Etikettarkiv: dammsuga

Bångstyrig gubbe

181006 01 Höst 1

Molande huvudvärk, en enorm trötthet och som löken på laxen magsjuka. Kroppen gör sitt yttersta för att säga ifrån en bångstyrig gubbe som försöker leva ett annat liv.

181006 01 Höst 2

Ett par halvdagar och i helgen sömn i massor. Sov i nästan 12 timmar natten mellan fredag och lördag. Orkade bara vara uppe till 20.00. Sen sov jag ändå ett par svängar på lördagen. Kroppen är begränsad numera.

181006 01 Höst 3

Tyvärr bråkar magen med mig nu. Så illa att jag kört på vätskeersättning sedan igår för att få i mig någonting nyttigt.

181006 01 Höst 4

I torsdags träffade jag Anna. Vi var på föräldramöte om gymnasiet och de möjligheter som där finns. Intressant och så stor skillnad mot när jag var ung.

Som sagt, i lördags var jag ganska mör, men ändå tvingade jag mig att tvätta ett par maskiner och dammsuga lite. Orkade bara halva huset, men ändå.

Har inte gjort så mycket mer. Bytt från Netflix till ViaPlay eftersom jag avskyr alla serier som nu finns på Netflix! De dominerar totalt och jag vill se film, inte långa serier som pågår länge. ViaPlay hade lite sämre utbud, men där finns det hederliga filmer i alla fall.

Var i valet och kvalet att ställa i lunchen med Clabbe idag, men jag vill ju träffa honom och sen vet jag att han inte kommer ut på Facebook med sitt vanliga konto. Vill ju hjälpa honom så att det blir rätt. Han kommer hem till mig med lunch, så det är ju ett plus det också (;-) Men det kanske slutar med att jag inte kan äta någonting…

Alla bilderna visar mina goda röda äpplen. De är på väg att ramla av nu, men smakar fortfarande fantastiskt gott. Hösthelvetet är här och det är bara att göra det bästa av varje dag.

Annonser

En lagom lördag

Ett besök hos frisören för Ellet, lite shopping och kanske, om jag orkar, fönsterputsning av mina fönster. En lagom lördag.

Kanske faller jag ihop när vi kommer hem och inte orkar någonting. För i natt så var jag vaken igen. Kunde inte slappna av och somna om. Tankarna for om nära och kära, om jobbet och om en massa saker. Det är inte alls något bra tecken detta för mig, att det är så här. Jag behöver sova på nätterna!

Det ringde ju på dörren igår kväll. Jag hörde ingenting först eftersom jag satt och lyssnade på musik i mina hörlurar. Men efter en stund så öppnade Ellet och in kom Linn och hennes kompis Carro! Tala om att mitt hjärta blev varmt. Det var en blixtvisit, men det var ändå så gulligt av henne att komma en stund till sin gamla far. Hon är hemma några dagar från studierna i Umeå.

Barnen, glädjen till livet och de som får mig att kämpa på. Så är det ju.

Det behöver dammsugas också ser jag. Men det brådskar inte. Nej, nu ska jag dricka lite kaffe och sen dra igång dagen.

Önskar mina läsare en fin lördag!

Varför och måste

Varför vaknar jag TIDIGARE när jag inte jobbar? Sen vore det ju fint om jag kunde somna om när klockan står på halv sju, men det går liksom inte. Ligger och vrider mig och tänker på saker som jag absolut inte behöver bry mig om just då. Märkligt är det hur jag fungerar.

Det är likadant när jag jobbar men då orkar jag fanimej knappt ta mig upp. Vaknar före larmet, det gör jag alltid men då är det precis som om kroppen reagerar på att jag måste upp. Idag måste jag inte upp, men då är kroppen på ett helt annat humör.

Så jag tog mig upp, tvättade och dammsög stora delar av huset. Många stora feta dammråttor tittade ängsligt på mig, men det hjälpte inte, de åkte in i den nyinsatta påsen.

2013-10-19

Det gick om jag ansträngde mig lite. Att se det vita på marken när jag fick arslet ur för att gå till butiken. Kallt och nära nollan var det också.

2013-10-19

När jag är ute och promenerar så tänker jag mer än vad som är bra för mig. Nu var det inte så många ute när jag var ute och då går jag liksom än mer inåt. Tänkte mycket på de jag saknar. De som lämnat mig. Det som är svårt att ens nämna numera här på bloggen.

Att fastna, patetiskt och tjatig är ju det som möter mig. Om inte med direkta ord, så vet jag att det fungerar på det sättet. Ibland kan jag förstå det, men för mig är det ju en reell saknad som aldrig går över. Att tiden läker alla sår, det är bara skitsnack. Undrar jag vem som kom på det urusla ordspråket? För mig är det sår som aldrig läker. De kanske inte rinner och är akuta, men de finns där för hela livet. Vissa sår kanske kan läka, men ärren finns ju där. Det försvinner ju aldrig helt.

Mamma, Micke, mormor, farmor, arbetskamrater och andra som gått över saknas i perioder. Så är det ju. Varför och måste är ju två svåra ord ibland.

2013-10-19

Många vill synas, höras och ses på. Hela tiden. För mig är det faktiskt inte så, även om jag bloggat i många år. Visst är jag glad om någon läser det jag skriver, men numera så skriver jag mest för att det är bra terapi för mig. Den bästa faktiskt. Bekräftelsen av att jag duger, att jag är ok och har rätt att vara den jag är, den har jag fått nu. Av mig själv. Efter alla dessa år.

2013-10-19

Man ska aldrig säga “tänk om”, men ibland så kan jag inte låta bli. Då blir jag ibland ledsen och vemodig över vart livet tagit vägen. Men jag biter ihop numera och är faktiskt tacksam för det jag har.

Jag är redo för det som komma skall, oavsett vad det är. Bara det ger mig ro. Ro i varat. Frid i det som kommit. Men visst tänker jag tillbaka ibland och blir nedstämd. Men jag fastnar inte så länge i det idag, som tur var. Det är mig så tacksamt att det är på det viset idag. Mitt liv och öde har jag förlikat mig med.

Men saknaden med stort S… den finns dock alltid där. ALLTID och så kommer det vara tills den dag kistlocken slår igen. Varför och måste är svåra ord att leva med.

“Vad är det värsta som kan hända?”

Skura golv, dammsuga och tvätta. Sen ska jag titta på film. Dramafilmer med mycket smärta och tårar. Just nu älskar jag att gråta för andra, så jag slipper själv. Ensam förstås. Men det är inte ett skit synd om mig eftersom det är självvalt. Drar mig undan allt mer.

Fast ändå inte. För nästa vecka blir en stor utmaning för mig i jobbet. En väldigt stor sådan. Ska träffa människor som jag aldrig träffat tidigare och då går ångestmaskineriet igång. Flera stora maskiner. Jag blir så nervös och nipprig av detta. Dessutom i två dagar med internatstuk. Men jag måste utmana mig själv för att mitt inre inte ska tyna bort. Det låter dramatiskt, men är mer sant än vad många kan tro.

Mitt mantra, som jag ofta ger till andra blir verkligt aktuellt för mig nästa vecka:

Vad är det värsta som kan hända?

Vem fan bryr sig om jag stammar lite extra, visar mina så kallade brister och kanske till och med svimmar av. Vem bryr sig? Det är liksom de inre elaka spökena som tjafsar och bråkar med mig. År ut och år in. Men samtidigt så har jag någonting som driver mig att inte låta detta mörker segra. Gränsdragningen då i det som är mitt jordiska ego och det som faktiskt vill mig väl och vill att jag ska ta mer plats, det är ibland så hårfint. Jag har länge haft stora problem att separera de båda, vilket i vissa fall fått katastrofala följder för mig. Det destruktiva som både i mänsklig form och i mina tankar mött mig under åren kommer inte att vinna över mig. Även om det vissa dagar känns som om jag inte orkar mer, då meningen med allt detta ställs på sin spets.
För:

Vad är det värsta som kan hända??

Inga droger som kan försvaga mitt tänkande ska ta över mig mer, inga personer som drar ner mig på sätt som jag inte vill, detta destruktiva som jag själv tillåtit så länge för att jag varit svag i att säga ifrån. Jag slåss väl numera mot skiten och numera så vinner det som inom mig vill väl, det som inte bara föraktar och ser det fula, det som alltid vill ta de vägar där ingen som helst uppoffrande krävs, där det alltid är omgivningens fel och andras ageranden alltid är orsaken till att man är där man är idag. Just för att det inte finns några alternativ om jag vill vara kvar. Så är det bara.

När jag skriver som jag gör ovan så är jag själv min största kritiker. För jag känner när jag läser det att mycket är bara patetiskt trams, samtidigt som en del i mig säger att vafan, det är min blogg och jag skriver precis det jag vill. Så även där har jag tvåheten i mig. Dessa förbannade känslor och tankar hela tiden som ligger i strid med varandra. I det stora och i det lilla och om det mesta. Känna, känna…!!

Men meningen med livet är ju att känna, eller hur?

Nej, nu ska hinken fyllas med såpa och en del golv i mitt hus ska få sig en rejäl omgång! Det doftar ju så gott efteråt… (;-)

Nationaldagslögande

Dagsfärska gubbar

Dammsugit lite, tvätta en maskin och klippt klart gräset på baksidan. Sen bara suttit och glott ungefär. Visst, ja tog ju en tur till ICA också för att köpa lite jordgubbar och glass eftersom Ellet kommer till mig en natt. Vädret kan jag inte klaga på, det har varit en fin sommardag och lite solande har det också blivit.

Anna och Frida ska ju till Malmö i morgon och stanna där några dagar. De ska se Blixa Bargeld på lördag och Peter Murphy den 9 juni. Det blir en liten semester för dem båda. Hoppas de får det bra och att resan blir spännande för dem, för de ska ju flyga dit!

Själv så har jag ingen aning vad helgen innebär. Vet bara att det är vanlig arbetsdag i morgon och att Ellet följer med mig. Under eftermiddagen så hämtar Tofflan honom och de två tillbringar helgen tillsammans. På söndag kväll så kommer pojken tillbaka till mig för att sedan på tisdag åter vara hos sin mor i ett par dagar innan det är dags för pappa igen och de ordinarie 14 dagarna. Umgängesfabriken när den är som rörigast.

Får se om jag orkar att vara social eller om jag bara vill hem och sitta i ett hörn och tycka synd om mig själv. Ibland så är det skönast.

Proppen gick ju x 2!

Proppen har gått! Prisad vare Lena och hennes idéer! Jag hade själv aldrig ens tänk tanken på att den lokala butiken kunde sitta på hjälpen. Så nu rinner det så fint på toaletterna igen…

Nu är det bara den droppande kranen kvar. Jag vågar inte hålla på och greja med packningar och sådant själv, så det blir nog att ringa en hantverkare. Tänk om man hade en egen…

Vår egen lilla "Jack"

Det verkade igår som om vi var de enda i hela byn som firade Halloween..hahaha! Inte en unge ringde på dörren och godiset har vi nallat av själva… jättebra för mig! Not! Vi får väl se vad som händer i morgon och om de kanske kör då istället. Då åker vår lilla pumpa ut i alla fall…

Har haft gott om energi idag och har orkat dammsuga stora delar av huset. Det var ett tag sedan jag orkade köra så mycket som idag. Gott!

Veckan som kommer har barnen höstlov. Men som vanligt så måste jag jobba som vanligt eftersom jag varken har tid eller pengar för något extra. Som vanligt alltså. Linn ska i alla fall vara hemma med Ellet och i morgon så kommer pojkens mormor och är med honom en stund. Även det gott!