Etikettarkiv: Britta Pettersson

Tröst hos mor

180721 graven

I lätt duggregn satte jag mig på bussen mot stan. Måste till mamma. Hon har varit ifrån mig sedan 3 januari 1981. Saknar henne så oerhört mycket just nu. Ann-Britt Pettersson föddes den 23 oktober 1947 och var min mamma tills jag fyllde 15 år. Tröst hos mor så gott det nu gick.

I samma grav ligger min morfar Isidor Pettersson som lämnade jorden den 11 december 1979. En begravning och jordfästning som min mor var med och arrangerade. Minns så väl mörkret och alla svarta kläder. Honom hade jag ingen relation till eftersom han valde flaskan före människor.

180721 mormor grav

Min mormor Britta Pettersson fick inte ens en egen gravsten, så jag har lite svårt att hitta till den graven. Vet inte ens om detta är hennes sista viloplats? Hon dog i alla fall den 17 maj 1999 vid en ålder av 79 år. Den begravningen minns jag som ljus och fin. På något sätt kändes det som om hon var med.

Henne tyckte jag om även om vi inte träffades ofta. En mild och mjuk människa som tyvärr var ganska styrd av de karlar hon levde tillsammans med. Den ena värre än den andra där också flaskan var det allra viktigaste. Men henne hade jag i alla fall en relation till som var hyfsad så här när jag ser tillbaka. Svårt att förstå att nästa år har hon varit borta i 20 år.

180721 okänd grav

På många ställen finns ingenting kvar. Namn och allt är borta, bara en stor sliten sten står kvar. De är förpassade in i evigheten utan att någon bryr sig om dem mer här på jorden.

För mig en befriande tanke eftersom jag inte vill ha någon gravplats utan min aska måste de strö för vinden någonstans. Någon begravning vill jag inte heller ha. Människor ska inte samlas för min skull genom tvång och för att de måste. Vill inte ha en sådan sista föreställning. Vill försvinna utan falska åthävor från denna värld.

180721 helga tref

Sakta mak genom Uppsala där jag passerade Helga Trefaldighets kyrka. Hörde tyskar som skrattade och tog bilder.

180721 domkyrkan

Uppsala domkyrka går inte att undvika. Har så många bilder på den med tornen.

180721 fonster

Nedre Valvgatan med dess rediga och robusta fönster.

180721 blommor

Vissa blomsterarrangemang är fina i Uppsala. Åt lunch på Burger King och sen blev det bussen hem igen. Klibbigt och ganska kvavt. Lite åska i luften.

Så här ser mina dagar ut numera. Självvalt till viss del, men visst känns det ledsamt emellanåt. Det inre gör ont och jag kan inte bara sitta hemma och fastna i mitt mörker. Måste ut innan kraften tar slut i mig. Det blev 6,6 km och 9 052 steg allt som allt och det får jag vara nöjd med, även om jag vet att det mesta försvinner i kostens virrvarr just nu.

Har också hunnit med att sova en redig eftermiddagslur. Antecknar ni? Resten av dagen är förvaring för att få gå och sova igen. Känns som om jag är på ”hemmet” redan när jag ser vad jag skriver. Håller liksom bara några timmar per dag numera.

Jag är där jag är idag för de val jag har gjort i livet. Det är den hårda men sanna verkligheten. Så är det. Försöker hitta det positiva över att jag fortfarande andas och inte har tappat förståndet. Att jag så att säga fortfarande ”hänger med” hur dumt det än kan låta. För det är absolut ingen självklarhet efter de sista årens händelser.

Annonser

Släktbesök i Sthlm

Vad jag är glad att det blev av detta släktbesök i Stockholm. Min släkt är ju inte stor och det är inte många som jag har kontakt med. Det har alltid varit dåligt med sammanhållningen av kända anledningar i min släkt, både på mammas och pappas sida.

Alkoholens härjningar i barndomen la ingen bra grund för fasta och genuina förbindelser med släktingar om jag säger som så. Sen när jag själv blev vuxen så var det liksom försent att försöka återskapa kontakter.

Men det finns ett undantag. Ett härligt sådant dessutom. Det handlar om min moster Inger i Stockholm. Visserligen har vi de sista åren träffats allt mindre, men när jag växte upp umgicks vi en del. Igår tog syrran och jag igen lite av detta och nu ska det fanimej inte ta flera år till nästa gång.

Moster med sambo och syrran

När vi kom till moster Inger och hennes sambo Krister så blev vi bjudna på en hemmagjord räksmörgås. Den smakade verkligen gott. [Instagram].

2016-02-13 Semla

Tror ni inte att det åkte fram en hemmagjord semla också? Jag var och nafsade lite på brödet… kunde inte låta bli… så mumsigt alltså!

2016-02-13

Min fina syster som jag älskar så mycket. Vi har gått igenom mycket i detta liv och jag är tacksam in i märgen att vi är där vi är idag. Ord räcker liksom inte till när man ska beskriva vissa saker.

2016-02-13

Börjar faktiskt också bli alltmer nöjd med gubben på bilden. Han kämpar och ger sig inte. Nu finns det bara en väg framåt för att må bra och att ge sig fan på att det går att förändra saker och ting är någonting som driver mig idag. Det är aldrig försent. Man kan få ett annat friskare liv och må så mycket bättre!

Det går att bryta mönster och i det vill jag vara en inspiratör!

Nyckeln för mig har varit acceptans och att lyssna på de goda tankarna inom mig. Det går fanimej att bryta ett negativt livsmönster, man ska inte ge upp och tro att det är kört! Att be om hjälp är en styrka och inte en svaghet. Fysiskt så var det säkert 30 år sedan jag mådde så bra i kroppen som jag gör idag och frågan är om jag psykiskt någonsin varit i bättre form? Så lite nöjd med mig själv är jag numera… och detta är bara början… Tänker aldrig ge mig mot att nå mina mål!

Familjen 1972

Min familj i början på 70-talet… 1972 kanske? En av få bilder som finns på min familj. De första åren.

Moster Inger började efter lunchen sen att berätta och jag skrev. Vi satt säkert i tre timmar och det var så intressant. Hon visade en del bilder också och jag känner att det var mycket som ändå inte kom fram, så jag vill nog åka till henne en gång till ganska snart med datorn och min Livsbok för att fortsätta skriva.

2016-02-13 Familjen 1972

Hos moster Inger 1972 i hennes kök. Jag minns lägenheten hon hade i Svedmyra väldigt tydligt. När jag tittar på mamma så ser jag att här var ett av få ställen där hon trivdes och mådde bra. Hon och hennes syster hade fin kontakt ända till slutet 1981. Det är Inger som sitter med ryggen mot kameran. Syrran till höger.

Det är lite märkligt att tänka tillbaka på den tiden. Jag var ju inte gammal, men ändå är det vissa saker som jag förnimmer när jag tänker tillbaka. Som om jag skulle kunna flytta mig dit igen. Låter kanske märkligt, men en del av mig får så många intryck att det är lite svårt att sortera bilderna, ljuden och dofterna som kommer.

2016-02-13

På promenad i Svedmyra 1972. I barnvagnen ligger min kusin Tim. Bakom min moster så står faktiskt min faster Annelie, som alltså är halvsyster till min pappa på farmors sida. Tims pappa Lasse måste ju ha tagit bilden.

Gillar bilden på något sätt. Allt känns så oskuldsfullt och nu med facit är det som om det liksom var lugnet före stormen, även om jag efteråt har fått höra att det redan här fanns “incidenter” och jobbiga saker inom familjen.

2016-02-13 Mamma 1957

Om inte mitt minne svikit mig helt så är detta en bild på mamma (i glasögon) och Inger till höger år 1957. Mamma är här alltså 10 år gammal.

2016-02-13 Mormor 1999

En fin bild på min mormor Britta Pettersson, bara några månader före sin död 1999. Hon blev 79 år gammal och avslutet var oväntat och hastigt.

Moster Inger berättade så mycket och jag fick många namn på släktingar, årtal och när saker och ting hände. Det är så värdefullt för mig om jag nu ska gå vidare och teckna en del av min historia, för då vill jag ha även de som var före mig s a s.

2016-02-13 Gamla Enskede

Vi förflyttade oss sedan hem till min kusin Tim som bjöd på middag. Han och hans Frida bor i ett fantastiskt hus från 1927 i Gamla Enskede. Knarrande golv och en hemmabonad känsla rakt igenom. Genuint och rejält.

2016-02-13

Gott kött med potatis (som jag hoppade över), grönsaker och gräddsås. Efterrätt med en LCHF-anpassad chokladmousse och en massa kaffe för mig. De andra festade på rödvin.

2016-02-13

Precis som hos Inger så gick tiden väldigt fort.

Vi pratade om nuläget i våra familjer men även gamla minnen. Många minnen blev det.

Tim känns så trygg och stabil i hela sin själ och han berättade om sitt jobb som överläkare inom urologi. Ett viktigt och ansvarsfyllt jobb och när jag tänker tillbaka på honom som liten så är jag inte förvånad om jag säger som så att han är där han är idag.

Tiden går men Tim ser fanimej ut som han alltid har gjort. (;-)

 

 

 

2016-02-13 Stina

De har också en förtjusande katt som heter Stina. Hon är 11 år och har varit med om en del äventyr, men hur är det nu… en katt har den verkligen 9 liv? Stina har i alla fall överlevt en bilolycka. De har också en väldigt fin tax som heter Rut [Instagram].

2016-02-13

Detta var en väldigt givande dag. Så mycket historia vi fick till oss av moster Inger och sen besöket hos kusinen med familj var liksom den perfekta avslutningen. Stor tacksamhet över denna gåva att lägga till som ett nytt blad i min livsbok.

Syrran och jag ska nu forska vidare lite på en del uppgifter som vi fått. Sen så har jag lovat mig själv att det inte ska ta lika lång tid tills nästa gång. För detta var en väldigt trevlig dag med släkten i Stockholm!

Symboliska platser

Grav Britta Pettersson 1919-1999

Min mormor Britta Pettersson (1917-1999), fick aldrig någon egen gravsten.

Tog ledigt i eftermiddags för att ta en tur och besöka kyrkogården i Uppsala.

Grav Inger Hoffner 1918-1988

Min farmor Inger Hoffner (1918-1988) som lämnade jordelivet strax innan de sjuttio.

Grav Fadime och Songül Sahindal

Songül Sahindal (1978-2014) vilar bredvid sin syster Fadime Sahindal (1975-2002). Blir så ledsen inombords när jag tänker på deras vandring på detta jordklot. Ljusen brann i båda lyktorna.

Gravplats Isidor Pettersson 1917-1979

Min mamma och min morfar Isidor Pettersson (1917-1979) gravplats. Ann-Britt Pettersson (1947-1981) symboliska plats var inte synlig idag och snöfrosten satt hårt, men inom mig så är hon närmare än någonsin.

Min tacksamhet är så stor och min glädje stark över den hjälp jag har fått att komma dithän.

Ödmjuk & tacksam


Tillsammans med min mormor Britta Pettersson i mitten på 80-talet.

Min mormor heter Britta Pettersson och hon lämnade jordelivet 1999. På bilden så sitter vi hemma hos henne i mitten på 80-talet och tittar i gamla fotoalbum som hon hade.

Då satt vi och pratade om saker som jag genom åren ibland undrat lite över. Igår så fick jag svar och min tacksamhet vet inga gränser. Försöker att inte använda allt för stora ord, men jag känner i djupet av hela mitt väsen att det för mig var väldigt viktigt för min egen fortsatta vandring på detta jordklot. Väldigt viktigt. Tack, Britta!

2013-11-29
Idag gick en kär medarbetare på kansliet i pension.

Vi bjöds på tårta idag på jobbet. Ingemo gjorde sin sista arbetsdag efter lång och trogen tjänst. Hon tillhör ju gamla gardet och har varit med sedan vi flyttade till Stiftets Hus. Nu vet jag att hon kommer att rycka in ibland på timmar om det blir stora problem för hennes ersättare, så avskedet var inte helt nattsvart. Men ändå. Tråkigt är det.

Pistagetårta? Smakade så i alla fall… (;-)

2013-11-29

Lunchade med LinnSushi Yama. Gott som vanligt.

Förra året så glömde jag bort den helt, men i år så kom staken fram! Det är ju första advent på söndag och nog ska jag ändå försöka jula till det lite även på jobbet.

I helgen är barnen hos mig och Linn har lovat att inspirera mig att i år ta fram den ståtliga plastgranen och sätta fram tomtar och allt vad det nu heter.

2013-11-29

Gosburken Felix var i farten en stund i afton. Gosade och hade sig till.

2013-11-29

Tröjan jag har på mig fick jag av Frida idag. Ett dubbelt set med bestick fick jag av Linn. Oj, vad jag behövde de besticken! Blev så glad åt presenterna.

Mina fina barn ville så gärna gratulera sin far och idag fick de chansen. Siffrorna byttes redan för drygt en vecka sedan, så vi bestämde att ikväll så skulle vi fira lite grann. Sen kan ju jag fira mig själv av andra anledningar och känna mig väldigt nöjd med de val jag numera gör eftersom sådant för mig är bra mycket viktigare än dessa ständiga sifferbyten.

Men jag gillade verkligen barnens gest. De stärker mig, de gör mig mer ödmjuk och väldigt tacksam.

Inom mig så vrålar jag högt av glädje! Försöker ge band på mig själv för att inte gå i samma fällor som jag gjorde för 10 år sedan! Trygg och stadig med båda fötterna på jorden. Vem hade sagt så om mig bara för ett halvår sedan? (;-)

Utflykt till mamma

Halva resan avklarad. Väntan på ny buss.

2012-09-16

Uppsala Resecentrum.

Allt fler spår av höst.

2012-09-16

Min mamma, Ellets farmor och min morfars gravplats. Min älskade son krattar så fint.

Tid för ljung. Blomman i mitten var dock så fin fortfarande så att den fick stå kvar.

2012-09-16

En granngrav. Så fint med stenen där namn och årtal är skrivet.

Bronsduva.

2012-09-16

Hjalmar Söderberg, som jag först trodde var den kände författaren, men sen hjälpte Google mig att inse att det är en fabrikör som vilar här. Vackert så…

2012-09-16

Clarence Nilsson var i alla fall domprost och det vet jag utan Google… (;-)

2012-09-16

Britta Pettersson. Min mormor som aldrig fått någon gravsten.

Britta Pettersson 1919-1999

Men jag ska ge henne en liten liten plats på nätet i alla fall genom bilden till vänster och mina ord nedan:

Britta Pettersson föddes 1919 och dog 1999 och hon var min mormor. Hon hade ett tufft liv som många kvinnor i min släkt haft. Hon fick tre döttrar varav en alltså är min mamma.

Minns de gånger vi träffades. Uppfattade dig alltid som en snäll och vänlig själ och med en stor portion humor. Jag tänker på dig ibland Britta och hoppas att du har det bra där du är idag.

 

Obelisken utanför Helga Trefaldighets kyrka i Uppsala.

2012-09-16

En ständig ström av turister vid Uppsala domkyrka.

2012-09-16

Trappan ner mot Riddartorget i Uppsala.

Ingemar Bergmansgatan.

2012-09-16

Ja, vad sa de?

Valvgatan.

2012-09-16

Vi lunchade, handlade spel och tog sedan bussen hem. Utflykt till mamma den 16 september 2012.