Etikettarkiv: bita ihop

Medvetenheten är garanten

blue bubble calamity clean

Photo by Daniel Frank on Pexels.com

Har ställt in hotellvistelsen i Sala nästa vecka. Orkar inte med allt det praktiska kring det hela. När jag hade lämnat över bilen till syrran i fredags efter att ha hämtat dem på Arlanda och grillningen var klar, gick luften ur mig. Tom, orkeslös och helt nollad.

Fick senare höra att de haft inbrott i huset. Någon eller några hade varit inne i huset och snott dator, mobiltelefon och sprit. Ingenting är heligt och fredat nuförtiden.

Igår fanns inget kvar i tanken. Tänker på barnen, men kanske är det jag som förstorar upp och tror att de vill göra en massa saker hela tiden? Mina få förslag intresserar dem föga. Men det spelar ingen roll nu eftersom jag inte orkar. Planera det dagliga, hålla ihop och ta ansvar för det basala måste klaras av just nu.

Ur djupet rör sig det opratbara fram och tillbaka. Får en obehaglig känsla av att ”proppen” är lös och stor del av energin finns liksom inte där för att hålla emot. Svårt att fylla på någonstans. Glömmer bort mig själv och klarar liksom inte av att balansera detta. Fortfarande är medvetenheten garanten för det minimala, att någonting finns kvar.

Överdriver jag? Tycker jag bara synd om mig själv och återigen drar på mig det stora offertältet? Rakt över förmågan att tänka klart?

engswe2-0

England-Sverige 2-0 i kvartsfinalen, fotbolls-VM 2018.

Syrran ringde mig igår morse och jag fick ur mig något av det jag kände långt därnere. Bara det en seger. Vet inte om hon blev orolig, men hon och hennes M kom och tittade på fotbollen. De hade med sig hämtmat och det var riktigt trevligt. Tyvärr var matchen inte lika rolig, det var liksom inget snack, England var bättre än Sverige. Sverige var aldrig riktigt nära så att säga. Men att vinna sin grupp, slå ut flera topplag och ta sig till kvartsfinal är stort. Mycket bra gjort av Sverige!

Just nu måste jag bita ihop. Så gott det går där konsekvenserna är okända om bettet går för djupt. Lyssnar på de förtröstansfullaste låtarna, försöker andas djupt och nollställa och gosa med katterna. Pratar med de som vill prata, fördröjer, skjuter upp och bloggar om ynkligheten. Det känns som om allt går mig ur händerna, även denna sommar.

Annonser

Känslor överallt och hela tiden

Bita ihop men för den skull inte bygga murar. Andas, ta sig själv på allvar och inte vara så jävla “duktig” jämnt. Att känna är inte en svaghet.

Vad är det värsta som kan hända? Att blott sig är fruktansvärt obehagligt. Men det kan också vara den enda vägen framåt. Bygga murar isolerar.

Fan att känna hela tiden. Måste våga ta hjälp. Det är inte en katastrof.

Har kämpat så de sista dagarna för att inte tappa det helt. Försökt och vågat släppa fram lite. Jag är ju inte ensam. Hela helgen har varit en kamp att bara klara av det basala. I måndags mådde jag så dåligt att jag tvingades gå hem mitt på dagen från jobbet. Kanske berodde det på att jag tidigare under dagen i samtal med fina själar vågade blotta mig lite. Fick världens ångest efter speciellt ett samtal. Tar in allt, kan inte sortera och känner så mycket känslor överallt.

Igår kväll fick jag en text där vissa ord verkligen gav mig stöd av en själ som betyder väldigt mycket för mig. Dels detta med att månen sista dagarna stått så nära jorden och att det kan påverka människor på olika sätt (vilket jag inte alls tänkt på) men också ord som jag direkt kände att det är just detta jag är i just nu:

Möt tystnaden och stilla dig.
Vad är din grund, dina referenser, dina värderingar?
Lever du ditt liv såsom du önskar innerligt?
Fundera på vem bor inom dig och är det en del av dig idag?
Vad vill du släppa och vad vill du ta till dig?

Vår omgivning speglar vårt inre så det vi möter i vårt liv som känns som hinder rädslor är en spegel av vårt inre, våga glänta på dörren.
Din inre källa kommer att visa dig att du innehar valen, nycklar inom dig som du trodde inte kanske fanns. Att just du bär på en inre skatt till ditt liv.

Våga utmana dina relationer, du kanske blir förvånad?
Ställ dig frågor såsom:
Vad vill du ha i ditt liv?
Vad ger dig energi?
Vilka vill du ha i ditt liv?
Vad ger dig glädje?

Allt är av en mening, se det som ett pussel livet är ett ständigt lärande.

Släpp taget, klipp banden, rensa i röran, frigör dig från det som håller fast dig.
”Den som letar på utsidan drömmer, den som letar på insidan, vaknar”

Dessa ord är väldigt relevanta för mig just nu. Först stilla mig, våga gå inåt och lyssna. Det är där jag fastnat sista åren. Klarar inte av att gå inåt och stanna kvar tillräckligt länge. Blir rädd för det som kommer. Sen agera och ta de där stegen som hela mitt inre skriker om. Våga gå vidare.

Tänk, orden kom precis när jag behövde dem.

Idag fortsatte det med en lunch med Clabbe. Det är så fint att ha den kontakten och med honom är jag mig själv med mina fördelar men också med mina brister. Vi hjälper varandra på olika plan helt klart. Det har lättat något idag. Något lättare i sinnet.

Ni finns ju där, ni som bryr er om mig. Det har de sista dagarna visat. Fina medmänniskor.

Lärare i Livets Skola

2013-10-18
Detta var innan jag hade smakat på smoothien…

Mötte upp Frida på favorithaket vid lunchtid. Testade en smoothie med jordgubbssmak. Jag lämnade det mesta och det säger väl kanske vad jag tyckte om den. En missräkning nu när jag väl testade.

Vi blev kvar ett bra tag. Frida är en tänkare och att prata med henne är en utmaning. En positiv sådan. Hon får mig att tänka till och ibland så slås jag över hennes intelligens om varför vi är på jorden och de teorier som hon framför. Hennes klokskap.

Jag har sagt det förr, men hon är för mig en stor lärare i Livets Skola. De självklara och det mallade, det utmanar hon ständigt i mig. Det är alltid 100% rakt in i samtalen med henne.

Eftermiddagen var lugn. Efter gårdagens ganska hetsiga arbetstempo så var det ett par växlar ner.

2013-10-18

Utanför jobbet så kämpar rosorna fortfarande. Allt mer medtagna och slitna, men de sitter fortfarande kvar på busken.

Första snön kom ju i natt och när jag steg upp så snöslaskade det en del. Det försvann ganska omgående, men nu är det tydligen dags för snöhelvetet. Det är bara att bita ihop än mer.

2013-10-18

Fast fortfarande så finns det gröna oaser kvar, trots den 18 oktober.

Paradgrenen “att bita ihop”


Mörkret och kylan närmar sig. Trädens löv växlar färg och ramlar sedan av. En bita-ihop tid helt enkelt.

Bita ihop har blivit en av mina paradgrenar i livsspelet. Fast den konsten har jag ju kunnat bra sedan barnsben. Under några år så var jag nog bland de bästa. Ingenting fick komma nära.

När jag 1997 kollapsade så var jag ingen vidare i grenen. Under några år så var jag faktiskt så kass på detta att bita ihop att begreppet inte ens existerade hos mig. I backspegeln och med de erfarenheter som kommit så är det bara att konstatera att det var en mörk tid. Allt gick rakt in och mycket skit fick tillträde till områden som jag tidigare skyddat så väl.

Efter min skilsmässa 2007 så var jag helt hopplös. Att bita ihop fanns då överhuvudtaget inte på min spelplan. Antidepressiva tabletter, för mycket alkohol och terapeuter gjorde väl att tankarna dök upp på att återigen ta upp denna gren. För att överleva helt enkelt. Det som skulle hjälpa blev precis tvärtom.

Att bita ihop är bra medicin mot allt konstlat, mot det och de som vill skada din kropp och ditt psyke. Idag biter jag ihop och överlever. Punkt och slut. Basta, pronto eller vad du vill. Inga tabletter, ingen alkohol eller mumlande förståsigpåare har en chans när jag väljer att hålla känslorna för mig själv.

Det är ju tur att man duschar ibland.