och be om vägledning vill jag tro var med mig på jobbet. Var med i början på kommunikationsfunktionens måndagsmöte vilket kändes bra. Första gången på nästan 5 månader! Bättre blev det av att C berättade om planen för vår interna webbplats. Vilket fint arbete hon gjort och jag var inkluderad i arbetet! Blev sugen att hugga tag i detta direkt…

Men det är lugn och fin som gäller. Inte gå för fort fram nu. Hade fått en skrivuppgift av HR som slutfördes igår och bara den grejen (och att jag klarade av att skriva nästan som förr) lyfte mig. Det var riktigt stimulerande och sådant är någonting jag kan tänka mig mer av i framtiden. Sekreterare Olsson (;-)

Vet ju att tillhöra ett sammanhang och få bekräftelser är någonting som är viktigt. Har ibland inte försökt att låtsas om det, men gårdagen gav mig fina ord och att jag var saknad från arbetskamrater som normalt inte “pratar” på det viset med mig, lyfte mig ännu lite till. Bästa dagen på jobbet igår och jag fortsätter att försöka se möjligheterna istället för hindren, utgå från en positiv synvinkel istället för tvärtom och be mina skyddsänglar om kraft och vägledning.

Är medveten om att det kan svänga fort och försöker vila i det jag känner just nu. Försöker inte tänka för mycket när ensamheten drar in, utan då göra saker som gör mig gott istället för att grubbla en massa. Det har jag sagt tusen gånger tidigare och sedan fallit tillbaka, men nötning och åter nötning är det som gäller.

Be om vägledning, andas och en dag i taget.

Första arbetsdagen

Sömnen fick lida på grund av rethosta, småfjärilar och katter som ville ut mitt i natten. Vaknade säkert en gång i timmen och vid sex hade jag fått nog. Då sattes kaffehurran igång, tog mig en dusch, fixade kattlådorna samt deras matskålar fylldes på.

Det var dags för mig att jobba igen. Märklig känsla med både förhoppningar och oro i en salig blandning. Fatta, det har snart gått 4 månader sedan jag jobbade senast! Inte klokt egentligen…

Nu åkte jag buss nästan i värsta rusningen. För mig var det mycket folk i rörelse. Alla var som små myror och ingen tittade på den andra. När jag kom ner på stan myllrade det av liv överallt. Jag visste inte riktigt vart jag skulle fästa blicken. Slå bort och inte ta in. Stänga av och följa de inre tankarna som inte tar in bruset.

3 april 2017 Den gula taggen

På jobbet hämtade jag först ut den gula taggen i receptionen. En nyhet sedan sist. Möte med chefen var det som stod på programmet idag. Det blev ett väldigt bra och fint möte.

Förändringar som jag tror kommer att gagna mig på sikt och en välvilja som gjorde att det kändes bra. Vi fikade tillsammans och pratade sedan en stund till. Är glad och förhoppningsfull inför framtiden och tacksam över att hon tror på mig även i framtiden. När man går hemma som jag gjort, tappar man kontakten med livet därute och tron på att man duger och ska komma tillbaka kan lätt få sig en törn.

Fick knappt igång datorn och lösenordet hade gått ut. Satt i telefonkö en bra stund innan kanslistöd kunde hjälpa mig med att ändra. Gick in på e-posten men lät den vara. Rensade lite på rummet och åkte sedan hem. Tre timmar går fort och på onsdag skall jag ta vid där jag slutade.

Det svåraste kommer att bli att inte köra på för hårt för fort. Att hitta balansen helt enkelt. För jag kände redan idag att jag ville gå igenom e-posten och göra lite till men jag vet att jag måste hålla mig till mina 25% för att inte hamna i en negativ spiral igen. Det är så lätt att gasa på för fort. Samtidigt känner jag en frustration i mig över att det går så långsamt allting. Att jag liksom inte klarar av sådant som tidigare inte var några problem kan dra ner mig rejält. Det sätter sig på psyket även om jag inte vill det. Balansen är otroligt viktigt för att det inte ska bli samma sak igen.

Har vilat och slumrat när jag kom hem. Känner mig fortfarande ganska trött i skallen. Det har känts som om jag har gått omkring och burit på en hockeyhjälm under dagen. Riktigt vilka slutsatser jag ska dra av det vet jag inte… men någon form av skydd känns det som om det har varit. För nu när jag sitter och skriver det här så känns det bara som om det är en liten keps kvar…(;-)

I morgon ska jag ner på stan igen för att kolla mina ögon, vilket jag tror är för sista gången. Det blir en tur till stan tre dagar i rad eftersom jag jobbar igen på onsdag. Men tar jag det bara lugnt och andas medvetet så går det bra.

Loggar ur en tid

Nu har jag semester! Har funderat fram och tillbaka och har nu bestämt mig för att logga ur helt från bloggen och cybervärlden under fem veckor.

Fram till den 27 augusti så låter jag bloggen vila. Det gäller också mina konton på Facebook, Twitter och Instagram.

I år ska jag ha semester som det var för några år sedan. Inga distraktioner av uppdateringar, flöden och bloggposter där orden och bilderna staplas på varandra. Det blir ett litet experiment detta. Kanske blir jag helt galen av tristess eller så stannar jag upp på allvar och fokuserar på helt andra saker i livet.

Bara vara, prata i telefon och träffa några vänliga själar, ibland bara sitta still på baksidan och lukta på blommorna. Dricka mitt kaffe och springa min runda. Aktivera både mig och min son på olika sätt. Umgås en del med de andra barnen och min familj.

Läsa en bok och titta på en film när jag stressat ner är ytterligare ett mål. För det har varit svårt sista tiden.

Så får det bli.

Med önskan om en fortsatt fin sommar till er som läser hos mig.

Semestertider, kattgåvor & utrensning

En arbetsdag kvar. Fatta, vad skönt! Står i valet och kvalet om jag ska lägga ner all data och social media under dessa fem veckor då jag har semester. För att liksom komma ifrån ALLT!

Utan blogg, utan twitterier, facebookande och instagrammande i fem veckor. Utan ynkligheten, mästrandet och domarna men även de som tar mig för den jag är. Gå tillbaka till basic som det såg ut inte alltför länge sedan med läsning, promenader, löpning och de veckor Ellet är hos mig aktiviteter med honom utan dator.

En sak ska jag i alla fall göra och det är att inte läsa e-post från jobbet. Så gjorde jag förra året och det var så skönt.

Vi får se. Är ganska less på datoriserade överhuvudtaget så det kanske inte är en dum idé att släcka ner allt under några veckor.

Två arbetskamrater kom idag med gåvor till Maja. Det var så fint av dem och mitt hjärta blev varmt. En fin gest till vår nya familjemedlem som kommer på tisdag.

På jobbet så rensas det och kastas. Detta eftersom de nu helt plötsligt fått för sig att rummen bredvid hissarna ska vara helt tomma (efter över 20 år) så fick jag syssla med sådant jag inte riktigt hade tänkt mig mina sista dagar på jobbet innan semestern. Tömma och rensa ur en massa gammalt.

Vi har så dåligt med utrymme på jobbet för förvaring sedan tidigare och detta gör ju inte saken bättre. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra av allt faktiskt, vilket innebär att väldigt mycket kommer att kastas.

Dataskrot blir det fort och att åka till återvinningen hela tiden funkar inte, utan de gamla delarna har funnits på en så kallad mellanstation (vilket var i rummet bredvid hissen) för att sedan då det blivit en del så bar det av till återvinningen, vilket tidigare skedde 2 gånger om året. Att åka hela tiden, det funkar liksom inte i praktiken och då måste det finnas ett förvaringsutrymme för skrotet under tiden, innan det blivit en del.

Sen har vi ju allt annat som nu till stora delar kastas. Alla böcker, backupband, gamla program, drivrutiner både på cd och diskett och jag vet inte allt. Alla backupband kommer inte att kastas och lite annat ska jag försöka behålla för eftervärlden. Vår första dator (som var en Mac år 1988), vår första bärbara och lite sådant, det får bara inte hivas iväg…

En dag kvar. I morgon så ska JAG fira! Av flera anledningar.

Datorfix & mer ljus

Lite datorfix och en gemensam lunch. Mellan detta en massa snack. Sen vid fikat så vågade sig till och med Maxi fram och lät sig bli klappad. Det var så roligt att jag var tvungen att ta en bild eftersom Maxi tidigare varit livrädd för Clabbe.

Inget äventyr i storstaden, den här gången heller. Det jag har slutat med, det är att tjata och gnata och då blir det på det viset.

Clabbe skjutsade mig sedan till den lokala butiken där jag inhandlade massor av ljus. Behöver ljus nu i detta kompakta mörker.

Att Linn la till Madonna till sin spellista gör mig uppspelt och glad. Det är roligt att dotra gillar vissa låtar och det var dessutom inte bara en låt utan två, Living for love och Devil Pray! Ja, jag vet att jag är nördig som sjuttsingen… hehe

Du hittar Linns favoritlista Can you feel it? här!

I morgon eller på tisdag så måste ni ju köpa UNT eller kolla in deras webbplats! Då kommer Frida och kanske jag vara med och prata om hennes kamp mot kommunen! Givetvis så kommer jag att länka och skriva om det när det finns på webben.