Etikettarkiv: chef

Trettiofem år på stiftet

Hon hette Birgitta och ledde mig upp på högsta våningen hos Fjellstedska skolan, den där dagen för exakt 35 år sedan. Den 26 oktober 1983 började jag att jobba för Uppsala stift! Första halvåret var jag ungdomslagsplats och gjorde mest springjobb och det som ingen annan ville göra.

1983 Jerry

December 1983 då jag var med jobbet och tittade på Lill-Babs på Flustret i Uppsala. Notera den svenska flaggan vid örat. (;-)

Men jag trivdes och klickade direkt med Claes (Clabbe) som var hövdingen på kontoret. Tre kontorsplatser och en disk, där vi välkomnade allmänheten. När det var lugnt kastade vi pil och rökte så dimman låg tät. På den tiden fanns det inga rökförbud någonstans, utan man bolmade överallt.

1983 troja

Stiftets egen tröja 1983. Jag ”mannekängade” tillsammans med Leif och Elisabeth.

1984 skrivhjälp

Informationsblad till personalen som hette ”Kyrkbullen” 1984.

Första åren på Fjellstedska skolan (1983-1989) var väldigt ”oskyldiga” och jag fick alltmer att göra. Blev vikarie, fick halvtid och sen hade jag vips en egen tjänst som kanslist/vaktmästare. Jag gillade aldrig vaktmästaruppgifterna, så jag blev väldigt glad när det kom en annan kille på den tjänsten efter att vi flyttat till Trädgårdsgatan 1989. Då slogs Stiftsbyrån ihop med Domkapitlet och Stiftsnämnden som det hette på den tiden.

1990 Jerry

1990 Trädgårdsgatan.

Det var roliga tider på ett sätt. Så många minnen och så många personligheter har passerat revy under åren och vi har gått från en gemensam Macintosh-dator 1988 till dagens bärbara små datorer och smartphones som snart kan göra allt.

Vi har varit på fina personalresor till bland annat Island och Tyskland. Blivit väl omhändertagen av stiftet under alla år. Är stolt över att tillhöra Svenska kyrkan och allt vad den står för idag. För mig har stiftet betytt stabilitet och en trygghet i ett annars ganska påfrestande liv på flera sätt.

Det har givetvis varit berg- och dalbanor under dessa 35 år, men alltid när jag har känt trötthet och börjat fundera på något annat, då har det dykt upp en utmaning och jag har blivit kvar. Så även nu!

Så nu vet jag inte, kanske blir jag kvar i några år till eftersom utmaningarna nu är roliga och jag känner en lusta igen som var på väg bort för ett par år sedan. Att få prova på nya saker stimulerar och att ha en sådan fantastiskt chef som ”ser mig” och underbara nära arbetskamrater som alltid vill mitt bästa gör inte saken sämre.

Så nu gå vi mot 40! (;-)

Annonser

Trötthet, jobbet & hittaut.se

180804 Smultron

Får symbolisera samhörighet.

Nu har jag jobbat en hel vecka efter min semester. Känner hur välsignad jag är som har detta jobb. Trots att jag har haft samma arbetsgivare i många år nu har jag inte tröttnat, utan känner tillförsikt inför framtiden. Det beror på att jag under åren fått prova på nya arbetsuppgifter och nu dessutom fått en ny inkännande chef sedan ett par år. Hittar inget annat ord än att jag är välsignad över den tålmodighet som de visat mig efter min sjukskrivning och den ständiga trötthet som jag lever med.

180804 Rosor

Min rosenbuske ger kraft.

Trodde det skulle bli jobbigt när så många arbetskamrater slutat, men det har funkat förvånansvärt bra. De som kommit och som jag jobbar nära numera, har varit väldigt bra att ha att göra med. Hoppas det fortsätter så och denna vecka jag jobbat lovar gott.

180804 Äppleträd

Det stora äppleträdet.

Mitt stora äppleträd på baksidan växer så mycket att det tynger ner sig själv väldigt mycket. Så många äpplen! Har aldrig sett något liknande. Hoppas trädet orkar med alla frukter som nu är på väg.

Frida och Elias är hos mig. Idag ska vi ut på jakt efter koder. Vi ska hjälpa mormors andra hälft L som är med i någonting som heter hittaut Uppsala. Man letar efter så kallade checkpoints där det finns siffror som ska samlas in. I Storvreta ska det finnas åtta olika checkpoints och vårt mål är att hitta dem alla åt L. Projektet drivs ideellt av orienteringsklubben OK Linné. Noterar att det regnar en del nu på förmiddagen, så kanske blir jakten uppskjuten tills i morgon, söndag.

Vi får se hur mycket jag orkar lunka runt efter koder. Just orken och min trötthet oroar mig. Nu när jag jobbat är det inte så mycket mer som jag klarar av. Samtidigt finns det en del i mig som vill kämpa vidare och har svårt att acceptera att jag bara fungerar bra halva dagar. Det måste finnas mer kraft i mig än den jag nu har. Sakta men säkert har jag sedan jag blev sjuk blivit starkare och tyckt mig orka mer, men nu känns det som om det tagit stopp. Det oroar mig. Det har inte gått bakåt nämnvärt, men får jag inte vila en stund på eftermiddagen, då orkar jag max till kl 22 på kvällen. Om ens det.

Det kanske ser ”normalt” ut men i detta finns också denna ständiga trötthet som jag känner. Det är bara de första timmarna på morgonen som det känns som ”förr” och ju längre dagen går, ju mindre orkar jag. Är det dessutom stressigt och många bollar (för mig) i luften så tar jag slut än snabbare. Ett exempel är att jag i onsdags hjälpte styvsonen att flytta och den ansträngningen gjorde att jag två kvällar i rad var helt osocial trots att Frida var här. Det gör mig ledsen att jag inte orkar ett dugg och måste gå och sova flera timmar före mina barn.

Det är en daglig kamp detta. Försöker att inte oroa mig och försöker att leva efter mina förutsättningar och liksom portionera ut orken, men ofta så går det inte bra eftersom jag vill så mycket mer än jag kan. Detta tär på mig även psykiskt och gör att jag bara vill lägga mig ner. Orkar liksom inte med oväsentligheter och känner mig både sur och vresig inför petitesser.

Omsorgen från jobbet

Min chef kom in till mig på jobbet idag. Hon stängde dörren till mitt rum och ville prata. Första tanken var att vad är det nu då som är på gång…

Uppdrag Granskning kommer den 28 maj att sända ett program om präster i Svenska kyrkan som ser homosexualitet som en sjukdom som de kan bota. Det sker inom ramen för själavårdande samtal mellan präst och hjälpsökande.

Förbön och handpåläggning är vanligt förekommande för att bearbeta kristna, ofta unga homosexuella för att den vägen inbilla dem att de kan omvändas till ett liv som är mer förenligt med vad Bibeln säger.

Detta agerande är ju idag totalt i strid med Svenska kyrkans grundsyn gällande homosexuella genom beslutet som kyrkomötet tog 2005. [historik]

Uppdrag Gransknings enda chans att få detta bekräftat var genom dold kamera eftersom prästen aldrig kan (eller vill) bekräfta detta med hänvisning till tystnadsplikten. Ord står mot ord och de drabbade mår i många fall ännu sämre där ångest, depressioner och i värsta fall självmord inträffar i försöken att ändra den sexuella läggning man har. Med dessa prästers goda minne, eller? Vad är det egentligen som kommer att komma fram i programmet?

Omsorgen om mig som homosexuell värmer mitt hjärta och jag blev rörd till tårar av vårt samtal. För det är ju så att en av de präster som är i skottgluggen arbetar på mitt jobb, och min chef ville förbereda mig på det som komma skall och det tycker jag var väldigt fint gjort.

För det kan ju bli väldigt jobbig stämning på jobbet beroende på vad som kommer fram i programmet. Själv så har jag aldrig känt mig kränkt eller diskriminerad på min arbetsplats utåt sätt och jag vet att de allra flesta är toleranta och accepterar homosexuella, utan det är främst från mig själv som de hårdaste tankarna finns om den jag är. Faktum är att jag genom hela mitt liv aldrig riktigt känt mig bekväm med den jag är och det tror jag handlar om hur jag tidigt fick veta hur fel jag var.

Har en lång text om detta som jag fortfarande av olika anledningar inte klarat av att publicera och det visar ju hur jobbigt jag fortfarande tycker det är att öppet prata om detta. Texten problematiserar mina känslor och frågan är väl om jag själv kommer att acceptera mig själv fullt ut någongång och det är väl utifrån detta omsorgen från jobbet kommer, nu när detta program ska sändas.

Personligen så tycker jag att Uppdrag Granskning sätt att jobba var helt nödvändigt eller som de själva uttrycker det i en debattartikel:

Det är svårt att se hur dessa samtal skulle kunna drabba tystnadsplikten och prästers själavård i framtiden. Tystnadsplikten är till för den hjälpsökande, inte för att skydda prästen.

Programmet sänds den 28 maj kl 20.00 på SVT1.

En stark treklöver

Vi hade en teamdag igår på jobbet. Det var riktigt bra och jag måste säga att det finns hopp för framtiden. Många kloka ord sades och tillsammans med vår nya chef så gick vi igenom en hel del. Min enhet är mindre nu och kallas för Team Stöd och det var mycket teori. Men intentionerna är goda och sjösätts bara en del av dem så tror jag att det är bra för oss alla på jobbet.

Sömnproblem i natt igen. Vaken länge med ett huvud som inte ville sluta tänka. Men jag twittrade av mig en del och sen somnade jag om. Tillslut.

Barnen åkte idag till sin mor. Diskuterade detta lite med K på bussen i morse. Hon förstår mig och är alltid så lätt att prata med. Jag gillar henne verkligen. För det finns ett mått av ångest som aldrig försvinner för mig. Det lindras, det gör det… men jag kommer alltid att känna ledsenhet när barnen inte är hos mig. Vi diskuterade också mycket de män som försvinner ur sina barns liv av olika anledningar och de som bara har dem varannan helg. Jag skulle aldrig kunna acceptera något sådant utan för mig är det 50-50 som gäller.

Men van blir jag aldrig vid detta. Aldrig.

En lugn helg blir det. Hade hoppats på lite pengar idag, men tji fick jag så det kommer att bli en hektisk julvecka för mig. Jag kommer att indela den och göra lite varje dag. För att inte springa där dagen före julafton som en yr höna och inte veta någonting.

Anna och barnen är ju hemma hos mig då. Gott!

Flickan och kråkan tolkad av Timbuktu är en av mina nya favoriter nu! Harduingetmankandansatill? en annan och Mr. Perfect med Helena Paparizou en annan. En stark treklöver!

Jag kämpar vidare… en dag i taget!

En positiv tisdag

Samtal gällande lilltjejen idag. Träffade Anna utanför skolan och innan samtalet så fick vi fika och en lussebulle.

2011-12-13

Föräldrarsamtalet gick så bra. Allt går åt rätt håll och betygen kommer på plats. En känsla av stolthet och glädje finns där. Resan har varit ett tag nu men att se resultat gör oss båda så glada.

På eftermiddagen så hade jag ett samtal med min nya chef. Det gick också väldigt bra. Hon känns gedigen och verkar se mig. Vi får se vad som händer men förhoppningsvis så kan min tjänst förändras lite så att jag blir mer stimulerad. Idag är det lite si och så med det i perioder, det måste erkännas. Jag behöver något nytt att sätta tänderna i.

111213_02

Ser du vad detta är? Jag har ingen aning vad man har detta till. Kanske är det bara en prydnad? Roligt såg det ut i alla fall…

Bitar faller på plats. Saker kommer till och saker rensas ut. Sakta men säkert så. Det ska nog bli bra det här tillslut.

Två tuffa avsked

Det känns att det är avsked på gång. Två kära medarbetare ska sluta. I morgon min chef som varit på kansliet i 11 år. Hon har varit en bra chef för mig och alltid funnits där när jag har haft det svårt. Känns väldigt tufft att ta farväl av henne i morgon. Det är dock inte slutet eftersom vi är hembjudna till henne i augusti, men att inte kunna gå till henne och få råd och stöd, det blir ett stort tomrum för mig. UNT har skrivit om detta här!

Den andra medarbetaren går i pension. Hon har också varit på kansliet så länge jag kan minnas. Att inte se henne sitta där i sitt rum och inte mer få höra den skrivmaskinen som hon knackat på i alla år blir konstigt. Men i hennes fall så är det ju som det är, alla går i pension vid en viss ålder och det är dags nu för henne. Hon gör sin sista arbetsdag på fredag!

Tack Lena och Birgitta! Jag kommer att sakna er båda!

Idag lunchade jag med Fatou igen. Vi har mycket att prata om och jag trivs i hennes sällskap. Vi blandade högt och lågt och det är inget som är svårt att prata om med henne. Hur ofta träffar man sådana själar?

Relationer är ibland underbart och ibland så ruttnar jag helt. Får se om lite sömn kan få en sådan trögskalle som mig att förstå mig på ironi. Ironi är svårt och ibland lätt att ta till när man inte fullt ut orkar stå för det man egentligen tycker. I skrift är det än värre vilket kan leda till både det ena och det andra.

I morgon tror jag att det blir en tuff dag.