You are currently browsing the tag archive for the ‘bilder’ tag.

15 april 2017 Red tulips, röda tulpaner

15 april 2017 Red tulips, röda tulpaner

15 april 2017 Red tulips, röda tulpaner

15 april 2017 Red tulips, röda tulpaner

15 april 2017 Red tulips, röda tulpaner

15 april 2017 Red tulips, röda tulpaner

15 april 2017 Red tulips, röda tulpaner

15 april 2017 Red tulips, röda tulpaner

15 april 2017 Red tulips, röda tulpaner

15 april 2017 Red tulips, röda tulpaner

15 april 2017 Red tulips, röda tulpaner

15 april 2017 Red tulips, röda tulpaner

15 april 2017 Red tulips, röda tulpaner

15 april 2017. Röda tulpaner. Red tulips.

170316_01 Fullerö Hage

I strålande solsken så gick jag idag till Fullerö Hage.

170316_02 Fullerö Hage

Rondellen vid Storvretainfarten var glest trafikerad.

170316_03 Fullerö Hage

Solen sken som sagt, vilket gjorde promenaden lättare.

170316_04 Fullerö Hage

Många framtida hus och lägenheter är nu till salu i Fullerö Hage. Dessa skyltar står vid infarten.

170316_05 Fullerö Hage

Huvudgatan in mot den nya stadsdelen.

170316_06 Fullerö Hage

På vänster sida om huvudgatan kommer det att byggas en automatstation för tankning av bensin och el för motorfordon. Där kommer det också att byggas en servicebutik, möjlighet att tvätta sin bil samt även ett par snabbmatsrestauranger. Målet är att detta ska vara på plats redan under våren 2018.

170316_07 Fullerö Hage

Fiffig lösning av gatubelysningen.

170316_08 Fullerö Hage

Till höger om huvudgatan kommer det att byggas en företagspark och lite längre fram en massa bostäder.

170316_09 Fullerö Hage

Här finns redan en rondell. Rakt fram och till höger blir det bostäder och även en förskola planeras.

170316_10 Fullerö Hage

Idag ser man bara byggbaracker men det grävs på flera håll och när jag var där och tittade var det hög aktivitet.

170316_11 Fullerö Hage

På väg tillbaka. Till vänster kommer ca 700 olika bostäder att byggas i den andra etappen. Den kommer att bestå av flerfamiljshus med 4-5 våningar, radhus på 2-3 våningar, villor och kedjehus.

170316_12 Fullerö Hage

Gubbe glad för orken.

170316_13 Fullerö Hage

Lite svårt att tänka sig en stor företagspark på den vänstra sidan. Idag är det bara en öppen äng utan ett minsta spår av det som komma skall.

170316_14 Fullerö Hage

170316_15 Fullerö Hage

Vad jag förstår så ska dessa tallar få stå kvar och bli som en litet grönområde mellan olika områden.

170316_16 Fullerö Hage

På väg tillbaka tog jag en bild till på huvudgatan. Så här ser det alltså ut i mars 2017. Ska bli spännande att se hur mycket som har förändrats om ett halvår.

Är glad att jag orkade med detta. Har inte gått så här långt sedan i höstas. Det gick inte fort, men det gick. Det finns hopp för gubben.

<

p align=”left”>170316_17 Fullerö Hage

(Känner att jag nu orkar och vill berätta lite mer om min nuvarande “resa”. I december förra året gick det inte längre. Depression- med utmattningssyndrom blev diagnosen och nu drygt två månader senare är jag fortfarande sjukskriven, men hoppet finns där, åtminstone vissa dagar, och det ger mig kraft att inte ge upp. Tröttheten och det dåliga närminnet plågar mig fortfarande och hur framtiden ser ut vet jag inte idag.)

Karin Adelsköld intervjuades om sin utbrändhet häromdagen. Det var flera saker som jag själv kunde relatera till, som till exempel detta med tid och minne.

Hon berättade bland annat om att de senaste två åren är svarta för henne, vilket fick mig att fundera bakåt. Vad minns jag egentligen och vad är antaganden? Hon hade en dag ingen aning om var hon befann sig.

För mig var det en lång tid av kamp där jag kämpade mig till jobbet och på något vis klarade av dagen. Men en dag gick det bara inte… själv minns jag inte så mycket av den första tiden heller nu så här drygt två månader senare.

16 februari 2017 Fågelholk
Vid min promenadväg låg en fågelholk och vilade.

Det var en mörk tid för mig. Första månaden är väldigt vag. Julafton vet jag inte hur jag klarade av, men det gjorde jag i alla fall. En mörk tid som höll i sig till slutet av januari. Någonting inom mig slog på bromsen den där fredagen i december förra året. Hade jag fortsatt som om ingenting hade hänt ytterligare en tid, så hade jag nog hamnat i än värre läge där även jag kanske hade haft två helt svarta år bakom mig.

Varje förmiddag tar jag mig ut på en promenad. Jag går en speciell slinga med några få variationer beroende på dagsform. De två sista dagarna så har mitt minne vaknat till över händelser på vissa av de platser jag går förbi. Så var det inte tidigare.

Sorg, ledsenhet men även tacksamhet kommer över mig när jag ser barnen i mitt inre springa i skogen, åka nerför backen eller tanken på att här gick jag och Anna när vi gjorde det och det. De minnena har liksom aktiverats nu på något vis. Däremot så minns jag inte vad jag gjorde för en stund sedan…

Tillbaka till Adelsköld och hennes två svarta år. För mig har medvetandet och tiden alltid varit konstigt och ibland tror jag att galenskapen ligger nära. Vissa saker minns jag med hjälp av de bilder som jag tar överallt och alltid. Idag är jag väldigt tacksam för det. Resorna till Israel och Malmö minns jag bäst genom bilderna som det är idag.

15 februari 2017 Trädfällning
De fäller träd i förorten.

Misslyckandeaspekten gör att det har varit svårt att skriva om min egen diagnos. Har knappt orkat tänka kring detta och än mindre blogga om det, även om jag försökt vissa dagar.

15 februari 2017 Trädfällning
Försöker komma ut vid 9-tiden på fm för min förmiddagspromenad.

Mitt första försök med terapi fungerade helt enkelt inte eftersom hjärnan inte hängde med. Någonstans känner jag att terapi är en bra form för mig och i morgon ska jag göra ett nytt försök. För det är inte bara utmattning jag drabbats av utan det var fler saker som gjorde att det brast. Idag ser jag det som att det blev en sak för mycket. Mina strategier och affirmationer klarade inte av det helt enkelt. Jag stöp rakt ner i mörkret.

170215_03
Det går sakta, men jag går nästan 5 km när jag är klar med morgonpromenaden.

Har inte velat skriva om det som hänt. Känner så igen Adelskölds ord om misslyckande och för mig finns det ytterligare en dimension i detta eftersom jag mått dåligt tidigare i det här livet. Då visserligen inte utbränd på det sättet som jag är nu utan då handlade de mer om att jag inte kunde hantera mina känslor utan hjälp. Känslor som var instängda i över 30 år.

16 februari 2017 Trädfällning
Några träd sparade de i alla fall.

Det har varit en sådan jävla lång och jobbig process i det här livet för mig. Det är jättejobbigt att inte vara en stabil och solid själ. Nu när jag mer är medveten om orsakerna den här gången är det svårt att se det positiva med det som hänt mig, även om jag vet att det finns en anledning till att det tog stopp för mig i december förra året.

Saker och ting händer bara inte. Det finns en mening med det som vi är med om. Fy fan vad jag hatar den vetskapen ibland!

16 februari 2017 Trädfällning
Virke till kommunen.

Har så lätt att bara se det negativa och fokusera på att jag nu ser ut som en Michelingubbe igen med de problem som det medför i min kropp. De verktygen som jag hade gällande kosten och motionen klarade jag inte av att ha kvar när det handlade om att överleva överhuvudtaget. Nu slår jag på mig själv igen för det, när jag istället ska vara tacksam för att allt inte är svart utan att det finns ljuspunkter. Att jag vill leva vidare, trots det som hänt.

16 februari 2017 Trädfällning
En ståtlig tall sparade de. Eller ryker den vid ett senare tillfälle, tro?

Skräckslagen för att tappa kontrollen över mig själv och mitt medvetande. Nu börjar jag nog må bättre när andra känslor kommer över mig. Men närminnet är dåligt och frågan är om det någonsin blir helt bra? Min läkare säger ju det men att det tar tid. Lång tid.

Vet också att hjärnan behöver vila. Trådarna måste få läka utan en massa stress och energier som påverkar negativt. Att titta på det där ljuset är väldigt svårt för mig. Ljuset som jag tänder för att meditera kring. Titta bara på lågan och gör ingenting annat. Medveten vila är så svårt.

Vissa dagar mår jag bättre och vissa sämre. Är så förundrad över detta med måendet eftersom jag inte riktigt vet varför det skiftar så. En del av de bloggposter som jag ändå orkat skriva under denna tid känns idag som om någon annan skrivit. Det är en märklig känsla.

Det är precis som om minsta ansträngning får åverkningar på något sätt och varje dag sover jag middag och då pratar vi timmar. Gör jag inte det så orkar jag knappt laga middag.

Fast jag försöker vara tacksam över att jag är där jag är ändå. Det hade kunnat vara ännu värre. Som två svarta år då minnet är helt borta.

24 januari 2017 Himlen

Himmel med tallar.

24 januari 2017 Vattenkanna

Gul vattenkanna i plast.

23 januari 2017 Katt Maja

Maja

25 januari 2017 Nya klöspinnar

Två klöspinnar.

25 januari 2017 Katterna

Tre katter.

26 januari 2017 Virke

Nedhuggna träd.

27 januari 2017 Grannsamverkan

Grannsamverkan.

24 november Breidagård

När är det dags att vika av från den trygga men ack så invanda vägen? Stanna upp och andas lite?

24 november 2016 Breidagård

Är jag verkligen på rätt spår i livet? Måste jag bromsa upp eller ta en helt annan väg nu? Vad händer om jag inte gör det? Om jag inte har förmågan?

26 november Vallsgärde

Ljuset finns ju alltid där! Det är hur vi fokuserar och har förmåga att göra det som ändrar styrkan i det ljusa.

26 november 2016 Gamla Uppsala kyrka

Kände ett starkt behov av att åka till min favoritkyrka idag på förmiddagen. Gamla Uppsala kyrka är historia för mig på fler plan. Älskar dess energier och välkomnande känsla som den alltid givit mig.

26 november 2016 Gamla Uppsala kyrka

Sådan längtan efter vägledning. Att förstå.

161126_02 Gamla Uppsala kyrka

Altaret i Gamla Uppsala kyrka. Ett ljus var tänt och två julgranar var på plats. Kyrkan är öppen från kl 09.00 för oss som behöver vila oss i tanken och få vägledning.

26 november 2016 Gamla Uppsala kyrka

Tänk att få egentid i Gamla Uppsala kyrka! Vilken fin känsla det var att sitta där en stund med sina egna tankar. Filmade en liten snutt för att bevara det fina. [YouTube]

161126_04 Gamla Uppsala kyrka

Kyrkfönstret blev mäktigt när solen lyste in.

26 november 2016 Gamla Uppsala kyrka

Gamla Uppsala församling har verkligen gjort det fint inne i kyrkan. Jag kände mig så välkommen trots att jag var helt ensam.

Kunde inte låta bli. Tog ett kort ur kruset:

26 november 2016 Gamla Uppsala kyrka

Ni har inte utvalt mig, utan jag
har utvalt er och bestäm er
till att gå ut i världen och bära frukt,
frukt som består, och då skall Fadern ge
er vad ni än ber honom om i mitt namn.
Johannes 15:16

Det var först när jag kom hem som jag riktigt förstod det starka budskapet i det kort som jag fick till mig. Kanske är det så att jag inte gått utdet sätt som förväntas av mig i det här livet och därför har jag fastnat där jag nu är och inga böner i världen hjälper förrän jag tar mitt ansvar?

Kursivt för att tolkningen är personlig och jag inte ser det som ett straff eller en skuld jag har, utan en möjlighet att få leva ett mer harmoniskt liv om jag vågar kasta mig ut och i mina tankebanor chansa lite mer.

Riktigt vad jag ska göra vet jag inte på ett konkret plan. Det är bara en känsla jag har av att jag behöver ta mig vidare nu. Kaoset i fredags gjorde mig så liten och rädd och idag kändes kyrkan som den enda plats där jag kunde och vågade vara mig själv.

26 november 2016 Gamla Uppsala kyrka

Brukar alltid tända ett ljus för andra. Den här gången tände jag ett ljus för mig själv. För att jag måste och för att jag nu behöver vägledning.

161126_08 Gamla Uppsala kyrka

Tänk vilken generös gest det är av församlingen att ha kyrkan öppen för allmänheten på det sätt som det nu är. Jag är väldigt tacksam gentemot Svenska kyrkan och Gamla Uppsala församling att detta andningshål fanns där för mig. När jag verkligen behövde ett stilla rum att gå till fanns Svenska kyrkan där.

26 november 2016 Gamla Uppsala kyrka

De litar på sina besökare. Att de betalar för sig. En fin tanke och någonting som jag hoppas att de inte går alltför mycket back på. För att visa förtroende i dessa tider kan vara svårt och då speciellt när det handlar om pengar.

Klarade inte ens av att läsa busstidtabellen när jag skulle hem så det blev en längre promenad i det fina vädret men med en blåst som var väldigt hård. Det gjorde att jag tillslut stannade vid en busshållplats ute på Upplandsslätten för att ta mig hem.

Fredagens härdsmälta har skakat om mig rejält. Jag är inte samma person som jag var innan. Besöket i kyrkan har lindrat men också fått mig att inse att jag inte mår bra av att leva som jag gör idag. Det går inte längre att bara köra på och stoppa huvudet i sanden och tro att saker och ting ska gå över.

Jag måste ta tag i vissa saker. Är livrädd, men vad har jag för val när saker och ting slutar att fungera inom mig? Är jag bara totalt ärlig i mina känslor så kan det inte gå fel.

Eller hur, Gud?

12 november 2016 Vinterljus

Mycket snö. Bekant område under promenaden idag.

12 november 2016 Vinterljus

Vinterljus i några minusgrader.

12 november 2016 Vinterljus

Kämpar med att omdefiniera tankarna för att överleva. Ingenting står still, allt är under förändring och att fastna för länge är förödande.

12 november 2016 Vinterljus

Känslorna vandrar och far och det absolut svårast är att vara i dem utan att blanda in intellektet hela tiden. Kontrollbehovet och att hela tiden försöka ligga före snor just nu all energi.

Om jag är sann emot mig själv, vad är det värsta som kan hända?

Arkiv

Kategorier

Senaste bilder

En Calla Lilly fick följa med hem från den lokala butiken. Häftig på något vis. #callalilly #blomma Ungefär så, som en torktumlare...runt runt. Konsten är att stå kvar, le och försöka. Varje dag och hela tiden. Vila i torktumlaren är övningen. Ok? Kom igen nu Brynäs! #smguld #ishockey #brynäs Behålla känslan... På väg hem efter firande av födelsedagsbarn. Vädret härligt! Vi firar ett födslobarn! Grattis på den stora dagen @tofflisen 🙏💚🎉🎂

Twitter

Tweets jag gillar