Etikettarkiv: bibeln

Välkommen in i min garderob

Tvåhundrasextiosju sidor, relativt stor text och ett ämne som intresserar mig gjorde att jag läste ut en bok på en dag! När hände det senast?

valkommen-in-i-min-garderob

Boken är en självbiografi om att vara gay och kristen.

I alla fall, boken heter ”Välkommen in i min garderob” och är skriven av Anton Lundholm. Den handlar om hans kamp att acceptera sig själv utifrån Bibelns syn på homosexuella och det tolkarna matade honom med under hans uppväxt.

Bitvis en svår bok att läsa. Ibland vill jag bara skrika ”kasta Bibeln och följ ditt hjärta” men förstår med intellektet att är man uppväxt med Jesus i nappflaskan så är tron på att man är ”fel” svår att bara göra sig av mig utan år av kamper. För det tar Lundholm många år att komma ur tolkarnas grepp och tillslut våga lita på de egna känslorna.

I början drogs han till de radikala inom frikyrkan just för att det kanske skulle hjälpa honom att ”bli av med” sin läggning. Hur vanligt är det inte att man vänder sig emot den man är och blir homofob inom kyrklighetens sfär? Förtränger och hatar både sig själv och andra homosexuella?

För mig blir det smärtsamt att läsa hur fast han var i tolkningarna av Bibeln där homosexualitet ses som någonting som går att bota. Men sakta men säkert förändras hans bild och det är detta boken handlar om.

Han är väldigt ärlig i sin hållning. Berättar om olika sätt att se på detta och också hur han från början trodde sig ha fått ”demoner” och sådant i sig för att han kände såsom han gjorde. Boken tycker jag främst vänder sig till människor som likt honom fastnat i det vad tolkarna säger och det som faktiskt ens egna hjärta säger. Om kampen, konflikterna och hur man faktiskt kan bli fysiskt sjuk i kroppen om man inte följer sitt hjärta.

anton_lundholm

Anton Lundholm

Jag själv som är uppväxt i ett ateistiskt hem känner många gånger när jag läser boken att Bibeln i fel händer gör många människor oerhört illa. Hur man med hjälp av Guds ord tolkar sig bort från det centrala som alltid i en sund tolkning är kärleken oavsett vem man älskar. Min Jesus sätter alltid kärleken främst. Förstår inte ens hur man kan göra något annat?

Första halvan av boken ger jag toppbetyg, men sen tyckte jag att Lundholm själv fastnade i för mycket problematiserande i det teoretiska och tappade bort lite i det jag var nyfiken på. Men i det stora hela får boken positiva omdömen av mig och jag hoppas verkligen att de förkunnare som står där och gapar om hur fel homosexualitet är, ger boken en chans och lyfter blicken ovanför bibelcitaten de håller så hårt i. Att de i djupet försöker våga förstå hur en människa med homosexuella känslor faktiskt känner. Man väljer inte sin läggning.

Det jag gillade också var att han tog upp olika aspekter av hur man kan se på detta. Inte bara att man ska acceptera allt och alla, utan försökte se hela bilden. Det gav mig en inblick i hur vissa resonerar och även om jag inte håller med i en stavelse var det nyttigt för mig att ändå försöka förstå varför kärlek mellan två personer av samma kön rör upp så mycket känslor, när världen ser ut som den gör idag.

Ibland tror jag bara att ”livets gång” kan förändra synen hos vissa samfund och församlingar. Såsom det har förändrats gällande andra saker som förr i tiden var kontroversiella och som idag är en självklarhet.

Relaterat
Anton Lundholm skriver om att vara homosexuell i frikyrkan (Dagen)
Libris-böcker öppnar för en homosexuell livsstil (Världen Idag)
Anton är gay och stolt kristen (Vetlanda-Posten)
Anton skakar om frikyrkligheten med sin bok (ETC)
”Jag bad om att bli befriad från mina syndiga tankar” (Året runt)
HBTQ-kultur. Välkommen in i min garderob – Anton Lundholm (Helds HBT-nyheter)

Annonser

Doftande böcker från 1884 & 1921

6 juli 2017 Bibeln och Nya Testamentet

Bibeln från 1884 kostade 2 kronor då den släpptes för 133 år sedan. Språket och det svåra typsnittet gör den i princip oläslig. Men att bläddra i den, känna dofterna och se den tomma lappen ligga mitt i boken skapar känslor i mig. Faktiskt mest positiva och tillbaka till någonting som för länge sedan passerat i den tideräkning vi har.

En yngre präst som sitter i kyrkan och läser. En godtrogen och för den tiden liberal förkunnare. En längre kappa och han har lite bråttom i mittgången. Ser inga människor mer än honom. Trygghet, det förväntade och en tro på Ordet.

Den lilla svarta boken Nya Testamentet och Psaltaren från 1921. Här är både språk och text läsbart. Lappen i boken större men dofterna svagare.

En svart bil med högt tak. I baksätet sitter en yngre man och läser ur boken. Ingen bok som legat i en kyrka utan i ett hem.

Man kan väl få fantisera lite… (;-)

Väldigt förvånad över att dofterna gör mig lugn. Dofter är intressant och då speciellt i äldre böcker. Ger nästan mer än att känna på dem. Att också fantisera om ägarna och vad de befunnit sig känns spännande. Själar som idag gått vidare till annat.

Detta med tid och rum. Så fascinerande.

Jesus tomma grav

JesusHittade en mycket intressant artikel av John Sjögren med namnet “Kristendomen uppstod ur den tomma graven”.

Han för där ett resonemang kring hur kristendomen uppkom tack vare tron på att den tomma graven verkligen existerade och att Jesus återuppstod från de döda.

Först måste jag bara säga att jag själv resonerar utifrån den kunskap livet givit mig kring ämnet. Min uppväxt som var totalt ateistisk där någon tro överhuvudtaget inte existerade har givetvis färgat mig och det utgångsläge min egna tro fick i starten av det här livet.

Jag har således inte fått någonting från modersmjölken så att säga när det handlar om Jesus, Gud och religionen. Totalt lekmannaaktig på ett mycket grundligt plan, utan större intellektuella piruetter in i den kristna tron.

Mina upplevelser och tankar utgår från att jag jobbat i Svenska kyrkan i över 30 år. Hamnade inte där utifrån kristna preferenser, utan för mig handlade det då om att få ett jobb och en inkomst. Sen blev jag kvar och under åren har min syn på kristendomen och dess förespråkare förändrats. Konstigt vore det annars.

Sjögren skriver bland annat i sin artikel:

En nutida läsare skulle kanske i mötet med Bibelns ­texter vilja tolka uppståndelsen symboliskt, som ett uttryck för en vagare tro på Jesu upp­höjelse efter döden, att han upptagits till Fadern i himlen ­eller något liknande mer lättsmält och abstrakt.

Bibeln är för mig en bok skriven av människor som av olika anledningar hade ett behov att styra andra människor. Ibland med goda intentioner men också av tolkare som drevs av maktbegär. Bibeln kan visst vara ett rättesnöre för många, men så fort det blir bokstavstolkning av det hela, då blir det problem i mitt sätt att se på saken.

Jesus är dock en realitet för mig. Han har jag inga problem med och tron på att han funnits. Men sen… ….tolkningarna genom åren och det som sedan blev Bibeln. Bibeln har många fina ord, men lika många hemska dito som jag bara inte kan ta till mig. Det går bara inte.

Jesus finns i min världsbild. Dock tror jag att orden om och kring honom många gånger kommer från människor som velat styra skeendet i vår värld på ett sätt som inte har ett dugg med Jesus att göra. Så fort det kommer in skuld och skam i en berättelse så backar jag. Skuld och skam är skapat av människor som ville styra andra i religionens namn och tyvärr så är Bibeln full av sådana passager.

En del säger att man kan inte välja russinen ur Bibeln, utan tror man på den så måste man så att säga köpa hela paketet. Det kan inte jag göra. Att genom en så kallad gudomlig bok peka på att vissa människor utifrån vilka de älskar bär på någonting som är fel och utifrån Guds ord är synd, det är sådant som jag aldrig kan få ihop till någonting som jag tror på.

Vi ska gå igenom alla känslorna, vi ska leva livet fullt ut och vi ska våga känna. Men att döma någon utifrån Bibeln på ett visst sätt, det kan i min värld bara vara ord och handlingar från andra själar där det jordiska egot styr och där det till stora delar handlar om makt. Den organiserade religiösa världen har otaliga exempel på detta.

När jag tänker på Jesus växer ett hopp inom mig. När jag tänker på Bibeln så svalnar det snabbt, just för alla märkliga ord om hur människor ska leva sina liv. Har man kärleken och tankesättet att såsom jag vill bli behandlad så behandlar jag andra, då är man bra mycket närmare Gud och Jesus. Gud ger oss stolparna, sen har vi själva valen att forma våra liv.

Sen var Gud står för hos mig, det är en helt annan bloggpost, men jag kan säga som så här att Gud eller Alltet som jag tycker passar bättre det är allt som existerar. Gud är Alltet. Vi är Gud, allt hänger ihop men just nu är vi “frisläppta” eller hur jag ska säga det för att känna och uppleva saker utifrån egna valda mål givetvis i samråd med Gud/Alltet.

Jag tycker mycket om att vara i kyrkor, men det är så länge prästen är tyst. Det är inget fel på en del av prästerskapet, men de ger mig känslan av att de tror sig veta mer än mig själv och vad som är rätt för mig och just genom sitt så kallade kall har den “rätta” tron eller hur jag ska uttrycka det. Bibelsprängda människor flyr jag som synden, de skrämmer mig…

Svenska kyrkan gör mycket gott i samhället och finns alltid till för människor vid kriser och svåra stunder. Den uppgiften räcker långt för mig att legitimera dess existens och att jag vill fortsätta att jobba för dem.

Den del av kristenheten som tilltalar mig, den öppna och icke dömande biten som bärs fram av människor utan någon som helst egen vinning, den vet jag existerar och när jag möter sådana människor, då förstår jag bättre varför kyrkor och församlingar finns. Fast jag måste säga också att de finns även utanför kyrkans sfär, människorna som är dagens ljusbärare och driver kärlekens budskap framåt.

Inga påsktraditioner

Det finns egentligen ingenting att skylla på. Att det ser ut som det gör är mitt eget fel. Visst, familjesituationen påverkar ju och den ser ju helt annorlunda ut idag om man jämför med för några år sedan. Men så är det ju, saker och ting förändras.


Så här såg det ut 2008…

Men visst känns det lite ledsamt och vemodigt att jag inga påsktraditioner har. Inte med någon och delvis är det mitt fel. Jag har dragit mig undan och inte orkat “skapa” några traditioner. Tidigare så fanns inte kraften där och det får jag “betala” idag när jag mår bättre och är piggare. Och vill på ett helt annat sätt.

Det är tur att Anna finns! Hon tänker på mig och Elias och i morgon på långfredagen så bjuder hon på lite påskmat och det är jag tacksam för. För övrigt är kalendern tom. Jag har Elias och måste försöka fixa någonting som påminner om att det ändå är påskhelg. Kanske träffar jag syrran på annandag påsk, men då är liksom påsken över och förbi…

Inga påsktraditioner när man lever ensam och har ett barn kvar hemma. Så är verkligheten och det hänger på mig om det ska bli någon förändring i framtiden. Som det känns idag, så vill jag det. Hade någon frågat mig för ett par år sedan, icke. Så jag förändras som person. Lyckligtvis till det bättre!

Den kristna aspekten har heller aldrig riktigt funnits där. Jag respekterar ritualerna och det som Bibeln beskriver, men mer än så är det inte.

Förra året så hade jag laddat med påskgodis hemma, men det dök inte upp en enda påskkärring. I år så struntar jag i det och då lovar jag, de kommer säkert i klasar…

Har ledigt åtminstone till tisdag och får lite andrum från jobbet. Situationen där går inte att beskriva med några rader. Känner mig som i en känslomässig centrifug som ibland stoppas upp av vänliga själar, för att sedan dras igång igen. Den ena dagen är det på ett sätt, för att nästa dag vara på ett annat sätt. Vet inte riktigt om detta är bra för mig i längden.

Det positiva är att jag trots detta virrvarr av känslor känner hopp och vet att det finns människor i min närhet som vill mig väl. Ingen vill mig väl illa, men jag är ganska känslig för stämningar och känner av vissa som inte är så bra för mig. Det är som att kryssa sig fram bland känslorna och inte försöka slå i det som gör att jag tappar energi och mår dåligt. Blir det för många islag, då vet man inte vad som kan hända…

Det går bra ändå, med både så kallade påsktraditioner eller inte. Det blir som det blir med saker och ting. Det gäller att aldrig ge upp och fastna i det mörka. Då går det definitivt neråt och dit ska jag INTE igen!

Glad påsk!

Homosexualitet, religion & synden

Tanken att Gud gallrar, att Gud rensar bort, att han välsignar eller förkastar är en hemsk tanke. Hur ser de människornas godhet ut som är villiga att leva saliga i en himmel trots att de vet att människor samtidigt torteras i en evighet?
Jonas Gardell 16 april 2015

Det är så att jag inte ens ids att bli upprörd, ledsen eller någonting över alla de religiösa som anser att homosexualitet är en synd. Det är liksom bara för mycket med detta för mig numera, men jag tycker mest synd om de yngre som går på deras skitsnack.

150416

Jonas Gardell skriver sina bästa ord på länge genom krönikan “Han skriver att han ska ta livet av sig” och fortsätter sen med frågan som jag också undrat genom åren: Varför är den konservativa kyrkan så besatt av homosexualitet?

Det är en högst relevant fråga när de väljer att blunda för så mycket annat som står i Bibeln. Men som sagt, jag förmår inte ens längre att lägga något vikt över vad dessa religiösa tolkare säger. Det gäller för övrigt inte bara dessa pingstpastorer utan i högsta grad andra religiösa rörelser i vårt land där förtrycket är än starkare på sina håll.

Det är synd om människan, inte vilken läggning man har.

Idag så var det provtagning. Några rör och i morgon besked av den stilige doktorn. För andra dagen så var grabben hos käftis. Det gick bra och han har varit så duktig. Det var första gången han lagade hål och nu tog han dem två dagar på raken. Strongt!

I morgon måste jag ta mig i överlevnadskragen igen. Ut och gå samt fortsätta med min kosthållning utan att överäta. För alternativen finns inte. Det handlar om liv eller död.

Omsorgen från jobbet

Min chef kom in till mig på jobbet idag. Hon stängde dörren till mitt rum och ville prata. Första tanken var att vad är det nu då som är på gång…

Uppdrag Granskning kommer den 28 maj att sända ett program om präster i Svenska kyrkan som ser homosexualitet som en sjukdom som de kan bota. Det sker inom ramen för själavårdande samtal mellan präst och hjälpsökande.

Förbön och handpåläggning är vanligt förekommande för att bearbeta kristna, ofta unga homosexuella för att den vägen inbilla dem att de kan omvändas till ett liv som är mer förenligt med vad Bibeln säger.

Detta agerande är ju idag totalt i strid med Svenska kyrkans grundsyn gällande homosexuella genom beslutet som kyrkomötet tog 2005. [historik]

Uppdrag Gransknings enda chans att få detta bekräftat var genom dold kamera eftersom prästen aldrig kan (eller vill) bekräfta detta med hänvisning till tystnadsplikten. Ord står mot ord och de drabbade mår i många fall ännu sämre där ångest, depressioner och i värsta fall självmord inträffar i försöken att ändra den sexuella läggning man har. Med dessa prästers goda minne, eller? Vad är det egentligen som kommer att komma fram i programmet?

Omsorgen om mig som homosexuell värmer mitt hjärta och jag blev rörd till tårar av vårt samtal. För det är ju så att en av de präster som är i skottgluggen arbetar på mitt jobb, och min chef ville förbereda mig på det som komma skall och det tycker jag var väldigt fint gjort.

För det kan ju bli väldigt jobbig stämning på jobbet beroende på vad som kommer fram i programmet. Själv så har jag aldrig känt mig kränkt eller diskriminerad på min arbetsplats utåt sätt och jag vet att de allra flesta är toleranta och accepterar homosexuella, utan det är främst från mig själv som de hårdaste tankarna finns om den jag är. Faktum är att jag genom hela mitt liv aldrig riktigt känt mig bekväm med den jag är och det tror jag handlar om hur jag tidigt fick veta hur fel jag var.

Har en lång text om detta som jag fortfarande av olika anledningar inte klarat av att publicera och det visar ju hur jobbigt jag fortfarande tycker det är att öppet prata om detta. Texten problematiserar mina känslor och frågan är väl om jag själv kommer att acceptera mig själv fullt ut någongång och det är väl utifrån detta omsorgen från jobbet kommer, nu när detta program ska sändas.

Personligen så tycker jag att Uppdrag Granskning sätt att jobba var helt nödvändigt eller som de själva uttrycker det i en debattartikel:

Det är svårt att se hur dessa samtal skulle kunna drabba tystnadsplikten och prästers själavård i framtiden. Tystnadsplikten är till för den hjälpsökande, inte för att skydda prästen.

Programmet sänds den 28 maj kl 20.00 på SVT1.