Etikettarkiv: bröder

Bröderna Felix & Maxi

Detta bildspel kräver JavaScript.

Maxi var bror med Felix. De föddes 15 augusti 2004 i Skogs-Tibble, Uppland. De hängde ihop i alla år fram till Maxis död 20 april 2018. Har hittat ett gäng bilder med dem tillsammans som du kan se i ett bildspel ovan. De är så fina tillsammans.

Saknar Maxi så det gör ont i mig. Har svårt att släppa fram det jag känner. Sväljer och håller tillbaka fast det inte är medvetet. Har märkt att Felix är närmare mig nu. Vill alltid gosa och sätter sig där Maxi satt på soffan. Maja har också tagit mer plats på ett positivt sätt sedan Maxi tvingades att lämna detta jordeliv.

Det är positivt, men att inte ha Maxi här är sorgsamt och veckan som gått har varit jobbig. Vaknar på nätterna och kan inte somna om på ett bra tag. I natt drömde jag dessutom om kvinnan som förgiftade mitt hjärta under en tid. Ja, jag kan inte säga på annat sätt idag eftersom hela den historien har fått mig ur balans under lång tid. Trodde jag var på väg vidare, men nattens dröm var så stark och samtidigt ledsam när jag vaknade. För i drömmen blev utfallet ett helt annat än i det verkliga livet. Omedvetet blir då kärlek ”farligt” för mig och känslan av oduglighet får sig ytterligare en spik inhamrad i den del jag försöker komma ifrån.

Är glad att Felix och Maja är kvar hos mig. De tröstar mig och jag försöker verkligen att komma vidare. En vecka senare ser jag Maxi överallt och då speciellt på natten. En gång var jag övertygad om att han satt i kontorsstolen i mitt rum och tittade på mig. Men jag vet inte, ibland har jag svårt att skilja på verklighet och fantasi. Allt och alla som jag älskar försvinner för mig. Så känns det i de stunder då de svarta molnen vägrar att flytta på sig. Men jag vet ju att många är kvar och just de måste jag fokusera på.

Terapin igår var väldigt tuff. Kom in på varför jag flyr hela tiden och hon satte ord på det jag inte kan/orkar se just nu. Blev berörd men som vanligt, och som jag gjort i stora delar av mitt liv,  svalde jag. Min längtan efter närhet och att någon kramar om mig, säger någonting snällt till mig (som jag kan ta till mig) gör att jag istället flyr in i glass, choklad och ätandet. För att slippa känna någonting överhuvudtaget. Funderar mycket på varför promenader och motion inte fungerar längre.

Har också tappat i ork en del. Hjärnan ”stänger av” eller hur jag ska uttrycka det, tidigare på dagen än för ett tag sedan. Orkar liksom inte mer. Det enda som hjälper då är vila och att få så tyst omkring sig som det bara går. Det blir som Moment 22 eftersom detta gör saker med mig som inte gagnar det liv jag försöker leva idag. Är heller aldrig helt själv längre av olika orsaker.

Maxi och Felix tillsammans är bilder jag kan titta på länge. Älskar speciellt bilden med deras tassar tillsammans. Min Maxi har förhoppningsvis, nu när det gått en vecka, hittat hem och mår bättre än han gjorde den sista tiden.

Annonser

Katterna tassade ihop

2015-03-21

Tass mot tass. Brödraparet var så fina igår när de låg bredvid mig i soffan en stund. För det är så med mina kattpojkar, att de sover inte så ofta nära varandra.

2015-03-21

Felix har inga problem med att ligga nära. Han försöker ofta, men då vill inte Maxi vara kvar. Han drar sig undan och ibland har han till och med labbat till Fimpas med tassen. Det händer inte ofta, men någon gång när Felix varit för nära och Maxi har känt sig trängd, då har tassen kommit upp.

2015-03-22

Elias frågade mig häromdagen om jag kunde beskriva Maxi med tre ord. Orden som kom ganska fort var själfull, lojal och gosgalen.

2015-03-22

Felix är mer “katt” eller hur jag ska uttrycka det, men jag har märkt att sedan Frida flyttade så är han mer gosig emot mig och vill vara nära allt mer. Han är friare i sitt sätt och beter sig mer som en katt ska göra som sagt (;-), även om jag märker en alltmer själfull sida även av honom med stigande ålder.

Felix 2011

Felix gillar att vara ute, vilket inte alls Maxi gör. Fortfarande så kan Felix vara borta i många timmar och även över en natt, vilket aldrig händer med Maxi. Han går ut, högst ett par timmar, åt gången och sen vill han in igen.

Allt började 2004:

I kökssoffan på Vretalundsvägen hösten 2004.

Jag och tjejerna hämtade dem en mörk och kulen eftermiddag i skogarna kring Skogs-Tibble… (tror jag det var) i oktober 2004 och jag har vissa minnen av hur vi satt och tittade på alla de kattungar som de hade.

Tjejerna blev förtjusta i varsin liten kattpojke och vi köpte dem för en symbolisk summa. En tredje katt Sotis kom strax efter, men efter en tid så “försvann” han… men Felix och Maxi har varit kvar hos mig sedan dess…

De har mått bra nästan hela tiden. Maxi har aldrig varit sjuk eller varit utsatt för någonting *ta i trä*, men Felix hade det väldigt jobbigt sommaren 2011 då han var nära döden. Han repade sig, men det var verkligen på håret.

Maxi 2011

De fyller i mitten på augusti 11 år. Må de leva minst lika länge till och med samma fina hälsa.

De betyder mycket för mig och det är många gånger som jag har gråtit mot deras päls genom åren. Maxi har en väldigt förmåga att känna på sig när jag är ledsen eller inte mår så bra. Han är ibland lite läskig faktiskt i sitt sätt gentemot mig. Barnen brukar säga att han är besatt och ibland känns det faktiskt så. Han har full koll, är alltid i närheten när jag är hemma och tar alltid chansen att gosa. Ibland så orkar jag inte och då går han undan, men han är inte långt ifrån mig. Går jag ut i köket, så kommer han efter. Går jag in sen i vardagsrummet igen, jodå då kommer han efter. Behöver knappt säga hans namn oavsett stämningsläge, då är han hos mig. Han har full koll, den kära Maxi!

De är så fina och viktiga för mig, dessa ståtliga kattpojkar… man kanske ska säga kattherrar numera eftersom de är i mitten av livet? (;-)

Avslutar med en dagsfärsk bild på änglakatterna, när de båda ligger bredvid varandra i Fridas säng:

2015-03-22