Etikettarkiv: chefen

Åldrande & bättre på jobbet

Trädet Resecentrum

Vid Resecentrum står detta stora träd just nu naket och bara väntar på värmen. Bilden togs igår när jag satt i solen och väntade på bussen. Innan hade jag varit på lunch med goda vännen Clabbe.

Det blev en kort arbetsdag eftersom jag före lunchen träffade C för andra gången. Hon är bra och jag har förtroende för henne när vi kryssar mellan mina delpersonligheter enligt psykosyntesens idealmodeller.

180411_02

Det är inte ofta jag fångar alla tre katterna på samma kort. Här sover de ganska nära varandra i soffan.

Tyvärr börjar Maxi visa oroande tendenser som indikerar på att han inte mår riktigt bra. Jag ska avvakta lite till innan jag tar honom till veterinären, men det skrämmer mig väldigt mycket eftersom jag då inte riktigt vet vad som kommer att hända med honom. Så länge han äter, kurrar och inte dra sig undan avvaktar jag, men han har smalnat av en del och så för jag för mig att han dricker mer vatten än vanligt. Tycker också att han är sävligare och mer trött än tidigare. Allt går liksom lite sakta, men jag ser inte att det är fel på balansen eller att han verkar konstig. Är lite orolig för att det är saker som det inte går att göra så mycket åt. Han fyller 14 år den 15 augusti.

Förmiddagsfika ute 12 aptil 2018

Vi har haft några riktigt fina dagar nu. För andra dagen i rad blev det utefika både vid förmiddagsfikat och lunchen. I solen värmde det på riktigt fint. Vi var inte så många som vågade ut, men både Eva och Mats gjorde mig sällskap.

12 april 2018 Eva i solen

Hon kommer att bli en av mina närmaste arbetskamrater på den ena halvan av min tjänst. Det handlar om administration och flera olika system som vi ska ta hand om tillsammans. Personalsituationen på jobbet har ändrats under våren och flera problem måste lösas. Måste säga att saker och ting börjar komma ”på plats” på ett riktigt bra sätt och jag trivs bättre än på flera år. Visst kan det vara jobbigt att tänka för mycket på allt som kommer till och att ansvaret ökar, men samtidigt jobbar vi så bra tillsammans i den administrativa gruppen där chefen varit så stöttande, att det också stimulerar mig och gör att jag vill göra det bästa jag kan för att få allt att funka utifrån det jag kan påverka. Får man förtroende, ansvar och pushning från sin chef som jag inte upplevt tidigare, då växer jag. Då vill jag dra mitt strå till stacken helt enkelt så gott jag nu kan.

Mitt medvetande har förändrats och kanske är det inte något som jag ska grubbla över. Att jag åldras samtidigt som jag klarar av att vara i nuet på ett litet annat sätt är nog de största anledningarna. Ibland skrämmer det mig, men lika ofta är det på ett sätt skönt att inte riktigt vara ”med” på samma sätt som förr. Vet inte riktigt hur jag ska förklara det på något annat sätt och nej, det handlar inte om demens eller att jag börjar bli än mer virrig än vanligt.

Förkyld och snorig har gjort att Elias inte gått i skolan den här veckan. Han är hos sin mamma och vi får se om han orkar ta sig till mig i morgon eller om det blir i helgen. En mamma som ändrade siffror igår och som jag ska fira på söndag. En riktig femetta om du frågar mig! (;-)

Annonser

Är vändningen här nu?

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ber för att en vändning är på gång. Idag kändes det för första gången riktigt bra att gå ”Slingan” igen. Det är första gången på många månader som jag känt som jag gjorde i förmiddags. Fyra kilometer senare var jag visserligen trött och hade ont i ryggen, men jag hade grejat det som jag för ett par år sedan klarade utan problem. Då sprang jag till och med den dubbla sträckan och lite därtill.

Små myrsteg framåt är det kanske nu mot en vändning. Det är konstigt, men för mig handlar det om någonting mer än viljan just nu. Den är jätteviktig absolut men jag har inte haft orken tidigare och då har jag velat hur mycket som helst, men det har bara inte gått. Kanske är det så nu att krafterna i mig på något sätt passerat en gräns då jag tillsammans med viljan orkar ta mig ut igen? Jag inbillar mig att det är på detta viset i alla fall. Vill att det ska vara så!

Sen gjorde solen sitt idag för att få ut mig. Vilket underbart väder och bara av det fylls energin på. Funderade lite under min promenad vad skillnaden nu är mot hur jag mådde strax innan ”kollapsen” i december 2016. Om jag lärt mig någonting av det jag varit med om så att jag inte hamnar där igen.

Två saker kom jag på och det är att jag kommit över en jobbig relation där personen slutat på jobbet, men den allra viktigaste förändringen är att arbetsuppgifterna på jobbet förändrats till det bättre för mig. Det tror jag nu också börjar märkas både på humör och ork.

Att hamna i den stressfälla som tillslut fick mig på fall finns inte kvar idag i min tjänst! Visst kan jag bli stressad, få negativa påslag och bli helt slut i skallen, men jag har hittills inte fastnat i det som förr. Förr hade jag inte heller en chef som var närvarande och förstod vad jag hade för problem, vilket då ledde till att hon inte kunde förstå de förändringar som behövde göras.

Det börjar nu ge alltmer positiva resultat som att jag orkar mer och ser på jobbet på ett annat sätt än tidigare. Vill mer och vill ge tillbaka för den linje chefen hållit gentemot mig genom denna resa. Om det någon gång varit på väg där jag känt mig negativ har hon funnits där och hela tiden trott på mig. Det har fungerat och sakta men säkert har jag lyft mig lite hela tiden tillsammans med min chefs positiva och lyftande ord till mig. Ibland har jag inte känt mig ”värd” allt detta men det har hon tagit ur mig och jag försöker få in att jag visst är värd allt detta.

Är jävligt tacksam mot min jobb och min chef. Är övertygad om att hade den gamla varit kvar då hade jag inte tagit mig ur detta. Hos henne fanns inte förmågan och kanske berodde det på att hon själv mådde så dåligt?

Det har funnits stunder då jag tänkt att detta går inte. Det ska jag inte förneka, men jag har kommit ur dem. De har bara stannat vid stunder och inte några längre negativa spiraler. Utanför jobbet finns det också positiva saker som får mig att växa, även om jag inte velat tro eller se det tidigare, Det ena ger det andra.

Idag orkade jag äntligen ut och promenera igen och det kändes dessutom bra. Är vändningen här nu?

Allt hänger ihop.

Ormar, casinon & nytt sällskap

Soligt men kallt 1 mars 2018

Med vissa flyter orden bara på. Med vissa är allt bara så naturligt även om det handlar om totalt olika uppfattningar och/eller balansen i att veta hur man ska agera i olika situationer. Är väldigt tacksam över min chef idag. Vi är inte ense om allt, men att kunna medge det och säga det rakt ut, det är något nytt för mig.

En del går det inte alls att prata med och med andra finns som sagt var ingen hejd. Även om jag alltid är på min vakt och inte helt släpper in människor i det som jag ser som svagt och litet hos mig, så är det ändå inte långt borta. En del kan vara likt ormar och hugga till när man minst anar det och av det finns tyvärr mer än ett exempel vilket jag blivit varse sista dagarna.

180301_02

Vägen är så fin. Men skyltningen saknas, Vem är jag att ta fullt ansvar över mitt egna liv?

180301_03

Matas överallt med sådant jag varken vill se eller lyssna till. Att slå på TV:n i dessa tider på de reklamfinanserade kanalerna är rent bedrövligt. Hur många olika sorters casinoföretag finns det inte som gör allt för att lura av naiva människor deras pengar? Sen att gamla brottare, skådespelare och så kallade halvkändisar eldar på och får det att låta som om alla blir miljonärer är bara för illa. För mig är det verkligen mammon personifierad i dessa som sålt ut sin själ för pengar. Tittar allt mer på SVT enbart för att slippa denna hysteriska hjärntvätt!

Jobbade förmiddag. Backat och tänkt att förekomma än förekommas. Sista dagen med grabben, men har ändå sällskap av en äldre pöjk så tyst i huset blir det inte.

Hälsingebesök & febertider

En tidig morgon i februari 2018

Två steg framåt, ett steg tillbaka. Det ger ju tillslut en positiv utveckling.

Börjar med det jobbiga och det är ju detta med orken och med det resultatet av Herr Michelin. Det går liksom inte att blunda längre och tänka att det tar jag hand om senare när jag får mer ork. För det är så att mer ork än det jag har nu kanske jag aldrig får och då måste viljan fram. Den där jobbiga viljan. För det här går inte längre. Jag måste göra någonting innan de fysiska sjukdomarna kommer på allvar.

Det påverkar ju så mycket annat också att inte må bra i kroppen. Det vet jag ju, men ändå har jag haft så otroligt svårt att göra någonting åt kroppen. Har ju också tagit till tröstätande när jag liksom inte har pallat att få ur mig vissa känslor. Helt annan väg än jag vet att jag måste gå. Men vem har sagt att det ska vara lätt? Detta att leva….

Det är det som bekymrar mig mest nu, att jag väger för mycket. Orken är och kommer heller aldrig att bli som förr, men där finns det ändå dagar då jag mår bättre och så har det varit ibland nu på slutet. Det ger mig ändå hopp om att kunna leva ett hyfsat liv i framtiden.

Det positiva är jobbet. Där växer jag väldigt mycket och det är tack vare min chef som tror på mig. Hon vill mitt bästa och tänker på att jag ska orka och det gör faktiskt att jag orkar mer! Hon ger mig positiv energi och motivation att försöka lite till. För mig en positiv spiral som jag är väldigt tacksam att den finns där just nu. Det är för mig väldigt viktigt hur chefen är emot mig och nu ser jag ju en otrolig skillnad mot hur det har varit med tidigare chefer.

Frånvaron, gungflyet och faktiskt ibland även sticken av att inte tro på mig. Sådant finns inte idag och det hjälper mig väldigt mycket att må bättre. Ger man mig förtroende och ser man mig, då lyfter jag än mer. Det har den senaste veckan visat. Sen vet jag att det inte går att lägga på hur mycket som helst på min ena halva av tjänsten, men saker som är lika och är ungefär samma som idag, där ser jag inga problem att jag blir ansvarig. Trivs ju med att administrera och se till att saker och ting är i ordning.

Chefen gav mig semester i två dagar trots att vi hade en introduktion där jag var involverad en del. Är ganska säker på att utfallet hade blivit annorlunda med en tidigare chef, Nu mår jag ju inte som förr, men jag tror ändå att det hade varit svårt för mig att få semester i två dagar för att få vara hemma och umgås med Frida som kommit på besök från hälsingeskogarna.

Mötte upp Frida igår och sen har vi pratat och umgås. Det är alltid roligt att ha henne i huset. Det blir många härliga och livliga diskussioner med henne. Hon är öppen, intensiv och gubben får sina argument vässade…

Elias är tyvärr sjuk i en förkylning som påminner om en slags influensa. Varm och snorig och ganska slut är han. Nu på morgonen ligger han bara och det är inte likt honom. Tur att det finns ipren som tillfälligt får febern att sjunka. Vi får väl se om smittan går familjen runt?

Sista sjukskrivningsdagen

En skugga av mitt forna jag?
En skugga av mitt forna jag?

Nästan 7 månader senare sitter jag här. Trots allt. Vad är lärdomarna?

  • Lyssna på sin kropp och hjärna i tid
  • Förstå att det inte går att forcera fram saker och ting.
  • Tålamod, tålamod och TÅLAMOD
  • Det finns ingen “quick-fix”
  • Våga be om hjälp (även om det satt hårt inne även den här gången)
  • Tacka Gud för att det finns mediciner när det är akutläge

På måndag börjar jag att jobba 100%. Jag vet att det inte kommer att gå. Det är kört att ens försöka.

Så igår hade jag ett långt och väldigt bra samtal med min chef. Hon är inlyssnande, pragmatisk och väldigt förstående när jag berättar om hur jag mår idag. Min respekt för henne har stigit under hela min sjukskrivning.

Ibland har jag lite svårt att ta till mig det hon säger till mig. Men jag vet att hon menar det och jag försöker verkligen när hon säger att hon tror på mig. Mötet lyfte mig och mitt förslag om att jag skulle ta ut en semesterdag i veckan tyckte hon var bra. En ledig dag i veckan ett tag framåt för att helt enkelt ha en chans att orka med detta.

Har problem med att orka såsom det är idag när jag “bara” jobbat 75%, men jag ska försöka. Skillnaden blir att de dagar jag jobbar blir ett par timmar längre. Två dagar och sen vila, två dagar och sen helg. Ska försöka och hoppas på att orken sakta men säkert blir bättre, även om det på sista tiden varit tuffare än för ett tag sedan. Har också min usla ekonomi och trycket från Försäkringskassan att komma tillbaka på 100% i tankarna ständigt.

Tänker också på mina närmaste arbetskamrater på jobbet och blir alldeles varm i hjärtat. Sådan generositet och välvilja gentemot mig gör att det går så mycket lättare för mig att jobba. Har också fått ägna mig åt en total renovering av vår internwebb de sista veckorna och det är så roligt. Jag hittar verkligen inspiration och kraft i det. Vågar mer och mer och får positiv respons. Det trodde jag aldrig i början på året att jag skulle vara där jag är idag.

Jobbet underlättar verkligen för mig för att kunna komma tillbaka. Den inre rösten vet vad som måste till, men den fysiska kroppen orkar helt enkelt inte idag. Har mål och förhoppningar. Måste tro på att viljan snart igen kan lyfta mig.

Det är inget liv att sova middagar, ibland två gånger och ändå känna sig trött. Tålamod och tänka positivt och försöka. Mycket är ändå positivt om jag tänker tillbaka ett halvår, men jag är också väldigt trött på att vara så trött om ni förstår vad jag menar?

Vill inte vara en gnällgubbe. Vill vara en glad gubbe, så trevlig helg till alla mina läsare. Det ska jag ha, med den årliga “gubbröran” i morgon att se fram emot…

Positiv teamdag

Igår var det teamdag. Dynamiken och engagemanget är helt annorlunda mot tidigare och min förklaring är nya chefens sätt och inställning. Nu vet jag att det fanns orsaker under sista året med den förra chefen och säkert påverkar det en del, men igår kändes det positivt och inbjudande att själv delta i skeendet, vilket jag sällan känt tidigare.

Vi hade samma tjej som tidigare där vi bland annat gick igenom de personlighetstester som vi tidigare hade gjort, dels teoretiskt men också med praktiska övningar. Jag som normalt sätt brukar ha svårt för sådant och då speciellt de praktiska delarna, tyckte att det var helt ok den här gången. Det gav mervärde och fick en att tänka efter både en och två gånger över ens eget kroppsspråk, tonläge och ord. Intressant.

På lunchen tog jag mig en promenad i det ganska gråa och kalla vädret.

17 maj 2017 Tulpaner

Tulpaner är på gång trots det ganska sjaskiga vädret. Huvudet behövde rensas och tröttheten slog till, dock inte alls i närheten av hur det kändes förra teamdagen i april.

17 maj 2017 Det byggs och görs om

Häromdagen åkte jag bil med syrran. Vi åkte förbi områden där jag inte varit på flera år och jag kände inte igen mig. I Gränby byggs det på många ställen och där jag bodde som barn, där såg det helt annorlunda ut nu. Fascinerande är det och Uppsala växer som bara sjuttsingen.

Denna fina cykelväg ovan hade jag inte sett tidigare. Det visar väl att jag inte varit ute och gått kring jobbet på länge. Men det ser fint ut och den tidigare smala vägen är nu breddad så att det passar både cyklar och gående.

Ska in på jobbet en sväng i morgon för ett möte. Chefen inspirerar, lyssnar och också agerar, vilket gör att jag själv blir motiverad och kämpar vidare. Det är ett växelverkande i allt man företar sig. Positivt ger positivt, negativt ger negativt osv. Tänk att detta glömmer jag titt som tätt, men nu ska jag försöka påminna mig om detta när det i “verkligheten” just nu ger mig positiva dagar.

Förhoppningsvis går jag inte över gränsen, men just genom att chefen är så transparant i min väg tillbaka så känns det bara bra. Är väldigt glad över den tillåtande och positiva attityd som jag möts av från både henne och mina arbetskamrater på jobbet. Det ger mig energi och mer ork, vilket i sin tur gör att mitt tillfrisknande fortgår utan några större bakslag just nu. Men jag vet mycket väl att det kan ändras snabbt, så naiv är jag inte utan förvissningen om steg tillbaka finns där.

Men det är lovande, den saken är klar.