Etikettarkiv: björkar

Fötter på Marialeden

2015-05-09

Pilgrim i Tiundaland och Marialeden är tydligen någonting som mina fötter vandrar på när jag går Slingan*. En liten bit bara, men det var ändå någonting jag inte hade en susning om förrän jag såg skylten idag.

Idag var jag kvick och snabb i stegen. Nästan på väg att varva upp en nivå och kanske kanske vågar jag mig på det i morgon. Vi får se hur det känns.

2015-05-09

Ni ser ju själva, även björkarna i Storvreta börjar bli klädda. Vi går fina veckor till mötes.

Ellet mellanlandade en kortis hos mig idag. Det var så härligt att se honom och höra om klassresan. De hade varit i Västerås och roat sig på Prison Island, vilket är som Fångarna på Fortet. De sov kvar en natt också på hotell, vilket måste ha varit ett äventyr för klassen.

Modern kom strax efter, direkt från sitt jobb för att hämta upp sin son. De stannade en liten stund och Anna berättade om att LCF-kosten äntligen började ge lite resultat även på vågen. Det var inspirerande för mig att höra. Efter mer än 270 dagar så behövs sådant…

* En runda jag tar runt byn, som är ca 4 km lång.

Annonser

Sista dagen i Umeå

Linn skulle gå i skolan den sista dagen jag var i Umeå. Så jag fick rå om mig själv och tur hade jag eftersom solen sken även idag.

2015-05-04 Umeå

Så det blev en stund på balkongen.

2015-05-04 Umeå Östra

Umeå har två tågstationer och jag valde Umeå Östra eftersom det ligger närmast där Linn bor när jag skulle kliva på mitt tåg mot Uppsala.

2015-05-04 Umeå

En kvart innan tåget skulle gå så kom Linn till stationen. Hon slutade tidigare i skolan och hann komma och ta farväl av sin fader, som blev väldigt glad över detta. Min fina dotter som med högsta betyg tog sig an farsans besök.

2015-05-04 Tågresa

Tågresan gick riktigt fort. Varför? Jo, jag lyssnade på poddradio och flera avsnitt av programmet “På minuten”. Satt och fnittrade för mig själv och tiden bara rusade iväg…

Önskar att jag kunde säga att det var skönt att komma hem… …men då skulle jag inte vara helt sanningsenlig eftersom det inte kändes så. Tråkigt att dagarna gick så fort och att jag nu måste tillbaka till verkligheten igen.

Vad tyckte jag då om Umeå?

Staden som började byggas 1622 har efter nästan fyra dagar givit mig positiva vibbar. Jag gillar det lilla jag sett och upplevt av Umeå! Behagligt, härliga strövområden och en lugnare puls som passar mig.

Umeå Rådhustorget
Rådhustorget i Umeå

Tycker det verkar lugnt, fridfullt och en lagom stor stad. Invånarantalet är 119 300 varav 36 700 av dem är studenter vid Umeå Universitet. Min dotter Linn är en av dem. Universitetet fyller för övrigt i september 50 år!

1992 så blev staden störst i Norrland, då de passerade Sundsvall i folkmängd.

3 000 björkar i centrum vittnar om just björkarnas stad. 1888 så brann stora delar av Umeå ner. För att skydda staden så planterades det björkar i de breda esplanaderna, så att det är så många björkar beror alltså på en tragisk händelse för mer än 100 år sedan.

Umeå 2015
Ume hotell och Väven till höger

Staden har ett rikt kulturliv och kanske påverkas det en hel del av att medelåldern ligger på 38 år? Pubar, restauranger, kaféer, dansställen och butiker finns det nämligen en hel del av. Staden känns öppen och tolerant. Besöket i Väven förstärkte den bilden hos mig.

Landskapet är Västerbotten, landskapsdjuret storspov och landskapsblomman heter Kung Karls spira.

Den som jag ska tacka mest för att dagarna blev så bra är min fina dotter. Hon tog verkligen hand om sin pappa och dagarna kommer jag att minnas länge länge.

(På grund av ett kabelbrott där jag bor så kommer denna text ut lite senare än planerat. Texten rör måndagen den 4 maj 2015, min sista dag i Umeå)

Fyra papperstidningar

2015-04-30

Att få “svida av sig” blodtrycksutrustningen var skönt. Resultatet får jag reda på senare.

Trots att klockan inte är så mycket så känns det som om jag redan har hunnit med massor idag. Varit ute två gånger, på båda de lokala butikerna för att handla. Den ena är så dåliga (och dyra) på kött, så då gick jag även till den andra butiken så jag blev nöjd. Trots mitt farande överallt så har jag ändå glömt en sak… men fotoboken “So Rebel” med Madonna får vänta tills i morgon. Kan vara kul att ha den med sig den på tåget…

2015-04-30

Vet inte hur jag tänkte riktigt när jag bokade resan till Umeå när det gäller att få se utslagna björkar?! För så här ser det ut hos mig idag och hur ska det då se ut många mil norrut? Tanken var ju att få komma till björkarnas stad när det blommade som bäst… men som sagt, jag tänkte lite galet där i planeringen. En månad fel tror jag närmare bestämt.

Drygt 10 plusgrader och regn i luften gör ju inte att uteaktiviteter känns så lockande. Vi får väl se om det blir bättre lite senare under dagen.

2015-04-30

Torsdagar är en riktig papperstidningsdag. Kyrkans Tidning kommer i brevlådan, UppsalaTidningen kommer ut med veckans nummer och Metro finns numera även i Storvreta att hämta hem. Eftersom jag inte jobbar idag, så köpte jag mig även ett exemplar av Upsala Nya Tidning. Det händer väldigt sällan, men idag så ville jag ha ett pappersexemplar av UNT. Ja, jag erkänner… ibland är det lite mysigt med papperstidningar… (;-)

Fyra papperstidningar på en och samma dag. Mycket ovanligt…

Det som återstår innan det celebra besöket är att suga av lite här och där. Det hinner jag med god marginal innan paret från hälsingeskogarna dyker upp…

Mera från veckan

Det här blev en riktig blandpost. Skriver bara och det blev väldigt blandat som sagt.

2014-04-04

En fin bild på Claes när vi firade huset den 4 april. Han tar först av 20-års tårtan.

2014-04-04

Från själva minglet. Jag och mina äldsta vänner/arbetskamrater.

Också en bild från veckan. Tala om att kapa björkarna där jag gick förbi. Men det förunderliga är ju att den ändå så småningom blir stora och vackra. Hur mycket man än försöker kapa dem så att säga. Inga liknelser i övrigt med något annat, men visst är det häftigt?

2014-04-11

Vår första touchskärm (pekskärm) på jobbet faktiskt. Den hamnade i köket för deras kaffebokningar. Så roligt att den verkar uppskattas och funka bra.

2014-04-12

Idag så hade jag kraft att ta mig ut en sväng. Naturen har inte riktigt vaknat ännu, men jag vet ju hur det kommer att bli snart. Tala om att längta till det gröna.

2014-04-12

Numera stängt och helt dött. Tidigare fullt av liv. Till de som säger att Storvreta kommer att utarmas och dö om det byggs ut vid Fullerö, de kanske inte varit inne i byn på ett tag? För idag, utan Fullerö och dess framtidsplaner, så är det redan nu stendött en lördag mitt i byn.

2014-04-12

Det kan liksom inte bli lugnare och mer fridfullt. Så det argumentet (främst från miljöpartister och sossar) om att Fullerö Park och Fullerö backe skulle göra Storvreta helt dött om det började byggas där, den profetian är ju redan idag ett faktum! Det kan bara bli bättre så att säga! Bygg för bövelen, just för framtiden! Bygg, för Storvretas skull, bygg!

Som det är idag, så är ju centrum helt öde och tomt. Ni ser ju själva på bilderna.

2014-04-12

Tog mig en redig promenad i bebyggelsen. Vissa hus är ju enorma och så fina. Ja, denna var bara så söt att jag var tvungen att ta en bild på den. Ett litet uthus eller vad det kallas för…

2014-04-12

Mina utemöbler har tagit mycket stryk de senaste åren. Stolarna har gått sönder och bordet är inte längre särskilt fräscht. Det jag har kvar är några sunkna vita plaststolar. Så jag hade Storvreta Möbler som mål, men jag måste säga att fasiken vad dyrt det är med utemöbler!

Ingenting under tusenlappen om man inte vill ha plast och/eller väldigt små bord och stolar. Tråkigt och nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra inför sommaren.

2014-04-12

Passerade förskolan där alla mina barn gått. Tidens hårdhet kan jag inte ducka för utan att det känns ledsamt många gånger. Men tiden är ju obarmhärtig där mot oss alla. Det är ju bara att välja om man vill gå livet ut och tänka negativt eller om man ska se framåt och vända på steken.

2014-04-12

Sörjer nog mest att jag inte kunde hålla ihop det. Vet ju att det liksom inte gick, men när jag ser resultatet efteråt så blir jag ju bara förvirrad. Förhoppningsvis så har jag inte sett den hela fulla meningen ännu och har jag det så måste jag bara acceptera. Men jag kan ju inte låta bli att tänka tillbaka ibland och då blir det mest till det som var positivt. Det är lätt att glömma det jobbiga och det som var orsaken till uppbrottet.

Men jag kommer alltid att bära med mig vissa saker från den tiden. Försöker vårda det positiva och inte fastna i loopar där egot styr mig mot skuld och anklagelser. Tänker ofta i tidsscoop. För 10 år sedan… då gick jag fortfarande till förskolan med minstingen. Börjar jag dock att gå lite djupare in i måendet då, så var det ju helt andra saker som inte var bra. Vill jag tillbaka till sådant? Nej och även om det skulle gå så blir det aldrig som det än gång var. Allt har sin tid, även om det ibland gör jävligt ont att konstatera det.

2014 – här och nu.