Etikettarkiv: Call Me by Your Name

Peter Jöback – ”Humanology”

Humanology joback2

Peter Jöbacks första studioalbum på 11 år heter ”Humanology” och släpptes den 26 oktober. Plattan är en hyllning till livet och handlar om att våga vara sårbar, ärlig mot sig själv och omfamna sin egen historia och dess kraft.

Äntligen ett studioalbum med underbare Peter Jöback. När det sen är sådan musik som han behärskar som bäst, stora pampiga låtar blandade med smärtsamma ballader kan betyget bara bli högt. Efter varje låt finns mitt betyg. Fem högst och minus lägst.

Låtlistan:

1. Shape Of You ****
2. How Great It Is ***
3. Rushing Into Love ****
4. The Mask ****
5. Addicted ***
6. I Want To Know ****
7. What If Tomorrow Never Comes ****
8. Dancing *****
9. Call Me By Your Name *****
10. Believer ****

Bästa låt: Call Me By Your Name

Humanology joback

Älskar när han blandar musikinstrument på det sätt han gör med stråkar, blås, piano och liksom gör låten ”större” och sen den där rösten! Rösten med stort R är lika fantastiskt som alltid! Han är i sitt esse i flera av låtarna. Totalbetyget hamnar på fina 4,0 vilket väldigt få plattor fått av mig genom åren.

Hos Bengans har jag köpt mig ett eget signerat exemplar av plattan. Sker bara med de artister som ligger i topp hos mig. För mig ett självklart val för att stödja artisten i fråga, även om jag aldrig kommer att öppna CD-skivan.

Jöback inspirerar, ger kraft och får mig att må bra. Tack!

”Your love is worth every drop of pain”

Spotify

Annonser

Dörrar, blommor & film som berör

Detta bildspel kräver JavaScript.

Blommor fotade i England. Det kanske var bästa tiden att åka dit nu om man tänker på grönska och blommor. I parkerna var det full fart.

Engelska dörrar av olika slag. De signalerar välkommen för mig. Vid en av dörrarna var ägaren hemma, men hon gjorde tummen upp när jag fotograferade hennes dörr.

Veckan har ägnats åt återhämtning. Kan ju låta konstigt att behöva det efter en sådan fantastisk vecka i England, men det ligger mer på det fysiska planet. Mitt högra ben orkade inte med de långa promenaderna och en visst känselbortfall finns fortfarande kvar. Men den där brännande och outhärdliga känslan kommer bara när jag går för mycket och då främst i uppförsbackar.

Att gå ”slingan” hemmavid fungerar bra och just för att det ändå inte blivit värre så avvaktar jag med läkarbesök. Misstänker att det är någon nerv som inte ligger som den ska alternativt Meralgia paresthetica som drabbar just höger lårs ytliga nerver. Ytterligare en anledning att gå ner i vikt eftersom besvären blir värre ju fetare man är.

Det är lite som om luften har gått ur mig efter resan. Orkar inte så mycket och känner mig avtrubbad att ens ta tag i det grundliga. Situationen på hemmaplan är oförändrade, vilket gör mig frustrerad och lite uppgiven. Vet inte riktigt hur jag ska agera för att få till en förändring.

Idag kommer sonen till mig efter att ha varit hos sin mor i fjorton dagar. Ska bli roligt att få träffa honom igen. Han går på sommarlov nu på måndag. Sen inleder han i höst sitt sista år i grundskolan.

Ska träffa syrran i morgon eftersom jag ska hjälpa henne med flera saker de närmaste veckorna. Har viss oro inför vissa uppgifter, men försöker som vanligt att tänka ”Vad är det värsta som kan hända?” och då känns det bättre.

timothee-chalamet

Timothée Chalamet spelar Elio i filmen” Call Me by Your Name från 2017.

Såg en film igår som heter Call Me by Your Name (2017) som var riktigt gripande. Det handlade om 17-årige Elio (Timothée Chalamet) som blir förälskad i den 15 år äldre Oliver (Armie Hammer). Den börjar lite trögt för att de sista 45 minuterna vara i världsklass. Känslorna mellan de båda visas på ett ömsint och mycket rörande sätt. När kärlek ”slår till” blint och vilka konsekvenser det får för de båda.

Självklart gjorde deras kärlekshistoria mig både sorgsen och gråtmild. För min egen oförmåga att klara av mina egna känslor inför andra män och hur jag hamnat där jag är idag i både offerroll och ältande som imploderar på ett sätt som inte gör mig något gott. Både längtar och föraktar det jag känner. Men också för hur Elios pappa Mr. Perlman (Michael Stuhlbarg) reagerade inför sonens homosexuella relation med Oliver. Då svallade känslorna inom mig rejält på det sätt som pappan pratade med sin son.